Nato-frågan är på allvar

USA har ett strategiskt intresse av att Sverige och Finland går med i Nato. Särskilt när försvarsalliansen nu ska visa att man menar allvar med stöd till Baltikum vid ett ryskt angrepp. Därför kan Nato bli ett hetare ämne nästa mandatperiod än vad flera svenska politiska kommentatorer tror.

I morgon börjar Natos flygövning över Baltikum, som ska träna beredskapen mot hot. Nato utarbetar konkret försvarsplanering mot en rysk invasion och lovar att försvarsgarantierna inte är tomma ord.

Att få med Sverige och Finland i Nato skulle stärka alliansen och lugna balterna ännu mer, skriver två amerikanska analytiker (A. Wess Mitchell och Robert Kron), som militärhistorikern Lars Gyllenhaal länkar till på sin utmärkta blogg. Amerikanernas argument är värt att återge i sin helhet:

"Political energy should also be channeled northward to membership for Sweden and Finland. These traditionally neutral states are becoming more open to the prospect of joining NATO in the aftermath of the 2008 Georgia War. Shoring up this northern shoulder would rally the Alliance around a practical and achievable goal, alleviating institutional gridlock over failed expansion to the East and bolstering confidence among the exposed Baltic States."

Det finns också militära skäl till varför USA kan vilja ha in Sverige i Nato. Försvarsanalytikern Johan Tunberger beskrev under årets Folk och Försvarskonferens varför det är enklare att försvara till exempel Lettland med flygstöd från Gotland än från Polen. Natoövningen Cold Response nyligen i Nordnorge och Lappland byggde visserligen på ett FN-mandat, men visade samtidigt det strategiska intresset för Nordkalotten.

Det finns alltså ett tryck utifrån på att Sverige ska bli en del av Nato. När USA har ett strategiskt intresse brukar det drivas med kraft.

Utrikespolitik blir sällan huvudfrågor i valrörelser om det inte pågår någon stor internationell kris samtidigt. Partiernas syn på Nato borde ändå granskas bättre inför 2010 års val.

Alliansen är splittrad i säkerhetspolitiken. Ibland avfärdas Folkpartiets krav på snabbt Nato-medlemskap med att det ändå inte blir någon ansökan utan bred politisk enighet. Men närmandet till Nato handlar om en rad steg där de borgerliga partierna gått längre än socialdemokratin någonsin gjort, till exempel när det gällt beredvilligheten att delta i övningar kopplade till Natos artikel 5 med försvarsgarantier.

Folkpartiet vill redan nu ha svenskt stridsflyg patrullerade över Baltikum. Partiets tungviktare Carl B Hamilton tycker att Sverige ska delta i Natos försvarsplanering.

Socialdemokraternas Urban Ahlin gör rätt som pressar Carl Bildt på vad som är regeringens linje. Att utrikesministern inte utesluter ett svenskt deltagande i Natos försvarsplanerning för Baltikum är häpnadsväckande. Även om detaljer i sådan planering är hemliga så vore det faktum att Sverige deltog så viktigt att det måste diskuteras i utrikesnämnden i förväg och kunna debatteras inför ett riksdagsval.

Om inte Carl Bildt kan svara måste Fredrik Reinfeldt ge besked. Dagens dimridåer är inget bra sätt att visa regeringsduglighet.

[UPPDATERING: Mona Sahlin gör alldeles rätt som tar upp dessa frågor i ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt. Det är för övrigt regeringens sak att informera i utrikesnämnden på eget initiativ. Det kan inte Carl Bildt lassa över på oppositionen.]