onsdag 29 september 2010

Mona Sahlin tar en farlig väg

Socialdemokratin gjorde sitt sämsta val sedan första världskriget. Det är tråkigt att upprepa detta, men tyvärr verkar det nödvändigt.

Trots en kriskommission med utmärkta personer i ledningen verkar partiets högsta ledning inte ha tagit till sig vidden av valkatastrofen. Nu verkar Mona Sahlin beredd att göra upp med Fredrik Reinfeldt i flera frågor. Det skulle vara illa för den omprövning (S) måste göra.

Det finns stora risker med en uppgörelse om asyl- och flyktingpolitiken där alla partier utom Sverigedemokraterna är med. Möjligen minskar det SD:s inflytande denna mandatperiod, men om det inte finns skillnader mellan övriga partier kan SD gynnas på längre sikt.

Framför allt måste den socialdemokratiska omprövningen efter valet också innehålla en analys av läget i miljonprogrammets hyresområden och leda fram till en trovärdig politik för rättvisa uppväxtvillkor. Socialdemokratin behöver en bred syneförättning och debatt om hur det står till i Sverige istället för att sopa problem under mattan av rädsla för att en diskussion gynnar SD.

Resultatet av denna stoppa huvudet i sanden-taktik har vi redan sett. Nu gäller det att forma en effektiv politik mot diskriminering, med stora investeringar i bättre flyktingmottagande, ökat deltagande på arbetsmarknaden för svenskar med utländsk bakgrund och förbättrade uppväxtvillkor i miljonprogrammet.

Mona Sahlins löften om ett miljardprogram för miljonprogrammet krympte gång på gång när andra reformer skulle prioriteras och budgeten förhandlas med miljöpartiet. Nu behöver det motsatta ske. Moderaterna kommer aldrig att gå med på de investeringar och de inskränkningar av rika kommuners självstyre som det förutsätter.

Migrationspolitiken hänger samman med arbetet för full sysselsättning och rättvisa uppväxtvillkor. Därför skulle en separat uppgörelse med de borgerliga partierna om enbart asylpolitiken vara orättvis mot barnen i miljonprogrammets hyresområden och livsfarlig för socialdemokratin som parti (jämför med andra delar av Europa). En sådan uppgörelse skulle också i förtid låsa (S) utan att partiet fick något utrymme för intern diskussion och förnyelse.

Också när det gäller Afghanistan skulle en överenskommelse mellan (S) och regeringen vara olämplig. Dels därför att det ytterligare skulle försvaga det rödgröna samarbetet. Dels därför att det vore fel att göra upp om en del av säkerhetspolitiken medan andra delar, som värnandet av alliansfriheten, inte skulle ingå.

Andra om utsträckta händer: DN, DN2, SvD, SvD2, SvD3, med flera

fredag 24 september 2010

(S) behöver Luciano Astudillo

Det har varit mycket att skriva på andra håll den här veckan. Därför har jag inte hunnit kommentera alla läsvärda eftervalsanalyser. Hoppas återkomma till det snart.

En av de bästa texter jag läst är Luciano Astudillos i Expressen. Det är obegripligt att Malmös socialdemokrater inte placerade honom på en säker valbar plats. Nu behövs Luciano Astudillo mer än någonsin på en central plats i socialdemokratin.

Resultatet av mitt skrivande på andra håll kan du läsa hos Open Democracy och Friedrich Ebert-Stiftung (så småningom, min analys inför valet går att hitta här).

tisdag 21 september 2010

En märklig undersökning

Dagens Nyheter drar stort på en debattartikel av Carl Melin, opinionschef på United Minds. "Ohly skrämde bort var tredje S-väljare", är rubriken på nätet.

United Minds har inte publicerat undersökningen i sin helhet, och av debattartikeln framgår inte vilka frågor som ställts. Carl Melin redovisar bara ett urval.

Därför får man än så länge gå på texten i DN för att bedöma mätningen.

Två saker ter sig särskilt märkliga.

Det ena är statistiken. I början av artikeln skriver Melin om "de socialdemokrater som bytte politiskt block i årets val". Det är underlaget för påståendet att var tredje väljare lämnade (S) på grund av samarbetet med vänsterpartiet.

Samtidigt framgår det att United Minds intervjuat 1 500 personer.

United Minds uppger att 8% som var socialdemokrater år 2006 röstade borgerligt år 2010. Det motsvarar 3 procent av den totala väljarkåren, enligt Melin. Då bygger alltså påståendet om (V), RUT-avdrag m m på ett urval på 75 personer. Av dem är det en tredjedel, 25 personer, som ligger till grund för vinkeln i artikeln och på DN:s förstasida.

Sedan, mitt i texten, byter Melin till att använda alla väljare som urvalsgrupp, om jag läser rätt. Då är det 64 procent som tycker (S) pratar för lite om tillväxt. Men av dessa är hälften borgerliga väljare, vilket inte framgår av ingressen och är svårläst i artikeln.

Det andra märkliga är att artikeln inte redovisar alla frågor. Om United Minds frågat om samarbetet med (V) har man väl rimligtvis också frågat om resurserna till välfärden, om tveksamma väljare upplevt skillnaderna mellan blocken som tillräckligt stora i andra frågor, om bensinskatten etc. Men det är endast några få frågor som artikeln tar upp.

Så varför skriver den kloke Carl Melin den här artikeln?

Det vet jag inte. Däremot borde Melin och DN ha berättat att United Minds tillhör samma bolagsgrupp som Prime PR, ett företag som på uppdrag av näringslivet vill förändra opinionen inom socialdemokratin i just den typ av frågor som dagens artikel är vinklad på.

[UPPDATERING: Carl Melin skriver i en kommentar här nedan att siffran 64% också är baserad på (S)-väljare 2006 som bytt block. Han medger att antalet sådana personer i undersökningen är begränsat.]

[UPPDATERING2: Det är lite pinsamt att vara teknisk fysiker och få 3% av 1 500 att bli något annat än 45, som Mikael Färnbo helt riktigt räknar fram på Dagens Arenas blogg. Men det gör bara Carl Melins artikel ännu märkligare. 15 personer som grund för hela vinkeln.]

måndag 20 september 2010

(S) förlorade sin identitet

Samarbetet med två andra partier suddade ut Socialdemokraternas profil. Det är en viktig förklaring till tillbakagången i valet. Men det vore av många skäl oklokt att bryta upp det rödgröna samarbetet nu. Inte minst inför ett eventuellt nyval.

Socialdemokraterna förlorade sin identitet också på andra sätt. Strategin att ställa satsningar på välfärden mot skattesänkningar hade fungerade bättre om det verkligen varit stor skillnad i budgetalternativen på denna punkt. Istället prioriterade (S) sänkta skatter för pensionärerna och kraftigt höjda ersättningsnivåer i a-kassan, trots att så många partikongresser sagt att verksamheten i välfärden ska gå först. Det var också tveksamt att gå med på höjt överskottsmål när Sverige har så låg statsskuld. Där försvann ytterligare uppemot 30 miljarder i reformutrymme.

Dessutom valde partiledningen att ligga lågt i kritiken av vinster från privat utförda välfärdstjänster. Särskilt märkligt är det att Ylva Johansson inte kritiserade rofferiet av skattepengar tydligare. Där var Carin Jämtin bättre.

Det finns många andra saker att återkomma till i eftervalsdebatten. Till exempel grogrunden för Sverigedemokraterna, liksom hur medelklassväljarna tänker.

Nu kommer inte minst välbetalda pr-konsulter att argumentera för att bryta samarbetet med vänsterpartiet och gynna privata vårdföretag mer.

Någon ytterligare högersväng är inte vad (S) behöver. Snarare en återgång till sin tradition av att värna välfärden mot vinstintressena.

Andra om valet: AB, Dagens Arena, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Högbergs tankar, Storstad, Ulf Bjereld, Åsa Westlund, med flera

söndag 19 september 2010

(S) borde ha varit tydligare om välfärden

Socialdemokraternas tillbakagång har många förklaringar. Att partiets identitet suddades ut av det rödgröna samarbetet spelade roll. En annan viktig förklaring, tror jag, är att skillnaderna mot alliansen blev för små i strävan att locka mittenväljare.

(S) valde tidigt att acceptera det mesta av alliansens skattesänkningar. Kanske nödvändigt, men det ställde partiet inför ett dilemma. Hur kunna ställa välfärdssatsning mot skattesänkningar när det inte var tillräckligt stora skillnader i budgetalternativen?

Det var förstås rätt att föreslå förbättringar av sjukförsäkring och a-kassa. Men särskilt när det gäller a-kassan blev löftena om höjningar så stora att det inte blev kvar tillräckligt med pengar för att sjukvård, skola och äldreomsorg verkligen skulle bli bättre. Särskilt inte i ljuset av en ökad befolkning.

Att sedan avskaffandet av pensionärsskatten blev en så stor fråga i början av valrörelsen jämfört med till exempel bättre demensvård gjorde inte saken bättre. Veronica Palm är på rätt spår, (S) kan inte vinna val på skattesänkningar utan måste tydligt ta strid för kvaliteten i välfärden.

Om inget block får en majoritet är det viktigt att hålla ihop det rödgröna samarbetet åtminstone tills det står klart om det blir ett snabbt nyval eller inte. Men under tiden måste (S) ompröva sin ekonomiska politisk och vara berett att satsa mer på kvaliteten på välfärden också nationellt - liksom partiets företrädare gör i så många kommuner och landsting.

Andra om valet: DN, SvD, med flera

Därför går Sverigedemokraterna framåt

Det ligger mycket i Wanja Lundby-Wedins analys. Sverigedemokraternas framgångar hänger samman med människors upplevelse av att etablerade partier inte lyssnar på dem i en tid när otryggheten växer.

Däremot finns det nog flera förklaringar som särskilt Socialdemokraterna måste fundera över i sin analys. Själv har jag varnat för den här utvecklingen i minst tre år, medan andra kommentatorer räknat ut Sd.

Det blir tyvärr många tillfällen att återkomma till vilka lärdomar (S) måste dra. Just nu hinner jag bara länka till några av mina tidigare texter:

Rädslan för brott kan avgöra valet (2007)
Investera för rättvisa och sammanhållning (Tiden 2007, med Luciano Astudillo)
Glöm inte förorten när jobben försvinner (2009)
Nu måste (S) ge svaren om att bekämpa brott (2009)
Mona Sahlin och hårdrockbältet (2010)
Så stoppar du Sd, Reinfeldt (2010, med Nalin Pekgul)

Andra om valet: AB, AB2, Exp, GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, GP, med flera

Svik inte miljön, Peter och Maria

SVT:s valundersökning visar fyra procents övervikt för de borgerliga, TV4/Novus valdagsmätning bara någon procent. Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen i bägge fallen.

Det är för tidigt att dra några slutsatser, mer än möjligen att (S) valspurtat bra. SVT:s Valu underskattade (S) med 5 procent år 2006, påminner Makthavare.se

En fråga kan dock ställas redan nu:

Är Miljöpartiet berett att göra upp med de borgerliga för att få statsrådsposter, ifall mätningarna slår in?

Det vore i så fall ett svek mot miljön. Visst kan (MP) förhandla fram lite mer pengar till att skydda skog och hav, men inte kommer Moderaterna att gå med på en radikalt ändrad linje i klimatpolitiken. Eller när det gäller trafiken. Eller energisystemet. Eller kemikalier. Och så vidare.

Svik inte miljön, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand.

Andra om valmätningar: AB, AB2, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, med flera

Svenska valet för utländsk publik

Den som läser tyska kanske kan vara intresserad av min analys inför valet åt Friedrich-Ebert Stiftung. Jag har också blivit intervjuad av tyska Euractiv om detta.

När jag ändå håller på: här är en länk till min artikel åt Open Democracy för ett år sedan, där jag bland annat varnade för Sverigedemokraternas frammarsch. Jag hoppas jag får fel.

Ojämlik demokrati

Förtidsröstandet har slagit rekord. Jättebra.

Men en sak oroar mig. Att det varit så mycket enklare att förtidsrösta i innerstan än i förorterna.

Jag var på Tensta Marknad en söndag för ett par veckor sedan. Tusentals människor i centrum, men bibioteket stängde klockan tre trots att marknaden pågick hela dagen. Medborgarkontoret var också låst och stängt.

Nu hör jag rapporter från både Tensta och Rinkeby om långa köer utanför biblioteken i går. Men bibioteken stängde tidigt och åtminstone i Rinkeby avvisades väljare som kommit i god tid men hamnat i den långa kön.

Vilken skillnad mot Stockholms innerstad. Där har det gått att rösta långt in på kvällarna även under helgerna.

Jag tror det kan blåsa en starkare medvind för Socialdemokraterna i förorterna än vad opinionsmätningarna fångar upp. Många vill rösta på Mona Sahlin. Men oavsett vilket parti väljarna stödjer så är det orimligt med så olika villkor för förtidsröstningen beroende på var man bor.

Det finns en liknande ojämlikhet i mediernas rapportering. Mycket i Kent Asps undersökning stämmer säkert, till exempel övervikten av negativa artiklar om de rödgröna. Men jag tycker medieforskaren går förbi urvalet av viktiga frågor lite väl lättvindigt.

Medierna har lyft fram skatterna mer än väljarna, medan frågor som sjukvård och äldreomsorg är viktigare för medborgarna än vad som märks i tidningarnas rapportering. Det var samma sak i 2006 års valrapportering. För att inte tala om i detta års tendentiösa "valkompasser", delvis framtagna av pr-konsulter.

Jag är övertygad om att detta sneda urval av sakfrågor missgynnar (S) och (V), som vill ha mer resurser till välfärden istället för skattesänkningar. Men framför allt strider det mot mediechefernas högtidstal om att också de svaga i samhället ska få sin situation belyst.

Detta är också en del av den ojämlika demokratin.

Andra om valrörelsen: AB, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Ett hjärta rött, HBT-sossen, Högbergs tankar, In Your Face, Jan Helin, Kulturbloggen, Martin Jönsson, Peter Andersson, Roger Jönsson, Röda Berget, med flera

lördag 18 september 2010

Björklund har fel om skolungdomarna

DN:s "valfläskkoll" bekräftar det jag skrivit i flera inlägg. Jan Björklund har fel när han påstår att kraven på teoretisk kunskap är förklaringen på att över 30 000 ungdomar slås ut från skolan.

Verkligheten är mer komplex. Enligt Skolverket är dåligt stöd hemifrån och bristande kunskaper i svenska avgörande skäl till att eleverna misslyckas.

Foppa och Salming: Nej till SD

Det blev ett upprop mot ett främlingsfientligt parti i riksdagen från ett antal av våra främsta idrottsstjärnor. Jag har skrivit tidigare om argument mot Sverigedemokraterna, men Peter Forsberg, Börje Salming och övriga uttrycker det mycket bättre:

"Vi ber dig, för Sveriges skull, rösta inte på ett främlingsfientligt parti i valet på söndag så att de kommer in i Sveriges riksdag.

Stå upp för de värden som idrotten, och vårt land står för, det som gör oss alla stolta, för allas lika värde. Stå upp mot rasism och mot främlingsfientlighet."

Kanske är detta valrörelsens viktigaste text.

Andra om valrörelsen, Sverigedemokraterna: Exp, SvD, SvD2, med flera

Den tigande statsministern

Nu handlar valrörelsen om mobilisering. Därav partiledarnas intensiva slutspurt för att nå så många väljare som möjligt. Avgörande blir om medborgarna tycker det är stora skillnader mellan blocken eller ej.

En huvudstrategi för Moderaterna tycks ha varit att tona ned förändringar partiet vill göra under nästa mandatperiod. Fredrik Reinfeldt försöker minimera riskerna genom att till exempel hålla en låg profil i de avslutande tv-debatterna.

Det finns många skäl att återkomma till Kent Asps mediegranskning, men en sak som borde beskrivas tydligare är hur journalister låtit statsministern tiga om de kommande fyra åren. Medierna granskade med rätta de rödgrönas arbete för att komma överens. Däremot har luckorna i alliansens valmanifest fått alltför lite uppmärksamhet.

Fyra år till med borgerligt styre (kanske med stöd av Sverigedemokraterna) kan till exempel innebära:

* ytterligare stora skattesänkningar som urgröper välfärden (läs texten i valmanifestet)
* mindre pengar till regional utveckling genom förändringar av skatteutjämningen (utredning klar 2011)
* privata äldreförsäkringar istället för gemensamt finansierad omsorg (utredning redan tillsatt)
* så nära band till Nato att ett medlemskap blir oundvikligt (till exempel genom deltagandet i Natos försvarsplanering för Baltikum)
* fortsatt utförsäkring av svårt sjuka.
* smyguppgörelser med Sverigedemokraterna i riksdagen, om de kommer in (liksom med Ny Demokrati)
* nedrustning av miljöpolitiken

Listan går att göra mycket längre. De sista timmarna av valrörelsen handlar för de rödgröna till stor del om att berätta för tveksamma väljare hur mycket som står på spel. Nu när medierna inte har gjort sitt jobb.

Andra om valrörelsen: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, GP, SvD, SvD2, SvD3, Ett hjärta rött, Högbergs tankar, In your face, Joakim Hörsing, Jonas Sjöstedt, Jöran Fagerlund, Peter Andersson, Röda Berget, med flera

fredag 17 september 2010

Mona Sahlin är en fighter

Den första timmen av SVT:s slutdebatt handlade om jobb och välfärd, inte om fastighetsskatt eller RUT-avdrag. Dagordningen är tillbaka på det som verkligen är viktigt för väljarna.

Det gynnade Mona Sahlin, men framför allt har hon toppat formen i slutet av valrörelsen. Trots motvinden i media och opinionsmätningar. Hon är en fighter.

Reinfeldt valde å sin sida riskminimering. Sällan har en partiledare hållt sig så passiv under början av en slutdebatt, då flest väljare sitter framför tv-apparaterna.

Kanske är det begripligt. De hårda tagen i sjukförsäkringen är inte lätta att försvara. Särskilt när exempel efter exempel visar hur människor drabbas. I kväll var Reinfeldt tvungen att gå till reträtt när han till slut kom in i diskussionen. Allt har inte fungerat bra, medgav statsministern.

Maria Wetterstrand var oväntat stark i välfärdsfrågorna med en närmast socialdemokratisk argumentation. Hur hennes miljöparti skulle kunna byta sida efter valet utan en förödande svekdebatt är svårt att se. Lars Ohly var däremot svagare under den första timmen än i gårdagens TV4-debatt (trots en snyggare slips).

Maud Olofsson hade ingen bra kväll, men svårast har jag för Jan Björklund när han förklarar utslagningen i skolan med att elever är "skoltrötta" och inte kan lära sig teoretiska ämnen. Det är så långt från verkligheten att jag blir upprörd på alla killars och tjejers vägnar som kämpar med läxor på ett främmande språk, svenska, samtidigt som Björklund stoppat extrapengarna till förortsskolorna.

Hägglund bäst bland de borgerliga partiledarna. Trots sin politik.

Andra om valrörelsen, slutdebatt: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, GP, SvD, SvD2, SvD3, Högbergs tankar, Katarina Nyberg Finn, Peter Andersson, Roger Jönsson, med flera

Historien om Östros är historien om (S)

Thomas Östros besökte sin gamla skola idag. Eleverna på Carlforsska gymnasiet i Västerås hade många frågor, från skatter och a-kassa till miljö och invandring.

Östros är skicklig i sakfrågorna. Ändå är han som bäst när han talar om sin egen historia, något han börjat göra oftare i denna valrörelse.

En kille på bakersta raden frågade om inte a-kassan varit för hög - hur ska man då motivera folk att jobba? Thomas Östros svarade genom att berätta om sin pappa, som blev arbetslös just som familjen köpt hus. Då fanns trygghetssystemen där för att överbygga en tid av oro.

En tjej undrade om möjligheterna att plugga vidare på högskolan. Östros använde sig själv som exempel, att komma från ett arbetarhem och gå vidare ända till forskarutbildningen.

När Anders Borg i SVT:s ekonomiska debatt försökte klistra på de rödgröna ett förakt för dem som utför RUT-tjänster talade Östros känslosamt om sin mamma, som arbetat som städerska. Det var ett av de starkaste inläggen i tv-debatterna så här långt.

Mediebilden av Thomas Östros som tråkig har alltid varit fel. I år har han äntligen börjat bjuda på mer av sig själv också i TV. Det skulle Socialdemokraterna ha kunnat använda ännu mer i sin kampanj.

På Carlforsska gymnasiet berättar den ekonomisk-politiske talesmannen att huset strax bredvid, där hans SSU-lokal låg, numera är rivet. Där finns idag Mälardalens Högskola. En symbol för en framgångsrik socialdemokratisk politik för livslångt lärande och regional utveckling, tänker jag.

Kanske är Östros egen historia just det som Socialdemokraterna behöver för att övertyga manliga väljare ur arbetarklassen, som nu tvekar.

torsdag 16 september 2010

Alliansen blundar för verklighetens ungdomar

Verklighetens folk. Det var kristdemokraternas devis, åtminstone i början av valrörelsen.

Jag undrar om alliansen ser verklighetens ungdomar.

I kvällens TV-debatt talar Björklund och Reinfeldt om de teoretiska ämnena som hela förklaringen till att så många ungdomar inte klarar gymnasiet.

Under snart två år har jag träffat otroligt duktiga ungdomar i Tensta på läxläsningen vi driver där. Inte är det brist på teoretisk förmåga som är det stora hindret för tonåringarna i förorterna.

Det är trångboddhet. Ofullständiga kunskaper i svenska för den som kommer hit lagom till högstadiet. Klassklyftor och arbetslöshet.

Ändå finns det så många begåvade ungdomar som tar sig vidare. Liksom min pappa gjorde i det fattiga Ådalen en gång i tiden. Det är en av socialdemokratins stora framgångar

Man kan ha olika lösningar på skolans problem. Visst borde även socialdemokratin ha gjort mer för förorternas ungdomar.

Men när alliansen skyller på teoretiska ämnen istället för att se verklighetens ungdomar så är det ett bevis på en annan människosyn. Det är betydligt allvarligare.

Andra om valrörelsen, TV4-debatten: AB, AB2, AB3, DN, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Peter Andersson, Stefans konspirationer, Åsa Westlund, med flera

European Voice: Sverige deltar i Natos försvarsplanering för Baltikum

"Nato is now finalising contingency plans for the Baltic (involving big land reinforcement via Poland, an American carrier battle group in the Atlantic, and some use of Swedish air space)"

Så står det i en kolumn i dagens European Voice, såvitt jag förstår skriven av Edward Lucas, tidskriften The Economists erfarne Östeuropakorrespondent. Han brukar ha goda källor.

Artikeln tycks bekräfta det jag länge ställt frågor om på denna blogg, att regeringen utan offentlig debatt godkänt Sveriges medverkan i försvarsplaner för Baltikum.

Att det finns färdiga planer för hur Nato ska använda svenskt luftrum är redan det anmärkningsvärt. Sedan kan jag undra om det verkligen är allt. Utan att vara militär expert tvivlar jag på effektiviteten att flyga tur och retur till hangarfartyg i Atlanten om något händer i Baltikum. Skälen att tanka flygplanen på svenskt territorium borde till exempel vara rätt starka. Jag undrar också vad chefen för USA:s flotta diskuterade vid sitt Sverigebesök nyligen.

Det vore rimligt att väljarna fick besked före söndag om hur regeringsalternativen ser på denna fråga. Vilka risker ska vi ta genom färdiga försvarsplaner för Baltikum där svenskt territorium används?

Andra om Nato, Östersjön: Chefsingenjören, Lars Gyllenhaal, Wiseman´s wisdoms, med flera

Ge besked om Nato

Det är märkligt hur stora frågor ibland försvinner från valrörelser. Sveriges medverkan i Natos försvar av de baltiska länderna är en sådan. Internationella medier och tankesmedjor beskriver detta som en av de viktigaste strategiska frågorna i Europa. I svenska tidningar råder tystnad, trots att blocken har olika syn på vilka risker Sverige ska ta.

Just nu pågår marinövningen Northern Coasts 10 strax utanför vår kust. Där medverkar ett betydande antal Nato-länder, Sverige och Finland. Syftet är att öva samverkan. Mot terrorism, heter det på övningens hemsida, men som Försvarsmakten skriver handlar det också om "mer kvalificerade hot från fartyg och stridsflyg". Igår övade man bland annat ubåtsjakt.

Det senaste året har Nato genomfört flera övningar för att träna på ett krig i Östersjön. Balterna har efter hårda påtryckningar fått militäralliansen att göra mer konkreta planer för ländernas försvar. Detta är också en aktuell fråga när Nato tar fram sitt nya strategiska koncept. Georgienkriget är fortfarande färskt i minnet.

Militärt sett är det svårt att försvara till exempel Lettland utan att använda svenskt territorium. Hur långt ska Sverige gå i krigsförberedelser tillsammans med Nato? Det borde vara ett huvudämne i det här valet. Krigsriskerna för svensk civilbefolkning är en större fråga än en hundralapp mer i plånboken.

Men om detta är det tyst, trots att Folk och Försvar försökte lyfta frågan förra veckan.

När chefen för USA:s flotta gjorde ett sällsynt besök i Sverige nyligen hette det i Svenska Dagbladet att han kom för att träffa en kvinnlig ubåtschef. Trevligt, men det hade varit mer relevant att beskriva samtalen mellan denne ledande amerikanske militär och makthavare i Stockholm. Jag instämmer med moderaten Mats Sander i riksdagens försvarsutskott, "Jag tror inte det är en slump att USA:s flotta är i Östersjön just nu".

Jag är inte förvånad över att Reinfeldt tiger om Nato. Däremot är det märkligt att medierna inte ställer några frågor om Sverige och försvaret av Baltikum. Vi får möjligen läsa mer när amerikanska flygplan ska träna attacker mot Ryssland från Gotland eller Blekinge, men det är så dags då.

Andra om valrörelsen: AB, AB2, DN, DN2, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Högbergs tankar, Kulturbloggen, Peter Andersson, Raymond Svensson, Röda Berget, Stefans konspirationer, med flera

onsdag 15 september 2010

Argument mot Sverigedemokraterna

Riksdagspartierna verkar ha bestämt sig. Nu, i sista minuten, ska de försöka stoppa Sverigedemokraterna från att komma in i riksdagen. Moderaterna gör blixtturné till Skåne. Socialdemokraterna tycks också inse att mer måste göras.

Kanske går det fortfarande att hindra Jimmie Åkessons främlingsfientliga parti från att ta plats på Helgeandsholmen, även om det ser illa ut.

Nu är det onsdag morgon. Den socialdemokratiska valmaskinen klarar att organisera upprop mot Sverigedemokraterna till på fredag och lördag, i regionala tidningar och möjligen nationellt. Denna gång inte med kulturkändisar från Stockholms innerstad, utan med förebilder för kepskillarna i andra delar av Sverige. Hockeystjärnor, hårdrockare, lokala fackliga ledare.

På nationell nivå behöver personer som Stefan Löfvén och Ulla Lindqvist synas mycket mer. Berätta om varför Sverigedemokraterna i riksdagen kommer att innebära försämrade villkor för arbetare. Att en röst på Jimmie Åkesson är en röst på Reinfeldts privatiserade välfärd och ökade klyftor.

Det viktigaste argumentet mot Sverigedemokraterna är förstås alla människors lika värde. Trots TV4:s märkliga frågor igår är Sverige fortfarande ett mer tolerant och öppet samhälle än andra delar av Europa.

Till det kommer ett antal andra argument, som jag tror kan övertyga den som tvekar mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Ett av dem är välfärden. Sverigedemokraterna sätter de äldre emot "invandrarna". Möt det genom att prata om alla de kvinnor och män med utländsk bakgrund som ser till att äldreomsorg och sjukvård fungerar i det här landet, till låga löner. Nästan alla väljare har fått stöd av någon som Sverigedemokraterna hatar. Locka fram de minnesbilderna, de är bättre motargument mot Jimmie Åkesson än alla siffror i världen.

Ett annat är Sverigedemokraternas roll som stödparti till alliansen. Mona Sahlin har försökt säga det, men det förtjänar att upprepas tydligare. Sverigedemokraterna blir inte "vågmästare" om de får en avgörande roll mellan blocken. Jimmie Åkesson har tagit ställning för alliansen genom att avvisa de rödgrönas statsministerkandidat. En röst på Sd är en röst på fortsatta sociala nedskärningar.

Ett tredje argument är att Sverigedemokraterna ökar otryggheten. Naturligtvis för svenskar som har utländsk bakgrund, särskilt muslimer. Men också för alla svenskar. Kommer partiet in i riksdagen blir dess största avtryck inte någon ändring av flyktingpolitiken, utan att hårda ord och öppen rasism får ökat utrymme i hela samhällsdebatten. Det kommer att öka motsättningarna i Sverige, inte minska otryggheten.

Det finns förstås många andra argument. Viktigast, tror jag, är att tala om människor, inte om siffror. Och att förstå motiven bakom att väljare funderar på Sverigedemokraterna. Annars går de inte att övertyga om något annat.

Om man ska gå in i en debatt med Jimmie Åkesson om siffror får man dessutom se till att ha sina fakta rätt. Sverigedemokraternas beräkningar är ofta grovt tendentiösa, men man vinner inget genom att svara på samma sätt. Håll ordning på siffrorna, är mitt avslutande råd.

Andra om valrörelsen: AB, AB2, AB3, Dagens Arena, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Jonas Sjöstedt, med flera

tisdag 14 september 2010

När ger alliansen besked?

Trots valmanifestet återstår många frågor om vad de borgerliga partierna tänker göra till 2014, om de lyckas behålla regeringsmakten.

* Hur stora blir skattesänkningarna?

* Vilka akutsjukhus säljs ut?

* Blir det beslut om en euro-folkomröstning?

* Vilken politik gäller fram till 2014 om Israel-Palestina, respektive Iran?

* Vad händer med skatteutjämningen mellan kommunerna (utredning klar april 2011)?

* Vilket utrymme får privata socialförsäkringar (utredning klar under nästa mandatperiod)?

* Vad händer med miljöpolitikens alla områden som inte nämns i valmanifestet?

* Vilka krigsförberedelser ska ske på Gotland och i Blekinge för Sveriges deltagande i Nato-försvaret av Baltikum?

* Vem ska få bli delägare i Vattenfall? Ryska energiföretag?

Sist men inte minst:

* Är de borgerliga partiledarna beredda att regera genom smyguppgörelser med Sverigedemokraterna, på samma sätt som med Ny Demokrati 1991-94?

Förhoppningvis får vi åtminstone några svar i kvällens TV4-utfrågning.

Andra om valrörelsen: AB, AB2, AB3, DN, Exp, Exp2, SvD, SvD2, med flera

Ett försvagat Centerparti

Man kan vara tveksam till mycket i opinionsmätningarna, men nog blir det svårt för Centerpartiet att nå upp till 2006 års valresultat på 7,9%. Trots att Maud Olofsson satt målet mycket högre.

Redan under denna mandatperiod har Centerns statsråd förlorar strid efter strid mot Anders Borg. Vad skulle hända med en fortsatt alliansregering där Centerpartiet är ännu svagare än i dag?

Många frågetecken kvarstår om vilken politik som alliansen vill föra till år 2014. När det gäller euron är centerledningen på väg att svänga. Blir det en folkomröstning om opinionssiffrorna för ett ja ser goda ut?

Vad händer med den regionala skatteutjämningen? Stockholmsmoderaterna kommer inte att sitta still i båten den här gången, särskilt inte om dagens opinionssiffror håller i sig på valdagen.

Centerpartiet har under decennier tillsammans med Socialdemokraterna varit en garant för en säkerhetspolitik som gynnat Sverige. Alliansfrihet. Starkt stöd till FN. Inga äventyrligheter á la Jan Björklund. Vad händer till 2014 när spänningarna i Östersjöområdet ökar och Carl Bildt inte utesluter ett svenskt deltagande i Natos försvarsplanering?

Miljön är redan nedtonad i alliansens valmanifest. Folkpartiet vill bygga nya reaktorer och gillar inte subventioner till förnybar energi. Alliansen säger nej till höjd koldioxidskatt. Vad händer då med biobränslena?

Maud Olofsson borde ge väljarna svar på dessa frågor. Före valet.

Andra om valrörelsen: AB, AB2, Dagens Arena, DN, Ekot, Exp, SvD, SvD, Carin Jämtin, Högbergs tankar, Raymond Svensson, Stefans konspirationer, med flera

måndag 13 september 2010

Fördöm våldet mot Sverigedemokraterna

Den grova misshandeln mot en aktiv Sverigedemokrat följer på flera liknande händelser under de senaste åren. Det är illa nog att partiets öppna möten med polistillstånd störs. Betydligt värre när aktionerna övergår i misshandel.

Sverigedemokraternas rasistiska politik måste bekämpas med demokratiska medel. Fler borde göra som Lars Ohly och fördöma övergreppen.

Glömda valfrågor: EU

Moderaterna gick till EU-val förra året på att stoppa bankernas spekulation. Nu gör Anders Borg sitt bästa för att EU inte ska införa en skatt på snabba banktransaktioner. Der Spiegel skrev om Sveriges motstånd inför finansministermötet förra veckan, men i svenska medier är det tyst.

Ävenom andra områden skyddar Anders Borg kreditinstituten. Reinfeldt har inga ambitioner att gå lika långt som Barack Obama i USA. Att ge konsumenterna i EU samma skydd mot oseriösa kreditgivare som i USA verkar till exempel inte stå på Anders Borgs dagordning. Regeringen har dessutom aktivt försvagat kommissionens förslag om regler för spekulationsfonder.

Reglerna om finansmarknaderna är ett av många områden som avgörs i EU. Där är regeringarna mäktigast, vad man än säger i kommissionen eller parlamentet. Därför är riksdagsvalet på söndag också ett EU-val.

På område efter område finns stora skillnader mellan blockens EU-politik, vilket tyvärr inte kommit fram i valdebatten hittills.

Några stora institutionella förändringar står inte på EU:s dagordning fram till 2014. Det är viktigare vad som händer på områden som arbetsmarknad, tillväxt, miljö, konsumentskydd, jämställdhet, diskriminering och så vidare.

Alliansen och de rödgröna skiljer sig främst genom synen på marknaden. Hur mycket ska politiska beslut begränsa den fria rörligheten av varor och tjänster?

Moderaterna tycks bli ännu mer dominerande inom alliansen nästa mandatperiod. Om Reinfeldt lyckas bilda regering betyder det ett passivt Sverige i frågor om arbetstagarnas rättigheter, tuffa miljökrav på produkter, konsumentskydd på finansmarknaden. De rödgröna kan driva en aktiv politik i frågor som medborgarna tycker är viktiga. Det borde valdebatten också handla om.

Andra om EU, valrörelsen: Dagens Arena, DN, SvD, SvD2, Brysselbloggen, Europaportalen, Henrik Alexandersson, Stefan Nilsson, Åsa Westlund, med flera

söndag 12 september 2010

Med Reinfeldt förlorar Sverige sitt miljörykte

Mona Sahlin var verkligen bra i kvällens partiledarduell. Starkt av henne att vara så på offensiven trots mediekampanjen emot sig.

Skillnaderna mellan Sahlin och Reinfeldt som politiker märktes särskilt när debatten kom in på miljonprogrammets förortsområden. Mona Sahlin talade om människor, Reinfeldt om system. Samma sak när det gällde de sjuka som blivit utförsäkrade och ungdomar som saknar jobb. Sahlin visade att hon är förankrad i en verklighet som Reinfeldt talar om på avstånd, med teoretiska dogmer signerade Anders Borg.

I detta inlägg tänkte jag ändå skriva mest om miljön. Jag har tagit upp det tidigare, men det är värt att skriva igen. Det bådar illa med den hårda retorik som alliansen numera använder mot höjd koldioxidskatt och kilometerskatt. Med Reinfeldt är Sverige på väg att förlora sitt goda miljörykte utomlands.

Miljörörelsen är hård i sin kritik mot hur regeringen agerar, såväl på hemmaplan som i internationella förhandlingar. Det har fått märkligt lite uppmärksamhet i svenska medier, till exempel i Svenska Dagbladets alliansvänliga miljöjournalistik.

Men det som beskrivits ännu mindre är hur omfattande kritiken mot Reinfeldt är, även bland erfarna miljöförhandlare.

Sveriges agerande är "fruktansvärt", sa en EU-förhandlare när Reinfeldts regering drivit igenom att mer av EU:s utsläppsminskningar ska kunna göras utomlands, istället för på hemmaplan. I andra länder beskrivs EU som dåligt samordnat vid klimatmötet i Köpenhamn, då Reinfeldt var ordförande. Den uppfattningen hade flera på ett seminarium hos respekterade brittiska tankesmedjan IPPR i juni (där jag inledningstalade). Andreas Carlgrens agerande inför Köpenhamn får också hård kritik.

Även på andra områden i miljöpolitiken uppfattas Sverige som mindre drivande, ja till och med som bromsande internationellt. Inte alltid, men alltför ofta. Andreas Carlgren får också beröm, men han tycks föra en ojämn strid med Anders Borgs finansdepartement. Det lär inte bli lättare om alliansen sitter kvar med Moderaterna som ännu mer dominerande största parti.

Alliansens valmanifest innehåller få initiativ i det internationella miljöarbetet. Fyra år till med Reinfeldt eller fyra år med en rödgrön regering har stor betydelse för hur Sverige kommer att uppfattas utomlands.

Om detta borde Svenska Dagbladet och andra medier berätta, före valet.

För övrigt förtjänar SVT och programledaren Karin Hübinette beröm för valrörelsens hittills bästa partiledardebatt.

Andra om valrörelsen: AB, AB2, DN, Effekt, Ekot, Exp, Fokus, GP, SvD, SvD2, Alliansfritt Sverige, Emil Broberg, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Lena Sommestad, med flera

Höj rösten om rofferiet av skattepengar

Det är bra att Thomas Östros och Ilija Batjlan kritiserar utförsäljningen av gemensam egendom och kräver lagstiftning. Socialdemokraterna kunde höja rösten ännu mer denna sista vecka av valrörelsen.

Man kan ha olika uppfattningar om privata företags roll i välfärden, men få väljare tycker nog att bolagen ska göra vinst på fusk eller få skattepengar till skänks.

Därför är det utmärkt att Socialdemokraterna i Stockholm gått igenom utförsäljningarna av hyrerätter, förskolor, hemtjänstverksamhet med mera.

Alliansen har släppt fram och ofta uppmuntrat detta slöseri med skattepengar. Mona Sahlin borde använda slutdebatterna till att pressa Reinfeldt om rofferiet.

Andra om valrörelsen: AB, DN, Exp, SvD, Alliansfritt Sverige, Katarina Nyberg Finn, Peter Andersson, Peter Högberg, Roger Jönsson, med flera

fredag 10 september 2010

Anna Lindh om det lika människovärdet

Anna Lindh på SSU-kongressen, augusti 2003:

Man kan föra många teoretiska, komplicerade diskussioner om vad ideologi egentligen handlar om. För mig, både som SSU:are och i dag, är grundfrågan det lika människovärdet. Det är inte bara något som man skriver i högtidliga deklarationer och storstilat säger i tal. Att ta det lika människovärdet på allvar är att tänka på det hela tiden.

När vi säger att man måste bygga ut utbildning, göra allt för att ge unga människor bra livschanser, handlar det om det lika människovärdet.

När vi diskuterar arbetslivet, inflytande, att det man gör är meningsfullt och att man kan påverka, handlar det om lika människovärde.

Jag var SSU-ordförande under en tid då ungdomsarbetslösheten ökade, precis som den tyvärr gör i dag igen. Och det som skrämde mig mest med den ökande ungdomsarbetslösheten var när jag inte bara såg siffrorna på pappret, utan när jag kunde komma ut och träffa människor och känna hur arbetslösheten liksom påverkade hela samhällsklimatet. När man mötte gymnasieelever som skulle gå ut om något år, och frågade "Vad vill du göra", och de sa, "äh, det är liksom ingen idé". [...]

Det är också det lika människovärdet som ligger till grund för en offentlig sektor som kan garantera tryggheten i välfärden för barn, sjuka och gamla. [...]

Det är det lika människovärdet som gör att vi driver och har drivit miljöfrågan så hårt. För det handlar om att se till att vi inte tar utrymmet som hör till framtida generationer.

Det är det lika människovärdet som gör att den internationella solidariteten har varit så avgörande för socialdemokratin, och inte minst SSU. För om man tror på lika människovärde så stannar det inte vid Sveriges gränser.

Tänker Reinfeldt smussla med Sverigedemokraterna?

Lars Tobissons uttalanden i Svenska Dagbladet borde få mer uppmärksamhet. Moderaternas dåvarande gruppledare i riksdagen berättar oblygt om samarbetet med Ny Demokrati:

"Vi förde samtal, Ian och jag, inför kommande avgöranden, säger Tobisson."

Svenska Dagbladets artikel (som jag inte hittar på nätet) fortsätter:

"På samma sätt kommer en borgerlig minoritetsregering att tvingas ha kontakter med Sverigedemokraterna om partiet blir vågmästare i riksdagen, menar Lars Tobisson."

Fredrik Reinfeldt borde i dagens radiosända partiledardebatt ge besked om han delar Tobissons uppfattning.

[UPPDATERING: Lars Ohlys besked om en eventuellt borgerlig minoritetsregering var fullt rimligt. Naturligtvis kan inte en opposition ge en regering carte blanche genom att lova att aldrig rösta för en misstroendeförklaring.]

Andra om valrörelsen: AB, AB2, DN, DN2, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Alliansfritt Sverige, Högbergs tankar, Ulf Bjereld, med flera.

Reinfeldt säger en sak och gör något annat

"Höj miljöskatterna, sänk skatten på arbete". Alla borgerliga partier instämmer i det påståendet, läser jag i tidskriften Sveriges Natur.

Ändå driver de borgerliga partierna valrörelse på att vara emot kilometerskatt och en höjd koldioxidskatt. Miljöskatten på handelsgödsel har regeringen avskaffat, trots att det kommer att öka spridningen av miljögifter och göra det svårare att rädda Östersjön.

Moderaterna är skickliga på att utnyttja dagens medielandskap med underbemannade redaktioner som inte granskar politiken ordentligt. Ena dagen ett utspel för att blidka miljövännerna, andra dagen röstvärvning på landsbygden med motsatt budskap.

Samma sak med andra skatter. Under Almedalsveckan fick Moderaterna stora rubriker på att inte vilja sänka skatterna. Sedan sa Anders Borg på partiets ekonomisk-politiska seminarium att inkomstskatterna borde ligga ytterligare 100-150 miljarder kronor lägre.

Idag är det Fredrik Reinfeldt som förklarar sig nöjd med dagens skattekvot, trots att alliansen ju öppnat för stora skattesänkningar efter 2011 om det statsfinansiella läget så tillåter (läs avsnittet om femte steget i jobbskatteavdraget till exempel).

Jag har skrivit många gånger nu om bristfällig granskning i medierna, men ibland undrar jag om inte moderaternas egna partiaktivister blir snurriga av att byta budskap dag för dag efter vad partiledningen tycker passar bäst just för stunden. Kanske är det behovet av åksjukepiller som gjort det så angeläget att privatisera apoteken?

Andra om valrörelsen: AB, DN, DN2, DN3, Exp, SvD, SvD2, Högbergs tankar, Jonas Sjöstedt, Mitt i steget, Peter Andersson, Röda Berget, Stefan Wikén, Storstad, med flera

tisdag 7 september 2010

Maud Olofssons låga klimatambitioner

Maud Olofsson tycker inte det behövs någon höjning av koldioxidskatten förrän möjligen vid kontrollstationen 2015. Klimatmålet går att klara ändå, sa hon i SVTs utfrågning.

Det visar hur lågt regeringen satt sina miljömål. Regeringen redovisar det själv i Sveriges femte nationalrapport om klimatförändringar (se s. 71). Av utsläppsminskningarna till 2020 beror 6,7 miljoner ton på tidigare beslut (före 2007). Sedan vill alliansen göra minskningar med genom investeringar utomlands med 6,7 miljoner ton. Nya nationella åtgärder under hela tiden fram till 2020 ska enbart ge 0,9 miljoner ton - och nu verkar inte ens det bli aktuellt på grund av finanskrisen.

Det är svagt av svenska medier som DN att gå på pratet om ett borgerligt klimatmål på minus 40 procent. Så räknar vi inte andra utsläppsmål.

Centerpartiet har fått ge upp det mesta av sin miljöprofil i en regering där Anders Borg hållit i styråran. Nu är beskedet från Maud Olofsson att det inte kommer att hända särskilt mycket före 2015, om alliansen får sitta kvar. Det är illa både för miljön och för svensk konkurrenskraft. Snart kör Japan, Kina och USA om.

För övrigt var det ett lågvattenmärke av Maud Olofsson att likställa Lars Ohly med Jimmie Åkesson.

Andra om Centerpartiet, valrörelsen: AB, AB2, DN, Exp, SvD, Alltid rött alltid rätt, Jonas Sjöstedt, Jöran Fagerlund, Magnus Andersson, Åsa Westlund, med flera

Glömda valfrågor: regional utveckling

Dagens Nyheter fortsätter idag sin granskning av järnvägspolitiken. Regeringen vill höja banavgifterna kraftigt, framgår det, från 8,8 till 15,6 miljarder kronor. Det sker samtidigt som alliansens totalavreglering kan tvinga SJ att dra ned på sträckor som är viktiga för mindre befolkade delar av Sverige.

Utredningen bakom de höjda banavgifterna utgick ifrån att även vägtrafiken skulle få högre kostnader genom höjda bränsleskatter och en kilometerskatt, berättar DN. Det har regeringen avfärdat, men banavgifterna höjs i alla fall.

Vad betyder järnvägens kris för miljön och den regionala utvecklingen? Det vore intressant att höra Maud Olofsson förklara det i kvällens SVT-utfrågning.

Som vanligt tenderar valrapporteringen i medierna att handla mer om livet i storstan än om villkoren i andra delar av Sverige. Ändå finns det stora problem på landsbygden och i mindre orter, där avregleringar leder till försämrad service. Järnvägen, posten och bilprovningen är tre aktuella exempel. Tvånget att införa vårdvalssystem med etableringsfrihet är ett annat, där de stora effekterna kommer att märkas först under nästa mandatperiod.

Socialdemokraten Peter Hultqvist presenterade nyligen en omfattande genomgång av hur de regionala klyftorna ökat under alliansens fyra år vid makten. Kritiken mot den förda politiken kommer också från centerpartister ute i kommunerna.

Centerpartisterna har skäl för sin oro. Med dagens opinionssiffror blir Moderaterna ännu mer dominerande inom alliansen. Vad händer då med till exempel den regionala skatteutjämningen, om regeringen Reinfeldt sitter kvar?

Andra om valrörelsen: Exp, SVT, Högbergs tankar, Peter Andersson, Peter Hultqvist, Storstad, Tord Oscarsson, med flera

måndag 6 september 2010

Värre tågkaos om alliansen får fortsätta

Idag rekommenderar jag Knut Kainz Rogneruds granskning av järnvägspolitiken i DN. Ingressen lyder så här:

Den 1 oktober vill regeringen ta ytterligare ett steg i avregleringen av den svenska järnvägen. Konkurser, trasiga, inställda och försenade tåg och utebliven service har följt i avregleringens spår.

Trots problemen fortsätter regeringen sin ideologiskt betingade linje att öppna alla spår för konkurrens. Trafikforskaren Bo-Lennart Nelldal, respekterad i hela Europa, kritiserar bristande underhåll i avregleringens spår och varnar för kapacitetsproblem med regeringens politik, liksom för att SJ måste lägga ned trafik.

Inga av dessa bekymmer besvarar Åsa Torstensson i sak. Det ansvariga statsrådets icke-svar säger mer än Maud Olofssons retorik om regional utveckling.

Se upp, tågresenärer.

Andra om tågtrafik, valet: DN, DN2, HBT-Sossen, Johanna Graf, Katarina Nyberg Finn, Martin Moberg, Mitt i steget, Peo Wågström, Stefan Wikén, med flera

söndag 5 september 2010

Glömda valfrågor: miljön

Miljön är en av väljarnas viktigaste frågor, enligt Synovate. Högre på listan än i tidigare val. Ändå syns inte politikområdet särskilt mycket i mediernas valbevakning.

Jag tror inte det beror på att partierna pratar för lite miljö. Tvärtom har vi ju ett parti som verkligen profilerar sig i ämnet. Skillnaderna mellan blocken är tydliga, trots vad Lena Mellin skriver. De rödgröna har utförliga program om vad de vill göra, alliansen har regerat i fyra år och visat var de borgerliga partierna står i praktiken.

Snarare är det medieredaktionerna som gjort ett val att inte lyfta fram de gröna frågorna. Det är märkligt att till exempel Aftonbladet gör den prioriteringen efter den utmärkta satsningen på klimatjournalistik inför Köpenhamn (med Joachim Kerpner som motor).

Nu kanske det kommer fler artiklar under de återstående två veckorna. Svenska Dagbladet utlovar till exempel genomgångar av de centrala valfrågorna. Förhoppningsvis handlar det då inte bara om retorik utan också om vad som hänt i praktiken.

När Naturskyddsföreningen kritiserade alliansens miljöarbete blev det en notis i Svenska Dagbladet. Tidigare har SvD:s miljöreporter Susanna Baltscheffsky felaktigt hävdat att det var en borgerlig regering som införde den svenska koldioxidskatten, utan någon rättelse vad jag kunnat se. Miljöminister Andreas Carlgren har anmärkningsvärt lätt att få positiva rubriker i SvD, oavsett om hans förslag sedan genomförs eller ej. Jag hoppas på en mer objektiv granskning av miljöpolitiken denna gång.

Andra om miljön, valrörelsen: DN, SvD, SvD2, SvD3, Peter Andersson, med flera

lördag 4 september 2010

Scoopet som DN gömde

Annika Ström Melin skriver i Dagens Nyheter om hur EU ska reagera om ett medlemsland systematiskt kränker minoriteters rättigheter. Det är en viktig fråga, men att DN:s ledarredaktion två dagar i sträck kan skriva om romerna utan att nämna statsministerns position förvånar.

Birgitta Ohlssons fråga, "vad ska vi göra", har ju ett enkelt första svar.

Protestera.

Det gjorde Birgitta Ohlsson till en början. I torsdags kväll fick hon bakläxa av statsministern som i SVT tydligt sade att EU-ministern inte hade stöd i regeringen för sitt uttalande.

Bakgrunden till frågan var ett scoop av DN:s Ingrid Hedström som avslöjat franska påtryckningar på den svenska regeringen efter Birgitta Ohlssons uttalande om ekonomiska sanktioner.

Reinfeldt klargjorde också i SVT att han inte tänkte ta upp massutvisningen av romer med Nicholas Sarkozy.

Varje medieredaktion som jag känner till skulle ha gjort vågen över att ett eget avslöjande togs upp i direktsänd tv med statsministern.

Inte DN. Tidningen publicerade på fredagen en huvudledare om romerna utan att nämna Reinfeldts position.

Samma sak idag. Flera stora artiklar om romerna. Inte ett ord om att Reinfeldt sågat sin EU-minister eller att han inte tänker ta upp frågan med Paris.

Det är pinsamt för duktiga journalister som Ingrid Hedström och Annika Ström Melin.

Andra om romerna: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, med flera

Björklunds misslyckande

Dagens granskning av skolan i Svenska Dagbladet bekräftar förortsskolornas tuffa villkor. Liksom att elever som kommer till Sverige sent har svårt att hinna få godkända betyg. Ungefär det jag beskrev i ett tidigare inlägg utifrån mina erfarenheter av läxläsning i Tensta.

Jan Björklunds reaktion på statistiken är att skylla på tidigare "glädjebetyg". Det övertygar inte. Björklund tog bort det statliga extrastödet till förortsskolorna och har inte haft tillräckligt intresse för nyanlända elever. Borgerliga majoriteter i kommunerna har gynnat skolorna i rika områden. Så ser verkligheten ut bakom skolministerns retorik.

Andra om skolan, valrörelsen: SvD, Alltid rött alltid rätt, Peter Andersson, med flera.

fredag 3 september 2010

Lena K Samuelsson och lobbyismen, del 2

Dena valrörelse har inte bara sett en inflation i opinionsmätningar utan också mängder av så kallade valkompasser. Tydligen finns det också väljare som använder nätenkäterna för att bestämma sig.

Därför hoppas jag på en ordentlig granskning av hur valkompasserna satts ihop och hur objektiva de är. Det borde vara en naturlig del av medieforskarnas och statsvetarnas utvärdering.

Till exempel är det märkligt att så få frågor handlar om resurserna till skola, vård och omsorg. Det brukar alltid vara en av väljarnas viktigaste ämnen.

Ta den valkompass som Svenska Dagbladet marknadsför intensivt, men som fått en hel del kritik. Där finns inte en enda fråga om fler anställda i välfärden, om valet mellan sänkta skatter och bättre omsorg.

Däremot tar Svenska Dagbladet upp privata sjukvårdsförsäkringar.

Vad beror detta urval på? Diskussionen och utvärderingen skulle bli lättare om tidningens ansvariga utgivare, Lena K Samuelsson, följde de grundläggande principer om öppenhet som medier tillämpar i många andra länder. Visserligen kommer valkompassen från TT Spektra, men det är Samuelsson som ansvarar för publiceringen.

Valkompassen har enligt Svenska Dagbladet satts ihop av tre statsvetare. Tidningen berättar inte att en av dessa, Stig-Björn Ljunggren, arbetar åt pr-bolaget Grayling.

Pr-bolag är ovilliga att berätta om sina kunder. Däremot råkade jag i somras gå förbi ett av de seminarier i Almedalen där Grayling medverkade. Ämnet: fler privata försäkringar i välfärden.

Stig-Björn Ljunggren är en sympatisk person och en av Sveriges bästa politiska analytiker. Jag tror inte att han stoppar in frågor i en valkompass på beställning.

Men det ändrar inte behovet av öppenhet. Jag har svårt att tänka mig att The Guardian eller New York Times skulle låta en pr-konsult göra valkompasser inför ett val, och sedan mörka det för sina läsare. Svenska medier är otroligt naiva i sin syn på pr-firmorna, som jag skrivit tidigare. Samma sak gäller SVT och Sveriges Radio, som också låtit Stig-Björn Ljunggren göra en valkompass, utan att mediebolagen berättar om hans arbete för Grayling.

torsdag 2 september 2010

Reinfeldt sågade Birgitta Ohlsson

Bra SVT-utfrågning av Fredrik Reinfeldt, även om jag saknade säkerhetspolitiken.

Påpassligt att Reinfeldt tvingades ta ställning till Birgitta Ohlssons krav på ekonomiska sanktioner mot Frankrike. Ingrid Hedströms avslöjande idag om franska påtryckningar på regeringen förtjänar mer uppmärksamhet.

Statsministern var närmast brutal i sin sågning av Birgitta Ohlssons uttalande. Någon sådan position har inte regeringen intagit, sa Reinfeldt.

Tydligen har dagens folkpartistiska EU-minister lika svårt att hävda sig mot statsministern som sin företrädare. Det är märkligt att inte fler uppmärksammat splittringen i EU-politiken under hela mandatperioden. Bland annat skrev EU-tjänstemännen i statsrådsberedningen till Reinfeldts närmaste man H G Wessberg och krävde ett slut på de oklara beslutslinjerna.

Reinfeldts uttalande ikväll var illa för Birgitta Ohlsson, som varit påtagligt nedtonad när det gäller romerna sedan Frankrike framförde sin protest.

Ännu värre var statsministerns ovilja att ta upp utvisningarna med Sarkozy. Reinfeldt saknar tydligen ryggrad när det gäller mänskliga rättigheter.

Andra om valrörelsen, Reinfeldt: AB, AB2, DN, DN2, Exp, Exp2, Exp3, GP, SvD, SvD2, SvD3, med flera

Mer journalistik, tack

"Dagens Nyheter gynnar de borgerliga på nyhetsplats", skrev medieprofessor Kent Asp i juni 2006. När samme forskare analyserade valrörelsen den 17 september 2006 blev rubriken: "Alliansen har gynnats av mediernas valrapportering".

Det är ingen vågad gissning att vi får läsa liknande analyser efter denna valrörelse. Thomas Mattsson på Expressen verkar redan förbereda sig på kritiken med ett märkligt blogginlägg om varför det är rätt att jaga Mona Sahlin. Som om inte den kvinnliga oppositionsledaren behandlats annorlunda än den manlige statsministern långt innan opinionssifforna dök.

Idag är det Dagens Nyheter som presenterar ännu en opinionsmätning på förstasidan, med decimaler och allt. Inte om väljarsympatierna, utan om hur väljarna gissar om valutgången. Vad tillför det i sak? En rad andra medier gör samma mätning till huvudnyhet.

Istället kunde man möjligen tänka sig självständig journalistik om de frågor där vi fortfarande inte vet vad blocken tycker, och om de frågor som väljarna faktiskt tycker är viktigast. Med en ren nyhetsvärdering hade DN kunnat lyfta fram Ingrid Hedströms scoop idag om Frankrikes påtryckningar på den svenska regeringen om romerna, och vad det betyder för EU-politiken att Reinfeldt inte försvarat Birgitta Ohlsson tydligare.

Kent Asp visade år 2006 hur medierna rapporterade mer om skatter än vad väljarna prioriterade, men mindre om sjukvård och äldreomsorg. Då skrevs det i alla fall om jobben, en fråga som nästan är försvunnen nu trots 8,5% arbetslöshet. I år är det dessutom påtagligt tyst om miljön, trots att den står högre på väljarnas lista än tidigare.

Mediernas makt över dagordningen är påtaglig. Får vi inte se en ändring i vilka frågor som medierna speglar så kanske det är dags för folkrörelserna att tydligare lägga ansvaret för bristerna i äldreomsorgen och i förortsskolorna inte bara på politiker, utan också på chefredaktörer som Gunilla Herlitz, Thomas Mattsson, Jan Helin och Morgan Olofsson. Varför ska de makthavarna slippa granskning?

Andra om medierna, valrörelsen: AB, Exp, GP, SvD, Alliansfritt Sverige, Den allierade journalisten, Emil Broberg, Högbergs tankar, Kent Persson, Kulturbloggen, med flera

onsdag 1 september 2010

Glömda valfrågor: Säkerhetspolitiken

Afghanistan är ett hett ämne i valdebatten men det är tystare om Östersjöområdet. Vilken roll ska Sverige ha vid en militär konflikt i Baltikum?

The Economist och andra internationella tidskrifter skriver om hur Nato satt igång konkret försvarsplanering för Estland, Lettland och Litauen, grundat på alliansens artikel 5 med ömsesidiga försvarsgarantier. Det är en utveckling som kan få stora effekter för Sverige under tiden till år 2014.

Militära experter menar att det är mycket svårt att försvara till exempel Lettland mot ett ryskt angrepp utan att använda svenskt territorium, som Gotland. Så här skriver till exempel Madelene Lindström och Fredrik Lindvall vid FOI i en läsvärd studie av Natos utveckling:

Nato kommer med sina ökade ambitioner inom artikel V att ändra sin verksamhet i Östersjöområdet och i kris eller krig vara beroende av svenskt territorium. Alliansens tillgång till svenskt sjö-, luft- och landterritorium kommer i de flesta tänkbara situationer vara avgörande för NATO:s handlingsmöjligheter, särskilt om en väl avvägd och inte för snabbt eskalerande utveckling önskas.

Ryssland övar invasion av baltiska länder. USA tränar landstigning av trupp i Baltikum. Sverige deltar redan i övningar med Natos snabbinsatsstyrka i södra Östersjön. Men Carl Bildt vägrar ge besked om Sveriges medverkan i Natos försvarsplanering.

Hur långt är regeringen Reinfeldt berett att gå om alliansen sitter kvar vid makten? Färdiga planer för hur gotländska hamnar och flygplatser ska användas? Svensk flygpatrullering av Lettland? Vad blir riskerna för svensk civilbefolkning?

Det borde väljarna få veta före valet.

Andra om säkerhetspolitik, valrörelsen: AB, DN, Exp, Exp2, GP, SvD, SvD2, In your face, Johanna Graf, Lars Gyllenhaal, Peter Andersson, Röda berget, med flera