I morgon blir även den årliga bilprovningen en marknad. Dagens Nyheter visar hur priserna kommer att gå upp och hur servicen kan bli sämre i glesbygden.
Så här skriver DN:s erfarne motorreporter Jacques Wallner:
Avregleringen av fordonsbesiktningsmarknaden i Sverige är obegriplig ur många perspektiv. Den drivs igenom av ideologiska skäl. Vi ska inte ha monopol. Sedan spelar det ingen roll om det blir sämre.
Det är bara att instämma. De borgerliga partiernas avregleringsiver har fått negativa effekter på många områden: orättvisorna i vårdvalssystemen är ett exempel. Men att överge det väl fungerande systemet med statlig bilprovning är otroligt dumt.
onsdag 30 juni 2010
måndag 28 juni 2010
Märker redaktionscheferna inte arbetslösheten?
Det är bra att Dagens Nyheter idag granskar de borgerliga partiernas misslyckande med sysselsättningen. Tyvärr hör det till undantagen i svenska medier de senaste månaderna. Man kan undra om redaktionschefer och politiska journalister, som ofta bor i centrala Stockholm, inte märker arbetslösheten i andra delar av landet.
Sverige är bäst i västvärlden, förklarade tidningen Metro i torsdags. Andra kommentatorer bröt också ut i glädjerop över Konjunkturinstitutets senaste rapport.
Och visst är det bra att Sveriges statsfinanser är i god ordning, att tillväxten tar fart igen. Men samtidigt verkar massarbetslösheten bita sig fast.
Att arbetslösheten ligger på 8,8% tycks på något märkligt sätt inte riktigt tränga igenom till många av landets politiska kommentatorer. Inte heller att KI räknar med 8,5% år 2012 - trots uppgången i BNP.
För Sverige är det unikt höga siffror. För den som går arbetslös är det tung tid i livet. Räknas inte det bland glädjeropen?
Men krisen kommer ju utifrån, säger Reinfeldt och Borg. Klarar inte Sverige jobbkrisen rätt bra ändå?
Knappast. Siffrorna från EU:s statistikorgan ger en annan bild än till exempel Metro. Eurostat redovisar lägre arbetslöshet i en rad EU-länder: Danmark 7,1%, Tyskland 7,4%, Österrike 4,9%, Nederländerna 4,2%. Det beror inte bara på att Sverige har en exportkänslig industri. Den borgerliga regeringens neddragningar av vuxenutbildningen i början av denna mandatperiod är ett av många exempel på hur Reinfeldt och Borg fördjupat jobbkrisen.
Visst finns det också EU-länder med högre arbetslöshet än Sverige, men att påstå att vi är "bäst i västvärlden" kräver att man blundar rätt ordentligt för alla dem som saknar jobb.
För övrigt har Mona Sahlin och Thomas Östros en bra artikel om välfärden idag. Men det behövs fler konkreta besked om hur (S) vill förbättra skola, vård och omsorg. Räkna med att Reinfeldt fortsätter sin välfärdsretorik. Varför inte gå på rejäl offensiv redan i Almedalen tillsammans med ett antal av socialdemokratins duktiga kommunalråd?
[UPPDATERING 3 juli: Bra besked från de rödgröna idag om välfärden. AB, DN, Exp]
Andra om arbetslösheten, välfärden: HBT-sossen, Högbergs tankar, In your face, Lena Sommestad, Martin Moberg, Mitt i steget, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, med flera
Sverige är bäst i västvärlden, förklarade tidningen Metro i torsdags. Andra kommentatorer bröt också ut i glädjerop över Konjunkturinstitutets senaste rapport.
Och visst är det bra att Sveriges statsfinanser är i god ordning, att tillväxten tar fart igen. Men samtidigt verkar massarbetslösheten bita sig fast.
Att arbetslösheten ligger på 8,8% tycks på något märkligt sätt inte riktigt tränga igenom till många av landets politiska kommentatorer. Inte heller att KI räknar med 8,5% år 2012 - trots uppgången i BNP.
För Sverige är det unikt höga siffror. För den som går arbetslös är det tung tid i livet. Räknas inte det bland glädjeropen?
Men krisen kommer ju utifrån, säger Reinfeldt och Borg. Klarar inte Sverige jobbkrisen rätt bra ändå?
Knappast. Siffrorna från EU:s statistikorgan ger en annan bild än till exempel Metro. Eurostat redovisar lägre arbetslöshet i en rad EU-länder: Danmark 7,1%, Tyskland 7,4%, Österrike 4,9%, Nederländerna 4,2%. Det beror inte bara på att Sverige har en exportkänslig industri. Den borgerliga regeringens neddragningar av vuxenutbildningen i början av denna mandatperiod är ett av många exempel på hur Reinfeldt och Borg fördjupat jobbkrisen.
Visst finns det också EU-länder med högre arbetslöshet än Sverige, men att påstå att vi är "bäst i västvärlden" kräver att man blundar rätt ordentligt för alla dem som saknar jobb.
För övrigt har Mona Sahlin och Thomas Östros en bra artikel om välfärden idag. Men det behövs fler konkreta besked om hur (S) vill förbättra skola, vård och omsorg. Räkna med att Reinfeldt fortsätter sin välfärdsretorik. Varför inte gå på rejäl offensiv redan i Almedalen tillsammans med ett antal av socialdemokratins duktiga kommunalråd?
[UPPDATERING 3 juli: Bra besked från de rödgröna idag om välfärden. AB, DN, Exp]
Andra om arbetslösheten, välfärden: HBT-sossen, Högbergs tankar, In your face, Lena Sommestad, Martin Moberg, Mitt i steget, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, med flera
söndag 27 juni 2010
När presenterar alliansen sin EU-politik?
Två korta noteringar innan jag ger mig ut i solen:
Det är bra att de rödgröna kommit överens om EU-politiken. När får vi se motsvarande dokument från de borgerliga partierna, som till exempel berättar hur det blir med Sverige och euron under nästa mandatperiod om Reinfeldt sitter kvar?
Sedan har Rolf Gustavsson gått igenom Andreas Carlgrens skrönor om centern och kärnkraften. Tur att Svenska Dagbladet har en skribent som faktiskt granskar de svepande påståenden som präglat Carlgrens ministertid.
Det är bra att de rödgröna kommit överens om EU-politiken. När får vi se motsvarande dokument från de borgerliga partierna, som till exempel berättar hur det blir med Sverige och euron under nästa mandatperiod om Reinfeldt sitter kvar?
Sedan har Rolf Gustavsson gått igenom Andreas Carlgrens skrönor om centern och kärnkraften. Tur att Svenska Dagbladet har en skribent som faktiskt granskar de svepande påståenden som präglat Carlgrens ministertid.
torsdag 24 juni 2010
Behåller EU ledarskapet i klimatfrågorna?
Idag var jag en av talarna på en brittisk konferens om EU och klimatet, ordnad av tankesmedjan IPPR, Christian Aid och WWF-UK. Min inledning finns här. Slutsatserna i kortast möjliga version:
* EU måste genomföra löftena om minskade utsläpp, förnybar energi och effektivisering på ett ambitiöst sätt för att ha trovärdighet i resten av världen.
* Det behövs en europeisk offensiv för ökad tillit för att överbrygga förtroendegapet till utvecklingsländerna. Då krävs bland annat att EU lever upp till åtagandena om klimatbistånd, men också att handelspolitik och reform av jordbrukspolitiken bidrar till att öka förtroendet i andra delar av världen.
* Inför mötena i Cancun och Sydafrika är det naturligtvis viktigt att bli klar med reglerna om skog, "hot air" och verifikation av utsläppssiffror, men EU behöver också fundera utanför denna ram, bland annat på hur klimatkonventionens avsnitt om åtgärder (policies and measures) kan användas bättre.
* EU måste genomföra löftena om minskade utsläpp, förnybar energi och effektivisering på ett ambitiöst sätt för att ha trovärdighet i resten av världen.
* Det behövs en europeisk offensiv för ökad tillit för att överbrygga förtroendegapet till utvecklingsländerna. Då krävs bland annat att EU lever upp till åtagandena om klimatbistånd, men också att handelspolitik och reform av jordbrukspolitiken bidrar till att öka förtroendet i andra delar av världen.
* Inför mötena i Cancun och Sydafrika är det naturligtvis viktigt att bli klar med reglerna om skog, "hot air" och verifikation av utsläppssiffror, men EU behöver också fundera utanför denna ram, bland annat på hur klimatkonventionens avsnitt om åtgärder (policies and measures) kan användas bättre.
onsdag 23 juni 2010
Reinfeldts gräddfil i medierna
Siffrorna i Politikerbarometern bekräftar den känsla många haft. Medierna har under mätperioden skrivit negativt om Socialdemokraterna, positivt om Moderaterna.
Ibland är det förstås motiverat med negativ publicitet om ett parti, positivt om ett annat. Det vore fel att begära någon slags total balans över varje månad.
Ändå borde sifforna som nu presenteras leda till ett mått av självkritik hos ansvariga utgivare och redaktionschefer. Har verkligen nyhetsbevakningen av partierna haft en rimlig objektivitet den senaste tiden?
För min del har jag sällan sett en så entydigt negativ bild av Socialdemokraterna under mer än 30 år som intresserad läsare. Visserligen missgynnade mediebilden Socialdemokraterna även i 2006 års val, men tidningsvinklarna nu under maj och början av juni slår kritiken av Göran Persson med hästlängder. Kampanjen mot Mona Sahlin påminner mer om hur brittiska tabloidtidningar brukar agera än om svensk dagspress i sina bästa stunder.
Däremot finns det inte mycket granskning av Moderaterna. Inte av Fredrik Reinfeldts trovärdighet, trots statsministerns tidigare bluffar om koldioxidskatt och FRA. Att svenska medier sent omsider uppmärksammar rapporten om Carl Bildt och Lundin Oil är ett av få undantag.
Ta Moderaternas lansering som välfärdsparti till exempel. Trots att både KI och SKL berättar att antalet kommunalt finansierade jobb minskat följer ingen större tidning upp Reinfeldts utspel om välfärden. Medierna ställer inte heller några frågor om hur kvaliteten i vård, skola och omsorg enligt Reinfeldt kan vara densamma idag med färre anställda trots att befolkningen vuxit med över 200 000 under mandatperioden.
Eller SCB:s rekordsiffror om arbetslösheten, som knappt märktes i Stockholmstidningarna. Eller oenigheten mellan de borgerliga partierna (som även Socialdemokraterna kunde göra mer för att belysa). Vad kan vi vänta oss för politik de närmaste fyra åren om Reinfeldt sitter kvar, eventuellt med passivt stöd från Sverigedemokraterna?
Det borde väl åtminstone ingå i tidningschefernas syn på sitt uppdrag att granska makten. Eller?
[UPPDATERING Ilmar Reepalu, andre vice ordförande i SKL, bekräftar vad jag skrivit tidigare om välfärdsjobben. Kommer något av riksmedierna att pressa Reinfeldt på bluffen i Almedalen?]
Andra om medier, politik: DN, Exp, SvD, med flera
Ibland är det förstås motiverat med negativ publicitet om ett parti, positivt om ett annat. Det vore fel att begära någon slags total balans över varje månad.
Ändå borde sifforna som nu presenteras leda till ett mått av självkritik hos ansvariga utgivare och redaktionschefer. Har verkligen nyhetsbevakningen av partierna haft en rimlig objektivitet den senaste tiden?
För min del har jag sällan sett en så entydigt negativ bild av Socialdemokraterna under mer än 30 år som intresserad läsare. Visserligen missgynnade mediebilden Socialdemokraterna även i 2006 års val, men tidningsvinklarna nu under maj och början av juni slår kritiken av Göran Persson med hästlängder. Kampanjen mot Mona Sahlin påminner mer om hur brittiska tabloidtidningar brukar agera än om svensk dagspress i sina bästa stunder.
Däremot finns det inte mycket granskning av Moderaterna. Inte av Fredrik Reinfeldts trovärdighet, trots statsministerns tidigare bluffar om koldioxidskatt och FRA. Att svenska medier sent omsider uppmärksammar rapporten om Carl Bildt och Lundin Oil är ett av få undantag.
Ta Moderaternas lansering som välfärdsparti till exempel. Trots att både KI och SKL berättar att antalet kommunalt finansierade jobb minskat följer ingen större tidning upp Reinfeldts utspel om välfärden. Medierna ställer inte heller några frågor om hur kvaliteten i vård, skola och omsorg enligt Reinfeldt kan vara densamma idag med färre anställda trots att befolkningen vuxit med över 200 000 under mandatperioden.
Eller SCB:s rekordsiffror om arbetslösheten, som knappt märktes i Stockholmstidningarna. Eller oenigheten mellan de borgerliga partierna (som även Socialdemokraterna kunde göra mer för att belysa). Vad kan vi vänta oss för politik de närmaste fyra åren om Reinfeldt sitter kvar, eventuellt med passivt stöd från Sverigedemokraterna?
Det borde väl åtminstone ingå i tidningschefernas syn på sitt uppdrag att granska makten. Eller?
[UPPDATERING Ilmar Reepalu, andre vice ordförande i SKL, bekräftar vad jag skrivit tidigare om välfärdsjobben. Kommer något av riksmedierna att pressa Reinfeldt på bluffen i Almedalen?]
Andra om medier, politik: DN, Exp, SvD, med flera
tisdag 22 juni 2010
Strid om akutsjukhusen
Folkpartiet är åtminstone tydligt i sina åsikter. Landstingsrådet Birgitta Rydberg vill sälja ut Danderyds sjukhus. Ännu mer akutvård ska alltså bli privat. Skattepengar till aktieägarna går på sikt ut över kvaliteten - i hela den verksamhet landstinget har ansvar för, inte bara på de aktuella sjukhusen utan även på vårdcentraler och behandlingshem.
Före valet 2006 försäkrade Fredrik Reinfeldt att inte fler akutsjukhus skulle säljas ut. Nu låter det annorlunda från moderaterna i Stockholms läns landsting. "Visst kan vi titta på frågan", säger finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd. Hon vill dock inte peka ut Danderyd: "Man kan kolla även andra sjukhus. Men det är en senare fråga", säger hon till Svenska Dagbladet.
Som Peter Andersson påpekar kan inte "senare" bli hur sent som helst. Alliansen måste ge besked om akutsjukhusen i god tid före valet.
Före valet 2006 försäkrade Fredrik Reinfeldt att inte fler akutsjukhus skulle säljas ut. Nu låter det annorlunda från moderaterna i Stockholms läns landsting. "Visst kan vi titta på frågan", säger finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd. Hon vill dock inte peka ut Danderyd: "Man kan kolla även andra sjukhus. Men det är en senare fråga", säger hon till Svenska Dagbladet.
Som Peter Andersson påpekar kan inte "senare" bli hur sent som helst. Alliansen måste ge besked om akutsjukhusen i god tid före valet.
måndag 21 juni 2010
Tunt om borgerlig miljöpolitik
Det är märkbart få nya förslag som alliansens arbetsgrupp för miljön lanserar. Dagens rapport handlar mer om de gångna fyra åren än om framtiden. Något märkligt eftersom mandatet till alliansens arbetsgrupper gäller vad som ska ske vid en fortsatt borgerlig regering.
Till exempel framgår det inte hur det påstådda koldioxidmålet på minus 40 procent ska nås. Alliansrapporten berättar inte hur mycket koldioxidskatten höjs om Reinfelt fortsätter regera. Partiernas miljöexperter föreslår inte heller någon gräns för hur mycket av utsläppsminskningarna som får göras utomlands. Det blev inte heller något tydligt besked om trafikens utsläpp.
Arbetsgruppen skriver mångordigt men luddigt om klimat, hav och biologisk mångfald. Vad alliansen bör göra på miljöpolitikens många andra områden framgår inte.
Göran Enander är en av dem som granskat vad alliansen gjort under den här mandatperioden. Det är en lågmäld, faktaspäckad genomgång som förödande tydligt visar hur miljöpolitiken rustats ned på område efter område. De rödgröna partierna har också gått igenom den internationella miljöpolitiken i en läsvärd rapport.
Debatten om tiden 2006-2010 lär fortsätta, men vad kan väljarna förvänta sig av tiden till år 2014? Är det arbetsgruppen som är oenig, eller har alliansens partistrateger bestämt sig för att inte ge några tydliga besked före valet för att undvika eventuell kritik? När fler rapporter kommer från arbetsgrupperna kommer mönstret kanske att klarna.
Andra om alliansens miljörapport: GP, Alliansfritt Sverige, Jonas Sjöstedt, Tankar hos en gråsäl, med flera
Till exempel framgår det inte hur det påstådda koldioxidmålet på minus 40 procent ska nås. Alliansrapporten berättar inte hur mycket koldioxidskatten höjs om Reinfelt fortsätter regera. Partiernas miljöexperter föreslår inte heller någon gräns för hur mycket av utsläppsminskningarna som får göras utomlands. Det blev inte heller något tydligt besked om trafikens utsläpp.
Arbetsgruppen skriver mångordigt men luddigt om klimat, hav och biologisk mångfald. Vad alliansen bör göra på miljöpolitikens många andra områden framgår inte.
Göran Enander är en av dem som granskat vad alliansen gjort under den här mandatperioden. Det är en lågmäld, faktaspäckad genomgång som förödande tydligt visar hur miljöpolitiken rustats ned på område efter område. De rödgröna partierna har också gått igenom den internationella miljöpolitiken i en läsvärd rapport.
Debatten om tiden 2006-2010 lär fortsätta, men vad kan väljarna förvänta sig av tiden till år 2014? Är det arbetsgruppen som är oenig, eller har alliansens partistrateger bestämt sig för att inte ge några tydliga besked före valet för att undvika eventuell kritik? När fler rapporter kommer från arbetsgrupperna kommer mönstret kanske att klarna.
Andra om alliansens miljörapport: GP, Alliansfritt Sverige, Jonas Sjöstedt, Tankar hos en gråsäl, med flera
fredag 18 juni 2010
Ett historiskt misstag
Många kommenterar EU-toppmötets beslut om ekonomin. Det är naturligt, även om det mesta var känt i förväg. Jag gillar särskilt Katrine Kielos förmåga att lyfta blicken - blir Europa på sikt en arg, krympande kraft i världen eller förmår EU se styrkan i mångfalden?
Men i skymundan av den ekonomiska krisen tog toppmötet ett annat beslut, som kan få stora följder även för Sverige. De skärpta sanktionerna mot Iran.
Jag har verkligen ingen sympati för diktaturen i Teheran. Däremot tror jag inte de beslut som både EU och USA nu tagit är rätt väg att undvika ett storkrig i Mellanöstern.
Här handlar det om en konflikt kring kärnvapen. Då måste utrikespolitiken inriktas på att hitta fredliga lösningar även om man starkt ogillar sin motpart.
Den uppgörelse som Turkiet och Brasilien fick med Iran på var inte idealisk, men det var ett spår som kunde utvecklas. Nu slår EU och USA bryskt igen dörren. Samtidigt fortsätter EU sin undfallenhetspolitik mot Israel på område efter område, inklusive landets hundratals kärnvapen.
När det gäller Iran håller jag med Carl Bildt, som nyligen skrev om sanktionerna på sin blogg:
"Klokskapen i den politik som inte ville pröva den möjlighet som låg i den överenskommelse med Iran om vissa frågor som Turkiet och Brasilien förhandlat fram tror jag starkt kan ifrågasättas."
Konflikten med Iran blir en av nästa mandatperiod stora säkerhetspolitiska frågor. EU kan ha gjort ett historiskt misstag.
Andra om EU-toppmötet, Iran: DN, DN2, med flera
Men i skymundan av den ekonomiska krisen tog toppmötet ett annat beslut, som kan få stora följder även för Sverige. De skärpta sanktionerna mot Iran.
Jag har verkligen ingen sympati för diktaturen i Teheran. Däremot tror jag inte de beslut som både EU och USA nu tagit är rätt väg att undvika ett storkrig i Mellanöstern.
Här handlar det om en konflikt kring kärnvapen. Då måste utrikespolitiken inriktas på att hitta fredliga lösningar även om man starkt ogillar sin motpart.
Den uppgörelse som Turkiet och Brasilien fick med Iran på var inte idealisk, men det var ett spår som kunde utvecklas. Nu slår EU och USA bryskt igen dörren. Samtidigt fortsätter EU sin undfallenhetspolitik mot Israel på område efter område, inklusive landets hundratals kärnvapen.
När det gäller Iran håller jag med Carl Bildt, som nyligen skrev om sanktionerna på sin blogg:
"Klokskapen i den politik som inte ville pröva den möjlighet som låg i den överenskommelse med Iran om vissa frågor som Turkiet och Brasilien förhandlat fram tror jag starkt kan ifrågasättas."
Konflikten med Iran blir en av nästa mandatperiod stora säkerhetspolitiska frågor. EU kan ha gjort ett historiskt misstag.
Andra om EU-toppmötet, Iran: DN, DN2, med flera
torsdag 17 juni 2010
SKL bekräftar: minskad sysselsättning i kommunerna
Flera har redan bloggat om hur Fredrik Reinfeldt hade fel om jobben i kommunerna under gårdagens partiledardebatt. Konjunkturinstitutet redovisar en minskning på 33 000 arbetstillfällen under perioden 2007-2009.
Vad jag kan se har ingen av de stora dagstidningarna tagit upp Reinfeldts faktafel, trots att flera av dem skryter över sina "faktakollar".
Så här sa Reinfeldt i debatten: "Det är svårt, säger Sveriges Kommuner och Landsting, att konstatera ens någon nedgång i sysselsättningen".
När Lars Ohly påpekade att Reinfeldt hade fel svarade statsministern raljant och svepande.
Jag har gått vidare och ställt frågan till experterna på SKL, den källa Reinfeldt själv åberopade. Där svarar man att sysselsättningen minskat. Skillnaden mot KI beror dels på hur man räknar plusjobben, dels på olika beräkningsmetoder för jobb hos privata utförare. Men det är ingen tvekan om att sysselsättningen minskat.
Dessutom ser det värre ut än årssiffrorna visar. Så här skriver en av experterna på SKL:
"Sen kvarstår det faktum att neddragningarna i kommunsektorns sysselsättning under loppet av 2009 har varit stora och att sysselsättningsnivån i början av 2010 är betydligt lägre än vad som framgår av årsgenomsnitten."
Det tycks alltså inte råda någon tvekan om att Fredrik Reinfeldt bluffat även denna gång. Här handlar det om en central fråga i valet, kvaliteten i välfärden, som Moderaterna dessutom för in i valrörelsen med stor kraft just nu.
Ändå ingenting om faktafelet i de stora medierna. Bristen på granskning av Reinfeldt är pinsam, inte minst för Gunilla Herlitz på DN, Lena K Samuelsson på SvD, Jan Helin på Aftonbladet och Thomas Mattsson på Expressen.
Vad jag kan se har ingen av de stora dagstidningarna tagit upp Reinfeldts faktafel, trots att flera av dem skryter över sina "faktakollar".
Så här sa Reinfeldt i debatten: "Det är svårt, säger Sveriges Kommuner och Landsting, att konstatera ens någon nedgång i sysselsättningen".
När Lars Ohly påpekade att Reinfeldt hade fel svarade statsministern raljant och svepande.
Jag har gått vidare och ställt frågan till experterna på SKL, den källa Reinfeldt själv åberopade. Där svarar man att sysselsättningen minskat. Skillnaden mot KI beror dels på hur man räknar plusjobben, dels på olika beräkningsmetoder för jobb hos privata utförare. Men det är ingen tvekan om att sysselsättningen minskat.
Dessutom ser det värre ut än årssiffrorna visar. Så här skriver en av experterna på SKL:
"Sen kvarstår det faktum att neddragningarna i kommunsektorns sysselsättning under loppet av 2009 har varit stora och att sysselsättningsnivån i början av 2010 är betydligt lägre än vad som framgår av årsgenomsnitten."
Det tycks alltså inte råda någon tvekan om att Fredrik Reinfeldt bluffat även denna gång. Här handlar det om en central fråga i valet, kvaliteten i välfärden, som Moderaterna dessutom för in i valrörelsen med stor kraft just nu.
Ändå ingenting om faktafelet i de stora medierna. Bristen på granskning av Reinfeldt är pinsam, inte minst för Gunilla Herlitz på DN, Lena K Samuelsson på SvD, Jan Helin på Aftonbladet och Thomas Mattsson på Expressen.
onsdag 16 juni 2010
Centern överger miljön
Sammanhållning. Ordet användes flitigt i början av partiledardebatten. Fredrik Reinfeldt slänger sig med begreppet som om det uppfunnits av Per Schlingmann. Statsministern fortsatte också sin retorik om välfärden. Taktiken från valrörelsen år 2006 ska tydligen upprepas: att låta så mycket socialdemokrat som möjligt.
Samtidigt visar statistiken hur fattigdomen bland unga ensamstående föräldrar skjuter i höjden. Det är ett av många tecken på hur klyftorna ökat under denna mandatperiod.
Vad händer fram till 2014 om den borgerliga regeringen kan sitta kvar? Hur stor del av välfärdsfinansieringen försvinner genom ytterligare sänkta skatter? Vilka effekter får det att så många unga går utan jobb?
"Om vi får en annan debatt om klasskillnader, arbetslöshet och ett land som glider isär, då kommer det att gynna de rödgröna", säger Arne Modig på Novus Opinion till Svenska Dagbladet apropå låga förtroendesiffror för Sahlin och Östros.
Det stämmer säkert, men det fungerar knappast så att "vi får" den ena debatten eller den andra. Sällan har mediernas roll för att sätta dagordningen varit så tydlig som nu under maj. När sker granskningen av den borgerliga politikens konsekvenser för samhällsklyftorna och av alliansens alternativ för tiden fram till år 2014?
I övrigt tog Maud Olofsson ännu ett steg i centerns förvandling. Hennes första replik på Mona Sahlin innehöll enbart kritik av ett antal miljöskatter. Där försvann centerns sista trovärdighet som miljöparti. Dags att byta den gröna färgen på partisymbolerna till något blåare.
[UPPDATERING: Jag ser att även Jonas Sjöstedt, i ett som vanligt välskrivet inlägg, föreslår att centerpartiet byter färg.]
Andra om partiledardebatten: AB, DN, Ekot, Exp,Exp2, GP,SvD,SvD2, med flera
Samtidigt visar statistiken hur fattigdomen bland unga ensamstående föräldrar skjuter i höjden. Det är ett av många tecken på hur klyftorna ökat under denna mandatperiod.
Vad händer fram till 2014 om den borgerliga regeringen kan sitta kvar? Hur stor del av välfärdsfinansieringen försvinner genom ytterligare sänkta skatter? Vilka effekter får det att så många unga går utan jobb?
"Om vi får en annan debatt om klasskillnader, arbetslöshet och ett land som glider isär, då kommer det att gynna de rödgröna", säger Arne Modig på Novus Opinion till Svenska Dagbladet apropå låga förtroendesiffror för Sahlin och Östros.
Det stämmer säkert, men det fungerar knappast så att "vi får" den ena debatten eller den andra. Sällan har mediernas roll för att sätta dagordningen varit så tydlig som nu under maj. När sker granskningen av den borgerliga politikens konsekvenser för samhällsklyftorna och av alliansens alternativ för tiden fram till år 2014?
I övrigt tog Maud Olofsson ännu ett steg i centerns förvandling. Hennes första replik på Mona Sahlin innehöll enbart kritik av ett antal miljöskatter. Där försvann centerns sista trovärdighet som miljöparti. Dags att byta den gröna färgen på partisymbolerna till något blåare.
[UPPDATERING: Jag ser att även Jonas Sjöstedt, i ett som vanligt välskrivet inlägg, föreslår att centerpartiet byter färg.]
Andra om partiledardebatten: AB, DN, Ekot, Exp,Exp2, GP,SvD,SvD2, med flera
tisdag 15 juni 2010
Carl Bildts fula tackling
Många har skrivit bra om Carl Bildt, Lundin Oil och Sudan. Jag har inte så mycket att tillägga.
Utom på en punkt. Hur utrikesministern slår tillbaka mot den MR-koalition som länge bevakat situationen i Sudan.
Urban Ahlin påminner om KU:s uttalande att Carl Bildts blogg inte går att särskilja från hans uppdrag som utrikesminister. Flera andra har likt Ahlin kritiserat Bildt för att låta en representant för Lundin Oil stå för argumentationen på bloggen om oljeutvinningen i Sudan.
Dessutom kan inte Carl Bildt låta bli att på sin blogg ge en släng åt ECOS, MR-koalitionen som tagit fram den kritiska rapporten om utländska oljebolag och övergreppen i Sudan:
"Den organisation som nu återkommer med olika anklagelser har sedan mycket lång tid försökt att få västliga oljeföretag att lämna landet, och i allt väsentligt har detta nu också skett.
Nu är det olika asiatiska företag med ytterligt begränsad insyn som tagit över."
Det är en märklig insinuation Carl Bildt för fram. Den som kritiserar västföretags agerande när det gäller mänskliga rättigheter ska alltså ta på sig skulden för att skrupellösa asiatiska företag tar över. Delar Fredrik Reinfeldt och Gunilla Carlsson den uppfattningen?
Fotboll är väl inte Carl Bildts starkaste gren, men i det här fallet är det lätt att tänka på några av de fulaste tacklingarna och efterslängarna i fotbolls-VM.
Utom på en punkt. Hur utrikesministern slår tillbaka mot den MR-koalition som länge bevakat situationen i Sudan.
Urban Ahlin påminner om KU:s uttalande att Carl Bildts blogg inte går att särskilja från hans uppdrag som utrikesminister. Flera andra har likt Ahlin kritiserat Bildt för att låta en representant för Lundin Oil stå för argumentationen på bloggen om oljeutvinningen i Sudan.
Dessutom kan inte Carl Bildt låta bli att på sin blogg ge en släng åt ECOS, MR-koalitionen som tagit fram den kritiska rapporten om utländska oljebolag och övergreppen i Sudan:
"Den organisation som nu återkommer med olika anklagelser har sedan mycket lång tid försökt att få västliga oljeföretag att lämna landet, och i allt väsentligt har detta nu också skett.
Nu är det olika asiatiska företag med ytterligt begränsad insyn som tagit över."
Det är en märklig insinuation Carl Bildt för fram. Den som kritiserar västföretags agerande när det gäller mänskliga rättigheter ska alltså ta på sig skulden för att skrupellösa asiatiska företag tar över. Delar Fredrik Reinfeldt och Gunilla Carlsson den uppfattningen?
Fotboll är väl inte Carl Bildts starkaste gren, men i det här fallet är det lätt att tänka på några av de fulaste tacklingarna och efterslängarna i fotbolls-VM.
måndag 14 juni 2010
Vem granskar Reinfeldts välfärdsbluff?
Per Schlingmann måste ha gjort glädjeskutt till frukost. Dagens Nyheters intervju med Fredrik Reinfeldt har fått precis den vinkel som Moderaternas partisekreterare vill ha. Vi ska satsa på välfärden, säger Reinfeldt.
Den här gången klagar jag inte på DN. Det är rimligt att partiledarna någon gång får chansen att relativt ostört berätta vad de vill. Journalisterna som gjort intervjun hör till Sveriges bästa. Snarare kan man fundera över varför inte Mona Sahlin använde motsvarande tillfälle bättre.
Frågan är däremot hur många medier som granskar Reinfeldts och Moderaternas argumentation om välfärden, påståenden som vi lär få höra fram till den 19 september. Det går inte att på allvar förbättra vård, skola och omsorg när man samtidigt sänker skatterna kraftigt.
Jag har tidigare skrivit om Reinfeldts bluffar om koldioxidskatten, FRA, med mera. Självsäkra påståenden som de politiska journalisterna köpte men som var helt fel.
Nu är det förstås rimligt med uppföljande artiklar om de 26 miljarder extra som Reinfeldt säger att regeringen satsat på välfärden, vilket han påstår är mer än vad oppositionen föreslagit. Medierna borde också granska orättvisorna i system som Vårdval Stockholm. Skriva om hur alliansen stoppat de statliga extrapengarna till förortsskolorna. Och så vidare, nu när Reinfeldt själv sätter välfärden i fokus.
Socialdemokraterna behöver för sin del fundera över konkreta välfärdslöften inför valet. Nu är det Göran Hägglund som lånar Annika Billströms framgångsstrategi att ge tydliga löften om bättre kvalitet. Kristdemokratens förslag om maxtid på akuten är förstås valfläsk så länge det inte finns mer pengar - men genomskådar alla det?
Inte utan en rödgrön välfärdsoffensiv och en medial granskning av skattesänkningar kontra kvalitet i välfärden.
[UPPDATERING Björn Elmbrandt skriver bra om Reinfeldt-intervjun på Dagens Arena. Däremot inte någon granskning i DN av statsministerns välfärdspåståenden. Så svårt kan det väl inte vara att jämföra budgetmotionerna under mandatperioden eller de löften blocken givit inför valet om pengar till kommunerna?]
Den här gången klagar jag inte på DN. Det är rimligt att partiledarna någon gång får chansen att relativt ostört berätta vad de vill. Journalisterna som gjort intervjun hör till Sveriges bästa. Snarare kan man fundera över varför inte Mona Sahlin använde motsvarande tillfälle bättre.
Frågan är däremot hur många medier som granskar Reinfeldts och Moderaternas argumentation om välfärden, påståenden som vi lär få höra fram till den 19 september. Det går inte att på allvar förbättra vård, skola och omsorg när man samtidigt sänker skatterna kraftigt.
Jag har tidigare skrivit om Reinfeldts bluffar om koldioxidskatten, FRA, med mera. Självsäkra påståenden som de politiska journalisterna köpte men som var helt fel.
Nu är det förstås rimligt med uppföljande artiklar om de 26 miljarder extra som Reinfeldt säger att regeringen satsat på välfärden, vilket han påstår är mer än vad oppositionen föreslagit. Medierna borde också granska orättvisorna i system som Vårdval Stockholm. Skriva om hur alliansen stoppat de statliga extrapengarna till förortsskolorna. Och så vidare, nu när Reinfeldt själv sätter välfärden i fokus.
Socialdemokraterna behöver för sin del fundera över konkreta välfärdslöften inför valet. Nu är det Göran Hägglund som lånar Annika Billströms framgångsstrategi att ge tydliga löften om bättre kvalitet. Kristdemokratens förslag om maxtid på akuten är förstås valfläsk så länge det inte finns mer pengar - men genomskådar alla det?
Inte utan en rödgrön välfärdsoffensiv och en medial granskning av skattesänkningar kontra kvalitet i välfärden.
[UPPDATERING Björn Elmbrandt skriver bra om Reinfeldt-intervjun på Dagens Arena. Däremot inte någon granskning i DN av statsministerns välfärdspåståenden. Så svårt kan det väl inte vara att jämföra budgetmotionerna under mandatperioden eller de löften blocken givit inför valet om pengar till kommunerna?]
söndag 13 juni 2010
Vässa (S)-kritiken av orättvisorna
Moderaterna vann valet 2006 på att låta som socialdemokrater. För de rödgröna verkar det vara tvärtom. När (S) omfamnar marknadslösningar och skattesänkningar blir de ideologiska skillnaderna mindre och andra frågor avgör väljarnas val.
Jag brukar vara försiktig med att kommentera enstaka opinionsmätningar, förutom SCB. Dagens Sifo-mätning faller ändå in i en trend där flera institut visar kraftiga nedgångar för (S), även om det är på skakigt underlag. Och redan SCB-siffrorna räcker för att fundera över vad Mona Sahlin och hennes parti kan göra.
Ett antal medier har redan bestämt sig. Aftonbladet driver till exempel kampanj om Sahlins så kallade attack mot storstäderna, i samma anda som borgerliga ledarsidor och (S)-debattörer anställda på pr-firmor. För min del har jag inte sett något faktaunderlag om att det skulle vara förslag om avskaffat rut-avdrag, till exempel, som lett till de senaste veckornas nedgång i opinionsmätningarna.
Vad som däremot är tydligt - i Sverige liksom i andra länder - är att de stora partierna går mot mitten. Erfarenheten från en rad andra länder är att det blir svårare för socialdemokratiska partier att mobilisera när höger-vänster-konflikterna tonas ned.
Därför är det förödande när ledande (S)-företrädare som Ilija Batljan låter som moderater, eller när (S) tävlar med de borgerliga partierna om vem som kan sänka fastighetsskatten mest. Då undrar naturligtvis väljarna hur stora de ideologiska skillnaderna egentligen är.
Istället behövs mer engagemang mot orättvisorna. Bättre förslag om kvalitet i vården, skolan och äldreomsorgen. Större upprördhet mot hur borgerliga landstingspolitiker skänker bort skattepengar till oseriösa privata vårdbolag. Ilska över hur Jan Björklund tagit bort extrapengarna till de skolor där de behövs mest.
Jag skrev i torsdags om fem punkter som Socialdemokraterna borde tänka på inför valet. Behåll fokus på jobben. Ta striden om hälso- och sjukvården. Lyssna på människors rädsla för brott. Släpp fram fler företrädare. Pressa alliansen om deras alternativ.
Men kanske är det viktigaste av allt: visa mer känsla inför de klassiska höger-vänster frågorna, som är mer aktuella än på länge. Istället för att fokusera på att hålla sig väl med en medelklass i centrala Stockholm som inte alls är så homogen som vissa tror.
Andra om Sifo: AB, DN, Ekot, Exp, GP, Jonas Sjöstedt, Kulturbloggen,Stefans konspirationer, med flera
Jag brukar vara försiktig med att kommentera enstaka opinionsmätningar, förutom SCB. Dagens Sifo-mätning faller ändå in i en trend där flera institut visar kraftiga nedgångar för (S), även om det är på skakigt underlag. Och redan SCB-siffrorna räcker för att fundera över vad Mona Sahlin och hennes parti kan göra.
Ett antal medier har redan bestämt sig. Aftonbladet driver till exempel kampanj om Sahlins så kallade attack mot storstäderna, i samma anda som borgerliga ledarsidor och (S)-debattörer anställda på pr-firmor. För min del har jag inte sett något faktaunderlag om att det skulle vara förslag om avskaffat rut-avdrag, till exempel, som lett till de senaste veckornas nedgång i opinionsmätningarna.
Vad som däremot är tydligt - i Sverige liksom i andra länder - är att de stora partierna går mot mitten. Erfarenheten från en rad andra länder är att det blir svårare för socialdemokratiska partier att mobilisera när höger-vänster-konflikterna tonas ned.
Därför är det förödande när ledande (S)-företrädare som Ilija Batljan låter som moderater, eller när (S) tävlar med de borgerliga partierna om vem som kan sänka fastighetsskatten mest. Då undrar naturligtvis väljarna hur stora de ideologiska skillnaderna egentligen är.
Istället behövs mer engagemang mot orättvisorna. Bättre förslag om kvalitet i vården, skolan och äldreomsorgen. Större upprördhet mot hur borgerliga landstingspolitiker skänker bort skattepengar till oseriösa privata vårdbolag. Ilska över hur Jan Björklund tagit bort extrapengarna till de skolor där de behövs mest.
Jag skrev i torsdags om fem punkter som Socialdemokraterna borde tänka på inför valet. Behåll fokus på jobben. Ta striden om hälso- och sjukvården. Lyssna på människors rädsla för brott. Släpp fram fler företrädare. Pressa alliansen om deras alternativ.
Men kanske är det viktigaste av allt: visa mer känsla inför de klassiska höger-vänster frågorna, som är mer aktuella än på länge. Istället för att fokusera på att hålla sig väl med en medelklass i centrala Stockholm som inte alls är så homogen som vissa tror.
Andra om Sifo: AB, DN, Ekot, Exp, GP, Jonas Sjöstedt, Kulturbloggen,Stefans konspirationer, med flera
lördag 12 juni 2010
Lena K Samuelsson och lobbyismen
Sex skribenter argumenterar idag på SvD Brännpunkt mot den rödgröna linjen om vården, till exempel när det gäller privata sjukförsäkringar och vilken roll som privata vårdföretag ska ha. Jag har i och för sig många synpunkter i sakfrågan, men det här inlägget handlar om något annat. Om pressetik och moral.
Svenska Dagbladet presenterar artikeln som "s-kritik". Inte med ett ord nämner tidningen att två av skribenterna arbetar för privata vårdföretag. Hans Dahlgren är näringspolitisk chef på Vårdföretagarna. Jonas Morian är presschef på Attendo Care.
En tredje skribent, Niklas Nordström, arbetar på pr-firman Prime.
Jag har skrivit mycket om lobbyism, bland annat i en bok om EU. Det är svårt att hitta något OECD-land där synen på PR-firmors påverkan på politik och medier är lika naiv som i Sverige.
Att Svenska Dagbladet mörkar om författarna till dagens debattartikel är ännu ett sådant exempel.
Vilken syn har egentligen tidningens ansvariga utgivare Lena K Samuelsson på lobbyism och medier?
Svenska Dagbladet presenterar artikeln som "s-kritik". Inte med ett ord nämner tidningen att två av skribenterna arbetar för privata vårdföretag. Hans Dahlgren är näringspolitisk chef på Vårdföretagarna. Jonas Morian är presschef på Attendo Care.
En tredje skribent, Niklas Nordström, arbetar på pr-firman Prime.
Jag har skrivit mycket om lobbyism, bland annat i en bok om EU. Det är svårt att hitta något OECD-land där synen på PR-firmors påverkan på politik och medier är lika naiv som i Sverige.
Att Svenska Dagbladet mörkar om författarna till dagens debattartikel är ännu ett sådant exempel.
Vilken syn har egentligen tidningens ansvariga utgivare Lena K Samuelsson på lobbyism och medier?
fredag 11 juni 2010
Bankernas regering
Alliansregeringen har snart haft fyra år på sig att stoppa de oseriösa sms-lånen. Först nu kommer en lagrådsremiss om frågan.
Under tiden som regeringen sölat har tiotusentals svenskar, många ungdomar, hamnat i skuldfällor. Det har Beatrice Ask, Nyamko Sabuni och Mats Odell ett stort ansvar för.
Lagrådsremissen ska tvinga fram kreditprövning även vid sms-lån, är det tänkt. Men det blir inget stopp mot de skyhöga räntorna, inte heller någon begränsning för snabblån på nattetid då mycket nätpoker med mera äger rum. Förslaget är en senkommen halvmesyr som nätt och jämnt inför det EU redan har beslutat i svensk lag.
Ännu en gång visar det sig att bankerna väger tyngre än konsumenterna i Mats Odells och regeringens Sverige
Under tiden som regeringen sölat har tiotusentals svenskar, många ungdomar, hamnat i skuldfällor. Det har Beatrice Ask, Nyamko Sabuni och Mats Odell ett stort ansvar för.
Lagrådsremissen ska tvinga fram kreditprövning även vid sms-lån, är det tänkt. Men det blir inget stopp mot de skyhöga räntorna, inte heller någon begränsning för snabblån på nattetid då mycket nätpoker med mera äger rum. Förslaget är en senkommen halvmesyr som nätt och jämnt inför det EU redan har beslutat i svensk lag.
Ännu en gång visar det sig att bankerna väger tyngre än konsumenterna i Mats Odells och regeringens Sverige
torsdag 10 juni 2010
Kris för borgerliga småpartier - men (S) måste göra mer
Det är mer än tre månader till valet. En sak kan man redan säga med säkerhet utifrån SCB:s väljarundersökning: Centerpartiet är en stor förlorare i svensk politik.
Maud Olofssons stolta målsättningar om att (minst) fördubbla partiets röster verkar omöjliga att uppfylla. Med 4,6 procent av sympatierna handlar det tvärtom att överleva. Kristdemokraterna är vana att balansera på 4-procentsspärren. För Centern måste dagens siffor vara ännu en varning att partiet måste bli bättre på att slåss för att hela Sverige ska leva - inte bara Stureplan.
De rödgröna leder klart. Några kommentatorer lär säga att flertalet SCB-intervjuer gjordes för ett antal veckor sedan och att det skett omsvängningar sedan dess. Om det stämmer är svårt att veta. SCB är mer pålitligt än andra institut, som sällan har statistiskt signifikanta förändringar som underlag för kvällstidningarnas rubriker om "kris" eller "succé". I grunden får man nog lita till SCB:s siffror som det bästa som finns.
Socialdemokraterna kan ändå inte slå sig till ro. Här fem förslag om hur (S) ökar sina chanser att leda nästa regering:
Behåll fokus på jobben. En arbetslöshet på nära tio procent berör de allra flesta svenskar – även om det inte märks lika mycket i Stockholms innerstad som i andra delar av landet. Även de politiska journalisterna måste förr eller senare inse att jobben är valets huvudfråga för många, många, väljare. Men (S) behöver tala mer om människor än om siffror – och om olika livssituationer, om kvinnan med rötter i Turkiet vars vikariat tog slut likväl som om metallarbetaren från bruksorten som blev uppsagd efter 30 års anställning.
Ta striden om hälso- och sjukvården. Allianspartierna har förändrat vården i grunden, med ökat utrymme för privata vinster, med ojämlika vårdval, med krav på etableringsfrihet i hela Sverige. Även om Socialdemokraterna valt en rätt marknadsorienterad linje måste upprördheten över orättvisorna finnas där ända fram till valdagen. Mer av Mona Sahlins ilska på Tensta torg, mindre av Ilija Batljans hyllningar till privata vårdföretag. Människor över blockgränserna är arga på röveriet med skattepengar som borde gå till kvalitet i vården, inte till miljardvinster.
Lyssna på människors rädsla för brott. Socialdemokratin måste vara stenhård mot Sverigedemokraternas främlingsfientlighet, men inte behandla alla som funderar på att rösta på Jimmie Åkesson som rasister. Där finns också många proteströster mot de etablerade partierna. (S) behöver förstå vad som är viktigt för dessa väljare. Rädslan för brott är troligen en sådan fråga. Socialdemokraterna behöver vara närvarande i de områden där otryggheten är störst och tala om kampen mot brott som en rättvisefråga, inte så mycket på valplakaten, men desto mer när människor frågar vilka svar partiet har på deras oro.
Släpp fram fler företrädare. Mona Sahlin är en utmärkt partiledare. Förhoppningsvis har forskarna redan börjat sina studier av hur sexistiskt och fördomsfullt hon behandlas i många medier. Men varje parti behöver flera starka profiler i en valrörelse. Inget fel på de åtta som partiet gett huvudrollerna, men fler behövs på centrala platser i kampanjen. Till exempel Stefan Löfven med sitt förtroende bland industriarbetarna. Luciano Astudillo med sin folkrörelsekänsla och sin modernitet. Nalin Pekgul med sin förankring i Tenstabornas och sjuksköterskornas verklighet. Lossa lite på prestigen, Ibrahim Baylan, och låt många blommor blomma.
Pressa alliansen på svar om sitt alternativ. De borgerliga partierna har skickligt satt strålkastarljuset på de rödgrönas arbete för att komma överens, så att Reinfeldt idag framstår mer som oppositionsledare än som statsminister. Nu är det alliansen tur att komma överens om en politik som sträcker sig till 2014. Det verkar inte enkelt, särskilt inte i ljuset av dagens siffor. Socialdemokraterna måste ställa tydligare krav på att allianspartierna berättar vad de vill göra under nästa mandatperiod: till exempel om privata sjukförsäkringar, arbetsrätten, Nato, försvaret, och skatteutjämningen.
Dagens SCB-siffor visar att många fortfarande misstror den borgerliga alliansen. Hur Centern och Kristdemokraterna ska kunna hävda sig är den stora frågan inför valet just nu.
Andra om SCB: AB, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, GP,SvD,SvD2,SvD3,SvD4, Peter Andersson,Röda berget,Stefans konspirationer, Ulf Bjereld, med flera
Maud Olofssons stolta målsättningar om att (minst) fördubbla partiets röster verkar omöjliga att uppfylla. Med 4,6 procent av sympatierna handlar det tvärtom att överleva. Kristdemokraterna är vana att balansera på 4-procentsspärren. För Centern måste dagens siffor vara ännu en varning att partiet måste bli bättre på att slåss för att hela Sverige ska leva - inte bara Stureplan.
De rödgröna leder klart. Några kommentatorer lär säga att flertalet SCB-intervjuer gjordes för ett antal veckor sedan och att det skett omsvängningar sedan dess. Om det stämmer är svårt att veta. SCB är mer pålitligt än andra institut, som sällan har statistiskt signifikanta förändringar som underlag för kvällstidningarnas rubriker om "kris" eller "succé". I grunden får man nog lita till SCB:s siffror som det bästa som finns.
Socialdemokraterna kan ändå inte slå sig till ro. Här fem förslag om hur (S) ökar sina chanser att leda nästa regering:
Behåll fokus på jobben. En arbetslöshet på nära tio procent berör de allra flesta svenskar – även om det inte märks lika mycket i Stockholms innerstad som i andra delar av landet. Även de politiska journalisterna måste förr eller senare inse att jobben är valets huvudfråga för många, många, väljare. Men (S) behöver tala mer om människor än om siffror – och om olika livssituationer, om kvinnan med rötter i Turkiet vars vikariat tog slut likväl som om metallarbetaren från bruksorten som blev uppsagd efter 30 års anställning.
Ta striden om hälso- och sjukvården. Allianspartierna har förändrat vården i grunden, med ökat utrymme för privata vinster, med ojämlika vårdval, med krav på etableringsfrihet i hela Sverige. Även om Socialdemokraterna valt en rätt marknadsorienterad linje måste upprördheten över orättvisorna finnas där ända fram till valdagen. Mer av Mona Sahlins ilska på Tensta torg, mindre av Ilija Batljans hyllningar till privata vårdföretag. Människor över blockgränserna är arga på röveriet med skattepengar som borde gå till kvalitet i vården, inte till miljardvinster.
Lyssna på människors rädsla för brott. Socialdemokratin måste vara stenhård mot Sverigedemokraternas främlingsfientlighet, men inte behandla alla som funderar på att rösta på Jimmie Åkesson som rasister. Där finns också många proteströster mot de etablerade partierna. (S) behöver förstå vad som är viktigt för dessa väljare. Rädslan för brott är troligen en sådan fråga. Socialdemokraterna behöver vara närvarande i de områden där otryggheten är störst och tala om kampen mot brott som en rättvisefråga, inte så mycket på valplakaten, men desto mer när människor frågar vilka svar partiet har på deras oro.
Släpp fram fler företrädare. Mona Sahlin är en utmärkt partiledare. Förhoppningsvis har forskarna redan börjat sina studier av hur sexistiskt och fördomsfullt hon behandlas i många medier. Men varje parti behöver flera starka profiler i en valrörelse. Inget fel på de åtta som partiet gett huvudrollerna, men fler behövs på centrala platser i kampanjen. Till exempel Stefan Löfven med sitt förtroende bland industriarbetarna. Luciano Astudillo med sin folkrörelsekänsla och sin modernitet. Nalin Pekgul med sin förankring i Tenstabornas och sjuksköterskornas verklighet. Lossa lite på prestigen, Ibrahim Baylan, och låt många blommor blomma.
Pressa alliansen på svar om sitt alternativ. De borgerliga partierna har skickligt satt strålkastarljuset på de rödgrönas arbete för att komma överens, så att Reinfeldt idag framstår mer som oppositionsledare än som statsminister. Nu är det alliansen tur att komma överens om en politik som sträcker sig till 2014. Det verkar inte enkelt, särskilt inte i ljuset av dagens siffor. Socialdemokraterna måste ställa tydligare krav på att allianspartierna berättar vad de vill göra under nästa mandatperiod: till exempel om privata sjukförsäkringar, arbetsrätten, Nato, försvaret, och skatteutjämningen.
Dagens SCB-siffor visar att många fortfarande misstror den borgerliga alliansen. Hur Centern och Kristdemokraterna ska kunna hävda sig är den stora frågan inför valet just nu.
Andra om SCB: AB, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, GP,SvD,SvD2,SvD3,SvD4, Peter Andersson,Röda berget,Stefans konspirationer, Ulf Bjereld, med flera
onsdag 9 juni 2010
Sorgligt i Rinkeby
Jag intervjuade nyligen Börje Ehrstrand, rektor på Rinkebyskolan. Vi talade bland annat om Rinkebyakademien, det utmärkta initiativet för att ge elever möjlighet att fördjupa sig i ämnen som matematik och engelska.
Nu ser jag svarta rubriker om att Rinkebyakademiens hus brunnit i natt, efter att bråket i måndags kväll fortsatt.
Det är tragiskt. Eleverna på Rinkebyskolan borde ha fått njuta av sin sista skolvecka. Istället slutade skolbalen med kravaller när äldre ungdomar ville ta sig in.
Nu får vi väl en ny debatt om situationen i förorterna. Jag har aldrig trott att partistrategerna skulle lyckas hålla det borta från valrörelsen. Vare sig de rödgröna eller de borgerliga. Verkligheten tränger sig på.
Visst finns det mycket att säga. Främst om borgerliga neddragningar på skolor och fritidsgårdar, liksom om en politik som konsekvent missgynnar miljonprogrammets förorter (med Vårdval Stockholm som ett av många exempel).
De rödgröna måste för sin del fundera över hur man kunde banta "Miljardprogrammet för miljonprogrammet" så kraftigt i den ekonomiska vårmotionen, och lägga fram ordentliga förslag inför valet.
Men just nu, när jag läser artiklarna om vad som hände i natt, är min reaktion ändå en annan.
De som förstört Rinkebyelevernas sista skolvecka har ett personligt ansvar för det som hänt. Bränderna i natt är oacceptabla. Det måste alla som känner de ansvariga säga klart och tydligt.
[UPPDATERING: Ingenting borde förvåna mig när det gäller Jan Björklund. Men att åka till Rinkeby och säga "skolan i såna här områden är det allra viktigaste för integrationen" när man som Björklund stoppat de statliga extrapengarna till just sådana skolor är verkligen magstarkt.]
[UPPDATERING 2: Luciano Astudillo skriver bra om detta i fredagens Svenska Dagbladet. Läs också Mia Päärnis utmärkta artikel i Expressen.]
Andra om Rinkeby: AB, DN, DN2, Ekot, Exp,Exp2, Exp3, SvD,SvD2,SvD3,SvD4, Storstad, med flera
Nu ser jag svarta rubriker om att Rinkebyakademiens hus brunnit i natt, efter att bråket i måndags kväll fortsatt.
Det är tragiskt. Eleverna på Rinkebyskolan borde ha fått njuta av sin sista skolvecka. Istället slutade skolbalen med kravaller när äldre ungdomar ville ta sig in.
Nu får vi väl en ny debatt om situationen i förorterna. Jag har aldrig trott att partistrategerna skulle lyckas hålla det borta från valrörelsen. Vare sig de rödgröna eller de borgerliga. Verkligheten tränger sig på.
Visst finns det mycket att säga. Främst om borgerliga neddragningar på skolor och fritidsgårdar, liksom om en politik som konsekvent missgynnar miljonprogrammets förorter (med Vårdval Stockholm som ett av många exempel).
De rödgröna måste för sin del fundera över hur man kunde banta "Miljardprogrammet för miljonprogrammet" så kraftigt i den ekonomiska vårmotionen, och lägga fram ordentliga förslag inför valet.
Men just nu, när jag läser artiklarna om vad som hände i natt, är min reaktion ändå en annan.
De som förstört Rinkebyelevernas sista skolvecka har ett personligt ansvar för det som hänt. Bränderna i natt är oacceptabla. Det måste alla som känner de ansvariga säga klart och tydligt.
[UPPDATERING: Ingenting borde förvåna mig när det gäller Jan Björklund. Men att åka till Rinkeby och säga "skolan i såna här områden är det allra viktigaste för integrationen" när man som Björklund stoppat de statliga extrapengarna till just sådana skolor är verkligen magstarkt.]
[UPPDATERING 2: Luciano Astudillo skriver bra om detta i fredagens Svenska Dagbladet. Läs också Mia Päärnis utmärkta artikel i Expressen.]
Andra om Rinkeby: AB, DN, DN2, Ekot, Exp,Exp2, Exp3, SvD,SvD2,SvD3,SvD4, Storstad, med flera
tisdag 8 juni 2010
Skolpolitikens blinda fläck
Josef El Mahdi gör som vanligt utmärkt journalistik. Dagens reportage i Svenska Dagbladet visar de stora skillnaderna i betyg mellan elever från olika länder. Att bara dela upp statistiken i två grupper, svensk och utländsk bakgrund, ger fel bild.
Det finns mycket att säga om de nya siffrorna. Jag har tänkt mycket på detta, inte minst under vår läxläsning en gång i veckan i Tensta. Idag har jag bara möjlighet att skriva några korta rader om hur skolpolitiken hanterar elever som kommer till Sverige efter skolstarten.
Det vill säga: inte alls. Politiker över blockgränserna har ett stort ansvar för att vi så länge saknat en ordentlig nationell strategi för barn som börjar svensk skola sent.
Jag tror det är en viktig förklaring till siffrorna som Svenska Dagbladet publicerar. Till exempel har över 80 procent av eleverna som är födda i Somalia invandrat efter skolstart. Jag har också själv mött enormt duktiga ungdomar från andra länder som kommit till svensk skola i sjuan eller åttan. Naturligtvis är det svårt att klara mattetal skrivna på krånglig svenska då, även om man är begåvad. Det blir särskilt allvarligt om man har dåligt stöd hemma för sina studier.
Visst finns det andra faktorer till att många missar kunskapsmålen. Artiklarna nämner några sådana: föräldrarnas utbildningsbakgrund och ställning på arbetsmarknaden, till exempel. Liksom negativa spiraler i vissa bostadsområden.
Om Jan Björklund verkligen ville förbättra skolresultaten skulle förortsskolorna åter få extra statliga pengar och regeringen ta fram en strategi för sent ankommande elever som är värd namnet.
Det är dessa fantastiska barn och ungdomar värda. Att missa bra gymnasieutbildningar för att svenskan inte räckt till för bra mattebetyg, till exempel, är slöseri både med elevernas liv och med den "begåvningsreserv" Sverige behöver för att klara den globala konkurrensen.
[UPPDATERING: Det är bra att Ylva Johansson kritiserar hur de borgerliga partierna dragit ned på pengar till förortsskolorna. Hon har alldeles rätt. Inför valet i september är det också skillnad - på kommunal nivå. Men när föreslår (S) en ny statlig satsning som liknar Baylanpengarna under tidigare mandatperiod?]
Andra om skolan och segregationen: DN, Peter Andersson, Stefans konspirationer, med flera
Det finns mycket att säga om de nya siffrorna. Jag har tänkt mycket på detta, inte minst under vår läxläsning en gång i veckan i Tensta. Idag har jag bara möjlighet att skriva några korta rader om hur skolpolitiken hanterar elever som kommer till Sverige efter skolstarten.
Det vill säga: inte alls. Politiker över blockgränserna har ett stort ansvar för att vi så länge saknat en ordentlig nationell strategi för barn som börjar svensk skola sent.
Jag tror det är en viktig förklaring till siffrorna som Svenska Dagbladet publicerar. Till exempel har över 80 procent av eleverna som är födda i Somalia invandrat efter skolstart. Jag har också själv mött enormt duktiga ungdomar från andra länder som kommit till svensk skola i sjuan eller åttan. Naturligtvis är det svårt att klara mattetal skrivna på krånglig svenska då, även om man är begåvad. Det blir särskilt allvarligt om man har dåligt stöd hemma för sina studier.
Visst finns det andra faktorer till att många missar kunskapsmålen. Artiklarna nämner några sådana: föräldrarnas utbildningsbakgrund och ställning på arbetsmarknaden, till exempel. Liksom negativa spiraler i vissa bostadsområden.
Om Jan Björklund verkligen ville förbättra skolresultaten skulle förortsskolorna åter få extra statliga pengar och regeringen ta fram en strategi för sent ankommande elever som är värd namnet.
Det är dessa fantastiska barn och ungdomar värda. Att missa bra gymnasieutbildningar för att svenskan inte räckt till för bra mattebetyg, till exempel, är slöseri både med elevernas liv och med den "begåvningsreserv" Sverige behöver för att klara den globala konkurrensen.
[UPPDATERING: Det är bra att Ylva Johansson kritiserar hur de borgerliga partierna dragit ned på pengar till förortsskolorna. Hon har alldeles rätt. Inför valet i september är det också skillnad - på kommunal nivå. Men när föreslår (S) en ny statlig satsning som liknar Baylanpengarna under tidigare mandatperiod?]
Andra om skolan och segregationen: DN, Peter Andersson, Stefans konspirationer, med flera
måndag 7 juni 2010
Hård EU-kritik mot Andreas Carlgren
Anfall är bästa försvar. Den strategin kanske har inspirerat Centerpartiets kritik av Svenska Naturskyddsföreningen. Miljötalesmannen Claes Västerteg tycker att regeringen blir orättvist behandlad.
Möjligen kan miljörörelsens kritik ha andra orsaker. Miljöminister Andreas Carlgren är en man av stora ord. Det är många miljöreformer som skulle vara lag i det här landet nu om Carlgren hållt ord - ta kilometerskatten för lastbilar till exempel.
Naturskyddsföreningen gör det som landets miljöjournalister borde göra: Granskar vad regeringen verkligen uträttar, inte bara vad Carlgren säger.
En sådan granskning borde fler göra. Varför är det så tyst om Sveriges roll för klimatfiaskot i Köpenhamn, bara för att nämna ett ämne?
"Andreas Carlgren var för rigid i slutskedet inför Köpenhamn", säger en EU-källa till mig. "Han borde ha välkomnat kinesernas mål tydligare."
Kina gjorde ju ett åtagande inför mötet, som visserligen inte gick tillräckligt långt, men som hade varit bra att bygga vidare på. Då hade rätt taktik varit att välkomna det första steget från kineserna. Genom att omedelbart gå till attack mot Beijing förstörde Carlgren chanserna till en mer konstruktiv dialog, menar min EU-källa.
När förra miljöministern Lena Sommestad beskrev Sveriges misslyckade taktik att vilja skrota Kyotoprotokollet reagerade Carlgren med personangrepp. Ett par månader senare hade både Sverige och EU svängt och vill förlänga Kyotoprotokollet.
Det är tur att Naturskyddsföreningen granskar regeringen. Kommer Svenska Dagbladet och andra medier att göra det?
PS Lena Sommestad har för övrigt startat en läsvärd blogg. DS
Möjligen kan miljörörelsens kritik ha andra orsaker. Miljöminister Andreas Carlgren är en man av stora ord. Det är många miljöreformer som skulle vara lag i det här landet nu om Carlgren hållt ord - ta kilometerskatten för lastbilar till exempel.
Naturskyddsföreningen gör det som landets miljöjournalister borde göra: Granskar vad regeringen verkligen uträttar, inte bara vad Carlgren säger.
En sådan granskning borde fler göra. Varför är det så tyst om Sveriges roll för klimatfiaskot i Köpenhamn, bara för att nämna ett ämne?
"Andreas Carlgren var för rigid i slutskedet inför Köpenhamn", säger en EU-källa till mig. "Han borde ha välkomnat kinesernas mål tydligare."
Kina gjorde ju ett åtagande inför mötet, som visserligen inte gick tillräckligt långt, men som hade varit bra att bygga vidare på. Då hade rätt taktik varit att välkomna det första steget från kineserna. Genom att omedelbart gå till attack mot Beijing förstörde Carlgren chanserna till en mer konstruktiv dialog, menar min EU-källa.
När förra miljöministern Lena Sommestad beskrev Sveriges misslyckade taktik att vilja skrota Kyotoprotokollet reagerade Carlgren med personangrepp. Ett par månader senare hade både Sverige och EU svängt och vill förlänga Kyotoprotokollet.
Det är tur att Naturskyddsföreningen granskar regeringen. Kommer Svenska Dagbladet och andra medier att göra det?
PS Lena Sommestad har för övrigt startat en läsvärd blogg. DS
onsdag 2 juni 2010
Rofferiet av skattepengar borde bli valfråga
Det är alltid väl använd tid att läsa Anne-Marie Lindgrens texter. Nu senast går hon igenom det moderata slöseriet med skattepengar i Stockholms läns landsting. "Vilka vinner på affärerna", är rubriken i Aktuellt i Politiken.
Anne-Marie Lindgren tar upp ett antal av landstingets dåliga affärer. De kostnadsdrivande ersättningsreglerna till privata läkarmottagningar. Skandalerna kring sjukhusmaten, hjälpmedelscentralen, en flyktingmedicinsk mottagning. Och naturligtvis upphandlingen av Nya Karolinska.
Nu har Ilija Batljan neutraliserat Nya Karolinska som valfråga genom sin uppgörelse med den borgerliga majoriteten om ändrad finansiering. Kanske var det rätt att komma överens. Det är svårt att veta utan detaljkunskap om det nya sjukhusets kostnader och inriktning. Kommer det till exempel att minska väntetiderna på akuten för gamla som brutit benet, eller är inriktningen bara på det som kräver högspecialiserad vård?
Men många andra valfrågor finns kvar. Förutom det Anne-Marie Lindgren nämner borde de rödgröna göra en ordentlig genomgång av allt fusk med diagnoser, påstådda behandlingar etcetera som ger mer skattepengar till privata vårdgivare än de har rätt till. Detta är ett gigantiskt slöseri, i stark kontrast till Reinfeldts tal (Fredriks alltså) om att ta ansvar för ekonomin.
De rödgröna borde också dra större nytta av Kent Wernes utmärkta genomgång av vinsterna i privata vårdbolag.
Allt detta ger skäl till större upprördhet än Ylva Johansson med flera visar i dagens debattartikel. Inget fel på innehållet, men var är det brinnande engagemanget, ilskan över rofferiet med skattepengar?
Andra om vården: DN, HBT-Sossen , Högbergs tankar, Peter Andersson,Ylva Johansson, med flera
Anne-Marie Lindgren tar upp ett antal av landstingets dåliga affärer. De kostnadsdrivande ersättningsreglerna till privata läkarmottagningar. Skandalerna kring sjukhusmaten, hjälpmedelscentralen, en flyktingmedicinsk mottagning. Och naturligtvis upphandlingen av Nya Karolinska.
Nu har Ilija Batljan neutraliserat Nya Karolinska som valfråga genom sin uppgörelse med den borgerliga majoriteten om ändrad finansiering. Kanske var det rätt att komma överens. Det är svårt att veta utan detaljkunskap om det nya sjukhusets kostnader och inriktning. Kommer det till exempel att minska väntetiderna på akuten för gamla som brutit benet, eller är inriktningen bara på det som kräver högspecialiserad vård?
Men många andra valfrågor finns kvar. Förutom det Anne-Marie Lindgren nämner borde de rödgröna göra en ordentlig genomgång av allt fusk med diagnoser, påstådda behandlingar etcetera som ger mer skattepengar till privata vårdgivare än de har rätt till. Detta är ett gigantiskt slöseri, i stark kontrast till Reinfeldts tal (Fredriks alltså) om att ta ansvar för ekonomin.
De rödgröna borde också dra större nytta av Kent Wernes utmärkta genomgång av vinsterna i privata vårdbolag.
Allt detta ger skäl till större upprördhet än Ylva Johansson med flera visar i dagens debattartikel. Inget fel på innehållet, men var är det brinnande engagemanget, ilskan över rofferiet med skattepengar?
Andra om vården: DN, HBT-Sossen , Högbergs tankar, Peter Andersson,Ylva Johansson, med flera
tisdag 1 juni 2010
Financial Times återupptäcker Marx
Jag kan inte låta bli att notera hur kolumnen Lex i Financial Times förutser hårdare beskattning av kapital i finanskrisens spår:
"Taxing capital
Published: May 31 2010 19:06 | Last updated: June 1 2010 09:27
A year ago, as political leaders sought intellectual support for stimulus spending, John Maynard Keynes, the great economist, returned to fashion. It may be time now to brush off those dusty copies of Karl Marx as well.
The bail-out of the financial system and the need to appease bond markets are largely problems of capital. Labour, meanwhile, bears the brunt of unemployment, depressed wages and, eventually, higher taxes. As the reaction of workers in Greece to its ferocious austerity measures has shown, attempts to deal with public debt loads can cause tempers to fray. The split between capital and labour may well be a false distinction. Imploding banks are bad for everyone and businesses need funding to expand and hire. But cash-strapped governments may increasingly be coming after the capital, too."
Sedan fortsätter Lex med att konstatera hur låg skatten är på kapitalinkomster jämfört med på arbete.
Men i Sverige tävlar de rödgröna med alliansen om vem som kan sänka fastighetsskatten mest, samtidigt som Riksbanken varnar för bostadsbubblan.
Kanske dags för Thomas Östros att göra en Financial Times och damma av Marx-böckerna?
"Taxing capital
Published: May 31 2010 19:06 | Last updated: June 1 2010 09:27
A year ago, as political leaders sought intellectual support for stimulus spending, John Maynard Keynes, the great economist, returned to fashion. It may be time now to brush off those dusty copies of Karl Marx as well.
The bail-out of the financial system and the need to appease bond markets are largely problems of capital. Labour, meanwhile, bears the brunt of unemployment, depressed wages and, eventually, higher taxes. As the reaction of workers in Greece to its ferocious austerity measures has shown, attempts to deal with public debt loads can cause tempers to fray. The split between capital and labour may well be a false distinction. Imploding banks are bad for everyone and businesses need funding to expand and hire. But cash-strapped governments may increasingly be coming after the capital, too."
Sedan fortsätter Lex med att konstatera hur låg skatten är på kapitalinkomster jämfört med på arbete.
Men i Sverige tävlar de rödgröna med alliansen om vem som kan sänka fastighetsskatten mest, samtidigt som Riksbanken varnar för bostadsbubblan.
Kanske dags för Thomas Östros att göra en Financial Times och damma av Marx-böckerna?
Reinfeldt måste agera
EU:s uttalande igår om Israels angrepp på Ship to Gaza är pinsamt svagt. Om man läser noga står det inte ens tydligt att det är Israels våld man kritiserar, bara att våldet som inträffade måste fördömas. EU slår inte heller fast det kriminella i att angripa civila fartyg på internationellt vatten. Det behövs ingen undersökningskommission för att komma fram till det.
Så länge det inte finns en ordentligt opinion i Tyskland mot den politiska elitens tysta godkännande av Israels olika övergrepp är det svårt att få en fungerade EU-politik. Det hindrar inte att man måste försöka.
Då handlar det både om skarpa ord och om konkreta förslag. Carl Bildt var påtagligt dåligt informerad i går morse, men det politiska problemet i Sverige ligger hos statsministern. Fredrik Reinfeldts uttalanden i går var betydligt svagare än till exempel Jens Stoltenbergs.
Många aktivister har förts till israeliska fängelser. Fortfarande saknas två svenskar. Blockaden av Gaza fortsätter.
Detta är en statsministerfråga. Fredrik Reinfeldt måste för en gångs skull tala klarspråk om Israels övergrepp och entydigt slå fast att angrepp på internationellt vatten måste leda till att de ansvariga ställs inför rätta. Regeringen måste naturligtvis också kräva att de fängslade svenskarna omedelbart släpps.
[UPPDATERING Jag ser att Carl Bildt igår kväll slog fast det han borde kunnat säga långt tidigare, att attacken ägde rum på internationellt vatten.]
Andra om Israels attack: AB, Dagens Arena, DN, DN2, Ekot, Exp SvD, SvD2, med flera
Så länge det inte finns en ordentligt opinion i Tyskland mot den politiska elitens tysta godkännande av Israels olika övergrepp är det svårt att få en fungerade EU-politik. Det hindrar inte att man måste försöka.
Då handlar det både om skarpa ord och om konkreta förslag. Carl Bildt var påtagligt dåligt informerad i går morse, men det politiska problemet i Sverige ligger hos statsministern. Fredrik Reinfeldts uttalanden i går var betydligt svagare än till exempel Jens Stoltenbergs.
Många aktivister har förts till israeliska fängelser. Fortfarande saknas två svenskar. Blockaden av Gaza fortsätter.
Detta är en statsministerfråga. Fredrik Reinfeldt måste för en gångs skull tala klarspråk om Israels övergrepp och entydigt slå fast att angrepp på internationellt vatten måste leda till att de ansvariga ställs inför rätta. Regeringen måste naturligtvis också kräva att de fängslade svenskarna omedelbart släpps.
[UPPDATERING Jag ser att Carl Bildt igår kväll slog fast det han borde kunnat säga långt tidigare, att attacken ägde rum på internationellt vatten.]
Andra om Israels attack: AB, Dagens Arena, DN, DN2, Ekot, Exp SvD, SvD2, med flera
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
