fredag 24 juni 2016

Nu måste Sverige prioritera EU-arbetet


Rösträkningen pekar på ett brittiskt ja till att lämna EU. Det innebär i så fall drastiska förändringar även för vårt land. Nu gäller det att snabbt visa hur Sverige vill utveckla samarbetet i det EU som blir kvar.

Snart kommer en rad uttalanden från andra aktörer i EU, liksom från Allmänna rådets möte där Ann Linde deltar. Det finns skäl att läsa det tysk-franska utspelet särskilt noga, liksom vad de två länderna säger tillsammans med övriga grundarstater. Många tror det blir signaler om en fördjupning av EU-samarbetet för att möta den kris som britternas beslut innebär.

Risken är att Sverige marginaliseras i en situation där euroländerna väljer att gå vidare med en mer omfattande samordning. Det kommer inte bara att handla om ekonomisk politik i snäv mening, utan också om arbetsmarknad och sociala frågor. Euroländerna kan skapa ett "kärn-Europa" där Sverige saknar inflytande så länge vi inte har den gemensamma valutan. Det skulle vara dåligt för jobben, miljön och jämställdheten - både här hemma och i EU.

Svaret behöver bli en svensk offensiv i europapolitiken. Det är glädjande att Stefan Löfven utsett kunniga Ann Linde till EU-minister. Mer finns att göra.

Här några korta punkter:

* Ge ett tydligare uppdrag till alla berörda statsråd och myndigheter att driva svenska prioriterade frågor i EU, utifrån en analys av hur möjligheterna och vägarna till framgång förändrats efter Storbritanniens folkomröstning. Stärk samordningen av detta pådrivande arbete i regeringskansliet. Genomarbetade svenska initiativ när det gäller exempelvis arbetsmarknad, sociala frågor och miljö är ett sätt att möta möjlig fördjupning inom eurozonen.

* Bygg allianser både kortsiktigt och långsiktigt. Regeringen har på ett bra sätt skapat kontakter med nyckelländer som Tyskland och Frankrike som nu behöver intensifieras. Det gäller att även hinna med långsiktigt arbete för relationerna med länder som Polen (viktigt bland annat som icke-euro land), andra Visegrad+ länder (som Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien) och grundarländer i vår egen storlek som Nederländerna och Belgien. Särskilda interdepartementala arbetsgrupper i regeringskansliet med experter på dessa länder kan vara en metod. Alliansbygget behöver även innehålla stöd till folkrörelsesamarbete över gränserna.

* Tyskland får en ännu större betydelse i det EU som blir kvar. Samtidigt kan det bli svårt för Berlin att alltför tydligt ta på sig ledartröjan, inte minst på grund av missnöjet mot åtstramningspolitiken i eurokrisens spår. Här kan Sverige spela en viktig roll genom att leda koalitioner där Tyskland deltar, som Stefan Löfven redan gör när det gäller bättre arbetsvillkor.

* När Santer-kommissionen tvingades avgå år 1999 blev svaret från bland annat Sverige en offensiv för bättre arbetssätt i EU. Margot Wallström satte senare igång ett viktigt arbete med demokratisering av europaarbetet. Nu är det dags för ett nytt svenskt initiativ för modernisering, öppenhet och folklig förankring av EU, ju snabbare desto bättre.

* Sverige bör se till att inte uppfattas som alltför mycket av Storbritanniens vän vad gäller landets framtid utanför EU. Samtidigt har vi själva erfarenhet av EES och ett intresse av fortsatt starka relationer med både Storbritannien och EFTA-länderna. Därför bör svenska experter hjälpa till i tankearbetet kring vad EU kan göra för att bevara den inre marknadens fördelar och andra centrala samarbetsområden som klimat och miljö i ett så stort europeiskt område som möjligt. Detta blir en delikat balansgång som kanske bäst kan skötas av tankesmedjor som SIEPS och andra.

Det behöver inte finnas en motsättning mellan aktivt EU-arbete och en framträdande roll i FN. Sverige använde det första ordförandeskapet i EU år 2001 till att bygga ut samarbetet mellan FN och den europeiska unionen, bland annat för konfliktförebyggande och krishantering. Avgörande är att ha en strategi och ett arbetssätt för att driva frågor aktivt och inte enbart reagera på andra aktörers dagordningar.

Att stärka EU-arbetet och snabbt visa svensk vilja att utveckla det nya EU är centralt. I längden kommer det dock att bli svårt att utöva tillräckligt inflytande utanför eurozonen. Svenska politiker - inte minst inom socialdemokratin - behöver därför också hålla dörren öppen för en framtida övergång till den gemensamma valutan.

lördag 21 maj 2016

Läxhjälp fungerar - varför dra in statsbidraget?


Så här inledde Stefan Löfven förra årets tal i Almedalen:

"Vänner,

är det något som värmer mitt hjärta, så är det när människor utvecklar sig själva, och på så sätt utvecklar sitt samhälle.

Jag ser det varje dag. Som Johan Wendt, som är här i publiken ikväll, som hjälpte grannflickan inför matematikprovet. Hon kom tillbaka med ett VG, och sa med tårar i ögonen att hon hade trott att det betyget inte "var för sådana som henne".

Idag finns det Mattecentrum som Johan grundade i 28 städer, där alla får fri mattehjälp - och får känna i hjärtat att höga betyg är något för dem!"

Stefan Löfven hade rätt.  Gratis läxhjälp betyder mycket för att alla ungdomar ska få en bra chans att lyckas i skolan. Nyligen visade en studie att elever på skolor där Mattecentrum har verksamhet får betydligt bättre skolresultat än på andra håll.

Därför är det förvånande att regeringen den 5 april i år, mitt under ett verksamhetsår, drog in statsbidraget till just sådana insatser som statsministern hyllade förra sommaren. Numera går pengarna bara till läxhjälp i grundskolan, inte till gymnasiet där Mattecentrum har en stor del av sina aktiviteter.

Helene Öberg, som är Gustav Fridolins statssekreterare, har sagt följande till SvT efter kritiken: "Huvudfokus för den här satsningen är just grundskolan och att sätta in allt stöd som finns för att elever i grundskolan ska få behörighet och klara av gymnasiet". Anslaget höjs från 4 till 8 miljoner kronor om året.

Det är naturligtvis bra med insatser för att fler grundskoleelever ska få gymnasiekompetens, men att samtidigt dra in stödet till gratis läxhjälp för gymnasieelever är märkligt. Jag har själv mött många duktiga ungdomar i gymnasiet, på läxläsning hos Mattecentrum och i annan regi, som behöver hjälp med den rätt svåra gymnasiematten och inte har föräldrar som betalar privat läxhjälp. Varför har de plötsligt blivit mindre viktiga för (S) och (MP)?

Många av dem jag träffat har kommit till Sverige rätt sent. De kan vara mycket studiebegåvade men behöva stöd även i andra gymnasieämnen som svenska och engelska. Inte bara för att få godkänt, utan också för att få de högsta betygen, som Stefan Löfven mycket riktigt lyfte fram. Samma sak gäller elever födda i Sverige, utan högutbildade föräldrar som kan hjälpa dem klara de svåraste gymnasiekurserna.

Det är både en rättvisefråga och en angelägen insats för kompetensförsörjning och tillväxt i Sverige. Annars går vi miste om utmärkta ingenjörer, läkare och många andra yrkeskompetenser. Behovet av gratis läxhjälp även på gymnasiet kommer dessutom att växa efter det stora antalet nyanlända under hösten 2015.

Reaktionerna i regeringskansliet när kritiken mot beslutet kom visar att alla berörda kanske inte var medvetna om vad förordningsändringen skulle få för effekter. Sådant händer, även om det är olyckligt. Det viktiga är att man kan rätta till misstag.

Nu bör regeringen vara klok nog att snabbt ompröva sitt beslut. Framför allt för ungdomarnas skull. Men också för Stefan Löfvens och Gustav Fridolins trovärdighet.

lördag 16 april 2016

Ompröva sparplanerna på Talentum


Nästan hälften av den redaktionella personalen ska bort. Det är arbetsgivarens förslag till sparplan för Talentum Sverige, som bland annat ger ut Ny Teknik (där jag varit chefredaktör) och Affärsvärlden.

Fackklubbens ordförande Eddie Pröckl kritiserar företagets VD för felsatsningar och dålig kontakt med personalen. Jag delar den bedömningen. Visserligen är mediebranschen i snabb omvandling, men Talentum Sveriges situation hade varit bättre med en annan affärsstrategi.

Ledningen har på ett fyrkantigt sätt försökt låsa in och ta betalt för det digitala innehållet, oavsett titel och läsarkrets. Eddie Pröckl pekar på misslyckandet med "Summa", som en satsning kallas. Det finns fler exempel.

Istället kunde företagsledningen redan för flera år sedan ha valt att investera ordentligt för att få mer trafik till öppen webb och mobilsajt, åtminstone för Ny Teknik som jag känner till bäst. Det hade ökat intäkterna från webbannonsering och gjort det lättare att möta nedgången av platsannonser. En större del av vinsterna från Ny Teknik under tidigare år borde ha gått till sådana investeringar, liksom till en bredare offensiv på sociala medier.

Sådana tankar har funnits länge, liksom en rad andra bra förslag från den kompetenta personalen. Istället för att lyssna har både nuvarande och tidigare företagsledning valt att gå i konflikt med medarbetarna, vilket branschpress har rapporterat om vid en rad tillfällen. Det har försämrat även affärsmöjligheterna. Medarbetarna är en stor tillgång, det borde även Talentums ledning förstå.

Förhoppningsvis är det inte för sent för de nya ägarna Alma Media att ändra strategi. Visst kan besparingar ibland vara nödvändiga, men det förslag som nu ligger på bordet skulle radikalt försämra kvaliteten och därmed även ekonomin på sikt. Ny Teknik och övriga titlar lever på sin höga trovärdighet, med lysande journalister som har kontaktnät och sakkunskaper.

Nedskärningarna borde också få fackförbundet Sveriges Ingenjörer att fundera på sitt avtal med Talentum om den kollektivprenumeration som ligger till grund för en stor del av Ny Tekniks intäkter och som vad jag förstår innehåller kvalitetskrav. Det vore oklokt av Alma Media att riskera det avtalet.

tisdag 1 mars 2016

Försvara yttrandefriheten i Turkiet


Cengiz Çandar är en modig och respekterad turkisk journalist. I fyra decennier har han skrivit om Turkiet, Mellanöstern och Balkan, ofta kritiskt mot makthavare. Han framträder ofta i internationella media som expertkommentator. Själv hade jag förmånen att höra hans lysande analyser av Syrien och Turkiet på ett seminarium i Tensta i september 2013.

De senaste åren har Cengiz Çandar skrivit en rad texter om hur den turkiske ledaren Recep Tajip Erdoğan blivit allt mer maktfullkomlig. Samtidigt har den turkiska regeringens övergrepp på yttrande- och mediefriheten blir allt värre. Åklagare har inlett en lång rad rättsliga processer mot självständiga turkiska röster, och våld mot kritiska journalister har blivit vanligare. 

Omvärlden har på senare tid tonat ned sina uttalanden om bristerna. Europeiska länder vill inte vara ovän med den man som ska hindra flyktingströmmarna till deras länder, menar kritiker.

Trots att Cengiz Çandar länge varit en nagel i ögat på turkiska ledare har de sällan vågat ge sig på honom. Nu känner sig tydligen Erdogan så säker att även den spärren har försvunnit. Förra veckan inledde åklagare en process som kan leda till ett fyraårigt fängelsestraff för Çandar, efter en anmälan från Erdogans advokat.

Det är hög tid för EU att höja rösten mot Erdogans övergrepp. Flyktingsituationen får inte leda till att engagemanget för yttrandefriheten minskar. 

Detta gäller även Sverige. Margot Wallström gjorde bra markeringar om bristerna i Turkiet i en interpellationsdebatt för två veckor sedan. Det behöver följas av skarpa offentliga uttalanden från regeringen också i andra sammanhang. 

Rättsprocessen mot Cengiz Çandar är ett angeläget fall att uppmärksamma.

lördag 20 februari 2016

Tre tankar om det politiska läget


Arbetet med den ekonomiska vårpropositionen pågår för fullt. Regeringen försöker göra en nystart efter en tuff höst och svaga opinionssiffror.

Här tre reflektioner om det politiska läget:

1. Socialdemokraterna måste återerövra väljarnas tro på partiets regeringsduglighet. Höstens flyktingkris är åtminstone för tillfället över. Regeringen har lagt fram bra förslag i etableringspolitiken, men trovärdighet handlar om att medborgare upplever förbättringar i sin vardag. Det sker på en rad områden, som förbättringarna av sjukförsäkringen, höjningen av a-kassan, billigare glasögon för barn och så vidare. Det måste också visa sig när det gäller flyktingsituationen och segregationen efter etnisk bakgrund. 

För att det ska ske behövs ett samlat program för mångfald och sammanhållning, med större investeringar och fler lagändringar än hittills. Det är lätt att i regeringsställning vara nöjd med goda initiativ som snabbspår in på arbetsmarknaden, men underskatta vilken omfattning som behövs. Erfarenheten av olika integrationsinitiativ sedan femton år är att tankarna ofta varit goda, men resurserna för små. Dagens åtgärder räcker inte på långa vägar för att få tillbaka tillräckligt förtroende till valet om två och ett halvt år. Den ekonomiska vårpropositionen behöver ha en mer ambitiös inriktning.

2. Även om det inte står på de interna powerpoint-bilderna om regeringens nystart så är en regeringsombildning trolig, kanske tidigt i maj efter att den ekonomiska vårpropositionen är lagd. Det är logiskt att komplettera försöken till en politisk nystart med viss förnyelse på statsrådsposterna, även om den kanske inte blir så stor. Arbetsbelastningen har på grund av flyktingsituationen blivit annorlunda än någon visste vid regeringsbildningen år 2014. Stefan Löfven har lyft fram unga statsråd, det kan bli fler. Kanske ytterligare en ung man från en bruksort? Samtidigt gäller det för Löfven och hans krets att konkretisera nya projekt att genomföra efter de drygt 30 uppdrag som statsråden fick i början, och att förbättra den politiska styrningen av regeringskansliet.

3. Den brittiska debatten om EU kommer att påverka Sverige. Det vore dock fel av möta Brexit-diskussionen med en mer negativ svensk EU-hållning. Istället behövs aktiv politik. Bakslagen med migrationspolitiken är inget skäl att ligga lågt. Hittills har det varit alltför lite pådrivande arbete i de rödgröna hjärtefrågorna. Uppdraget till statsråden att påverka EU behöver bli tydligare. Och det är hög tid för en EU-minister – jämför med hur Harlem Désir arbetar i Frankrike med täta resor till övriga europeiska huvudstäder och en tydlig strategi för påverkan.


lördag 16 januari 2016

63 förslag mot segregationen - investera och lagstifta för social sammanhållning


Ställ krav på kommunerna att planera för nya hyreslägenheter. Rusta upp miljonprogrammet. Skärp arbetet mot diskriminering. Öka platserna på yrkesutbildningar. Se till att alla skolor tar emot nyanlända elever, även friskolor. Förbättra arbetsvillkoren i äldrevården. Sätt upp mål för andelen chefer med utländsk bakgrund i offentlig förvaltning.

Det är några av de 63 förslag för sammanhållning och mot segregation som jag beskrivit i ett antal blogginlägg under lediga dagar kring jul och nyår. Texterna finns här:

1. Nu behövs en offensiv för sammanhållning
2. Fler bostäder och insatser mot segregationen
3. Rättvisa uppväxtvillkor
4. Bra hälsovård oavsett bakgrund
5. Fler jobb och mer kunskap
6. Motverka diskriminering
7. Ett solidariskt EU
8. Trygghet är en rättvisefråga
9. Rusta upp miljonprogrammet
10. Makt och folkrörelsearbete
11. Visst går det att finansiera investeringar mot segregationen

torsdag 14 januari 2016

Visst går det att finansiera investeringar mot segregationen


Tidigare inlägg i denna serie har innehållit förslag om ökade satsningar och resurser på ett antal områden. Sådana förslag är sällan trovärdiga om inte finansieringen redovisas. 

Samtidigt händer det att svårigheterna överdrivs. Sverige har starka statsfinanser. Därför är det ingen slump att Finanspolitiska rådet och andra bedömare ser ett utrymme för att investera i bättre flyktingmottagande under de närmaste åren. Finansminister Magdalena Andersson har också övergett ”krona för krona”-principen för nya reformer med hänvisning till det stora antalet flyktingar.

Ett liknande resonemang går att föra när det gäller investeringar mot segregationen och för rättvisa uppväxtvillkor för alla barn och ungdomar. Det är framtidsinvesteringar. Den ekonomiska politiken behöver läggas om för att ge utrymme till väsentligt större investeringar för bostadsbyggande och andra åtgärder mot segregationen, i storleksordningen tiotals miljarder kronor under de närmaste åren.

Därmed inte sagt att det bara är att blåsa på med nya utgifter. Fortfarande behövs en noggrann prövning av vad som är rimligt. Det finns också ett betydande utrymme för effektiviseringar på myndigheter och i annan skattefinansierad verksamhet.

Det mest rimliga sättet att hitta ekonomiskt utrymme för framtidsinvesteringar är att ändra överskottsmålet. Sverige har redan en av västvärldens lägsta statsskulder.

En annan möjlighet är att öka statens inkomster, exempelvis genom att höja kapitalskatter, återinföra fastighetsskatten och/eller dra tillbaka det senaste jobbskatteavdraget. Sverige har exempelvis låga kapitalskatter jämfört med tanken på 30 procent i skattereformen 1990 (jfr Erik Åsbrink i DN 2015-12-28). Det finns också goda skäl att skärpa åtgärderna mot skattefusk och svartarbete – inte minst för att flyktingar och ”gömda” inte ska bli utnyttjade. Elektrikerförbundet hör till dem som argumenterat klokt för ökad skattekontroll och fler insatser för ”vita jobb”. Att förstärka Skatteverket är både en rättvisefråga och en väg att öka statsinkomsterna.

Det tredje sättet är att minska andra statliga utgifter, till exempel genom att senarelägga höjningar av a-kassan och ersättningstaken i socialförsäkringarna. Det vore en olycklig väg, men den som inte är beredd att välja någon av de två tidigare finansieringssätten kommer att tvingas till sådana svåra val.

söndag 10 januari 2016

Makt och folkrörelsearbete


Makten i Sverige är ojämnt fördelad. Det är tydligt också vad gäller etnisk bakgrund. Trots att många svenskar har utländsk bakgrund är det ont om chefer med rötter utanför Europa i näringsliv och statsförvaltning. De gäller särskilt människor från Mellanöstern och Afrika. Stefan Löfvens regering är ett välkommet undantag med flera skickliga statsråd som har utomeuropeisk bakgrund. 

Föreningslivet har central betydelse för den sociala sammanhållningen. Det ideella engagemanget för flyktingar är starkt, och många lägger ideella arbetstimmar på läxläsning och annat föreningsarbete som motverkar segregationen. Det är angeläget att stat och kommuner ökar stödet till föreningslivet, inte minst när det gäller samlingslokaler som är en bristvara på många håll. Projektsatsningar för integration har fått kritik, men kan spela en viktig roll om de utformas på ett bra sätt. Att de inte löser alla problem är ett dåligt motargument, även mindre förbättringar är viktiga.

Här några möjliga initiativ för en jämnare maktfördelning och bättre förutsättningar för folkrörelsearbete: 

1. Fortsätt stödet till föreningslivets och studieförbundens arbete för nyanlända flyktingar.

2. Bidra till fler mötesplatser bland annat genom stöd till föreningslokaler och krav på samlingslokaler vid byggande.

3. Sätt upp mål och uppföljningskrav för andelen chefer med utländsk bakgrund i offentlig förvaltning.

4. Beskriv utvecklingen vad gäller chefer med utländsk bakgrund i näringsliv och organisationer, uppmuntra debatt om denna fråga.

5. Fortsätt projektsatsningar för integration men utforma kriterier för stöd på ett bättre sätt med lärdomar från tidigare erfarenheter. Motgångar kan inträffa, men det är fel att ge stöd till organisationer som inte respekterar fundamentala värderingar som kvinnors rättigheter.

lördag 9 januari 2016

Rusta upp miljonprogrammet


Flera analyser (bland annat av Jan Edling) visar att det finns ett stort utanförskap i miljonprogrammets hyresbostadsområden. En politik för sammanhållning behöver vara bredare än satsningar på miljonprogrammets flerbostadsområden. Insatser mot segregation handlar lika mycket om villaområden som om betongstadsdelar., men de offentliga satsningarna behöver vara större i ekonomiskt utsatta områden.

Investeringar i sådana stadsdelar är en central del av ett program mot segregationen. 
Förortscentra, utemiljöer och bostäder måste rustas upp.  De elever som börjar skolan i sjuan utan att kunna svenska behöver mer stöd. Vårdcentralerna behöver bli bättre på att möta behoven hos människor från krigshärjade länder.  Bibliotek och fritidsgårdar behöver få ökade resurser. Och så vidare.

Mycket är positivt i miljonprogramsområdena.  Men behoven är stora och utvecklingen på väg åt fel håll i flera avseenden. Tidigare avsnitt i denna serie har tagit upp en rad åtgärder som gäller skola, arbete, vård, trygghet och bostäder. Här ett par övergripande punkter:

1.Rusta upp miljonprogrammet. Mona Sahlin lovade på sin tid 15 miljarder kronor under sex år. Pengarna försvann gradvis i budgetprocesserna. Nu inför regeringen ett stöd till miljöupprustning. Det är bra, men satsningen behöver vara större och omfatta fler aspekter, som stöd till lokal infrastruktur och föreningsliv.

2. Ge SCB i uppdrag att årligen kartlägga utvecklingen i miljonprogrammets hyresbostadsområden.


fredag 8 januari 2016

Trygghet är en rättvisefråga


Våldsbrotten minskar enligt statistiken – men skillnader är stora mellan olika delar av Sverige. Rädslan för brott är större i ekonomiskt utsatta områden.  ”Mindre” brott har också betydelse för tilliten i samhället. Här är några möjliga initiativ:

1. Satsa på fler förebyggande insatser – fler vuxna, stöd föreningsliv, ungdomsverksamhet.

2. Ge större resurser till polisen, både närpolis och särskilda insatser mot gängbrottslighet.

3. Förändra insatserna för unga brottslingar, se över dagens ungdomshem, inrätta jourdomstolar för snabbare domar och vård, ge ökad stöd till uppföljningsprojekt när strafftiden är slut.

4. Fortsätt arbeta för en allsidig rekrytering till polis och rättsväsende (vissa förbättringar har skett men mer behövs). Ge ansvariga myndigheter ett tydligt uppdrag att motverka diskriminering i rättsväsendet.

5. Skärp insatserna mot tillgången till vapen utan tillstånd.

6. Utred privatiseringen av säkerhet, bland annat genom vaktbolagens ökade roll. Behövs strängare föreskrifter/uppförandekoder? Ska kommuner kunna medfinansiera lokala poliser i vissa fall?


torsdag 7 januari 2016

Ett solidariskt EU


Flyktingfrågan var i centrum för EU under år 2015 och förhandlingarna fortsätter under år 2016. Det är angeläget att fler länder tar ansvar. Sverige bör fortsätta att driva på för asylrätten och för ett solidariskt ansvar mellan medlemsländerna. Samtidigt är det viktigt att bredda diskussionen och lyfta fram mångfaldens fördelar på en kontinent där de demografiska utmaningarna är stora. Arbetet mot diskriminering behöver skärpas. Alldeles för många människor i Europa blir sämre behandlade än andra på grund av sin hudfärg, sitt kön, sin ålder, sin sexuella läggning eller sitt funktionshinder. Här är några möjliga initiativ:

1. Bli tuffare i förhandlingarna om ett solidariskt flyktingmottagande. Det är orimligt att länder som får mångmiljardstöd från EU:s budget vägrar ta emot asylsökande. Sverige bör som nettobidragsgivare till EU tydligt deklarare att detta blir en fråga i nästa förhandling om långtidsbudgeten om situationen inte ändras.

2. Driva arbetet mot strukturell diskriminering som en del av EU:s politik för tillväxt och social sammanhållning. Bostadssegregation behöver motverkas, barriärerna och utslagningen på arbetsmarknaden måste minska, skolorna ska klara att ge alla barn goda livschanser, klasskillnaderna i hälsa måste minska. Till stor del faller åtgärderna inom medlemsländernas ansvarsområde, men EU bör använda sin ”öppna samarbetsprocess” och den europeiska semestern för att sätta upp fler gemensamma mål. Sverige kan ta fram konkreta förslag om detta som inspel till översynen av EU 2020-strategin och den ”pillar of social rights” som Jean-Claude Juncker talat om.

3. Verka för en skärpning av EU-reglerna mot diskriminering. Många blir särskilt illa behandlade därför att de till exempel är både homosexuella och muslimer. Åtgärderna mot sådan multipel diskriminering behöver förstärkas. Fördragets möjlighet till förstärkt samarbete kan vara en väg framåt om förhandlingarna i ministerrådet inte leder till resultat.

4. Använd rättighetsstadgan. Lissabonfördraget gör det möjligt att ta nya steg för att garantera medborgarnas grundläggande rättigheter. Sverige kan ta fram förslag om till exempel asylsökandes rättigheter, åtgärder mot hatbrott, rasism, antisemitism och islamofobi. Samtidigt är det viktigt att bevaka så att EU:s strategier mot terrorism och för inre säkerhet ”strategi för inre säkerhet” respekterar grundläggande rättigheter.

5. Lägg större vikt vid integrationsfrågor i användningen av EU:s strukturfonder och den sociala fonden.

6. I vissa fall uppfattas EU-regler som hinder för nationella svenska initiativ. Det gäller exempelvis reglerna om statsstöd och om offentlig upphandling. Sverige bör tillsammans med likasinnade länder som Tyskland påverka EU-kommissionen att ta fram särskilda undantag vad gäller flyktingmottagande och integration, liksom tidigare skett för miljöåtgärder och för forskning.

1. Nu behövs en offensiv för sammanhållning
2. Fler bostäder och insatser mot segregationen
3. Rättvisa uppväxtvillkor
4. Bra hälsovård oavsett bakgrund 
5. Fler jobb och mer kunskap
6. Motverka diskriminering