God journalistik och bra personalpolitik hör ihop

"Utfryst från DN". Tidningen Journalisten beskriver i sitt senaste nummer hur Dagens Nyheter behandlade journalister som arbetsgivaren inte ville ha kvar i sin nya organisationsplan.

Kritiken har funnit tidigare. Journalisten har gjort ett utförligt arbete med att kartlägga vad som egentligen hände. Det är en skrämmande berättelse om bristen på rimlig personalpolitik.

Mediebranschen är i kris. Inkomsterna minskar för många företag. Nedskärningar kan vara nödvändiga (även om man kan notera hur vissa mediekoncerner går med stora vinster samtidigt som personalen skärs ned). Det är inget lätt chefsuppgift att minska personalstyrkan.

Krisen är ändå inget försvar för att behandla medarbetare illa. Dagens Nyheter är ett exempel bland flera. Det är bra att branschmedier som Journalisten granskar vad som sker. Hade samma sak hänt till exempel inom kommunal förvaltning skulle rubrikerna sannolikt varit större även i vanliga nyhetsmedier.

Personalpolitik är inte bara en fråga för VD och medieföretagens personalchefer. Det går inte att skilja det publicistiska uppdrag som en chefredaktör har från ansvaret för hur medarbetarna behandlas. Därför är det bra att Peter Wolodarski nu kommenterar det som skett på Dagens Nyheter.

Mod är en förutsättning för bra journalistik. När medarbetarna känner att ledningen har tilltro till dem så ökar möjligheterna till angelägna texter och inslag. Det är bra även kommersiellt. Dessutom har journalister och övriga anställda i medieföretagen ofta minst lika god känsla för mediemarknaderna som en del "strateger" från handelshögskolorna. Mediechefer gör klokt i att lyssna mer på sina medarbetare inför strategibesluten.

Att vara ansvarig utgivare kräver integritet i publicistiska beslut. Att inte ha motsvarande integritet och stå upp för en rimlig personalpolitik minskar förtroendet för chefredaktörer och övriga mediechefer. Journalistförbundet driver de anställdas rättigheter på ett bra sätt. Jag skulle önska att organisationer som Utgivarna också blev tydligare om behovet av bra personalpolitik.

De osynliga murarna

Friskolor släpper inte in flyktingbarn. Det är vinkeln på en artikel i Dagens Samhälle (som jag inte hittar på nätet, men Helsingborgs Dagblad skriver om samma ämne).

Helsingborg är ett exempel. På några månader har 210 nyanlända barn börjat i kommunen. Många av dem kommer från inbördeskrigets Syrien. Ungefär 200 av barnen går i grundskolor som kommunen driver, enbart tio av dem i en friskola. Detta trots att friskolorna sammanlagt tar emot 24 procent av eleverna i kommunen.

Siffrorna kanske ändrar sig något när det gått lite mera tid, men trenden är tydlig och finns i andra kommuner. Ett centerpartistiskt kommunalråd i Västerås säger till Dagens Samhälle att hon aldrig tänkt tanken att flyktingbarnen ska börja i friskolor.

I den lilla kommunen Uppvidinge finns enligt Dagens Samhälle 170 barn i grundskolan som är asylsökande eller just fått uppehållstillstånd. Ingen av dem går i den friskola i Älghult där många av dessa barn bor. Däremot är 62 av 167 barn i den kommunala Alstermoskolan någon halvmil bort nyanlända.

Mest intressant är kommentaren från Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund. Hon har inte tänkt på frågan om hur friskolor ska kunna ta emot fler flyktingbarn. "Men det finns ju ett regelverk med ett kösystem", säger hon. "Man kan inte ha en gräddfil för de här barnen." Skolinspektionen menar att det inte går att ha ett särskilt kösystem för flyktingbarn.

Effekten tycks bli att kommunalt drivna skolor tar emot oproportionellt många nyanlända elever medan det är friskolorna som får en "gräddfil" förbi den kostnad det innebär med extra resurser för dessa elever. Ett av många exempel på de osynliga murar som upprätthåller och förstärker segregationen. Och som Ulla Hamilton "inte tänkt på".

Jag har skrivit om ett antal andra sådana mekanismer, som krångliga skolval, kommuner som inte bygger hyresrätter, onödiga språkkrav för att få yrkesgodkännanden, med mera. Om riksdagspartierna verkligen vill förbättra flyktingmottagandet och bryta segregationen vore ett bra inslag att gå igenom alla regelverk och metoder som stänger ute människor med utländsk bakgrund. Reglerna om kösystem och nyanlända elever är ett uppenbart exempel.