Gröna innovationer kräver omvandlingstryck

Kongressombuden var tydliga. Ledarskapet i Kina brister i miljöfrågorna. Proteströsterna mot den föreslagna miljökommittén blev en signal från folkkongressen att mer måste ske för att minska utsläppen.

Den dåliga luften i Peking och andra städer hotar kommunistpartiets övergripande mål om stabilitet. Skandalen med tusentals döda grisar i floder får protesterna att öka. Att skärpa miljöpolitiken i Kina är ingen enkel sak. Oljebolagen håller till exempel emot krav på bättre bränslen. Men i den här situationen kommer ambitionerna att öka och gynna teknik med låg miljöpåverkan.

Kapplöpningen om den gröna tekniken är inte ny. Curtis Morre och Alan Miller skrev om konkurrensen mellan Japan, Tyskland och USA i boken Green Gold redan år 1994. Berkeleyprofessorn David Vogel har i många år jämfört hur USA och Europa utvecklar sin miljölagstiftning och vad det betyder för gröna innovationer.

Det nya är den enorma kraft som finns i Asien. Dynamiken där brukar den svenska regeringen ofta ta upp.

Desto märkligare är resonemangen om "hållbar tillväxt" när alliansens fyra partiledare undertecknar Framtidskommissionens slutrapport. Då är det av någon anledning viktigt att Sverige inte har för höga nationella miljöambitioner. Så här heter det i rapporten:

"Om Sverige ensidigt valde att väsentligt skärpa miljökraven
skulle det leda till ett försämrat välstånd och att verksamheter som
har negativ miljöpåverkan flyttade utomlands till länder där
miljökraven är lägre."

Formuleringen ligger påfallande nära det Fredrik Reinfeldt brukar säga i sina tal. Däremot saknar rapporten en analys av vad som händer om Sverige och Europa halkar efter. Hur ska vi leda utvecklingen i gröna innovationer?

En av faktorerna är att det finns tillräckligt omvandlingstryck. Framtidskommissionen kopplar hållbar utveckling till marknadsekonomi men inte till aktiv politik för att sätta regler som driver innovationer.

Det är olyckligt. Erfarenheten visar att ambitiös miljöpolitik skapar omvandlingstryck. Både koldioxidskatten och skyddet av ozonskiktet, som Framtidskommissionen nämner, är exempel på att Sverige framgångsrikt gått före. Att nya lagar driver innovationer är även tydligt i Vinnovas aktuella genomgång av svenska storföretags gröna utvecklingsprojekt.

Hållbar utveckling och gröna innovationer uppstår inte genom att ligga lågt i den nationella miljöpolitiken. Det är synd att Framtidskommissionens slutrapport inte beskriver möjligheterna med Sverige som föregångsland på miljöområdet.

Smart återvinning förändrar miljöpolitiken

Ibland händer det. En bra analys ändrar bilden av verkligheten.

Rapporten "Smart waste" av RAND Europe är en sådan ögonöppnare för mig. Den kom för ett år sedan men jag läste den först nu. Intelligenta system för märkning och hantering av produkter kan revolutionera återvinningen, är ett av budskapen.

Det handlar om att använda radiovågor för att läsa av taggar på produkter med information om varan. Metoden används i allt fler tillämpningar, från logistik i fabriker till att hålla ordning på biblioteksböcker.

Jag skrev för ett par år sedan kortfattat om möjligheterna att använda sådana RFID-taggar för bättre information om kemikalier i varor. Då intervjuade jag Angie Leith på amerikanska EPA, som gärna ville se en global standardisering på området.

Rapporten från RAND går längre och beskriver på drygt 250 sidor detaljerat möjliga tillämpningar. Återvinningen kan bli effektivare och spara såväl material som energi. Värdefulla metaller kan tas tillvara bättre. Konsumenternas val av produkter som går att återvinna blir enklare.

Användningen av RFID-taggar kan också innebära risker för den personliga integriteten och ställa till problem vid viss återvinning.  RAND konstaterar att standardisering och regler kan vara svaret på många sådana frågor.

Det sker en snabb teknisk utveckling även på andra områden. Helautomatisk optisk sortering av avfall är ett exempel.

Jag är övertygad om att ny teknik för information om innehållet i varor och smart återvinning kommer att förändra miljöpolitiken i grunden. Vi har bara sett början när det gäller diskussionen om att använda till exempel RFID-taggar.

EU kan leda utvecklingen genom att skärpa och samordna sina regler om ekodesign, kemikalier och återvinning. Sverige borde ta fram ett förslag till en sådan strategi och driva den i Bryssel. Den pågående översynen av EU:s avfallspolitik är ett utmärkt tillfälle.

Ta chansen, Lena Ek!

Investera mot segregationen

Ska integrationspolitiken avskaffas?

"Den nuvarande integrationspolitiken har nått vägs ände", skriver Socialdemokraternas partistyrelse inför kongressen i april. "Vägen in i Sverige ska byggas med samma lagar och regler, försäkringar och strävan efter rättvisa som gäller för alla", heter det.

Avsikterna är goda. Särbehandling är sällan bra politik. Idén att "de andra" ska integreras med "oss" är felaktig. Ett samhälle måste byggas tillsammans, med värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter som grund.

Ändå leder den socialdemokratiska partiledningens linje fel.

I medierna har särskilt tanken att avskaffa integrationsministern fått uppmärksamhet.

Det är inte avgörande. Min erfarenhet av 13 år i regeringskansliet är att det behövs en pådrivande kraft om en fråga ska genomsyra alla departements arbete. Det kan ske från statsministerns kansli, men än så länge tror jag mer på ett särskilt statsråd som driver på för att bryta segregationen och underlätta vägen in i det svenska samhället för nyanlända.

Värre är uppfattningen att det inte behövs riktade satsningar. Så kan man i alla fall tolka formuleringarna i (S)-ledningens "Framtidskontrakt". Det är också påfallande att partiet i sin senaste budgetmotion bantat tidigare ambitioner om "ett miljardprogram för miljonprogrammet".

Krafterna som delar upp samhället har blivit starkare under den borgerliga regeringstiden. Bostadsbristen är akut. Segregationen är tydlig i skolorna samtidigt som privat läxläsning får skattesubventioner. De sociala skyddsnäten har försvagats.

Mot detta behövs både generell politik och särskilda satsningar. Betydligt större resurser till språkundervisning och validering av kunskaper. Rejäla statliga investeringar i upprustning av miljonprogrammet och på skolor med svåra förutsättningar. Hårdare krav på kommunerna att planera för hyresbostäder och ta emot flyktingar ("bonus" räcker inte). Och så vidare.

Tala gärna om sammanhållningspolitik och anti-rasism om det känns bättre. Men utan beslut om ett rejält investeringsprogram mot segregationen riskerar (S)-kongressen att ta ett steg bakåt genom att säga nej till "integrationspolitik".

Andra om detta ämne:  Folkbladet, Röda Berget, Per Wirtén, m fl