Så mycket arbete för så lite resultat. Regeringens miljömålsproposition blev tyvärr mer en uppräkning av tidigare förslag än nya steg för att minska utsläppen och rädda den biologiska mångfalden.
Tidningsredaktionerna tyckte uppenbarligen att nyhetsvärdet var lågt, att döma av bristen på artiklar idag. Det är inte så konstigt. På centrala områden som klimat, luftföroreningar och kemikalier är propositionen nästan tom på nya initiativ.
Det är tråkigt eftersom det verkligen skulle behövas nya förslag. Fredrik Reinfeldt tycks ha gett upp miljön som en valfråga. Eller är finansdepartementet så starkt att konflikterna inte ens kommer till statsministern för avdömning?
Ett antal formuleringar om vikten av ett globalt synsätt tyder på det. Anders Borg har fått med sig regeringen på en syn där Sverige inte ska gå före. Det märks till exempel i texterna om klimat och om kemikalier.
Här gör Anders Borg och Fredrik Reinfeldt en logisk kullerbytta. De brukar uppmana andra länder att införa en koldioxidskatt för att det är kostnadseffektivt globalt sett. Men Sveriges trovärdighet i den diskussionen beror ju på att vi valde att gå före nationellt en gång i tiden, så att vi kan hänvisa till vårt eget exempel. Samma sak med kemikalierna och förbuden mot farliga ämnen.
Miljömålen omformuleras, några skjuts på framtiden. Det kommer säkert att diskuteras länge. Men bristen på nya åtgärder är ännu viktigare.
Liksom hur Andreas Carlgren prioriterar. Regeringskansliet och myndigheterna har tillsammans lagt tusentals arbetsveckor på miljömålspropositionen. Duktiga tjänstemän har gjort ett fantastiskt bra jobb, men det har inte gått att få igenom bra förslag på den politiska nivån.
Tänk om bara en femtedel av denna arbetstid lagts på intensivare insatser för att bygga allianser med u-länderna i klimatfrågan och på att påverka den nya EU-kommissionens dagordning. Vilken miljönytta det hade gjort.
Andra om miljömålen: Lars Bjurström,med flera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar