Till och med den skicklige Göran Hägglund hade svårt att värja sig mot SVT-frågorna om bristen på studentbostäder och raset i byggandet.
Det är inte så konstigt. Direkt efter maktskiftet 2006 lade regeringen med Mats Odell (KD) om kursen 180 grader. Avskaffade investeringsstöd, marknaden skulle fixa allt.
Så gick det som det gick. Ett drastiskt fall i byggandet, särskilt av hyresrätter. Och det långt innan finanskrisen.
Alliansens valmanifest den här gången innehåller inte mycket nytt. Därför framstår dagens artikel om studentbostäder som hyckleri. Liksom Hägglunds tal att fler inneboende skulle lösa problemen.
Bostäder är verkligen inte alliansens starka fråga.
Andra om Hägglund, valrörelsen: AB, AB2, DN, Exp, Exp2, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Jens Holm, Joakim Hörsing, Katarina Nyberg Finn, Maria Sköld, Martin Moberg, Raymond Svensson, Stefan Wikén, med flera
tisdag 31 augusti 2010
söndag 29 augusti 2010
Jan Björklunds Irak-bluff
Så här skrev Svenska Dagbladet 25 november 2002 om Jan Björklunds Irak-krav. Notera särskilt på slutet att han ville skicka stridande svensk trupp utan något nytt mandat från FN:s säkerhetsråd. Tvärtemot hur Björklund framställde det i kvällens SVT-utfrågning.
“FP-önskan om trupp i Irak möts av Perssons kalla hand” SvD 25.11.02
“Vice ordföranden i folkpartiet, Jan Björklund, dessutom
kommunpolitiker i Stockholm, kräver i ett uttalande att Sverige
deltar med stridande trupp i ett eventuellt krig mot Irak:
- Sverige bör vara med om världssamfundet kommer fram till att
man ska gå till angrepp mot Irak. Regeringen bör vara beredd att
skicka stridande trupp till Irak, inte utesluta att göra det, säger
Björklund.
Jan Björklund begär att utrikesnämnden kallas in för att diskutera
frågan. Folkpartiet anser att säkerhetsrådet redan givit klartecken
för en militär attack, om Irak inte tillmötesgår rådets senaste
resolution.
Men regeringen tänker inte tillmötesgå fp:s utspel om stridande
trupp och omedelbara diskussioner i utrikesnämnden. “
Folkpartiet är lika ansvarslöst militaristiskt idag som 2002. Tyvärr fick inte Jan Björklund någon fråga om varför hans parti vill att svenska JAS-plan ska patrullera över Baltikum.
Andra om valrörelsen: AB, AB2, AB3, DN, Exp, Exp2, SvD, SvD2, Maria Sköld med flera
Alliansen osams om EU
Mycket är fortfarande oklart om hur en fortsatt borgerlig regering skulle agera. Strax efter att det gemensamma valmanifestet lagts fram väljer Jan Björklund att profilera sig igen. Denna gång med krav på en ny svensk folkomröstning om euron under nästa mandatperiod.
Många andra frågor är öppna. Säkerhetspolitiken. Skatteutjämningen mellan landets kommuner. Nivån på inkomstskatten om statsfinanserna utvecklas bra. Miljöpolitiken, där den luddiga texten i valmanifestet knappast duger som underlag för till exempel arbetet i EU. Synen på Iran och konflikten mellan Israel och Palestina.
Kan man möjligen hoppas att Jan Björklund får åtminstone någon fråga om den borgerliga splittringen i kvällens SVT-utfrågning?
Andra om valrörelsen: AB, DN, Exp, SvD, Johan Westerholm, Röda berget, med flera
Många andra frågor är öppna. Säkerhetspolitiken. Skatteutjämningen mellan landets kommuner. Nivån på inkomstskatten om statsfinanserna utvecklas bra. Miljöpolitiken, där den luddiga texten i valmanifestet knappast duger som underlag för till exempel arbetet i EU. Synen på Iran och konflikten mellan Israel och Palestina.
Kan man möjligen hoppas att Jan Björklund får åtminstone någon fråga om den borgerliga splittringen i kvällens SVT-utfrågning?
Andra om valrörelsen: AB, DN, Exp, SvD, Johan Westerholm, Röda berget, med flera
fredag 27 augusti 2010
Framgång för Sahlin om Afghanistan
Det blev en rödgrön överenskommelse om Afghanistan före valet. Balanserad och bra, tycker jag. Den internationella Kabulkonferensens uttalande om att utländska trupper ska vara borta år 2014 banade väg.
Som alltid ska man läsa hela texten i uppgörelsen. Då framgår några saker som kanske inte alla kommentatorer kommer att uppmärksamma.
Dels att Mona Sahlin övertygat Vänsterpartiet att rösta ja i höst till ett fortsatt mandat för Afghanistanstyrkan. Alltså inte det omedelbara tillbakadragande som Lars Ohly krävt.
Dels att tidtabellen för tillbakadragandet är villkorat av utvecklingen på marken. En nyckelformulering lyder: Givet det vi vet idag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat kommer denna strategi att fullföljas i sin helhet. En öppning för att svensk trupp kan stanna längre om säkerhetsläget så kräver.
Skickligt förhandlat av Sahlin och hennes medarbetare. Alla rödgröna partier har fått tillräckligt.
Att Carl Bildt går emot slutsatserna från Kabulkonferensen är mer förvånande.
Andra om Afghanistan: AB, AB2, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SVT, med flera
Som alltid ska man läsa hela texten i uppgörelsen. Då framgår några saker som kanske inte alla kommentatorer kommer att uppmärksamma.
Dels att Mona Sahlin övertygat Vänsterpartiet att rösta ja i höst till ett fortsatt mandat för Afghanistanstyrkan. Alltså inte det omedelbara tillbakadragande som Lars Ohly krävt.
Dels att tidtabellen för tillbakadragandet är villkorat av utvecklingen på marken. En nyckelformulering lyder: Givet det vi vet idag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat kommer denna strategi att fullföljas i sin helhet. En öppning för att svensk trupp kan stanna längre om säkerhetsläget så kräver.
Skickligt förhandlat av Sahlin och hennes medarbetare. Alla rödgröna partier har fått tillräckligt.
Att Carl Bildt går emot slutsatserna från Kabulkonferensen är mer förvånande.
Andra om Afghanistan: AB, AB2, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SVT, med flera
Många besked saknas i alliansens valmanifest
De borgerliga partiernas valmanifest ska täcka "alla politikområden". Men trots 48 sidors text kvarstår ett antal frågetecken. Några exempel:
* Ska Sverige delta i Natos försvarsplanering för Baltikum? Ska svenska JAS-plan patrullera över Lettland, som Folkpartiet vill?
* Hur kommer den regionala skatteutjämningen att se ut i framtiden?
* Hur ska barn födda utomlands som kommer till Sverige sent få en rimlig chans i skolan?
* Vad blir effekterna för allas rätt till likvärdig vård när akutsjukhus säljs ut och alla delar av Sverige tvingas införa etableringsfrihet för vårdföretag?
* Vem ska få köpa in sig i Vattenfall? Alliansen öppnar för att sälja delar av företaget, men texten saknar tydliga krav på nya ägare.
* Hur ska det gå att nå miljömålen utan nya eller höjda gröna skatter?
* Vill alliansen ha en ny folkomröstning om euron under nästa mandatperiod?
En sak är i alla fall tydlig. Alliansens prioriterar skattesänkningar framför satsningar på välfärden. Det kommer säkert att låta annorlunda i Reinfeldts retorik ända fram till valdagen, men det är bara att sätta sig ned och räkna på vad som sägs om tiden fram till 2014.
Andra om valrörelsen: AB, DN, DN2, Ekot, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Högbergs tankar, Lena Sommestad, Martin Moberg, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, Roger Jönsson, Röda berget, Stefans konspirationer, Yonna Waltersson, med flera
* Ska Sverige delta i Natos försvarsplanering för Baltikum? Ska svenska JAS-plan patrullera över Lettland, som Folkpartiet vill?
* Hur kommer den regionala skatteutjämningen att se ut i framtiden?
* Hur ska barn födda utomlands som kommer till Sverige sent få en rimlig chans i skolan?
* Vad blir effekterna för allas rätt till likvärdig vård när akutsjukhus säljs ut och alla delar av Sverige tvingas införa etableringsfrihet för vårdföretag?
* Vem ska få köpa in sig i Vattenfall? Alliansen öppnar för att sälja delar av företaget, men texten saknar tydliga krav på nya ägare.
* Hur ska det gå att nå miljömålen utan nya eller höjda gröna skatter?
* Vill alliansen ha en ny folkomröstning om euron under nästa mandatperiod?
En sak är i alla fall tydlig. Alliansens prioriterar skattesänkningar framför satsningar på välfärden. Det kommer säkert att låta annorlunda i Reinfeldts retorik ända fram till valdagen, men det är bara att sätta sig ned och räkna på vad som sägs om tiden fram till 2014.
Andra om valrörelsen: AB, DN, DN2, Ekot, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Högbergs tankar, Lena Sommestad, Martin Moberg, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, Roger Jönsson, Röda berget, Stefans konspirationer, Yonna Waltersson, med flera
onsdag 25 augusti 2010
Reinfeldts gröna fernissa försvann
Maten håller på att ta slut i Västafrikas byar. Långt borta från tidningarnas förstasidor svälter miljoner människor efter långvarig torka följd av stormregn.
Torka i Afrika, extrem kyla i Latinamerika, översvämningar i Pakistan. Vi kommer att få se många fler katastrofer om inte klimatförändringarna bromsas.
Ändå har miljön hittills spelat en liten roll i den svenska valrörelsen. Väljarna sätter faktiskt frågan bland de högsta på sina prioriteringlistor, men det verkar få nyhetschefer ha upptäckt.
Därför är det bra att Naturskyddsföreningen idag presenterar sin analys av partiernas miljöpolitik:
"I sammanfattning har regeringen tagit allvarliga steg tillbaka i den miljöpolitik som stegvis byggts upp under decennier. Att utvecklingen av en ambitiösare miljöpolitik går för långsamt är en vanlig kritik, men att miljöpolitiken går åt fel håll i centrala frågor bakåt är unikt och djupt beklagligt."
Till alla exempel i artikeln kan man lägga hur alliansen nu agerar i klimatfrågan inför valet. Borta är Reinfeldts gröna fernissa inför Köpenhamnmötet. I gårdagens ekonomiska TV-debatt fortsatte den borgerliga skrämselkampanjen mot höjd koldioxidskatt och en ny kilometerskatt, som till exempel miljöminister Andreas Carlgren åtminstone tidigare ansett vara goda förslag. Alliansens förslag om en ny miljöbilspremie har marginell betydelse jämfört med de gröna skatterna, där Sverige traditionellt varit ett föregångsland.
För övrigt var Thomas Östros lysande i debatten, skarp i argumentationen men med en mjukare och mer personlig framtoning än förr. Om någon liknar Tage Erlander i svensk politik så är det Östros.
Andra om valrörelsen: AB, Dagens Arena, DN, DN2, DN3, Ekot, Expressen, GP, SvD, SvD2, HBT-sossen, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, Röda berget, SNF, Stefan Wikén, med flera
Torka i Afrika, extrem kyla i Latinamerika, översvämningar i Pakistan. Vi kommer att få se många fler katastrofer om inte klimatförändringarna bromsas.
Ändå har miljön hittills spelat en liten roll i den svenska valrörelsen. Väljarna sätter faktiskt frågan bland de högsta på sina prioriteringlistor, men det verkar få nyhetschefer ha upptäckt.
Därför är det bra att Naturskyddsföreningen idag presenterar sin analys av partiernas miljöpolitik:
"I sammanfattning har regeringen tagit allvarliga steg tillbaka i den miljöpolitik som stegvis byggts upp under decennier. Att utvecklingen av en ambitiösare miljöpolitik går för långsamt är en vanlig kritik, men att miljöpolitiken går åt fel håll i centrala frågor bakåt är unikt och djupt beklagligt."
Till alla exempel i artikeln kan man lägga hur alliansen nu agerar i klimatfrågan inför valet. Borta är Reinfeldts gröna fernissa inför Köpenhamnmötet. I gårdagens ekonomiska TV-debatt fortsatte den borgerliga skrämselkampanjen mot höjd koldioxidskatt och en ny kilometerskatt, som till exempel miljöminister Andreas Carlgren åtminstone tidigare ansett vara goda förslag. Alliansens förslag om en ny miljöbilspremie har marginell betydelse jämfört med de gröna skatterna, där Sverige traditionellt varit ett föregångsland.
För övrigt var Thomas Östros lysande i debatten, skarp i argumentationen men med en mjukare och mer personlig framtoning än förr. Om någon liknar Tage Erlander i svensk politik så är det Östros.
Andra om valrörelsen: AB, Dagens Arena, DN, DN2, DN3, Ekot, Expressen, GP, SvD, SvD2, HBT-sossen, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, Röda berget, SNF, Stefan Wikén, med flera
tisdag 24 augusti 2010
Opinionsmätningarna döljer sakfrågorna
Två nya opinionsmätningar i dag. Litet övertag för de borgerliga i Skop. Jämnt lopp hos United Minds. För några dagar sedan var det Synovate som visade att valet kan bli mycket jämnt.
Ändå är det Sifos siffror som dominerat nyhetsanalyserna de två senaste dagarna. Media efter media har vinklat på "krisen för Mona Sahlin". Lena Mellins text i gårdagens Aftonbladet är ett sådant exempel.
Det är förstås bekvämt för underbemannade redaktioner att skriva om opinionsmätningar. Att gå ut och göra ordentliga reportage är dyrare och mer tidskrävande. För att inte tala om grävande journalistik.
Medierna borde trots detta se riskerna i att viktiga samhällsfrågor inte blir ordentligt belysta i valrörelsen. Jag har skrivit om några av dem tidigare: säkerhetspolitiken, regional utveckling, EU, bostäderna, miljön.
Dessutom borde det kännas en smula märkligt för journalister med integritet att valbevakningen så uppenbart gynnar de borgerliga partierna (liksom år 2006). Lena Mellin tvingas i dag att skriva på en helt annan vinkel än i går. Det är inte första gången, men tycker inte chefredaktören Jan Helin att det är pinsamt?
Men partierna sätter förstås också sin prägel på valrörelsen. Skatter har en tendens att bli övervärderade som sakfråga av medierna, jämfört med vad väljare tycker (se till exempel Kent Asps undersökning från år 2006). Jag har ändå svårt att hålla med socialdemokrater som menar att det är medierna som gjort pensionärernas skatter till den stora frågan hittills i år. Mona Sahlin och den socialdemokratiska valledningen har medvetet drivit skattesänkningarna, och lämnat fältet öppet för alliansen att göra utspel om bättre kvalitet i äldreomsorgen.
Nu hoppas jag att de rödgröna snabbt lämnar besked om rejäla förbättringar av vård och omsorg för de äldre, utöver det som redan annonserats. Det handlar om mer pengar till välfärden, dumbom.
Andra om valrörelsen: DN, DN2, DN3, DN4, Ekot, Exp, Exp2, SvD2, Högbergs tankar, In your face, Peter Andersson, med flera
Ändå är det Sifos siffror som dominerat nyhetsanalyserna de två senaste dagarna. Media efter media har vinklat på "krisen för Mona Sahlin". Lena Mellins text i gårdagens Aftonbladet är ett sådant exempel.
Det är förstås bekvämt för underbemannade redaktioner att skriva om opinionsmätningar. Att gå ut och göra ordentliga reportage är dyrare och mer tidskrävande. För att inte tala om grävande journalistik.
Medierna borde trots detta se riskerna i att viktiga samhällsfrågor inte blir ordentligt belysta i valrörelsen. Jag har skrivit om några av dem tidigare: säkerhetspolitiken, regional utveckling, EU, bostäderna, miljön.
Dessutom borde det kännas en smula märkligt för journalister med integritet att valbevakningen så uppenbart gynnar de borgerliga partierna (liksom år 2006). Lena Mellin tvingas i dag att skriva på en helt annan vinkel än i går. Det är inte första gången, men tycker inte chefredaktören Jan Helin att det är pinsamt?
Men partierna sätter förstås också sin prägel på valrörelsen. Skatter har en tendens att bli övervärderade som sakfråga av medierna, jämfört med vad väljare tycker (se till exempel Kent Asps undersökning från år 2006). Jag har ändå svårt att hålla med socialdemokrater som menar att det är medierna som gjort pensionärernas skatter till den stora frågan hittills i år. Mona Sahlin och den socialdemokratiska valledningen har medvetet drivit skattesänkningarna, och lämnat fältet öppet för alliansen att göra utspel om bättre kvalitet i äldreomsorgen.
Nu hoppas jag att de rödgröna snabbt lämnar besked om rejäla förbättringar av vård och omsorg för de äldre, utöver det som redan annonserats. Det handlar om mer pengar till välfärden, dumbom.
Andra om valrörelsen: DN, DN2, DN3, DN4, Ekot, Exp, Exp2, SvD2, Högbergs tankar, In your face, Peter Andersson, med flera
måndag 23 augusti 2010
Folkpartiets sorteringsskola hotar tillväxten
Folkpartiets valaffischer är nog de som jag har svårast för. Visst är de skickligt gjorda. Men budskapet om skolan går tvärsemot det som är resultatet av alliansens politik.
Jag har ägnat mig åt läxläsning med ungdomar i Tensta en gång i veckan sedan slutet av år 2008. Den verkligheten ser annorlunda ut än Jan Björklunds beskrivningar av regeringens arbete.
"Framtiden börjar i klassrummet" är en av parollerna på Folkpartiets affischer. Samtidigt har alliansen avskaffat de statliga extrapengarna till skolor med tuffa förutsättningar. Resultatet: det är svårare att få studiero i klassrummen. Jan Björklunds krav på disciplin fungerar inte utan tillräckligt många vuxna i skolan.
Förutsättningarna hemma är jätteviktiga. Alliansens passiva hållning till arbetslösheten slår hårt mot eleverna. Samma sak med bristen på bostadspolitik, som ökar trångboddheten. Skolpolitik går inte att ses isolerat från resten av samhället. Ökar man de sociala skillnaderna drabbar det omedelbart barnen och deras skolprestationer.
Om detta tiger Jan Björklund. Liksom om regeringens bristande insatser för de ungdomar som kommer till Sverige direkt till högstadiet. Alltför många år har Sverige saknat en helhetssyn för att få in sådana ungdomar i skolsystemet på bästa sätt. Det är en av förklaringarna till att så många lämnar skolan utan fullständiga betyg - men det nämner Folkpartiet sällan.
Tvärtom. Nu ska Sverige få elitprogram redan på högstadiet för "begåvade" elever, med särskild intagningsprövning. Hur tänker sig Jan Björklund att en duktig tolvåring som inte kan svenska ska klara de proven? Förslaget kommer att öka segregationen ytterligare.
Folkpartiets sorteringsskola är orättvis mot elever som behöver stöd. Men det som sällan diskuteras är att Jan Björklunds politik också är ett hot mot Sveriges ekonomi.
Segregation och sociala klyftor hindrar många av Sveriges begåvade ungdomar att dra full nytta av sin talang. Neddragningar på förortsskolorna och bristen på insatser för de som kommer sent till Sverige gör saken värre. Samtidigt ropar exportföretagen efter kunniga medarbetare.
Rättvisa i skolan är bra också för tillväxten. Det borde de rödgröna säga ännu tydligare.
Andra om skolan, valrörelsen: AB, DN, DN2, Exp, Exp2, SvD, HBT-sossen, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Lena Sommestad, Rasmus Lenefors, Robert Noord, Veronica Palm, med flera
Jag har ägnat mig åt läxläsning med ungdomar i Tensta en gång i veckan sedan slutet av år 2008. Den verkligheten ser annorlunda ut än Jan Björklunds beskrivningar av regeringens arbete.
"Framtiden börjar i klassrummet" är en av parollerna på Folkpartiets affischer. Samtidigt har alliansen avskaffat de statliga extrapengarna till skolor med tuffa förutsättningar. Resultatet: det är svårare att få studiero i klassrummen. Jan Björklunds krav på disciplin fungerar inte utan tillräckligt många vuxna i skolan.
Förutsättningarna hemma är jätteviktiga. Alliansens passiva hållning till arbetslösheten slår hårt mot eleverna. Samma sak med bristen på bostadspolitik, som ökar trångboddheten. Skolpolitik går inte att ses isolerat från resten av samhället. Ökar man de sociala skillnaderna drabbar det omedelbart barnen och deras skolprestationer.
Om detta tiger Jan Björklund. Liksom om regeringens bristande insatser för de ungdomar som kommer till Sverige direkt till högstadiet. Alltför många år har Sverige saknat en helhetssyn för att få in sådana ungdomar i skolsystemet på bästa sätt. Det är en av förklaringarna till att så många lämnar skolan utan fullständiga betyg - men det nämner Folkpartiet sällan.
Tvärtom. Nu ska Sverige få elitprogram redan på högstadiet för "begåvade" elever, med särskild intagningsprövning. Hur tänker sig Jan Björklund att en duktig tolvåring som inte kan svenska ska klara de proven? Förslaget kommer att öka segregationen ytterligare.
Folkpartiets sorteringsskola är orättvis mot elever som behöver stöd. Men det som sällan diskuteras är att Jan Björklunds politik också är ett hot mot Sveriges ekonomi.
Segregation och sociala klyftor hindrar många av Sveriges begåvade ungdomar att dra full nytta av sin talang. Neddragningar på förortsskolorna och bristen på insatser för de som kommer sent till Sverige gör saken värre. Samtidigt ropar exportföretagen efter kunniga medarbetare.
Rättvisa i skolan är bra också för tillväxten. Det borde de rödgröna säga ännu tydligare.
Andra om skolan, valrörelsen: AB, DN, DN2, Exp, Exp2, SvD, HBT-sossen, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Lena Sommestad, Rasmus Lenefors, Robert Noord, Veronica Palm, med flera
fredag 20 augusti 2010
Fortsatt hög arbetslöshet
Anders Borg har hållit pressträff på Harpsund och skrivit upp tillväxtprognoserna. Tyvärr är bilden fortsatt mörk om jobben. Trots att BNP förväntas öka mer än 4 procent ligger arbetslösheten kvar långt över förra mandatperiodens nivåer.
8,5 procent år 2010.
8,0 procent år 2011.
Jag tar det en gång till. Arbetslöshet på åtta procent eller mer.
Det är extrema nivåer för Sverige. Bakom siffrorna finns människor som inget hellre vill än att jobba.
Att tolka nedskrivningen av prognosen med några promille som en stor framgång vore fel. Under hela tiden till 2014 ligger arbetslösheten långt över vad som brukade vara normalt i Sverige.
Delvis beror det på den internationella krisen. Men också på en regering som låtit sina ideologiska skygglappar sitta kvar alldeles för länge. Som skurit ned på komvux och arbetsmarknadsprogram. Som låtit byggandet kollapsa efter valet 2006. Som ökat utanförskapet i miljonprogramområdena genom nedskärningar på skolor och sjukvård.
Kanske kommer ett antal journalister nu att liksom Johan Schück i DN "glömma" arbetslösheten bland sina staplar över det ekonomiska läget. Det blir lätt så när man bor i centrala Stockholm, så annorlunda än resten av landet. Sysselsättningsgraden kommer säkert inte att finnas med eftersom Anders Borg utelämnade den i sin presentation.
Bland människor runt om i Sverige som lever med arbetslöshetens effekter lär dock inte Borgs tillväxtsiffror ge många glädjetjut.
Andra om valrörelsen: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Ekot, Exp, Exp2, SvD, med flera
8,5 procent år 2010.
8,0 procent år 2011.
Jag tar det en gång till. Arbetslöshet på åtta procent eller mer.
Det är extrema nivåer för Sverige. Bakom siffrorna finns människor som inget hellre vill än att jobba.
Att tolka nedskrivningen av prognosen med några promille som en stor framgång vore fel. Under hela tiden till 2014 ligger arbetslösheten långt över vad som brukade vara normalt i Sverige.
Delvis beror det på den internationella krisen. Men också på en regering som låtit sina ideologiska skygglappar sitta kvar alldeles för länge. Som skurit ned på komvux och arbetsmarknadsprogram. Som låtit byggandet kollapsa efter valet 2006. Som ökat utanförskapet i miljonprogramområdena genom nedskärningar på skolor och sjukvård.
Kanske kommer ett antal journalister nu att liksom Johan Schück i DN "glömma" arbetslösheten bland sina staplar över det ekonomiska läget. Det blir lätt så när man bor i centrala Stockholm, så annorlunda än resten av landet. Sysselsättningsgraden kommer säkert inte att finnas med eftersom Anders Borg utelämnade den i sin presentation.
Bland människor runt om i Sverige som lever med arbetslöshetens effekter lär dock inte Borgs tillväxtsiffror ge många glädjetjut.
Andra om valrörelsen: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Ekot, Exp, Exp2, SvD, med flera
torsdag 19 augusti 2010
Alliansen öppnar för eurobeslut före 2014
Studio Ett förtjänar beröm för dagens välförberedda EU-debatt (där jag antar att den kunniga Susanne Palme spelat en viktig roll). Många i Europa väntar på vilken regering Sverige får efter valet - och vad det kommer att betyda för vårt agerande om jobben, ekonomin, klimatet, med mera.
En av nyheterna i radiodebatten var Moderaternas och Kristdemokraternas öppenhet för en ny folkomröstning om euron redan under nästa mandatperiod. Tidigare har Fredrik Reinfeldt avfärdat Folkpartiets krav på snabb folkomröstning. Centern ville även i dagens debatt utreda först, ta ställning senare. De rödgröna sade som tidigare blankt nej.
Bägge blocken var splittrade i en rad frågor, som datalagring, flyktingpolitik och EU:s snabbinsatsstyrkor. Konflikten mellan regeringsalternativen var kanske tydligast om arbetsrätten, med tuffa repliker mellan Jonas Sjöstedt (V) och Johan Linander (C). Roligt att Sjöstedts skarpa debattförmåga är tillbaka i svensk inrikespolitik.
Det var också positivt att höra såväl Jonas Sjöstedt som Miljöpartiets Ulf Holm tala så tydligt om en aktiv rödgrön EU-politik.
Tyvärr hann inte debatten in på miljö, jämställdhet, konsumentskydd och andra frågor om relationen marknad-politik i EU där skillnaderna mellan blocken är tydliga.
Jag hoppas de får plats i andra valdebatter de kommande veckorna.
En av nyheterna i radiodebatten var Moderaternas och Kristdemokraternas öppenhet för en ny folkomröstning om euron redan under nästa mandatperiod. Tidigare har Fredrik Reinfeldt avfärdat Folkpartiets krav på snabb folkomröstning. Centern ville även i dagens debatt utreda först, ta ställning senare. De rödgröna sade som tidigare blankt nej.
Bägge blocken var splittrade i en rad frågor, som datalagring, flyktingpolitik och EU:s snabbinsatsstyrkor. Konflikten mellan regeringsalternativen var kanske tydligast om arbetsrätten, med tuffa repliker mellan Jonas Sjöstedt (V) och Johan Linander (C). Roligt att Sjöstedts skarpa debattförmåga är tillbaka i svensk inrikespolitik.
Det var också positivt att höra såväl Jonas Sjöstedt som Miljöpartiets Ulf Holm tala så tydligt om en aktiv rödgrön EU-politik.
Tyvärr hann inte debatten in på miljö, jämställdhet, konsumentskydd och andra frågor om relationen marknad-politik i EU där skillnaderna mellan blocken är tydliga.
Jag hoppas de får plats i andra valdebatter de kommande veckorna.
Alliansen mer splittrad nu än 2006
En månad kvar till valet. Jag lyssnar till Ekots intervju med Jan Björklund samtidigt som jag sneglar på anteckningarna från Kungliga Bibliotekets källare om tidigare valrörelser.
I dagens utfrågning är Jan Björklund osams med Reinfeldt om skatterna, med Hägglund om vårdnadsbidraget, med Olofsson om nya kärnkraftverk. Alliansen framstår som mer splittrad i år än 2006. Och det gemensamma valmanifestet dröjer "ett par veckor", säger Björklund.
Visst är det rätt av utfrågare att kräva besked om skatterna från regeringsalternativen. Ändå kan det vara värt att gå tillbaka till medieforskaren Kent Asps analys av valrörelsen 2006. I en artikel på DN Debatt på valdagen skrev han bland annat om skillnaderna mellan vad väljarna tycker är viktiga frågor och vad medierna speglar.
År 2006 rapporterade medierna mycket mer om skatterna än om sjukvård och äldreomsorg. Väljarna prioriterade tvärtom.
Hittills i den här valrörelsen verkar det vara likadant. Väldigt lite om kaos på akutmottagningar och torftig hemtjänst. Mycket om rätt små skillnader i skattenivåer för mindre grupper av befolkningen. Däremot har jag nästan inte sett någon rapportera om Socialdemokraternas löften om fler lärare i skolan och bättre kvalitet i förskolan - och vad alliansen säger om det.
Det är också intressant i vad mån positioner i en valrörelse sedan följs upp i medierna. I slutdebatterna år 2006 gick Fredrik Reinfeldt till hårt angrepp mot Göran Persson som han påstod planerade att höja bensinskatten. Sedan blev det Reinfeldt och Borg som höjde samma skatt. Nu lovar Reinfeldt och Hägglund att bensinskatten ska vara oförändrad. Hur ska väljarna kunna lita på det?
En sak går i alla fall igen från valrörelserna 2006 och 2002, Folkpartiets flirt med Sverigedemokraternas väljare. I dagens intervju balanserade Jan Björklund försiktigt om Nyamko Sabunis uttalanden, men naturligtvis kommer inte Sabunis bok just nu av en slump.
Rubriken på Kent Asps artikel år 2006 var "Alliansen har gynnats av mediernas valrapportering". Ser man på mediebevakningen under år 2010 skulle det förvånade mig om det inte blev samma slutsats den 19 september.
Den som går tillbaka till år 2006 märker också hur liten roll överbelåning från banker spelade i mediebevakningen. Ändå fanns det varningar både om bostadsutlåning och om Baltikum i internationell affärspress och bland analytiker. Sedan kom finanskrisen.
Den här gången kan säkerhetspolitiken vara den stora fråga som medierna glömmer. Ekots utfrågare har inte tagit upp flygpatrullering av Baltikum eller Sveriges deltagande i Natos försvarsplanering för Baltikum med någon av de borgerliga partiledarna. Även skickliga utfrågare som Tomas Ramberg och Monica Saarinen gör märkliga prioriteringar ibland.
Andra om valrörelsen: DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, med flera
I dagens utfrågning är Jan Björklund osams med Reinfeldt om skatterna, med Hägglund om vårdnadsbidraget, med Olofsson om nya kärnkraftverk. Alliansen framstår som mer splittrad i år än 2006. Och det gemensamma valmanifestet dröjer "ett par veckor", säger Björklund.
Visst är det rätt av utfrågare att kräva besked om skatterna från regeringsalternativen. Ändå kan det vara värt att gå tillbaka till medieforskaren Kent Asps analys av valrörelsen 2006. I en artikel på DN Debatt på valdagen skrev han bland annat om skillnaderna mellan vad väljarna tycker är viktiga frågor och vad medierna speglar.
År 2006 rapporterade medierna mycket mer om skatterna än om sjukvård och äldreomsorg. Väljarna prioriterade tvärtom.
Hittills i den här valrörelsen verkar det vara likadant. Väldigt lite om kaos på akutmottagningar och torftig hemtjänst. Mycket om rätt små skillnader i skattenivåer för mindre grupper av befolkningen. Däremot har jag nästan inte sett någon rapportera om Socialdemokraternas löften om fler lärare i skolan och bättre kvalitet i förskolan - och vad alliansen säger om det.
Det är också intressant i vad mån positioner i en valrörelse sedan följs upp i medierna. I slutdebatterna år 2006 gick Fredrik Reinfeldt till hårt angrepp mot Göran Persson som han påstod planerade att höja bensinskatten. Sedan blev det Reinfeldt och Borg som höjde samma skatt. Nu lovar Reinfeldt och Hägglund att bensinskatten ska vara oförändrad. Hur ska väljarna kunna lita på det?
En sak går i alla fall igen från valrörelserna 2006 och 2002, Folkpartiets flirt med Sverigedemokraternas väljare. I dagens intervju balanserade Jan Björklund försiktigt om Nyamko Sabunis uttalanden, men naturligtvis kommer inte Sabunis bok just nu av en slump.
Rubriken på Kent Asps artikel år 2006 var "Alliansen har gynnats av mediernas valrapportering". Ser man på mediebevakningen under år 2010 skulle det förvånade mig om det inte blev samma slutsats den 19 september.
Den som går tillbaka till år 2006 märker också hur liten roll överbelåning från banker spelade i mediebevakningen. Ändå fanns det varningar både om bostadsutlåning och om Baltikum i internationell affärspress och bland analytiker. Sedan kom finanskrisen.
Den här gången kan säkerhetspolitiken vara den stora fråga som medierna glömmer. Ekots utfrågare har inte tagit upp flygpatrullering av Baltikum eller Sveriges deltagande i Natos försvarsplanering för Baltikum med någon av de borgerliga partiledarna. Även skickliga utfrågare som Tomas Ramberg och Monica Saarinen gör märkliga prioriteringar ibland.
Andra om valrörelsen: DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, med flera
onsdag 18 augusti 2010
Svagt av Maud Olofsson om klimat och arbetsrätt
Utfrågarna i P1 pressade Maud Olofsson hårt om Vattenfalls investeringar i kolkraft. Hennes svar var lika oklara som när det gällde anställningstryggheten, där hon hade svårt att hålla reda på siffror och argumentation.
Förra året stod klimatet högt på den politiska dagordningen. Nu försöker Miljöpartiet rätt ensamt få upp frågan igen. Det är angeläget.
Översvämningarna i Pakistan har ett högt mänskligt pris. Ändå märks katastrofen knappt i den svenska valrörelsen.
Vi vet att klimatförändringarna kommer att skapa allt fler liknande händelser. Störtregn ibland, torka ibland. Iskyla eller hetta. Tropiska sjukdomar i Europa - som nilviruset nu i Grekland.
I juli, när många svenska politiker och journalister var på semester, blev det klart att den amerikanska kongressen inte beslutar om någon ny klimatlagstiftning före valen i november. Som en följd av detta gick det ännu trögare i sommarens klimatsamtal i Bonn.
Bakslaget hänger samman med fiaskot vid klimatmötet i Köpenhamn. Det inrikespolitiska trycket på demokraterna minskade när Barack Obama kom hem från Danmark med en överenskommelse i handen. Sedan visade det sig att Köpenhamnsavtalet snarare skapat fler motsättningar än vad det löst.
EU var alltför splittrat i Köpenhamn. Det är numera en allmän analys bland kommentatorer runt om i Europa. Det som skulle bli Reinfeldts stora framgång i rampljuset blev ett bakslag.
Nu tiger Moderaterna om klimatet. Vad tänker Centerpartiet göra för att övertyga alliansen om att Sverige ska återta sin ledande roll i det europeiska miljöarbetet? Det vet vi fortfarande inte.
Fler om valrörelsen: AB, DN, DN2, SvD, SvD2, med flera
Förra året stod klimatet högt på den politiska dagordningen. Nu försöker Miljöpartiet rätt ensamt få upp frågan igen. Det är angeläget.
Översvämningarna i Pakistan har ett högt mänskligt pris. Ändå märks katastrofen knappt i den svenska valrörelsen.
Vi vet att klimatförändringarna kommer att skapa allt fler liknande händelser. Störtregn ibland, torka ibland. Iskyla eller hetta. Tropiska sjukdomar i Europa - som nilviruset nu i Grekland.
I juli, när många svenska politiker och journalister var på semester, blev det klart att den amerikanska kongressen inte beslutar om någon ny klimatlagstiftning före valen i november. Som en följd av detta gick det ännu trögare i sommarens klimatsamtal i Bonn.
Bakslaget hänger samman med fiaskot vid klimatmötet i Köpenhamn. Det inrikespolitiska trycket på demokraterna minskade när Barack Obama kom hem från Danmark med en överenskommelse i handen. Sedan visade det sig att Köpenhamnsavtalet snarare skapat fler motsättningar än vad det löst.
EU var alltför splittrat i Köpenhamn. Det är numera en allmän analys bland kommentatorer runt om i Europa. Det som skulle bli Reinfeldts stora framgång i rampljuset blev ett bakslag.
Nu tiger Moderaterna om klimatet. Vad tänker Centerpartiet göra för att övertyga alliansen om att Sverige ska återta sin ledande roll i det europeiska miljöarbetet? Det vet vi fortfarande inte.
Fler om valrörelsen: AB, DN, DN2, SvD, SvD2, med flera
tisdag 17 augusti 2010
En splittrad allians
"Sju nej på raken". Så sammanfattade Ekots utfrågare Fredrik Reinfeldts svar om krav från de andra allianspartierna: avskaffad värnskatt, förstatligande av skolan, försäljning av delar av Vattenfall, och så vidare. Arbetsrätten var en annan konfliktfråga.
Det blir tuffa förhandlingar de dagar som återstår till alliansens valmanifest. Oenigheten gäller också många frågor som inte togs upp i utfrågningen: skatteutjämningen, klimatet, euron, och så vidare.
Vad har Sverige att vänta sig om alliansregeringen sitter kvar? Det har väljarna rätt att veta.
Det blir tuffa förhandlingar de dagar som återstår till alliansens valmanifest. Oenigheten gäller också många frågor som inte togs upp i utfrågningen: skatteutjämningen, klimatet, euron, och så vidare.
Vad har Sverige att vänta sig om alliansregeringen sitter kvar? Det har väljarna rätt att veta.
måndag 16 augusti 2010
Frågorna som Göran Hägglund inte fick
Det är slående hur lite vi vet om vilken politik alliansen tänker föra till 2014, om regeringen Reinfeldt lyckas bli omvald. Mycket intresse har riktats mot de rödgrönas alternativ, men att alliansen ännu inte gett besked om centrala punkter har fått mindre uppmärksamhet.
Så var det också i dagens Eko-utfrågning av Göran Hägglund. "Vad är ditt och vad är alliansens besked", frågade Monica Saarinen om skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer. Hon fick inget klart svar.
Tomas Ramberg och Monica Saarinen pressade Göran Hägglund om utförsäkring av långtidssjuka, om bensinskatten, om hur kristdemokraternas alla krav på förbud stämmer med kritiken av politisk klåfingrighet, om personlig integritet på nätet, med mera.
Men det finns många frågor som inte ens ställs, inte heller av Ekots skickliga utfrågare. Ingen verkar kräva alliansen på besked om avgörande frågor för de nästa fyra åren.
* Hur ska segregationen och utanförskapet bland människor med utländsk bakgrund minska, särskilt när arbetslösheten är så hög och det byggs så få nya lägenheter?
* Vilken säkerhetspolitik ska Sverige föra? Vad blir riskerna för angrepp mot Sverige om vi deltar i Natos krigsplanering för Baltikum eller om svenska JAS-plan patrullerar över Lettland?
* Hur ska det gå att klara miljömålen utan att gå vidare med gröna skatter? Ska Sverige ta några nya miljöinitiativ, nationellt, i EU eller globalt? Alliansen verkar ha begravt klimatfrågan och andra gröna frågor efter bakslagen i Köpenhamn.
* Vilka ytterligare delar av den sociala välfärden ska säljas ut och vad blir effekterna för allas rätt till lika vård? Hur blir det med akutsjukhusen?
* Blir det en ny folkomröstning om euron?
* Kommer den regionala skatteutjämningen att minska, som moderaterna i Stockholm vill? Vad skulle det betyda för servicen på landsbygden och i mindre orter, som redan försämrats så mycket?
Jag hoppas verkligen att kommande utfrågningar såväl i radion som i TV (av Anna Hedenmo, Mats Knutson, Jenny Östergren, Peter Jihde, Malou von Sivers, med flera ) ger besked om vad alliansen vill.
Andra om valrörelsen: AB, Dagens Arena, DN, Exp, SvD, Carin Jämtin, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Kent Persson, Peter Andersson, med flera
Så var det också i dagens Eko-utfrågning av Göran Hägglund. "Vad är ditt och vad är alliansens besked", frågade Monica Saarinen om skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer. Hon fick inget klart svar.
Tomas Ramberg och Monica Saarinen pressade Göran Hägglund om utförsäkring av långtidssjuka, om bensinskatten, om hur kristdemokraternas alla krav på förbud stämmer med kritiken av politisk klåfingrighet, om personlig integritet på nätet, med mera.
Men det finns många frågor som inte ens ställs, inte heller av Ekots skickliga utfrågare. Ingen verkar kräva alliansen på besked om avgörande frågor för de nästa fyra åren.
* Hur ska segregationen och utanförskapet bland människor med utländsk bakgrund minska, särskilt när arbetslösheten är så hög och det byggs så få nya lägenheter?
* Vilken säkerhetspolitik ska Sverige föra? Vad blir riskerna för angrepp mot Sverige om vi deltar i Natos krigsplanering för Baltikum eller om svenska JAS-plan patrullerar över Lettland?
* Hur ska det gå att klara miljömålen utan att gå vidare med gröna skatter? Ska Sverige ta några nya miljöinitiativ, nationellt, i EU eller globalt? Alliansen verkar ha begravt klimatfrågan och andra gröna frågor efter bakslagen i Köpenhamn.
* Vilka ytterligare delar av den sociala välfärden ska säljas ut och vad blir effekterna för allas rätt till lika vård? Hur blir det med akutsjukhusen?
* Blir det en ny folkomröstning om euron?
* Kommer den regionala skatteutjämningen att minska, som moderaterna i Stockholm vill? Vad skulle det betyda för servicen på landsbygden och i mindre orter, som redan försämrats så mycket?
Jag hoppas verkligen att kommande utfrågningar såväl i radion som i TV (av Anna Hedenmo, Mats Knutson, Jenny Östergren, Peter Jihde, Malou von Sivers, med flera ) ger besked om vad alliansen vill.
Andra om valrörelsen: AB, Dagens Arena, DN, Exp, SvD, Carin Jämtin, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Kent Persson, Peter Andersson, med flera
söndag 15 augusti 2010
Ideologiska skillnader i helgens tal
De som brukar tala om små skillnader i svensk politik borde köra helgens partiledartal i repris några gånger och tänka en gång till.
Mona Sahlin har nu hållit två tydliga ideologiska tal, i Almedalen och i Tantolunden. Anslaget i dag, att det är jämlikheten som gjort Sverige till världens modernaste land, är utmärkt. Det är ju just därför så många andra blickar mot Sverige som exempel, även borgerliga politiker i andra delar av Europa. Det moderna innehållet hos de rödgröna är ett bra tema att fortsätta med.
Fredrik Reinfeldts tal i går handlade istället om fortsatta skattesänkningar, en stark kontrast mot utspelet i Almedalen om att välfärden gick före sänkta skatter. Alliansen kommer säkert med välfärdslöften senare i valrörelsen, men de undergrävs av Reinfeldts flirt med sina kärnväljare idag.
Bra hos Sahlin var också att hon lyfte fram jämställdheten och hennes beskrivning av vad Moderaterna egentligen menar när de talar om att värna "kärnan i välfärden": en basservice för alla, som utarmas mer och mer, samtidigt som marknaden ökar för privata försäkringar. Där ligger en av nästa mandatperiods stora hot mot den moderna svenska välfärdsmodellen.
Reinfeldt nämnde inte miljön. Nu är det bara attacker mot gröna skatter som gäller för moderatledaren. Det hade Sahlin gärna kunnat ta upp, men kanske kommer det senare.
Något besked om Natos försvarsplanering för Baltikum blev det inte heller från statsministern i går.
För övrigt var det utmärkt att Carin Jämtin gick till angrepp mot rofferiet av skattepengar från välfärden. Jag hoppas fortfarande Mona Sahlin ska upp den tråden. Även mittenväljare som gillar privata alternativ blir upprörda över fifflet när dagis och skolor säljs till underpris och gamla vanvårdas i strid med vad företagen lovat utföra.
Andra om valrörelsen: AB, AB2, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, In your face, Jan Andersson, Joakim Hörsing, Johanna Melén, Martin Moberg, Tord Oscarsson, med flera
Mona Sahlin har nu hållit två tydliga ideologiska tal, i Almedalen och i Tantolunden. Anslaget i dag, att det är jämlikheten som gjort Sverige till världens modernaste land, är utmärkt. Det är ju just därför så många andra blickar mot Sverige som exempel, även borgerliga politiker i andra delar av Europa. Det moderna innehållet hos de rödgröna är ett bra tema att fortsätta med.
Fredrik Reinfeldts tal i går handlade istället om fortsatta skattesänkningar, en stark kontrast mot utspelet i Almedalen om att välfärden gick före sänkta skatter. Alliansen kommer säkert med välfärdslöften senare i valrörelsen, men de undergrävs av Reinfeldts flirt med sina kärnväljare idag.
Bra hos Sahlin var också att hon lyfte fram jämställdheten och hennes beskrivning av vad Moderaterna egentligen menar när de talar om att värna "kärnan i välfärden": en basservice för alla, som utarmas mer och mer, samtidigt som marknaden ökar för privata försäkringar. Där ligger en av nästa mandatperiods stora hot mot den moderna svenska välfärdsmodellen.
Reinfeldt nämnde inte miljön. Nu är det bara attacker mot gröna skatter som gäller för moderatledaren. Det hade Sahlin gärna kunnat ta upp, men kanske kommer det senare.
Något besked om Natos försvarsplanering för Baltikum blev det inte heller från statsministern i går.
För övrigt var det utmärkt att Carin Jämtin gick till angrepp mot rofferiet av skattepengar från välfärden. Jag hoppas fortfarande Mona Sahlin ska upp den tråden. Även mittenväljare som gillar privata alternativ blir upprörda över fifflet när dagis och skolor säljs till underpris och gamla vanvårdas i strid med vad företagen lovat utföra.
Andra om valrörelsen: AB, AB2, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, In your face, Jan Andersson, Joakim Hörsing, Johanna Melén, Martin Moberg, Tord Oscarsson, med flera
fredag 13 augusti 2010
Inga besked om Nato
Det finns mycket att skriva om rapporten från alliansens utrikesgrupp, som kom förra veckan. Det här gången får jag begränsa mig till ett, men centralt, ämne. Krig eller fred.
Texten om säkerhetspolitiken är så luddig att det knappt går att utläsa några besked från alliansen. "Säkerhetspolitikens grunder läggs fram i brett politiskt samförstånd", skriver gruppen. Kanske ska det tolkas som att Moderaterna fått gehör för sin linje, ingen Nato-ansökan utan Socialdemokraterna. Men det står inte i klarspråk, och har verkligen Folkpartiet gett sig så lätt?
Allvarligare är otydligheten om krigsförberedelserna i vår närhet. Nato är i full färd med att planera försvaret av baltiska länder vid ett ryskt angrepp. Militärexperter säger att det knappast går att försvara Lettland utan att använda svensk territorium. Svenska krigsfartyg samövar med Natos snabbinsatsstyrka i Östersjön.
Ska Sverige verkligen ingå i färdiga Nato-planer för krig på andra sidan Östersjön? Eller ska vi använda en av alliansfrihetens styrkor, att själva välja på vilket sätt vi agerar vid en konflikt i vårt närområde?
Och hur är det med Folkpartiets förslag att svenska JAS-plan ska patrullera över Baltikum? Kanske skjuta ned ryska helikoptrar en dimmig dag utifrån osäkra radarbilder och underrättelseuppgifter? Hur påverkar det krigsrisken för vanliga svenskar?
Om detta skriver inte alliansen ett ord, trots att det är den mest brännande säkerhetspolitiska frågan just nu.
Kanske skulle alla de institut som frågar väljarna om deras viktigaste frågor inför valet någon gång ha med alternativet krig eller fred.
Andra om valet: DN, SvD, SvD2, SvD3, med flera
Texten om säkerhetspolitiken är så luddig att det knappt går att utläsa några besked från alliansen. "Säkerhetspolitikens grunder läggs fram i brett politiskt samförstånd", skriver gruppen. Kanske ska det tolkas som att Moderaterna fått gehör för sin linje, ingen Nato-ansökan utan Socialdemokraterna. Men det står inte i klarspråk, och har verkligen Folkpartiet gett sig så lätt?
Allvarligare är otydligheten om krigsförberedelserna i vår närhet. Nato är i full färd med att planera försvaret av baltiska länder vid ett ryskt angrepp. Militärexperter säger att det knappast går att försvara Lettland utan att använda svensk territorium. Svenska krigsfartyg samövar med Natos snabbinsatsstyrka i Östersjön.
Ska Sverige verkligen ingå i färdiga Nato-planer för krig på andra sidan Östersjön? Eller ska vi använda en av alliansfrihetens styrkor, att själva välja på vilket sätt vi agerar vid en konflikt i vårt närområde?
Och hur är det med Folkpartiets förslag att svenska JAS-plan ska patrullera över Baltikum? Kanske skjuta ned ryska helikoptrar en dimmig dag utifrån osäkra radarbilder och underrättelseuppgifter? Hur påverkar det krigsrisken för vanliga svenskar?
Om detta skriver inte alliansen ett ord, trots att det är den mest brännande säkerhetspolitiska frågan just nu.
Kanske skulle alla de institut som frågar väljarna om deras viktigaste frågor inför valet någon gång ha med alternativet krig eller fred.
Andra om valet: DN, SvD, SvD2, SvD3, med flera
onsdag 11 augusti 2010
Inför Tantolunden
Mona Sahlin höll ett utmärkt tal i Almedalen. Det gör hon säkert på Södermalm också nu på söndag. Men det behövs extra kryddor för att verkligen mobilisera Socialdemokraternas kärnväljare.
Visst är det viktigt att vinna tveksamma mittenväljare. Mycket av Socialdemokraternas opinionsarbete inför valet tycks handla om det. Faran är att traditionella väljargrupper stannar hemma när partierna samlas i politikens mittfåra.
Därför var det bra med Mona Sahlins ideologiska tydlighet i Almedalen, men angreppen på det borgerliga systemskiftet behöver bli ännu starkare.
Ta utförsäljningarna och rofferiet av skattepengar. Alla exempel på hur gemensam egendom säljs ut till underpriser, hur privata vårdföretag fifflar med fakturorna, hur skolkoncerner väljer bort icke lönsamma elever. Det är en politik som alliansen uppenbarligen vill fortsätta nästa mandatperiod. Socialdemokraterna skulle vinna på mer av Carin Jämtins klarspråk om dessa frågor.
Eller ta bostadspolitiken. Var ska ungdomarna bo? Efter Mats Odells brutala omläggning av politiken verkar alliansen tycka att marknaden ska lösa allt. Bostadspolitiken syns inte i alliansens arbetsgrupper inför 2014, medan de rödgröna har ett utmärkt alternativ.
Och så jobben förstås. Socialdemokraterna har en bra politik, men valrörelsen måste handla mer om människorna, inte bara om siffrorna. Sök berättelserna om tjejerna och killarna som verkligen vill och kan jobba men inte får chansen, vare sig det är i Farsta eller i Sollefteå.
Slutligen: miljön. Återigen har vi en sommar av torka och skogsbränder på sina håll, översvämningar på andra. Ändå har Reinfeldt slutat tala om klimatet. Fiaskot i Köpenhamn har nu fått till följd att USA lagt klimatlagstiftningen på is. Förhandlingarna i Bonn nyligen gick snarare bakåt än framåt. Mot detta kan Mona Sahlin ställa moderna investeringar i förnybar energi och snabbtåg, som både minskar utsläppen och ger jobb.
Framför allt behövs det glödande engagemanget. Vänlig samtalston är bra i tv, men på söndag vill jag gärna höra agitatorn Sahlin, som brinner för de människor hon mött runt om i Sverige.
Andra om valrörelsen: DN, SvD, HBT-sossen, Högbergs tankar, Kulturbloggen, Peter Andersson, Robert Noord, Röda berget, med flera
Visst är det viktigt att vinna tveksamma mittenväljare. Mycket av Socialdemokraternas opinionsarbete inför valet tycks handla om det. Faran är att traditionella väljargrupper stannar hemma när partierna samlas i politikens mittfåra.
Därför var det bra med Mona Sahlins ideologiska tydlighet i Almedalen, men angreppen på det borgerliga systemskiftet behöver bli ännu starkare.
Ta utförsäljningarna och rofferiet av skattepengar. Alla exempel på hur gemensam egendom säljs ut till underpriser, hur privata vårdföretag fifflar med fakturorna, hur skolkoncerner väljer bort icke lönsamma elever. Det är en politik som alliansen uppenbarligen vill fortsätta nästa mandatperiod. Socialdemokraterna skulle vinna på mer av Carin Jämtins klarspråk om dessa frågor.
Eller ta bostadspolitiken. Var ska ungdomarna bo? Efter Mats Odells brutala omläggning av politiken verkar alliansen tycka att marknaden ska lösa allt. Bostadspolitiken syns inte i alliansens arbetsgrupper inför 2014, medan de rödgröna har ett utmärkt alternativ.
Och så jobben förstås. Socialdemokraterna har en bra politik, men valrörelsen måste handla mer om människorna, inte bara om siffrorna. Sök berättelserna om tjejerna och killarna som verkligen vill och kan jobba men inte får chansen, vare sig det är i Farsta eller i Sollefteå.
Slutligen: miljön. Återigen har vi en sommar av torka och skogsbränder på sina håll, översvämningar på andra. Ändå har Reinfeldt slutat tala om klimatet. Fiaskot i Köpenhamn har nu fått till följd att USA lagt klimatlagstiftningen på is. Förhandlingarna i Bonn nyligen gick snarare bakåt än framåt. Mot detta kan Mona Sahlin ställa moderna investeringar i förnybar energi och snabbtåg, som både minskar utsläppen och ger jobb.
Framför allt behövs det glödande engagemanget. Vänlig samtalston är bra i tv, men på söndag vill jag gärna höra agitatorn Sahlin, som brinner för de människor hon mött runt om i Sverige.
Andra om valrörelsen: DN, SvD, HBT-sossen, Högbergs tankar, Kulturbloggen, Peter Andersson, Robert Noord, Röda berget, med flera
tisdag 10 augusti 2010
Vad vill alliansen?
Det är en märklig känsla att komma tillbaka från en veckas fjällvandring och läsa igenom de senaste dagarnas tidningar. Utspelen från de borgerliga småpartierna spretar i alla möjliga riktningar.
Maud Olofsson vill sälja delar av Vattenfall. Jan Björklund vill tvinga föräldrar att sitta med i skolklasserna om deras barn bråkar. Göran Hägglund lovar maxtid på akuten, återigen utan att berätta hur det ska finansieras.
Alliansen lyser med sin frånvaro. Istället ser vi enskilda borgerliga småpartier som närmast desperat försöker profilera sig.
Möjligen är det en övergående period. Närmare valet ska kanske alliansen uppträda mer enigt, enligt planerna. Småpartierna måste ha en möjlighet att märkas.
Ändå finns det många frågor att ställa inför alliansens valmanifest. Vi vet väldigt lite om hur en fortsatt borgerlig regering kommer att hantera centrala politiska frågor. Några av många exempel:
Blir det utförsäljning av akutsjukhusen, som moderater och folkpartister i Stockholm vill?
Ska vi vara med i Natos krigsplanering?
Vilka fler statliga bolag ska säljas ut?
Kommer den regionala skatteutjämningen att minska, som moderaterna i Stockholm kräver?
Hur mycket ska koldioxidskatt och därmed bensinpris höjas?
Under våren har medierna med rätta granskat de rödgröna partiernas arbete för att komma överens. Nu vore det kanske dags att fråga hur Sverige ser ut 2014 om alliansen får bestämma.
Maud Olofsson vill sälja delar av Vattenfall. Jan Björklund vill tvinga föräldrar att sitta med i skolklasserna om deras barn bråkar. Göran Hägglund lovar maxtid på akuten, återigen utan att berätta hur det ska finansieras.
Alliansen lyser med sin frånvaro. Istället ser vi enskilda borgerliga småpartier som närmast desperat försöker profilera sig.
Möjligen är det en övergående period. Närmare valet ska kanske alliansen uppträda mer enigt, enligt planerna. Småpartierna måste ha en möjlighet att märkas.
Ändå finns det många frågor att ställa inför alliansens valmanifest. Vi vet väldigt lite om hur en fortsatt borgerlig regering kommer att hantera centrala politiska frågor. Några av många exempel:
Blir det utförsäljning av akutsjukhusen, som moderater och folkpartister i Stockholm vill?
Ska vi vara med i Natos krigsplanering?
Vilka fler statliga bolag ska säljas ut?
Kommer den regionala skatteutjämningen att minska, som moderaterna i Stockholm kräver?
Hur mycket ska koldioxidskatt och därmed bensinpris höjas?
Under våren har medierna med rätta granskat de rödgröna partiernas arbete för att komma överens. Nu vore det kanske dags att fråga hur Sverige ser ut 2014 om alliansen får bestämma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
