Anna Lindh: Inget samarbete om Putin angriper demokrati och mänskliga rättigheter

Anna Lindhs tal och artiklar är fortfarande aktuella. Här om Ryssland år 2000 inför Vladimir Putins tillträde som president. Ett av många tydliga exempel på kritik av övergreppen i Tjetjenien, brister i demokrati och mediefrihet - men också av vilja till samarbete med ett demokratiskt Ryssland som respekterar mänskliga rättigheter och sina grannländers oberoende.

Nu ser vi bilderna från Groznyj. Husen har bombats sönder. Aska, sot och ruiner är vad som finns kvar. Människor som fortfarande lever i källare talar till oss genom tv-kamerorna. De vädjar om fred och hjälp.

I flyktinglägren omkring Tjetjenien väntar hundratusentals på att få återvända. De lever under eländiga förhållanden. Det är fortfarande svårt att nå fram med hjälp till alla som skulle behöva den.

Vi får skrämmande vittnesmål om övergrepp av ryska soldater. Det handlar om våldtäkter, massakrer, filtreringsläger. Mary Robinson, FN-ansvarig för mänskliga rättigheter, är en av dem som riktar hård kritik mot Ryssland.

Sverige har kritiserat kriget i Tjetjenien hårt. Jag har personligen tagit upp frågan ett antal gånger med den ryske utrikesministern Igor Ivanov. Vi är aktiva i EU för att ställa tydliga krav på Ryssland. Vi har också tagit upp frågan i FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genève. Tillsammans med andra länder försöker vi få Ryssland att låta oberoende experter utreda de påstådda krigsförbrytelserna...

Sverige vill också utveckla samarbetet mellan EU och ett demokratiskt Ryssland. Det är en viktig fråga inför vårt ordförandeskap våren 2001. Det handlar om nedrustning, om kärnsäkerhet, om kampen mot brottslighet, men också om ekonomi och handel. Det handlar om gemensam säkerhet i Europa, om att EU:s utvidgning är till fördel även för Ryssland. Kaliningrads situation, mellan länder som alla är på väg till EU, kräver särskilt uppmärksamhet. Men detta samarbete kan bara byggas på en värdegemenskap kring demokrati och mänskliga rättigheter.

(Aftonbladet 19 april 2000)

Kriskansliet tände inte varningslamporna

Regeringen styr riket, heter det i grundlagarna. Till sitt stöd har regeringen och statsråden ett regeringskansli. Hur har det fungerat under pandemin?

Mitt förra inlägg handlade om myndigheternas agerande i början av krisen. Tidig varning är också en central uppgift för Regeringskansliet. 

Efter tsunamin år 2004 fick den dåvarande regeringen hård kritik för att åtgärderna kom igång sent, trots att Försvarsdepartementet larmat tidigt. Ett resultat av diskussionen blev att ett kansli för krishantering inrättades i Regeringskansliet. Sedan regeringsskiftet år 2014 finns det i Justitiedepartementet. Karin Lindgren, som är chefstjänsteman för krishantering, har beskrivit rollen vad gäller tidig varning: "...har denna funktion uppgifter som engagerar Regeringskansliet såsom regeringens stab, till exempel i larmskedet genom funktionen omvärldsbevakning". 

Det var denna gång fullt möjligt att genom omvärldsbevakning se hotet redan i början av februari. Varningar kom från välrenommerade vetenskapsjournalister, från tidigare smittskyddschefer i USA, från Singapores premiärminister. Även i Sverige fanns sådana röster.

Ändå gav kansliet i huvudsak en lugnande bild vad gäller situationen i Sverige i de lägesbilder man upprättade under januari och februari. De har tidigare inte varit offentliga men jag har fått ut dem från Regeringskansliet. (Det är alltså inte de lägesbilder som MSB tagit fram och som tidigare varit omskrivna, utan interna dokument i regeringskansliet).

Av dokumenten framgår att krismaskineriet i Regeringskansliet startade som det ska göra. Gruppen för strategisk samordning (GSS) möttes till exempel 29 januari. Statsministern fick en föredragning 3 februari. Då hade regeringen två dagar tidigare klassat det nya coronaviruset som en allmänfarlig sjukdom.

Mötena fortsatte, men de dagliga lägesbilder som togs fram saknade i stor utsträckning de varningar som fanns i omvärlden och delvis från svenska myndigheter. Gång på gång upprepade Kansliet för krishantering att Folkhälsomyndigheten bedömde risken för allmän smittspridning i Sverige som mycket låg. Att amerikanska CDC och i viss mån europeiska ECDC såg en högre risk nämndes inte. Så småningom tog kansliet i allmänna termer med risk för störningar i sjukvården och av försörjningstryggheten, men utan de konkreta varningar som fanns från flera håll. 

Jag har tidigare beskrivit konflikten om det scenario med en värre utveckling som MSB tog fram i början av februari och Aftonbladet har fördjupat den bilden. Trots motståndet från FHM innehöll MSB:s lägesbild 6 februari tydliga uppmaningar. En av dem var följande: "Regionerna bör uppmanas att säkerställa inköp och distribution av bland annat personlig skyddsutrustning." Detta byggde på Socialstyrelsens påpekande att det kunde uppstå brist. Men denna varning och MSB:s rekommendation återspeglas inte i kriskansliets lägesbilder under februari. Kansliet konstaterade att det fanns rapporter om hög efterfrågan på skyddsutrustning, men med ett lugnande tillägg: "Det rapporteras om brist, men många tillverkare kommer att öka sin produktion." Regeringen kom inte med någon skarp uppmaning till regionerna, än mindre med några krav. 

MSB lämnade in en ny lägesbild 20 februari. Den byggde på FHM:s fortsatta bedömning att risken för allmän smittspridning var mycket låg. Socialstyrelsen hade fått fram att det bara fanns skyddsutrustning för 1 400 vårddygn, men ansåg utifrån FHM:s risknivå ändå att beredskapen var god. Kriskansliet utelämnade kopplingen till FHM:s bedömning av risknivån och skrev bara (21 februari) att MSB ansåg att "beredskapen för hantering av de medicinska konsekvenserna av covid-19 inom hälso- och sjukvården är god." 

Följande varning från MSB kom inte med: "En eventuell bristsituation av förbrukningsmateriel och läkemedel, med anledning av exempelvis ett utdraget händelseförlopp eller en utvidgning av utbrottet till andra kontinenter, skulle kunna leda till en ökad belastning på hälso- och sjukvården i Sverige vilket skulle kunna få konsekvenser för människors liv och hälsa." Äldreomsorgen nämns såvitt jag kan se inte alls i lägesbilderna under januari och februari. 

Så sent som 24 februari återgavs FHM:s bedömning att risken för smittspridning var mycket låg. Först den 27 februari börjar tonen i lägesbilderna att svänga. Nu sägs bland annat att Sverige inte kan hjälpa Italien med skyddsutrustning eftersom vi "måste hushålla med de resurser som finns i landet." Sedan händer något i det interna arbetet. De dagliga lägesbilderna upphör och det kommer bara lägesbilder 6 mars och 13 mars, när tempot har höjts radikalt. Kanske hinns inte arbetet med lägesbilderna med? Senare under mars kommer röda färgmarkeringar om stor materialbrist. Situationen i Stockholm beskrivs som kritisk. 

[UPPDATERING 200912: I går kväll hörde Regeringskansliet av sig och bad om ursäkt för att de missat att lämna ut vissa lägesbilder. Föregående stycke här behöver därför kompletteras: det finns lägesbilder även för 2.3, 4.3, 9.3, 11.3, 12.3. Innehållet i de nya dokumenten ändrar inte den bild som jag ger i inlägget, snarare tvärtom. Tempot ökar i början av mars men så sent som 4 mars återges bedömningen att "beredskapen för hälso- och sjukvårdens hantering av de medicinska konsekvenserna av covid-19 är god". Äldreomsorgen nämns vad jag kan se inte alls.]

Kansliet tog även fram andra analyser och bedömningar som (hittills) inte är offentliga. Det går inte att utesluta att tydligare varningar framfördes till den politiska nivån på något sätt, även om det vore märkligt eftersom det inte återspeglas i de lägesbilder som distribuerades. I så fall uppstår frågan varför statsråden inte agerade mer kraftfullt under februari. 

Jag har gett kansliets ledning möjlighet att kommentera min bild att man inte gjorde en ordentlig självständig värdering av Folkhälsomyndighetens bedömningar, men bara fått ett allmänt hållet svar om hur Regeringskansliet arbetar och följande: "Vi har förtroende för att myndigheterna arbetar kontinuerligt med omvärldsbevakning och kunskapsinsamling utifrån sin expertroll, och att de informerar departementet samt vidtar åtgärder så snart det finns behov av det." samt "Kansliet för krishantering har följt utvecklingen av det nya coronaviruset sedan januari 2020 och löpande tagit fram lägesbilder, analyser och bedömningar som delges berörda." 

Varför det brast i tidig varning och därmed i agerande från regeringen till exempel gentemot regioner och kommuner är angeläget att utreda, inte minst inför framtida kriser. Det är ett viktigt ämne för både Coronakommissionen och för andra granskningar. 

Detta borde inte vara en partipolitisk fråga, även om det finns sådana inslag i debatten. Den nuvarande regeringen har naturligtvis ansvaret för att styra riket under denna kris, men regeringen Reinfeldt hade åtta år på sig att skapa en bra krisorganisation och tillsatte de högst ansvariga tjänstemännen. För att Sverige ska klara nästa kris bättre borde partierna gemensamt arbeta för att Regeringskansliet på bästa sätt kan sköta sin uppgift att ge tidig varning.

Folkhälsomyndigheten bromsade starten på krishanteringen av covid-19

Tidig varning är en central del av krisberedskap. Ändå dröjde det en månad från tydliga signaler i omvärlden tills den svenska hanteringen av covid-19 drog igång på allvar. Vad berodde det på?

Jag har tagit del av ett omfattande material som inte tidigare varit offentligt. Detta inlägg handlar om myndigheternas agerande i början av pandemin.

Det ansvariga statsrådet Lena Hallengren reagerade snabbt på uppgifterna om att Kina stängde ned stora delar av Wuhan. Hon twittrade 22 januari:  "Utbrottet av coronavirus i bla Kina följs löpande av Folkhälsomyndigheten". Den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC varnade 31 januari för de potentiella effekterna av det nya coronaviruset i Europa. Regeringen klassade covid-19 som en allmänfarlig sjukdom följande dag, 1 februari.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) begärde 3 februari information till en nationell lägesbild från ett antal myndigheter. MSB beskrev en möjligt förvärrat läge där utbrottets konsekvenser blev allvarliga för hälso- och sjukvården i Sverige, med högre belastning på hälso- och sjukvården samt brist på utrustning och materiel. De flesta myndigheter levererade sakliga svar till följande dag. Socialstyrelsen uppmärksammade bland annat möjlig brist på skyddsutrustning. 

Folkhälsomyndighetens (FoHM) svar på MSB:s förfrågan var av en annan karaktär. Det fanns inga risker vad avsåg försörjning av kritiska varor och tjänster inom myndighetens verksamhetsområde, inte heller vad gällde resurser. "Utmaningarna är att lugna myndigheterna att inte överreagera och som inte har kunskap samt hantera allmänheten som har oro eller sprider osanna uppgifter", skrev Folkhälsomyndigheten. MSB:s snabba agerande verkar inte ha uppskattats på FoHM. Det gällde att undvika att "felaktiga scenarier görs av okunniga myndigheter, regioner eller politiska beslut", skrev myndigheten.

Några dagar tidigare hade generaldirektören Johan Carlson svarat mig i en liknande anda på Twitter. Sverige hade en stark smittskyddsorganisation och bättre förutsättningar än andra EU-länder. Att ECDC varnat för större smittspridning i Europa om inte importerade fall hanterades bra menade Johan Carlson "avser risken om smittskyddsorganisationen är svag vilket inte är fallet i Sverige. Variationen mellan medlemsländerna är påtaglig." 

Hade det varit möjligt att förutsäga smittspridningen bättre? Stater i Asien  agerade snabbt. Internationella experter varnade. "We are preparing as if it is the next pandemic", sa en av de ansvariga på amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC den 31 januari (tyvärr lyssnade inte Trump). "It´s looking increasingly unlikely that #coronavirus can be contained", twittrade tidigare chefen för CDC, Tom Frieden, den 3 februari. Även i Sverige fanns tidigt röster om att beredskapen behövde bli bättre (Å andra sidan låg ECDC kvar med en relativt låg riskbedömning en bra bit in i februari, även om den var högre än FoHM:s.)

MSB skrev i sin lägesbild den 6 februari: "Regionerna bör uppmanas att säkerställa inköp och distribution av bland annat personlig skyddsutrustning, hygienartiklar och läkemedel". Men någon skarp uppmaning att förbättra lagersituationen kom inte från regeringen, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen eller SKR. Socialstyrelsen gick ut till regionerna med en mer försiktig linje om att se över leveransavtal och etablera en särskild kontakt med relevanta underleverantörer och/eller distributörer för att säkerställa kontinuitet av varuleveranserna. Det visade sig senare ha varit helt otillräckligt.

Att regeringen och MSB tidigt var medvetna om frågan hjälpte alltså inte när expertmyndigheten FoHM bromsade. Nästa gång MSB frågade myndigheterna om beredskapen (11 februari) hade kritiken från FoHM gjort intryck: "MSB vill betona att nedan analys bör utgå från Folkhälsomyndighetens bedömning att risken för smittspridning i Sverige är mycket låg (och således inte från pandemiscenario)". 

De stora regionerna tog inte några budgetbeslut om ordentliga inköp av skyddsutrustning. Trots att svaren från regionerna visade att det bara fanns personlig skyddsutrustning för 1 400 vårddygn skrev Socialstyrelsen den 18 februari att "Sverige har en god beredskap för att kunna hantera den riskbedömning för Sverige som Folkhälsomyndigheten gjort." Först den 16 mars gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att säkra tillgången till skyddsutrustning.

Vilka effekter hade långsamheten i början? Det borde vara en central uppgift för Coronakommissionen och andra att utreda. Bristen på skyddsutrustning blev snabbt akut under mars när antalet allvarliga fall ökade kraftigt. En tidigare start hade gett mer tid att försöka köpa in utrustning. Även om det var svårt redan i februari hade signalen då kunnat bli att få igång inhemsk produktion snabbare. En tydlig tidig varning hade också gett utförarna av vård och äldreomsorg bättre chans att förbereda sig. 

Att lära av misstag är en viktig del av god krisberedskap. När det gäller kärnsäkerhet uppmuntras de ansvariga att ta upp det som gått fel och det finns ett systematiskt lärande. Detta är lika viktigt på andra områden som pandemiberedskap. 

Dokumenten om de första veckornas krishantering visar att MSB drog igång snabbt men Folkhälsomyndigheten höll emot. Risken för allmän smittspridning i Sverige var "mycket låg" och något behov att ta ordentlig höjd för en värre utveckling fanns inte. Tvärtom varnade FoHM för "felaktiga scenarier".

Vilka lärdomar drar Folkhälsomyndigheten av sina felbedömningar? Hur tänker regeringen när det gäller kravprofilen för nästa generaldirektör (Johan Carlsons förordnande går ut i mars)?

Allt vad jag ägde (av Carl Hasselgren)

Allt vad jag ägde

Allt vad jag ägde ville jag
       ge tusenfalt åt dej.
Men tusenfalt av ingenting
       du kanske fick av mej.

Ty allt jag ägde - åh, det var
       just ingenting att få.
Förunderligt, att du var lika
       glad och nöjd ändå!

Ack, mina luftslott - de försvann
       i fjärran någonstans.
Och mina önskedrömmars land,
       som ingenstädes fanns!

Jag fiskade i havets djup
       efter en sjunken skatt;
jag fiskade blott månsken
        i mina drömmars natt.

Jag prövade guldgräveri,
        men intet guld jag fann.
Jag spelade på lotteri
        men ingenting jag vann.

Jag dög visst till platt ingenting;
        en fattig stuga blott
jag kunde ge min älskade
        men aldrig något slott.

Men du begärde ingenting
        av gods och gull av mig;
det var blott jag som ständigt fick
        i överflöd av dej.

Allt vad jag önskade blev mitt
        den dag du till mej kom,
vår lilla koja fylldes av
        din kärleks rikedom.

Allt vad du ägde ville du
        ge tusenfalt åt mej.
Min innerligen älskade.
        hur kan jag tacka dej!

(1958)

Vänern - en dikt av Carl Hasselgren

Vänern.

Innanför öar och skär idyllen drömmer
           i speglande vikar och gnistrande sund.
Vänliga stränder ge lä åt bördiga bygder,
           och trygg sitter fiskaren på sitt abborrgrund.
                    Väl prickad farleden för
                    skeppen till fridens famn.
                    Här finns det ankarplats,
                    efter en stormfärd en hamn
                    för farande män.

Fjärdarna vidgas, se, stolta Vänern välver
           i solen oändlig ut mot himlens rand.
Tjusande syn! – det havsvida vattnet rullar
          med stålblanka dyningar majestätiskt mot land.
                    Högt häver du ditt bröst
                    i väldiga andetag,
                    dånande sjunger din röst
                    i stormens starka drag,
                    du sjöarnas sjö.

"Till ära för Pännan och Prässen" - dikt av Carl Hasselgren

Inför en minisemester i Värmland går jag igenom min morfars efterlämnande papper. Carl Hasselgren var redaktör på Karlstadstidningen under många år och poet. Hans dikt om servitrisen som kallades Sola finns vid statyn nära Stadshotellet. Men Carl Hasselgren skrev många andra texter av olika karaktär, filosofiska om livet, naturlyriska om Värmland, underhållande om stadslivet i Karlstad, politiska om de auktoritära våldsrörelser som Karlstadstidningen var stark motståndare till, särskilt nazismen.

Förhoppningsvis kan jag lägga ut fler dikter så småningom, men jag kan inte låta bli att börja med denna, deklamerad vid journalistkongressen i Karlstad år 1922:

Välkomsthälsning

Frid vare Eder, I bröder
av Pännan och Prässen,
som kommit från norr och söder
till journalistkongressen. –
Långt borta från polemiken, från saxen och klisterburken,
kommunalbråket, storpolitiken,
diplomatgrälet, kriget mot turken,
sista skandalen och senaste valen,
prässläggningsögonblicken och ledareskrivarekvalen,
notisjägartriumferna, intervjubravaderna,
spaltfyllnadssorgen,
kampen mot överflödsraderna,
postuppsprättningen,
bondbrevtvättningen
och skaldeynglingavrättningen
i papperskorgen -
fjärran från vimlets yra
varen välkomna att gästa
Värmelands vänliga näjder.
Mycket I haven att styra,
mera än de flästa,
stridsmän i spalternas fäjder. –
Nu är det egna inträssen,
som dryftas för en gångs skull.
I skyddet av sekretessen
ska bröder ta munnen full.
Måtte det gå utan våda,
må friden och fröjden råda
så som den alltid gjort
på denna fridens ort. –
Ärade redaktörer,
av höger- och vänsterkulörer,
vänster- och högerhänta,
magra och korpulenta,
fylleri- och brottmålsreferenter,
teater- och begravningsrecensenter,
stilistiska charmörer,
vind- och väderleks-,
biografdramatisk käderleks-
och varjehanda kåsörer,
som utföra alt vad till yrket hörer
i storstadsdrakar och landsortsblad –
välkomna till Klarans besjungna strand,
till skaldernas Frödings och Wennerboms stad,
i Selmas och Gösta Berlings land,
till staden där solen evinnerligt skiner –
fast oftast bak fällda rullgardiner. –
Nu är det emellertid bestält
att solen i Karlstad ska skina snällt
till ära för Pännan och Prässen,
och journalistkongressen.

Tyst inför morgondagens vaccinbeslut i riksdagen

Vaccin mot covid-19 står högt på dagordningen när EU:s hälsoministrar möts i morgon, fredag. Hårda diskussioner mellan kommissionen och medlemsländerna har pågått under ett antal veckor, under radarn i svenska medier. Vad säger EU-nämnden om den avvaktande svenska hållningen i morgon bitti, när riksdagen ska ta ställning?

Det råder en global brist på produktionskapacitet för vaccin. Jag har skrivit i ett tidigare inlägg om risken för att Sverige hamnar långt bak i kön när mäktigare länder gör förhandsbeställningar av de stora läkemedelsföretagen. Hittills har den svenska hållningen ändå varit avvaktande. När EU:s hälsosäkerhetskommitté möttes 5 maj hade den svenska delegationen inte mycket mer konkret att säga än att "SE kan framföra att det idag inte finns kapacitet att producera ett vaccin i SE". Senare har Sverige bejakat arbetet med en vaccinstrategi i allmänna ordalag, men ständigt understrukit att EU bara ska agera om det finns ett mervärde jämfört med de nationella insatserna. Under tiden har fyra andra EU-länder satt igång ett gemensamt arbete för att snabbare få vaccin.

EU-kommissionen arbetar nu med en plan för hur medborgarna ska kunna bli vaccinerade mot covid-19. Den svenska positionen inför morgondagens ministermöte är oklar. Å ena sidan understryker regeringen att det är bråttom. Å andra sidan heter det så här i den kommenterade dagordning som riksdagen fått: "Regeringen anser dock att det i nuläget inte är ändamålsenligt att binda sig till en specifik lösning för att få tillgång till vaccin mot covid-19. Den nationella samordnaren för covid-19 vaccin behöver utarbeta en bred strategi för att Sverige ska få tillgång där olika vägar måste övervägas." Med tanke på att regeringen ännu inte tillsatt någon vaccinsamordnare torde detta ta tid, medan stormakter som USA säkrar sitt behov att ett eventuellt vaccin. EU i övrigt vill nog inte vänta med att agera.

Även när det gäller EU:s beredskap inför kommande kriser verkar Sverige ligga lågt. Sex medlemsländer har tagit initiativ för att stärka EU:s långsiktiga förmåga. Frankrike, Tyskland, Danmark med flera föreslår i ett brev till kommissionen en rad åtgärder för att bland annat stärka produktionsförmågan i Europa av skyddsutrustning, läkemedel och vaccin. Sverige finns inte med bland undertecknarna. Två tunga kommissionsledamoter skriver om hur EU ska bli bättre på att bevaka sina intressen och tar bland annat upp pandemiberedskapen. Är Sverige åter på väg att hamna utanför en central utveckling inom EU, samtidigt som vi får kritik för att vara osolidariska?

På den globala nivån är däremot Sverige aktivt. Biståndsminister Peter Eriksson har presenterat extra ekonomiska satsningar på vaccininitiativet Gavi och argumenterar för en fördelning av ett vaccin efter behov. Det är bra, men ersätter inte en tydlig linje inom EU. Sannolikt behövs en svensk strategi som både säkrar vaccin åt vår egen befolkning och en kvot av något slag för utvecklingsländernas behov. En aktiv roll i EU skulle underlätta denna rätt svåra balansakt.

Att Moderaterna nu går ut i vaccinfrågan borde inte hindra kloka personer i andra partier att också ställa frågor om vad Sverige egentligen har för strategi. Det var inte särskilt tydligt när Socialutskottet fick en föredragning förra veckan. Att läsa protokollet från morgondagens EU-nämnd blir intressant så småningom, både för allmänhet och för granskningskommission.

Hög tid för en vaccinstrategi

Hur ska Sverige få tillgång till ett eventuellt vaccin mot covid-19? Äntligen börjar den frågan få uppmärksamhet i debatten. Svaret är inte enkelt.

Vaccinutveckling och produktion domineras av ett fåtal privata koncerner (och Kina). De tar bara fram vacciner och tillverkningskapacitet om det finns en säkerställd marknad. Därav de utspel vi ser från företag som franska Sanofi. Vaccin borde vara en "global public good", men så är inte fallet, trots ett antal goda initiativ som Gavi.

Tidigare epidemier och ett antal krisövningar visar att länder där det inte finns egen tillverkning kan råka illa ut. Det var ett av skälen till att Göran Perssons regering med Morgan Johansson i spetsen år 2005 lät utreda förutsättningarna för en nordisk vaccinfabrik. Det hade sannolikt underlättat i dagens situation.

Tyvärr beslöt regeringen Reinfeldt att säga nej år 2008. Sverige har istället avtal med privata företag om tillgång till vaccin vid en influensaliknande pandemi, men tyvärr inte när det gäller pandemier med coronavirus.

Även om Sverige i dag skulle ta beslut om egen eller nordisk vaccinproduktion så tar det flera år innan en sådan kapacitet finns på plats. Det hjälper alltså inte mot covid-19 nu. Regeringen tycks lita på EU och på globalt samarbete. Till skillnad från andra länder har vi inte gjort förhandsbeställningar från någon tillverkare (och Folkhälsomyndigheten saknar vad jag förstår anslagsram för att göra det).

Håller detta? Och finns det bra planer för hur vaccination sedan ska gå till i Sverige om det går att få fram vaccin mot covid-19, med tanke på samordningsproblemen 2009? Centerpartiet verkar inte övertygat trots att det borde ha god insyn som ett av regeringens samarbetspartier. Anders W Jonsson har krävt en nationell vaccinationstrategi.

Det är lätt att hålla med om. Svårare att säga exakt vad den bör innehålla utan att veta vad regeringen redan gör - vilket inte är offentligt känt. Så här tänker jag just nu:

* Det är rätt att arbeta inom EU för ett gemensamt svar på vaccinfrågan. EU-kommissionen verkar göra ett bra jobb. Det som upphandlas tillsammans bör fördelas efter behov där t ex personal inom vård och omsorg vaccineras först. Sverige behöver vara mycket aktivt i detta arbete. Regeringen bör inte försätta sig i en situation där våra möjligheter att påverka det gemensamma EU-arbetet försvagas, till exempel genom bristande solidaritet när det gäller andra frågor eller genom bryska uttalanden om personers fria rörlighet respektive långtidsbudgeten. Det globala samarbetet inom bland annat WHO är också viktigt.

* Men liksom med skyddsutrustning gäller det att inte vara naiv. Om andra EU-länder (t ex Frankrike) gör särskilda avtal med tillverkare behöver Sverige överväga att göra samma sak, som komplement till den gemensamma EU-upphandlingen. Det är en delikat balansgång med den förra punkten, som kräver goda underrättelser och fingerfärdighet. Pengar får inte vara hindret, därför behöver Folkhälsomyndigheten redan nu få ett uppdrag och en tillräcklig ram för att upphandla sådana kontrakt.

* Parallellt bör Sverige arbeta för en långsiktig förstärkning av den globala förmågan att producera vaccin utifrån behoven och inte bara köpkraften. Regeringens beslut om stöd till WHO, Gavi m.m. är bra steg men för att förskjuta makten från de privata koncernerna behövs också statliga inslag i produktionen. Nordiskt samarbete skulle fortfarande vara bra men andra alternativ bör också prövas. Nästa pandemi kan vara värre än covid-19 (som är illa nog) och sätta internationellt samarbete på ännu större prov.

* Slutligen handlar vaccinfrågan också om kapaciteten inom hälso- och sjukvården liksom om organisationen. Regionernas förmåga skiljer sig åt. Här behövs en starkare statlig styrning.

Vi skrev mycket om detta på Aftonbladets ledarsida en gång tiden. Här några texter:

Bygg vaccinfabriken (2010)
Svininfluensan testar Sveriges beredskap (2009)
Ingen vaccinfabrik - dålig krisberedskap (2008)
Beredskapen som försvann (2006)
Fågelvirus - ett dåligt vårtecken (2006)
Vår beredskap är inte god nog (2006)
Bra att regeringen höjer beredskapen (2005)
Börja tillverka svenska vaccin (2005)
Löftet om vaccin är inte mycket värt (2005)
Vem får det dyra smittskyddsvaccinet? (2005)

(Även denna gång har jag tagit upp frågan, främst på Twitter sedan tidigt i februari)

Skyll inte egna brister på EU

Skyddsutrustningen för vårdpersonal har inte räckt till under den pågående pandemin. Det gäller inte minst inom Region Stockholm. När Ekot den 18 mars intervjuade finansregionrådet Irene Svenonius skyllde hon på exportstopp i ett grannland: "Vi hade en väldigt stor leverans som skulle komma från Tyskland men den stoppades av den tyska regeringens exportförbud från Tyskland". Även statsråd har hänvisat till det tyska stoppet som skälet till de akuta bristerna.

Nu visar det sig att Region Stockholms beställningar inte var särskilt stora före den 4 mars, då det tyska exportstoppet trädde i kraft. En sammanställning som jag tagit del av (se nedan) redovisar samtliga beställningar som inte levererats fullt ut av den aktuella leverantören 3M. Nästan alla dessa masker beställdes 21 februari eller senare, alltså långt efter att Socialstyrelsen den 30 januari frågade regionerna om deras beredskap. Regionen redovisar inte hur stor del som skulle komma från 3M:s lager i Tyskland och som alltså kan ha stoppats av det tyska beslutet (3M har även tillverkning i Sverige, med flera länder). Maximalt kan det ha handlat om cirka 32 000 masker men den verkliga siffran är sannolikt lägre. Det kan jämföras med att staden Berlin ansåg sig behöva minst 200 000 liknande masker och att Storbritannien får leveranser som motsvarar ungefär 10 000 FPP3-masker per dag för en befolkning av Region Stockholms storlek.

Exportstoppet var illa nog, men förklaringen till de stora bristerna på skyddsutrustning får sökas på annat håll. I generella svenska beslut om att avskaffa beredskapslager, hos regioner och kommuner som inte byggde upp tillräcklig pandemiberedskap och som inte beställde stora mängder i tid. Samt hos statliga myndigheter, som inte utövade tillräcklig tillsyn och inte slog larm för covid-19 tillräckligt tidigt.

Den bristande beredskapen handlar om fler saker än skyddsutrustning. Region Stockholm tog inte några särskilda budgetbeslut om att förbereda sig för pandemin under hela januari och hela februari. Karolinska Universitetssjukhuset köpte inte in en enda ventilator. Och så vidare. För att inte tala om kommuner som var långsamma att förstå sitt ansvar.

Hur EU hanterar krisen återstår att se. Det finns goda skäl att kritisera de nationella exportstoppen (som var förväntade, utifrån tidigare pandemiövningar), men det är inte EU-institutionernas fel. Tvärtom såg kommissionen till att förbuden tämligen snabbt mjukades upp. Rubrikerna om konkurrens mellan medlemsländer och om svårigheter att komma överens om ekonomiska räddningspaket är inte utan grund. Samtidigt gör EU-kommissionen stora insatser som inte får särskilt mycket uppmärksamhet. Att livsmedelsförsörjningen hittills fungerat bra beror bland annat på ett hårt arbete i Bryssel för att få bort lastbilsköer vid gränserna. Jämförelser med USA utfaller snarast till EU:s fördel.

Visst finns det skäl att kritiskt granska hur EU hanterar denna kris. Men när svenska ansvariga politiker skyller på EU för sina egna brister så har de fel. Det är bättre politiskt ledarskap att medge misstag och visa att man lär av dem.

Dokumentation om det nya coronaviruset (del 2)

Den 1 februari fick jag svar från Folkhälsomyndighetens GD Johan Carlson att deras riskbedömning inte var lägre än ECDC. Jag ifrågasatte detta: "Replying to

@CarlsonJFoHM

@Folkhalsomynd

and

@majafjaestad

Tack för svar. Ni verkar i alla fall kommunicera olika (se två sista punkterna under "ECDC considers that" https://ecdc.europa.eu/en/publications-data/risk-assessment-outbreak-acute-respiratory-syndrome-associated-novel-1…)

och fortsatte:

Mats Engström

@MatsEngstrom

·

Feb 1

Replying to

@CarlsonJFoHM

@Folkhalsomynd

and

@majafjaestad

Men näst sista punkten säger "mycket låg-låg" sannolikhet medan ni håller fast vid "mycket låg", är det verkligen rimligt? Bättre ta höjd som CDC?

12 februari bloggade jag om brister i regionernas beredskap och föreslog att regeringen skulle be särskilda utredaren Åsa Kullgren om snabba förslag. http://mengstrom.blogspot.com/2020/02/regionernas-krisberedskap-racker-inte.html. Jag twittrade om detta och pingade ansvariga i regeringskansliet.

Jag begärde sedan ut allmänna handlingar från Socialstyrelsen om kontakter med regionerna kring krisberedskapen. Efter att ha fått frågeformuläret bad jag även om sammanställningar på myndigheterna. Jag fick den PM som senare uppmärksammats mycket och var först att skriva om begränsningarna vad gäller skyddsutrustning för vårdpersonal:

·

Feb 21

"Enligt den inventering som genomfördes 30 januari 2020 har Sveriges regioner personlig skyddsutrustning för 1400 vårddygn, vilket kan ses som en gränssättande faktor", skriver FHM och Socialstyrelsen 18.2 angående #coronavirus. Oklar leveranssäkerhet på sikt.

@majafjaestad

"

Det som är slående är att så lite hände (enligt dokumentationen) mellan att Socialstyrelsen fick in svar från regionerna tidigt i februari och den allvarliga situationen i slutet av februari. Ingen skarp skriftlig uppmaning till regionerna att handla upp lager, ingen hemställan till regeringen om varken åtgärder gentemot regionerna enligt hälso- och sjukvårdslagen eller någon begäran till regeringen att Socialstyrelsen skulle få samordna upphandlingen.

Sanna Rayman skrev en utmärkt text 22 februari på sin blogg hos Dagens Samhälle. Själv satte jag ihop en debattartikel som publicerades 25 februari i samma tidning: http://www2.dstest.se/debatt/brattom-att-hoja-pandemiberedskapen-31628

Senare har jag fått kännedom om att smittskyddsläkaren i Region Stockholm via regionens samordnare tog upp problemen med att köpa in skyddsutrustning och behovet av svensk produktion med Socialstyrelsen i ett mejl 24 februari.

Jag frågade under februari flera större sjukhus vilka inköp de gjort sedan årsskiftet. för att höja beredskapen inför ett större antal fall av det nya coronaviruset. De flesta svarade inte men Karolinska gav ett besked 24 februari: "Vi har inte köpt in några respiratorer under den tid du anger." Jag frågade även de tre storstadsregionerna vilka budgetbeslut de tagit sedan årsskiftet för att höja beredskapen i denna fråga. Endast Västra Götalandsregionen har hittills svarat (26 feb), att: "det inte finns sådana budgetbeslut tagna".

Dokumentation om det nya coronaviruset (del 1)

Jag har skrivit om ett antal samhällskriser (tsunamin 2004, svininfluensan 2009, Fukushima 2011, m.m.) liksom om krisberedskap generellt och särskilt om risken för pandemier. Det nya coronaviruset och vikten av att Sverige höjde sin beredskap var jag en av de första att uppmärksamma. Detta är inte tidpunkten att kritisera någon. Min erfarenhet är dock att utvärderingar efter en kris är viktiga och att det är lätt att glömma delar av det som skett. Vårt minne är selektivt. Därför ska jag försöka lista saker från de första veckorna. Fler skrev om detta men jag mäktar bara med att ta upp det jag själv sett och gjort. Listan är inte komplett.

Den 8 januari berättade tidskriften Foreign Policy: "Scores of people in Wuhan and Hong Kong have been sent to hospitals because of a mystery respiratory ailment—and true to form, China is trying to keep it quiet" (jag retweetade detta)

Fler nyheter följde.

21 januari twittrade jag till MSB: " 

Återigen är

@krisinformation

långsamt vad gäller smittsamma sjukdomar. Varför inte info om svenska myndigheters avvägningar om ev. screening på Arlanda, om sjukvårdens kapacitet givet problemen i Stockholm, m.m.? Ingen kris ännu men viktigt med bra information i tid. #coronavirus 

MSB hänvisade till Folkhälsomyndigheten som bara hade mycket begränsad information på sin hemsida. Jag fortsatte: "Jan 22

Replying to @krisinformation

Ni länkar till gammal info. Delar @msbse bedömningen från @folkhalsoinfo att risken för att #coronavirus coronavirus sprids till Sverige är "mycket låg"? Vad är i dag den generella uppfattningen hos @msbse om pandemiberedskapen, t ex vårdplatser i landstingen?

Det kom inget svar på dessa frågor från MSB. Jag skrev en kritisk kommentar och pingade politiskt ansvariga:

Jan 22

Stor förbättringspotential hos

@MSBse

vad gäller information trots miljoner till pr-konsulter. Hoppas RK har bättre koll

@majafjaestad

@mikaeldamberg

Senare samma dag blev informationen från Folkhälsomyndigheten bättre. Jag skrev  Jan 22

Bra att

@Folkhalsomynd

under dagen har förbättrat sin information om #coronavirus. https://folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2020/januari/folkhalsomyndigheten-foljer-utvecklingen-kring-det-nya-viruset-i-kina/… . Skulle vara ännu bättre med motivering till att risken för spridning till Sverige betraktas som "mycket låg" givet turism under kinesiskt nyår och fri rörlighet inom EU.

Jag började följa och vidarebefordra information från den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC som genomgående legat högre i sina riskbedömningar än Folkhälsomyndigheten:

Jan 22

ECDC säger nu "moderate likelihood" med kommande fall av #coronavirus inom EU/EES, ännu svårare nu att förstå

@Folkhalsomynd

bedömning om "mycket låg" sådan risk för Sverige. (För övrigt är ECDC bra exempel på EU-samarbetets värde)

På kvällen 22 januari sattes Wuhan i karantän. Folkhälsomyndigheten uppdaterade sin information och socialminister Lena Hallengren twittrade: "

@lenahallengren

·

Jan 22

Utbrottet av coronavirus i bla Kina följs löpande av Folkhälsomyndigheten."

Folkhälsomyndigheten låg dock länge kvar vid att risken för allmän smittspridning i Sverige var mycket låg.

28 januari twittrade jag:  

Bra med handlingskraftig socialminister

@lenahallengren

men vad göra åt landstingen? Beredskapsplaner på papper är inte samma sak som #krisberedskap när vårdplatser och personal saknas. Går det att tvinga landstingen till snabba förbättringar? #coronavirus

@majafjaestad

31 januari sade en av de ansvariga på den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC: "we are preparing as if it is the next pandemic". Jag retweetade uttalandet. 

Den svenska regeringen beslöt den 1 februari att klassa insjuknande i det nya coronaviruset (covid-19) som allmänfarlig sjukdom. Jag välkomnade detta.

1 februari ställde jag fem frågor till de ansvariga på statlig nivå i Sverige:

Feb 1

Fem frågor om #coronavirus och #krisberedskap: 1. Varför gör

@Folkhalsomynd

en annorlunda beskrivning av risken för spridning i Sverige ("för närvarande mycket låg") än vad #ecdc gör vad gäller EU/EES?

@CarlsonJFoHM

@majafjaestad

2. När

@owigzell

på

@socialstyrelsen

säger att regionernas beredskap är god, vad bygger det på för analys av t ex hur många extra patienter med andningssvårigheter som Region Stockholm kan ta emot (respiratorer, vårdplatser, utbildad personal)? #coronavirus

3. Hur ser

@Folkhalsomynd

på mottagandet av svenskar som återvänder från Hubeiprovinsen och närliggande områden givet bl a att det var först i fredags som hemställan gjordes om att föra in

@coronavirus

i smittskyddslagen?

Feb 1

4. Överväger regeringen åtgärder redan nu utifrån svagheter som den särskilda utredaren av sjukvårdens beredskap för kriser kan ha identierat (t ex mer tvingade åtgärder för regionernas beredskap, tillgång till hälsomaterial och läkemedel...)?

@lenahallengren

Feb 1

5. Var finns information från

@Folkhalsomynd

om #coronavirus på språk som somaliska och arabiska?

Jag fick ett kortfattat svar från Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell att det pågick en dialog med regionerna.

3 februari skrev tidigare chefen för CDC: "Dr. Tom Frieden

@DrTomFrieden

·

Feb 3

It's looking increasingly unlikely that #coronavirus can be contained. I spoke with

@nytimes

this weekend on what that might look like, and what we still don't know. 

Fortsättning följer.