tisdag 28 juli 2020

Allt vad jag ägde (av Carl Hasselgren)


Allt vad jag ägde

Allt vad jag ägde ville jag
       ge tusenfalt åt dej.
Men tusenfalt av ingenting
       du kanske fick av mej.

Ty allt jag ägde - åh, det var
       just ingenting att få.
Förunderligt, att du var lika
       glad och nöjd ändå!

Ack, mina luftslott - de försvann
       i fjärran någonstans.
Och mina önskedrömmars land,
       som ingenstädes fanns!

Jag fiskade i havets djup
       efter en sjunken skatt;
jag fiskade blott månsken
        i mina drömmars natt.

Jag prövade guldgräveri,
        men intet guld jag fann.
Jag spelade på lotteri
        men ingenting jag vann.

Jag dög visst till platt ingenting;
        en fattig stuga blott
jag kunde ge min älskade
        men aldrig något slott.

Men du begärde ingenting
        av gods och gull av mig;
det var blott jag som ständigt fick
        i överflöd av dej.

Allt vad jag önskade blev mitt
        den dag du till mej kom,
vår lilla koja fylldes av
        din kärleks rikedom.

Allt vad du ägde ville du
        ge tusenfalt åt mej.
Min innerligen älskade.
        hur kan jag tacka dej!

(1958)

söndag 26 juli 2020

Vänern - en dikt av Carl Hasselgren




Vänern.

Innanför öar och skär idyllen drömmer
           i speglande vikar och gnistrande sund.
Vänliga stränder ge lä åt bördiga bygder,
           och trygg sitter fiskaren på sitt abborrgrund.
                    Väl prickad farleden för
                    skeppen till fridens famn.
                    Här finns det ankarplats,
                    efter en stormfärd en hamn
                    för farande män.

Fjärdarna vidgas, se, stolta Vänern välver
           i solen oändlig ut mot himlens rand.
Tjusande syn!  det havsvida vattnet rullar
          med stålblanka dyningar majestätiskt mot land.
                    Högt häver du ditt bröst
                    i väldiga andetag,
                    dånande sjunger din röst
                    i stormens starka drag,
                    du sjöarnas sjö.


söndag 19 juli 2020

"Till ära för Pännan och Prässen" - dikt av Carl Hasselgren


Inför en minisemester i Värmland går jag igenom min morfars efterlämnande papper. Carl Hasselgren var redaktör på Karlstadstidningen under många år och poet. Hans dikt om servitrisen som kallades Sola finns vid statyn nära Stadshotellet. Men Carl Hasselgren skrev många andra texter av olika karaktär, filosofiska om livet, naturlyriska om Värmland, underhållande om stadslivet i Karlstad, politiska om de auktoritära våldsrörelser som Karlstadstidningen var stark motståndare till, särskilt nazismen.

Förhoppningsvis kan jag lägga ut fler dikter så småningom, men jag kan inte låta bli att börja med denna, deklamerad vid journalistkongressen i Karlstad år 1922:

Välkomsthälsning

Frid vare Eder, I bröder
av Pännan och Prässen,
som kommit från norr och söder
till journalistkongressen. 
Långt borta från polemiken, från saxen och klisterburken,
kommunalbråket, storpolitiken,
diplomatgrälet, kriget mot turken,
sista skandalen och senaste valen,
prässläggningsögonblicken och ledareskrivarekvalen,
notisjägartriumferna, intervjubravaderna,
spaltfyllnadssorgen,
kampen mot överflödsraderna,
postuppsprättningen,
bondbrevtvättningen
och skaldeyngligavrättningen
i papperskorgen -
fjärran från vimlets yra
varen välkomna att gästa
Värmelands vänliga näjder.
Mycket I haven att styra,
mera än de flästa,
stridsmän i spalternas fäjder. 
Nu är det egna inträssen,
som dryftas för en gångs skull.
I skyddet av sekretessen
ska bröder ta munnen full.
Måtte det gå utan våda,
må friden och fröjden råda
så som den alltid gjort
på denna fridens ort. 
Ärade redaktörer,
av höger- och vänsterkulörer,
vänster- och högerhänta,
magra och korpulenta,
fylleri- och brottmålsreferenter,
teater- och begravningsrecensenter,
stilistiska charmörer,
vind- och väderleks-,
biografdramatisk käderleks-
och varjehanda kåsörer,
som utföra alt vad till yrket hörer
i storstadsdrakar och landsortsblad 
välkomna till Klarans besjungna strand,
till skaldernas Frödings och Wennerboms stad,
i Selmas och Gösta Berlings land,
till staden där solen evinnerligt skiner 
fast oftast bak fällda rullgardiner. 
Nu är det emellertid bestält
att solen i Karlstad ska skina snällt
till ära för Pännan och Prässen,
och journalistkongressen.