Politisk korruption är ett miljögift

Stopp för oberoende rapportering om Sveriges klimatpåverkan. Det är en av Tidöregeringens förändringar genom Naturvårdsverkets nya instruktion, som smögs igenom i juli. Nu måste myndigheten först komma överens om siffrorna med Regeringskansliet, innan Sverige skickar uppgifterna till EU och FN:s klimatkonvention. Det skiljer sig från SCB, som sköter internationell rapportering själv, och kan få stor betydelse till exempel för bilden av skogens klimatpåverkan. Det nya kravet på att vara överens med det politiskt styrda Regeringskansliet gäller alla Naturvårdsverkets ansvarsområden, även till exempel kontroversiella frågor kring biologisk mångfald.

Om regeringen inte tror att en generaldirektör kan säkerställa sin myndighets kvalitet går det att föra en dialog och ytterst att byta chef. I stället valde Ulf Kristersson och Romina Pourmokhtari att öka den politiska styrningen. Det är en av många tveksamheter kring den nya instruktionen.

Centerpartiets Rickard Nordin med flera har kritiserat att Naturvårdsverket inte längre ska vara ”pådrivande” i miljöarbetet. 

Nya formuleringar om samhällsekonomisk effektivitet och hänsyn till företags konkurrenskraft kan påverka hur myndigheten agerar i miljöprövningar. ”En sådan här reglering kan bli problematisk vid prövning av miljöfarliga verksamheter”, skrev tjänstepersonerna på Naturvårdsverket själva i dialogen med Regeringskansliet och fortsatte ”Enligt miljöbalken så är vårt uppdrag där att tillvarata miljöintressen, och inte samhällsekonomi”. Detta framgår av allmänna handlingar, som jag begärt ut.

Man kan se den nya instruktionen som en kodifiering av Tidöregeringens tidigare styrning genom regleringsbrev och särskilda uppdrag. Visst. En instruktion smäller ändå högre, det vet alla som har arbetat på en myndighet. Och även om ”samhällsekonomisk effektivitet” och ”hänsyn till företags konkurrenskraft” kan tolkas på olika sätt skiljer det sig från Naturvårdsverkets tidigare uppgift att främst se till skyddet av miljön.

Regeringen styr riket och har förstås rätt att sätta sin prägel på miljöarbetet. Det får väljarna snart ta ställning till. En ny regering kan ändra instruktionen eller ge signaler på andra sätt. Men om Tidöpartierna behåller makten och Sverigedemokraterna ingår i regeringen blir den nya instruktionen ett kraftfullt verktyg i den löpande styrningen av Naturvårdsverket.

Smusslandet med beslutet illustrerar hur Ulf Kristersson och hans kollegor urholkat principer för god förvaltning, något som Anette Novak och Göran Sundström nyligen belyst i rapportserien Skymningsläge för Arena Idé.  Intressekonflikterna är många, till exempel genom Fållöknastiftelsen där statsministerns fru Birgitta Ed är drivande.

Regeringen tog beslutet om den nya instruktionen 23 juli, mitt i sommarsemestrarna, och det gick inte att ta del av förändringarna när beslutet först blev offentligt. Romina Pourmokhtaris departement påstod i samrådet med andra departement att ändringarna inte hade några miljökonsekvenser, och gjorde inte någon konsekvensbeskrivning.   

Efter valet 2022 strömmade public affairs-konsulter med hemliga uppdragsgivare in i regeringskvarteren. Det är ingen slump att presskontakten för den nya instruktionen kom direkt från konsultbolaget Bellbird, eller att den ansvariga statssekreteraren Helena Dyrssen gick över från Nordic Public Affairs där mäktige Johan Jakobsson, statssekreterare hos Ulf Kristersson, tidigare var chef. Bägge byråerna har arbetat mycket med miljöfrågor. Direkt från Svenskt Näringsliv kom Johan Britz, vikarierande miljöminister under delar av den tid då instruktionen togs fram. Innehållet har stora likheter med vad Svenskt Näringsliv drivit, på egen hand och sannolikt via public affairs-byråer.

Samma sak gäller andra miljöfrågor. Skyddet av skog med höga naturvärden, till exempel. Den ansvarige kristdemokratiske statssekreteraren hade en lång bakgrund i public affairs-branschen med hemliga kunder. Gruvnäringens gräddfil förbi naturskyddslagar har jag beskrivit i boken Skuggspel. Kampanjen för avregleringar i EU har fått den europeiska miljörörelsen liksom Europafacket att hissa röda varningsflaggor. En tjänsteperson med lång erfarenhet från Regeringskansliet berättar hur den politiska ledningen uppmanat till ”informella” möten med enskilda företag för att ”prata lite” om miljökrav utan tjänsteanteckningar, någon hen aldrig upplevt tidigare.

I ett större perspektiv har de professionella lobbyisterna förändrat Romina Pourmokhtaris parti. Johan Jakobssons bolag Nordic Public Affairs fanns i centrum för kampanjen som gjorde Nyamko Sabuni till partiledare och öppnade dörren för Sverigedemokraterna. Även om Liberalerna skulle försvinna från Riksdagen är banden mellan public affairs-bolagen och deras kunder täta även med andra Tidöpartier, och i viss utsträckning även med Socialdemokraterna.

Tidöregeringen började mandatperioden med att lägga ned Miljödepartementet. Miljölagar har urholkats, i Sverige liksom i EU. Nu avslutar man med förändrade uppgifter för Naturvårdsverket, som varit pådrivande för decennier av framsteg i miljöarbetet.

Harvardprofessorn Lawrence Lessig varnar i Republic, Lost för ”beroendekorruption”, att nätverk och förhoppningar om framtida välbetalda jobb påverkar beslutsfattare. OECD har samma budskap. Professor Roger Karapin skriver om vikten av starka myndigheter och riskerna med lobbying i boken Political Opportunities for Climate Policy. Sverige har tyvärr blivit ett exempel på det som forskarna och OECD varnar för.

Korruption är ett miljögift.

Uppdatering: här några av Naturvårdsverkets kommentarer:

Om klimatarbetet (paragraf 5):

Ur KN-departementets delningsmissiv:

Uppdatering 260911: Det är värt att poängtera att skrivningen om internationell rapportering "i samförstånd med Regeringskansliet" gäller alla frågor inom Naturvårdsverkets ansvarsområde. Rapporteringen om biologisk mångfald är en sådan kontroversiell fråga, som tidigare fått regeringen att ge specifika direktiv om skogen, vilket bland annat WWF kritiserat. Naturvårdsverket ifrågasatte i samrådet om den nya instruktionen formuleringen om "i samförstånd med" och skrev: 

"Vi har gärna en fortsatt dialog om detta, då vi ser att det blir mycket arbetsamt och svårt att veta vem som egentligen bär ansvaret för rapporteringarna.

Politiskt känsliga frågor sorteras inte alltid med lätthet in under rapportering. Vi har t.ex. stresstest av art- och habitatdirektivet, det har varit frågeformulär inför nya EU-rättsakter mm.". 

När det gäller klimat finns även klimatrapporteringsförordningen. Naturvårdsverket tog upp behovet av samordning mellan denna förordning och instruktionen, men det verkar inte ha skett. Formellt levererar Naturvårdsverket underlag för viss internationell klimatrapportering till Regeringskansliet, men det har hittills varit myndigheten som oberoende har tagit fram siffrorna. 

Jag har uppdaterat första stycket utifrån dessa kompletteringar.  

Hoppfull insikt om segregation och uppväxtvillkor av Magdalena Andersson

Det är sällan som ledande politiker berättar om tidigare misstag. Särskilt i en valrörelse.

Därför hedrar det Magdalena Andersson att hon svarade ärligt på gymnasieelevers frågor nyligen. Efter att ha talat om många ämnen blev det frågestund. En elev undrade: "Hur ska väljarna kunna lita på er integrationspolitik när segregationen ökade under ert styre?", berättar Aktuellt i Politiken. Magdalena Andersson tyckte att det var en "högst relevant" fråga och tog upp problemen när många asylsökande kom under kort tid 2015. Sedan kom en annan fråga: vilka egna beslut tycker du i efterhand var fel? Svaret:

"Det jag själv har tänkt mycket på är framför allt att efter flyktingkrisen 2015 så hade jag som då var finansminister, om jag hade kunnat backa bandet, lagt mer resurser och kraft på dem som kom till Sverige, och på människorna som bodde i de områdena dit många av de här sedan flyttade...Man skulle ha satsat mer resurser på just de områdena. Det blev inte bra."

Att Magdalena Andersson säger detta ger hopp. Om hon blir statsminister igen får man hoppas att insikten omvandlas till konkreta satsningar för framtiden, som behöver vara betydligt större än i Socialdemokraternas budgetmotioner under denna mandatperiod (se till exempel mitt förra inlägg här). 

Integrationen är den glömda tillväxtfrågan

Var fjärde elev i nionde klass är född utomlands eller har två föräldrar som är det. Fortfarande är det stor skillnad i skolresultat mellan dessa elever och 9:or med svensk bakgrund. 87 procent av flickorna och 88 procent av pojkarna med svenska bakgrund blev behöriga till gymnasieskolans nationella program 2025, konstaterar Skolverket. Motsvarande siffror var 77 procent av flickorna med utländsk bakgrund och 74 procent av pojkarna. 

Var fjärde elev med utländsk bakgrund fick alltså inte tillräckligt godkända betyg, tio år efter den stora flyktingvågen. Sakta blir de genomsnittliga meritvärdena bättre för denna grupp. Det nya betygssystem som Riksdagen beslutat kommer att öka andelen behöriga, men det betyder inte att kunskaperna i sig ökar och många kommer fortfarande att ha för dåliga resultat för att komma in på de nationella programmen. Att det inte skett större förbättringar under så många år är uppseendeväckande. Ändå skapar det varken rubriker eller politiska utspel om rejäla ekonomiska satsningar. 

Bättre uppväxtvillkor och skolresultat är framför allt en jämlikhetsfråga. Det är också en underskattad fråga för ekonomisk tillväxt. Att fler klarar grundskolan bra underlättar kompetensförsörjningen och minskar riskerna för sociala problem inklusive kriminalitet. Nationalekonomer har försökt kvantifiera några sådana aspekter, som Anders Österberg och jag lyft fram tidigare. 

Ändå diskuterar de politiska partierna sällan integration som en tillväxtfaktor. De rödgröna partierna satsar bara småpengar i sina budgetmotioner jämfört med behoven, och Tidöpartierna verkar inte bry sig särskilt mycket utöver skattesänkningar. Det är bra att enstaka politiker som Anders Ygeman tar upp problemen med bristande kunskaper, men inte heller Socialdemokraternas vallöften räcker. 

Samma sak gäller andra integrationsåtgärder, som skulle öka sysselsättning och tillväxt. 

Vad beror detta på? Jag skulle kunna skriva flera bokkapitel om det efter att varit engagerad i frågorna sedan 1980-talet. En faktor är att myndigheter inte gjort sitt jobb och beskrivit verkligheten som den är, till exempel tydligare lyft fram behovet av stora investeringar när andelen elever med utländsk bakgrund ökade så kraftigt (se Skolverkets senare figur nedan). Det gäller även tandvård, psykiatri och mycket annat. Jag har fortfarande inte sett någon samlad beskrivning från de ansvariga myndigheterna av välfärdsbehoven som tar ordentlig hänsyn till flyktingmottagandets omfattning och diversitet.

Invandringen ger också ekonomiska fördelar, men investeringar för bättre integration är nödvändiga både för social sammanhållning och för ekonomisk tillväxt. Kommer någon politiker eller medieredaktion att lyfta det under de återstående dagarna till valet 13 september? 

Starka skäl för Kristerssons ömma tår

Moderaterna går till attack mot medier som granskar kopplingarna mellan statsministern, hans fru Birgitta Ed och inflytelserika lobbyister. Partisekreteraren Karin Enström hävdade att Dagens Nyheters avslöjande om Eds jobb i Strängnäs var ett politiskt slagträ. "Det måste finnas en gräns för när en privatperson blir riksnyhet enbart därför att hon är gift med en statsminister", skrev Enström. Själv talade Ulf Kristersson i en tidigare intervju om att andra har intresse av att misstänkliggöra. 

Detta är inte att ta riskerna med beroendekorruption på allvar. Birgitta Ed och hennes affärspartner Göran Thorstenson har spelat en central roll i svensk lobbyism under decennier, som bland annat Klägget uppmärksammar. Marcus Larsson och Åsa Plesner har beskrivit deras roll för vinstdrivande skolor utförligt i boken De gränslösa.

Problemet är snarare att många politiska journalister inte tillräckligt beskriver hur dold påverkan förändrat Sverige. Väljarna borde få bättre chanser att veta det före 13 september.

Kortsiktig kapitalism hotar klimatet

Den gröna färgen försvann fort. Flera av världens största bolag överger sina klimatlöften. BP och Shell vill utvinna mer olja än de tidigare sagt, samtidigt som de minskar satsningarna på förnybar energi. Liknande exempel finns i andra sektorer.

Tryck från aktieägare som vill ha snabb avkastning spelar en central roll för omsvängningarna. Särskilt från riskkapitalister. 

Frédéric Samama är en förgrundgestalt inom hållbara finanser. Han spelade tillsammans med svensken Mats Andersson en central roll när stora fondförvaltare gick samman i Paris 2015 och lovade placera sina pengar på ett mer klimatvänligt sätt.

Nu är Samama bland annat knuten till Colombia University och har nyligen skrivit boken The Enigma of Climate Inaction. Mycket läsvärd.

Ett av hindren för klimatåtgärder som han ser är att börsbolag styrs av alltför kortsiktiga ägare. Att maximera vinsten för aktieägarna är ett felaktigt mål, menar han. Företag har ett bredare ansvar, menar han. Men "corporations are facing a virtual absence of long-term investors". Numera byter många aktier ägare snabbt. "Under these conditions, it is unrealistic to expect corporations to commit to medium- to long-term strategies, which take between five and seven years to bear fruit", skriver Samama.

Att kritisera kortsiktig kapitalism är förstås inte nytt. I en tid där många storbolag backar från klimatåtagandena är det ändå värt att påminna om kritiken inte bara kommer från vänsterhåll. Diskussionen om företags ansvar som en del av samhället är bredare än så.

Oppositionspartierna bör föreslå skarpare lag om lobbning

Ett viktigt steg framåt, men mycket återstår för god öppenhet i svenskt offentligt beslutsfattande. Det är slutsatsen efter en snabb genomläsning av regeringens lagrådsremiss "Ökad insyn i politiska processer".

Sverige ser ut att få ett lobbyregister 1 juli 2027. Det är på tiden, och hade knappast hänt utan envist arbete av öppenhetsaktivister och engagerade riksdagsledamöter. Den internationella kritiken från bland annat Europarådets Greco har också haft betydelse.

Man ska glädjas över framsteg. Regeringens förslag kommer att öka öppenheten.

Samtidigt finns det stora möjligheter till förbättringar. Här vill jag nämna fyra punkter:

* Att definiera påverkanskommunikation enbart utifrån kontakter är problematiskt. Mycket sker på annat sätt, till exempel genom medier (både traditionella och nya). EU har en bredare definition, där handlar det om påverkan av beslut i stort.

* Dessutom gör regeringen undantag för bland annat kontakter i samband med "paneldebatter". Visst, utgår man enbart från kontakter som begrepp blir det svårt att skapa ett fungerande system för till exempel alla aktiviteter i Almedalen utan ett sådant undantag. Men mycket påverkan sker ju just i sådana sammanhang, man bjuder in beslutsfattare till ett panelsamtal eller en av de många "arenor" som skapats just för informella samtal som inte registreras. En bredare definition av påverkansarbete, som i EU, minskar möjligheter att kringgå lobbyregistreringen.

* Det är en stor brist att begränsa registreringen till att påverka ärenden. Mycket påverkan gäller att överhuvudtaget få upp en fråga på dagordningen, eller hindra den från att komma dit (som många andra också har påpekat).

* Slutligen om registret: att inte EU-arbetet finns med vad gäller den avgörande fasen av förberedelser och förhandlingar är ett stort minus, och ärligt talat rätt obegripligt om man ser till regeringens intentioner. 

Att minska risken för "inflytandekorruption" kräver även en rad andra saker, som jag skriver om i boken Skuggspel. Till exempel krav vid nyanställningar i Regeringskansliet, hårdare regler mot "svängdörrar", att partierna inte tillåter sina representanter att ha dubbla uppdrag. Max Andersson tar upp fler viktiga punkter om bland annat partibidragen och kommunerna här.  

Socialdemokraterna beslöt på sin kongress förra året att arbeta för ett "verkningsfullt" lobbyregister. Det borde leda till en motion om skärpningar av lagrådsremissen. Miljöpartiet och andra i oppositionen har också anledning att kräva förändringar. 

En sak är klar: med regeringens förslag har kommersiella arrangörer av panelsamtal och "arenor" goda tider att se fram emot. 

Tar Magdalena Andersson strid mot utrensningen av EU-regler som skyddar löntagare och miljön?

Jag ser att Ulf Kristersson skrivit till övriga partiledare om en pakt för "konkurrenskraft" inför EU-ledarnas möte på torsdag. Hoppas att de rödgröna partierna är medvetna om den riktning som nu stakas ut av industriorganisationer och Kristerssons partikamrater i EPP, med en storskalig utrensning av regler som fackförbund, konsumenter och miljöengagerade i EU drivit fram, liksom tidigare socialdemokratiskt ledda svenska regeringar. Det gäller kemikalierisker i arbetsmiljön, medbestämmande i företag, många klimat- och miljöregler,och mycket mer. Att det marknadsförs som enbart "förenkling" är vilseledande.

Därför är det ingen slump att Europafacket liksom europeiska miljöorganisationer nu startat motkampanjer. Detta kan bli en viktig valfråga i Sverige 2026 när fackförbund med flera på allvar börjar protestera även här, liksom förslaget till tjänstedirektiv blev i EU-valrörelsen 2004. Vilken sida hamnar (S)-ledningen på?

Europafackets inspel till EU-ledarnas möte finns här. Min senaste artikel i ämnet här. 

Egen ledningsförmåga avgörande för att minska USA-beroendet

Det är fascinerande att se hur tidigare Nato-entusiaster nu yrvaket ser problem med USA-dominansen i alliansen. Men viktigare är vad Sverige ska göra nu.

Flera argumenterar för ett närmare samarbete med europeiska länder. De nordiska, Tyskland, Polen, balterna. Storbritannien, Frankrike. Att ytterhögern kan få makten i något av de stora länderna är en riskfaktor, visst, men det är ändå svårt att se till exempel att AfD skulle styra i Tyskland under de närmaste åren. Magdalena Andersson och Peter Hultqvist har presenterat en klok linje om närmare samarbete med våra grannländer för att bland annat skydda Gotland.

Ett problem är ändå att försvarsplaneringen numera sker inom Nato och att ledningsförmågan för större operationer bara finns där. Därför borde Sverige bejaka en större oberoende förmåga hos till exempel Joint Expeditionary Force, JEF. I denna text finns några intressanta tankar om hur det kan ske utan att framstå som att undergräva Nato.

Jag har fler förslag i min artikel från förra veckan. Att minska beroendet av USA är en bredare fråga än militär säkerhet. Sverige behöver till exempel byta linje i EU-politiken och dels bejaka en mer aktiv industripolitik, dels en större budget, för att till exempel bygga en mindre känslig digital infrastruktur, minska sårbarheterna i försvarsmateriel, och stärka EU:s regioner nära Ryssland.

Slutligen: försvarspolitiker och höga svenska militärer måste snabbt ändra sina tankemönster. Reflexmässiga svar från ÖB och chefen för försvarsstaben att USA går att lita på duger inte.