Det är mer än tre månader till valet. En sak kan man redan säga med säkerhet utifrån SCB:s väljarundersökning: Centerpartiet är en stor förlorare i svensk politik.
Maud Olofssons stolta målsättningar om att (minst) fördubbla partiets röster verkar omöjliga att uppfylla. Med 4,6 procent av sympatierna handlar det tvärtom att överleva. Kristdemokraterna är vana att balansera på 4-procentsspärren. För Centern måste dagens siffor vara ännu en varning att partiet måste bli bättre på att slåss för att hela Sverige ska leva - inte bara Stureplan.
De rödgröna leder klart. Några kommentatorer lär säga att flertalet SCB-intervjuer gjordes för ett antal veckor sedan och att det skett omsvängningar sedan dess. Om det stämmer är svårt att veta. SCB är mer pålitligt än andra institut, som sällan har statistiskt signifikanta förändringar som underlag för kvällstidningarnas rubriker om "kris" eller "succé". I grunden får man nog lita till SCB:s siffror som det bästa som finns.
Socialdemokraterna kan ändå inte slå sig till ro. Här fem förslag om hur (S) ökar sina chanser att leda nästa regering:
Behåll fokus på jobben. En arbetslöshet på nära tio procent berör de allra flesta svenskar – även om det inte märks lika mycket i Stockholms innerstad som i andra delar av landet. Även de politiska journalisterna måste förr eller senare inse att jobben är valets huvudfråga för många, många, väljare. Men (S) behöver tala mer om människor än om siffror – och om olika livssituationer, om kvinnan med rötter i Turkiet vars vikariat tog slut likväl som om metallarbetaren från bruksorten som blev uppsagd efter 30 års anställning.
Ta striden om hälso- och sjukvården. Allianspartierna har förändrat vården i grunden, med ökat utrymme för privata vinster, med ojämlika vårdval, med krav på etableringsfrihet i hela Sverige. Även om Socialdemokraterna valt en rätt marknadsorienterad linje måste upprördheten över orättvisorna finnas där ända fram till valdagen. Mer av Mona Sahlins ilska på Tensta torg, mindre av Ilija Batljans hyllningar till privata vårdföretag. Människor över blockgränserna är arga på röveriet med skattepengar som borde gå till kvalitet i vården, inte till miljardvinster.
Lyssna på människors rädsla för brott. Socialdemokratin måste vara stenhård mot Sverigedemokraternas främlingsfientlighet, men inte behandla alla som funderar på att rösta på Jimmie Åkesson som rasister. Där finns också många proteströster mot de etablerade partierna. (S) behöver förstå vad som är viktigt för dessa väljare. Rädslan för brott är troligen en sådan fråga. Socialdemokraterna behöver vara närvarande i de områden där otryggheten är störst och tala om kampen mot brott som en rättvisefråga, inte så mycket på valplakaten, men desto mer när människor frågar vilka svar partiet har på deras oro.
Släpp fram fler företrädare. Mona Sahlin är en utmärkt partiledare. Förhoppningsvis har forskarna redan börjat sina studier av hur sexistiskt och fördomsfullt hon behandlas i många medier. Men varje parti behöver flera starka profiler i en valrörelse. Inget fel på de åtta som partiet gett huvudrollerna, men fler behövs på centrala platser i kampanjen. Till exempel Stefan Löfven med sitt förtroende bland industriarbetarna. Luciano Astudillo med sin folkrörelsekänsla och sin modernitet. Nalin Pekgul med sin förankring i Tenstabornas och sjuksköterskornas verklighet. Lossa lite på prestigen, Ibrahim Baylan, och låt många blommor blomma.
Pressa alliansen på svar om sitt alternativ. De borgerliga partierna har skickligt satt strålkastarljuset på de rödgrönas arbete för att komma överens, så att Reinfeldt idag framstår mer som oppositionsledare än som statsminister. Nu är det alliansen tur att komma överens om en politik som sträcker sig till 2014. Det verkar inte enkelt, särskilt inte i ljuset av dagens siffor. Socialdemokraterna måste ställa tydligare krav på att allianspartierna berättar vad de vill göra under nästa mandatperiod: till exempel om privata sjukförsäkringar, arbetsrätten, Nato, försvaret, och skatteutjämningen.
Dagens SCB-siffor visar att många fortfarande misstror den borgerliga alliansen. Hur Centern och Kristdemokraterna ska kunna hävda sig är den stora frågan inför valet just nu.
Andra om SCB: AB, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, GP,SvD,SvD2,SvD3,SvD4, Peter Andersson,Röda berget,Stefans konspirationer, Ulf Bjereld, med flera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaDet är en bra analys du gör. Huruvida kommentarer kommer utifrån att undersökningen gjordes färdig för 10 dagar sedan , det hör väl till det politiska spelet. Samtididgt tror jag inte på de senare undersökningarna. Det har varit mycket märkligt ett plötsligt opinionstapp utan att det har hänt ngt politiskt. Då blir man skeptisk mot just undersökningarna.
Jag tror du tar upp ngt mycket viktigt som fler i rörelsen tar till sig. Att heta MOna Sahlin är inte lätt just nu, i och med den fokusering och det mediadrev som existerar, tvingas Sahlin in i rampljuset. Risken är att det blir en Persson effekt, återupprepandes från förra valet.
Så din analys om att släpp fram fler företrädare det skapar bara en bredare bild av S som bara är bra, anser jag.
I övrigt en mycket klok analys och en strategisk ansats. Bra!
Mvh
Peter
Hej Mats,
SvaraRaderajag gillar din krönika och inte minst ditt förslag om att "tala om kampen mot brott som en rättvisefråga". Ojämlikhet är en källa till brottslighet. Det är också de utsatta i samhället som drabbas hårdast av brottslighet i sin vardag. Vi borde kunna profilera oss i denna fråga - på det sätt som jag tycker att Thomas Bodström ibland lyckas göra. Kampen mot brott ska vara en del i kampen för jämlikhet och rättvisa. Ungdomarna bör stå i fokus. Jag ska försöka ta med mig detta i valrörelsen.
Hälsar Lena Sommestad
Hej,
SvaraRaderaMycket bra krönika! Väldigt viktigt att INTE behandla alla som röstar på sd som rasister. Jag delar helt uppfattningen att S måste släppa fram fler personer i debatten! Och det är väl det som är Mona Sahlins styrka; Ett breddat ledarskap. Allt behöver inte gå via henne. Som du säger; Låt alla blommor blomma....
Hälsningar
Henrik
Bra krönika. Inte minst om brott: det måste gå att föra fram att man tuff både mot brott och brottens orsaker (som Tony Blair uttryckte sig om jag minns rätt). Polisen måste ta fler bovar, och fortare!
SvaraRaderaDet förvånar mig att ME inte har med miljön i sina fem punkter, både för att det är viktigast i sig och för att det allmänt är en fråga om trovärdighet. Borgarnas miljöpolitik består ju bara av mer kärnkraft, mer handelsgödsel och att vidta klimatåtgärder någon annanstans.
Mer generellt tror jag att mer konfrontation är bra, av tre skäl.
1. Talet om "trängsel i mitten", moderaternas påståenden om att de "värnar välfärdens kärna" ger legitimitet åt att rösta borgerligt av egoistiska skäl. Men dom vill inte associeras med rofferi, typ utförsäljning av barnstugor till underpris eller med politik som skapar misär.
2. Om det framgår klart att det är ett val mellan ökade och minskade klyftor (och inte om vem som är dugligast på att göra ungefär samma sak) så mobiliseras väljare från soffan. Det gynnar vänstern mer än högern.
3. Ju tydligare alternativ, desto mindre chans för sd. En röst på sd är mer ett tecken på uppgivenhet än ett verkligt ställningstagande.
Konfrontation har inget egenvärde. Politiska allianser bildas, förändras och upplöses. Men just det här valet blir svårt att vinna med lågmält statsmannaskap.
Fredrik