Det var tuff kritik som Ben Bernanke levererade i förra veckan. Den amerikanske centralbankschefen dömde ut Goldman Sachs för investeringbankens roll i Greklands kris. Samtidigt passade Bernanke på att varna för finansiella instrument som "credit default swaps" (återförsäkring av statsskuldspapper), som har förvärrat krisen.
Nu diskuterar G20-länderna tuffare regler, bland annat ett förbud mot spekulation i credit default swaps. Naturligtvis ligger grunden till Greklands kris i de dåligt skötta statsfinanserna, men det förklarar inte på egen hand våldsamheten i räntorna på statsobligationer och turbulensen i eurons valutakurs. Om detta finns en intensiv europeisk och amerikansk debatt, som Bernankes vittnesmål i kongressen visar.
I Sverige är det däremot sällsamt tyst. Anders Borg syns inte i debatten om credit default swaps och andra spekulativa inslag. Trots att Moderaterna i EU-valrörelsen försökte ge sken av att man vill reglera finansmarknaderna.
Inte heller de svenska socialdemokraterna verkar särskilt pigga på att kritisera hur spekulationskapital nu försöker slita sönder den europeiska ekonomin. Thomas Östros ligger lågt.
Det är märkligt. Om något parti har trovärdighet i att både värna starka statsfinanser och reglera marknaden så borde det vara den svenska socialdemokratin. Nu bjuder istället Östros på möjligheten för Reinfeldt att anklaga socialistregeringar i Sydeuropa. Trots att Greklands kris rimligen inte är Georgios Papandreous fel.
Vart tog kritiken av den kortsiktiga finanskapitalismen vägen?
[UPPDATERING 100309 Det är fortfarande tyst i den svenska debatten, men positivt att Barroso nu öppnar för åtgärder mot spekulationen.]
Andra om Greklands kris, euron: Agenda, Ekot, FT
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar