torsdag 11 juni 2020
Tyst inför morgondagens vaccinbeslut i riksdagen
Vaccin mot covid-19 står högt på dagordningen när EU:s hälsoministrar möts i morgon, fredag. Hårda diskussioner mellan kommissionen och medlemsländerna har pågått under ett antal veckor, under radarn i svenska medier. Vad säger EU-nämnden om den avvaktande svenska hållningen i morgon bitti, när riksdagen ska ta ställning?
Det råder en global brist på produktionskapacitet för vaccin. Jag har skrivit i ett tidigare inlägg om risken för att Sverige hamnar långt bak i kön när mäktigare länder gör förhandsbeställningar av de stora läkemedelsföretagen. Hittills har den svenska hållningen ändå varit avvaktande. När EU:s hälsosäkerhetskommitté möttes 5 maj hade den svenska delegationen inte mycket mer konkret att säga än att "SE kan framföra att det idag inte finns kapacitet att producera ett vaccin i SE". Senare har Sverige bejakat arbetet med en vaccinstrategi i allmänna ordalag, men ständigt understrukit att EU bara ska agera om det finns ett mervärde jämfört med de nationella insatserna. Under tiden har fyra andra EU-länder satt igång ett gemensamt arbete för att snabbare få vaccin.
EU-kommissionen arbetar nu med en plan för hur medborgarna ska kunna bli vaccinerade mot covid-19. Den svenska positionen inför morgondagens ministermöte är oklar. Å ena sidan understryker regeringen att det är bråttom. Å andra sidan heter det så här i den kommenterade dagordning som riksdagen fått: "Regeringen anser dock att det i nuläget inte är ändamålsenligt att binda sig till en specifik lösning för att få tillgång till vaccin mot covid-19. Den nationella samordnaren för covid-19 vaccin behöver utarbeta en bred strategi för att Sverige ska få tillgång där olika vägar måste övervägas." Med tanke på att regeringen ännu inte tillsatt någon vaccinsamordnare torde detta ta tid, medan stormakter som USA säkrar sitt behov att ett eventuellt vaccin. EU i övrigt vill nog inte vänta med att agera.
Även när det gäller EU:s beredskap inför kommande kriser verkar Sverige ligga lågt. Sex medlemsländer har tagit initiativ för att stärka EU:s långsiktiga förmåga. Frankrike, Tyskland, Danmark med flera föreslår i ett brev till kommissionen en rad åtgärder för att bland annat stärka produktionsförmågan i Europa av skyddsutrustning, läkemedel och vaccin. Sverige finns inte med bland undertecknarna. Två tunga kommissionsledamoter skriver om hur EU ska bli bättre på att bevaka sina intressen och tar bland annat upp pandemiberedskapen. Är Sverige åter på väg att hamna utanför en central utveckling inom EU, samtidigt som vi får kritik för att vara osolidariska?
På den globala nivån är däremot Sverige aktivt. Biståndsminister Peter Eriksson har presenterat extra ekonomiska satsningar på vaccininitiativet Gavi och argumenterar för en fördelning av ett vaccin efter behov. Det är bra, men ersätter inte en tydlig linje inom EU. Sannolikt behövs en svensk strategi som både säkrar vaccin åt vår egen befolkning och en kvot av något slag för utvecklingsländernas behov. En aktiv roll i EU skulle underlätta denna rätt svåra balansakt.
Att Moderaterna nu går ut i vaccinfrågan borde inte hindra kloka personer i andra partier att också ställa frågor om vad Sverige egentligen har för strategi. Det var inte särskilt tydligt när Socialutskottet fick en föredragning förra veckan. Att läsa protokollet från morgondagens EU-nämnd blir intressant så småningom, både för allmänhet och för granskningskommission.
söndag 17 maj 2020
Hög tid för en vaccinstrategi
Hur ska Sverige få tillgång till ett eventuellt vaccin mot covid-19? Äntligen börjar den frågan få uppmärksamhet i debatten. Svaret är inte enkelt.
Vaccinutveckling och produktion domineras av ett fåtal privata koncerner (och Kina). De tar bara fram vacciner och tillverkningskapacitet om det finns en säkerställd marknad. Därav de utspel vi ser från företag som franska Sanofi. Vaccin borde vara en "global public good", men så är inte fallet, trots ett antal goda initiativ som Gavi.
Tidigare epidemier och ett antal krisövningar visar att länder där det inte finns egen tillverkning kan råka illa ut. Det var ett av skälen till att Göran Perssons regering med Morgan Johansson i spetsen år 2005 lät utreda förutsättningarna för en nordisk vaccinfabrik. Det hade sannolikt underlättat i dagens situation.
Tyvärr beslöt regeringen Reinfeldt att säga nej år 2008. Sverige har istället avtal med privata företag om tillgång till vaccin vid en influensaliknande pandemi, men tyvärr inte när det gäller pandemier med coronavirus.
Även om Sverige i dag skulle ta beslut om egen eller nordisk vaccinproduktion så tar det flera år innan en sådan kapacitet finns på plats. Det hjälper alltså inte mot covid-19 nu. Regeringen tycks lita på EU och på globalt samarbete. Till skillnad från andra länder har vi inte gjort förhandsbeställningar från någon tillverkare (och Folkhälsomyndigheten saknar vad jag förstår anslagsram för att göra det).
Håller detta? Och finns det bra planer för hur vaccination sedan ska gå till i Sverige om det går att få fram vaccin mot covid-19, med tanke på samordningsproblemen 2009? Centerpartiet verkar inte övertygat trots att det borde ha god insyn som ett av regeringens samarbetspartier. Anders W Jonsson har krävt en nationell vaccinationstrategi.
Det är lätt att hålla med om. Svårare att säga exakt vad den bör innehålla utan att veta vad regeringen redan gör - vilket inte är offentligt känt. Så här tänker jag just nu:
* Det är rätt att arbeta inom EU för ett gemensamt svar på vaccinfrågan. EU-kommissionen verkar göra ett bra jobb. Det som upphandlas tillsammans bör fördelas efter behov där t ex personal inom vård och omsorg vaccineras först. Sverige behöver vara mycket aktivt i detta arbete. Regeringen bör inte försätta sig i en situation där våra möjligheter att påverka det gemensamma EU-arbetet försvagas, till exempel genom bristande solidaritet när det gäller andra frågor eller genom bryska uttalanden om personers fria rörlighet respektive långtidsbudgeten. Det globala samarbetet inom bland annat WHO är också viktigt.
* Men liksom med skyddsutrustning gäller det att inte vara naiv. Om andra EU-länder (t ex Frankrike) gör särskilda avtal med tillverkare behöver Sverige överväga att göra samma sak, som komplement till den gemensamma EU-upphandlingen. Det är en delikat balansgång med den förra punkten, som kräver goda underrättelser och fingerfärdighet. Pengar får inte vara hindret, därför behöver Folkhälsomyndigheten redan nu få ett uppdrag och en tillräcklig ram för att upphandla sådana kontrakt.
* Parallellt bör Sverige arbeta för en långsiktig förstärkning av den globala förmågan att producera vaccin utifrån behoven och inte bara köpkraften. Regeringens beslut om stöd till WHO, Gavi m.m. är bra steg men för att förskjuta makten från de privata koncernerna behövs också statliga inslag i produktionen. Nordiskt samarbete skulle fortfarande vara bra men andra alternativ bör också prövas. Nästa pandemi kan vara värre än covid-19 (som är illa nog) och sätta internationellt samarbete på ännu större prov.
* Slutligen handlar vaccinfrågan också om kapaciteten inom hälso- och sjukvården liksom om organisationen. Regionernas förmåga skiljer sig åt. Här behövs en starkare statlig styrning.
Vi skrev mycket om detta på Aftonbladets ledarsida en gång tiden. Här några texter:
Bygg vaccinfabriken (2010)
Svininfluensan testar Sveriges beredskap (2009)
Ingen vaccinfabrik - dålig krisberedskap (2008)
Beredskapen som försvann (2006)
Fågelvirus - ett dåligt vårtecken (2006)
Vår beredskap är inte god nog (2006)
Bra att regeringen höjer beredskapen (2005)
Börja tillverka svenska vaccin (2005)
Löftet om vaccin är inte mycket värt (2005)
Vem får det dyra smittskyddsvaccinet? (2005)
(Även denna gång har jag tagit upp frågan, främst på Twitter sedan tidigt i februari)
torsdag 16 april 2020
Skyll inte egna brister på EU
Skyddsutrustningen för vårdpersonal har inte räckt till under den pågående pandemin. Det gäller inte minst inom Region Stockholm. När Ekot den 18 mars intervjuade finansregionrådet Irene Svenonius skyllde hon på exportstopp i ett grannland: "Vi hade en väldigt stor leverans som skulle komma från Tyskland men den stoppades av den tyska regeringens exportförbud från Tyskland". Även statsråd har hänvisat till det tyska stoppet som skälet till de akuta bristerna.
Nu visar det sig att Region Stockholms beställningar inte var särskilt stora före den 4 mars, då det tyska exportstoppet trädde i kraft. En sammanställning som jag tagit del av (se nedan) redovisar samtliga beställningar som inte levererats fullt ut av den aktuella leverantören 3M. Nästan alla dessa masker beställdes 21 februari eller senare, alltså långt efter att Socialstyrelsen den 30 januari frågade regionerna om deras beredskap. Regionen redovisar inte hur stor del som skulle komma från 3M:s lager i Tyskland och som alltså kan ha stoppats av det tyska beslutet (3M har även tillverkning i Sverige, med flera länder). Maximalt kan det ha handlat om cirka 32 000 masker men den verkliga siffran är sannolikt lägre. Det kan jämföras med att staden Berlin ansåg sig behöva minst 200 000 liknande masker och att Storbritannien får leveranser som motsvarar ungefär 10 000 FPP3-masker per dag för en befolkning av Region Stockholms storlek.
Exportstoppet var illa nog, men förklaringen till de stora bristerna på skyddsutrustning får sökas på annat håll. I generella svenska beslut om att avskaffa beredskapslager, hos regioner och kommuner som inte byggde upp tillräcklig pandemiberedskap och som inte beställde stora mängder i tid. Samt hos statliga myndigheter, som inte utövade tillräcklig tillsyn och inte slog larm för covid-19 tillräckligt tidigt.
Den bristande beredskapen handlar om fler saker än skyddsutrustning. Region Stockholm tog inte några särskilda budgetbeslut om att förbereda sig för pandemin under hela januari och hela februari. Karolinska Universitetssjukhuset köpte inte in en enda ventilator. Och så vidare. För att inte tala om kommuner som var långsamma att förstå sitt ansvar.
Hur EU hanterar krisen återstår att se. Det finns goda skäl att kritisera de nationella exportstoppen (som var förväntade, utifrån tidigare pandemiövningar), men det är inte EU-institutionernas fel. Tvärtom såg kommissionen till att förbuden tämligen snabbt mjukades upp. Rubrikerna om konkurrens mellan medlemsländer och om svårigheter att komma överens om ekonomiska räddningspaket är inte utan grund. Samtidigt gör EU-kommissionen stora insatser som inte får särskilt mycket uppmärksamhet. Att livsmedelsförsörjningen hittills fungerat bra beror bland annat på ett hårt arbete i Bryssel för att få bort lastbilsköer vid gränserna. Jämförelser med USA utfaller snarast till EU:s fördel.
Visst finns det skäl att kritiskt granska hur EU hanterar denna kris. Men när svenska ansvariga politiker skyller på EU för sina egna brister så har de fel. Det är bättre politiskt ledarskap att medge misstag och visa att man lär av dem.
söndag 15 mars 2020
Dokumentation om det nya coronaviruset (del 2)
Den 1 februari fick jag svar från Folkhälsomyndighetens GD Johan Carlson att deras riskbedömning inte var lägre än ECDC. Jag ifrågasatte detta: "Replying to
Tack för svar. Ni verkar i alla fall kommunicera olika (se två sista punkterna under "ECDC considers that" ecdc.europa.eu/en/publication)
och fortsatte:
Men näst sista punkten säger "mycket låg-låg" sannolikhet medan ni håller fast vid "mycket låg", är det verkligen rimligt? Bättre ta höjd som CDC?
12 februari bloggade jag om brister i regionernas beredskap och föreslog att regeringen skulle be särskilda utredaren Åsa Kullgren om snabba förslag. http://mengstrom.blogspot.com/2020/02/regionernas-krisberedskap-racker-inte.html. Jag twittrade om detta och pingade ansvariga i regeringskansliet.
Jag begärde sedan ut allmänna handlingar från Socialstyrelsen om kontakter med regionerna kring krisberedskapen. Efter att ha fått frågeformuläret bad jag även om sammanställningar på myndigheterna. Jag fick den PM som senare uppmärksammats mycket och var först att skriva om begränsningarna vad gäller skyddsutrustning för vårdpersonal:
·
"Enligt den inventering
som genomfördes 30 januari 2020 har Sveriges regioner personlig
skyddsutrustning för 1400 vårddygn, vilket kan ses som en gränssättande
faktor", skriver FHM och Socialstyrelsen 18.2 angående #coronavirus. Oklar
leveranssäkerhet på sikt.
"
Det som är slående är att så lite hände (enligt dokumentationen) mellan att Socialstyrelsen fick in svar från regionerna tidigt i februari och den allvarliga situationen i slutet av februari. Ingen skarp skriftlig uppmaning till regionerna att handla upp lager, ingen hemställan till regeringen om varken åtgärder gentemot regionerna enligt hälso- och sjukvårdslagen eller någon begäran till regeringen att Socialstyrelsen skulle få samordna upphandlingen.
Sanna Rayman skrev en utmärkt text 22 februari på sin blogg hos Dagens Samhälle. Själv satte jag ihop en debattartikel som publicerades 25 februari i samma tidning: http://www2.dstest.se/debatt/brattom-att-hoja-pandemiberedskapen-31628
Senare har jag fått kännedom om att smittskyddsläkaren i Region Stockholm via regionens samordnare tog upp problemen med att köpa in skyddsutrustning och behovet av svensk produktion med Socialstyrelsen i ett mejl 24 februari.
Jag frågade under februari flera större sjukhus vilka inköp de gjort sedan årsskiftet. för att höja beredskapen inför ett större antal fall av det nya coronaviruset. De flesta svarade inte men Karolinska gav ett besked 24 februari: "Vi har inte köpt in några respiratorer under den tid du anger." Jag frågade även de tre storstadsregionerna vilka budgetbeslut de tagit sedan årsskiftet för att höja beredskapen i denna fråga. Endast Västra Götalandsregionen har hittills svarat (26 feb), att: "det inte finns sådana budgetbeslut tagna".
lördag 14 mars 2020
Dokumentation om det nya coronaviruset (del 1)
Jag har skrivit om ett antal samhällskriser (tsunamin 2004, svininfluensan 2009, Fukushima 2011, m.m.) liksom om krisberedskap generellt och särskilt om risken för pandemier. Det nya coronaviruset och vikten av att Sverige höjde sin beredskap var jag en av de första att uppmärksamma. Detta är inte tidpunkten att kritisera någon. Min erfarenhet är dock att utvärderingar efter en kris är viktiga och att det är lätt att glömma delar av det som skett. Vårt minne är selektivt. Därför ska jag försöka lista saker från de första veckorna. Fler skrev om detta men jag mäktar bara med att ta upp det jag själv sett och gjort. Listan är inte komplett.
Den 8 januari berättade tidskriften Foreign Policy: "Scores of people in Wuhan and Hong Kong have been sent to hospitals because of a mystery respiratory ailment—and true to form, China is trying to keep it quiet" (jag retweetade detta)
Fler nyheter följde.
21 januari twittrade jag till MSB: "
Återigen är
långsamt vad gäller smittsamma
sjukdomar. Varför inte info om svenska myndigheters avvägningar om ev.
screening på Arlanda, om sjukvårdens kapacitet givet problemen i Stockholm,
m.m.? Ingen kris ännu men viktigt med bra information i tid. #coronavirus MSB hänvisade till Folkhälsomyndigheten som bara hade mycket begränsad information på sin hemsida. Jag fortsatte: "Jan 22
Replying to @krisinformation
Ni länkar till gammal info. Delar @msbse bedömningen från @folkhalsoinfo
att risken för att #coronavirus coronavirus sprids till Sverige är "mycket
låg"? Vad är i dag den generella uppfattningen hos @msbse om
pandemiberedskapen, t ex vårdplatser i landstingen?
Stor förbättringspotential hos
vad gäller information trots
miljoner till pr-konsulter. Hoppas RK har bättre koll
Senare samma dag blev informationen från Folkhälsomyndigheten bättre. Jag skrev Jan 22
Bra att
under dagen har förbättrat sin
information om #coronavirus. https://folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2020/januari/folkhalsomyndigheten-foljer-utvecklingen-kring-det-nya-viruset-i-kina/… . Skulle vara ännu
bättre med motivering till att risken för spridning till Sverige betraktas som
"mycket låg" givet turism under kinesiskt nyår och fri rörlighet inom
EU.
Jag började följa och vidarebefordra information från den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC som genomgående legat högre i sina riskbedömningar än Folkhälsomyndigheten:
ECDC säger nu "moderate
likelihood" med kommande fall av #coronavirus inom EU/EES, ännu
svårare nu att förstå
bedömning om "mycket
låg" sådan risk för Sverige. (För övrigt är ECDC bra exempel på
EU-samarbetets värde)
På kvällen 22 januari sattes Wuhan i karantän. Folkhälsomyndigheten uppdaterade sin information och socialminister Lena Hallengren twittrade: "
·
Utbrottet av coronavirus i bla
Kina följs löpande av Folkhälsomyndigheten."
Folkhälsomyndigheten låg dock länge kvar vid att risken för allmän smittspridning i Sverige var mycket låg.
28 januari twittrade jag:
Bra med handlingskraftig
socialminister
men vad göra åt landstingen?
Beredskapsplaner på papper är inte samma sak som #krisberedskap när vårdplatser
och personal saknas. Går det att tvinga landstingen till snabba förbättringar? #coronavirus
31 januari sade en av de ansvariga på den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC: "we are preparing as if it is the next pandemic". Jag retweetade uttalandet.
Den svenska regeringen beslöt den 1 februari att klassa insjuknande i det nya coronaviruset (covid-19) som allmänfarlig sjukdom. Jag välkomnade detta.
1 februari ställde jag fem frågor till de ansvariga på statlig nivå i Sverige:
en annorlunda beskrivning av risken för spridning i Sverige ("för
närvarande mycket låg") än vad #ecdc gör vad gäller
EU/EES?
2. När
på
säger att regionernas beredskap är god, vad bygger det på för analys av
t ex hur många extra patienter med andningssvårigheter som Region Stockholm kan
ta emot (respiratorer, vårdplatser, utbildad personal)? #coronavirus
3. Hur ser
på mottagandet av svenskar som återvänder från Hubeiprovinsen och
närliggande områden givet bl a att det var först i fredags som hemställan
gjordes om att föra in
i smittskyddslagen?
4. Överväger regeringen åtgärder redan nu utifrån svagheter som den
särskilda utredaren av sjukvårdens beredskap för kriser kan ha identierat (t ex
mer tvingade åtgärder för regionernas beredskap, tillgång till hälsomaterial
och läkemedel...)?
5. Var finns information från
Jag fick ett kortfattat svar från Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell att det pågick en dialog med regionerna.
3 februari skrev tidigare chefen för CDC: "Dr. Tom Frieden
·
this weekend on what that might look like, and
what we still don't know.
Fortsättning följer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
