63 förslag mot segregationen - investera och lagstifta för social sammanhållning

Ställ krav på kommunerna att planera för nya hyreslägenheter. Rusta upp miljonprogrammet. Skärp arbetet mot diskriminering. Öka platserna på yrkesutbildningar. Se till att alla skolor tar emot nyanlända elever, även friskolor. Förbättra arbetsvillkoren i äldrevården. Sätt upp mål för andelen chefer med utländsk bakgrund i offentlig förvaltning.

Det är några av de 63 förslag för sammanhållning och mot segregation som jag beskrivit i ett antal blogginlägg under lediga dagar kring jul och nyår. Texterna finns här:

1. Nu behövs en offensiv för sammanhållning
2. Fler bostäder och insatser mot segregationen
3. Rättvisa uppväxtvillkor
4. Bra hälsovård oavsett bakgrund
5. Fler jobb och mer kunskap
6. Motverka diskriminering
7. Ett solidariskt EU
8. Trygghet är en rättvisefråga
9. Rusta upp miljonprogrammet
10. Makt och folkrörelsearbete
11. Visst går det att finansiera investeringar mot segregationen

Visst går det att finansiera investeringar mot segregationen

Tidigare inlägg i denna serie har innehållit förslag om ökade satsningar och resurser på ett antal områden. Sådana förslag är sällan trovärdiga om inte finansieringen redovisas. 

Samtidigt händer det att svårigheterna överdrivs. Sverige har starka statsfinanser. Därför är det ingen slump att Finanspolitiska rådet och andra bedömare ser ett utrymme för att investera i bättre flyktingmottagande under de närmaste åren. Finansminister Magdalena Andersson har också övergett ”krona för krona”-principen för nya reformer med hänvisning till det stora antalet flyktingar.

Ett liknande resonemang går att föra när det gäller investeringar mot segregationen och för rättvisa uppväxtvillkor för alla barn och ungdomar. Det är framtidsinvesteringar. Den ekonomiska politiken behöver läggas om för att ge utrymme till väsentligt större investeringar för bostadsbyggande och andra åtgärder mot segregationen, i storleksordningen tiotals miljarder kronor under de närmaste åren.

Därmed inte sagt att det bara är att blåsa på med nya utgifter. Fortfarande behövs en noggrann prövning av vad som är rimligt. Det finns också ett betydande utrymme för effektiviseringar på myndigheter och i annan skattefinansierad verksamhet.

Det mest rimliga sättet att hitta ekonomiskt utrymme för framtidsinvesteringar är att ändra överskottsmålet. Sverige har redan en av västvärldens lägsta statsskulder.

En annan möjlighet är att öka statens inkomster, exempelvis genom att höja kapitalskatter, återinföra fastighetsskatten och/eller dra tillbaka det senaste jobbskatteavdraget. Sverige har exempelvis låga kapitalskatter jämfört med tanken på 30 procent i skattereformen 1990 (jfr Erik Åsbrink i DN 2015-12-28). Det finns också goda skäl att skärpa åtgärderna mot skattefusk och svartarbete – inte minst för att flyktingar och ”gömda” inte ska bli utnyttjade. Elektrikerförbundet hör till dem som argumenterat klokt för ökad skattekontroll och fler insatser för ”vita jobb”. Att förstärka Skatteverket är både en rättvisefråga och en väg att öka statsinkomsterna.

Det tredje sättet är att minska andra statliga utgifter, till exempel genom att senarelägga höjningar av a-kassan och ersättningstaken i socialförsäkringarna. Det vore en olycklig väg, men den som inte är beredd att välja någon av de två tidigare finansieringssätten kommer att tvingas till sådana svåra val.

Makt och folkrörelsearbete

Makten i Sverige är ojämnt fördelad. Det är tydligt också vad gäller etnisk bakgrund. Trots att många svenskar har utländsk bakgrund är det ont om chefer med rötter utanför Europa i näringsliv och statsförvaltning. De gäller särskilt människor från Mellanöstern och Afrika. Stefan Löfvens regering är ett välkommet undantag med flera skickliga statsråd som har utomeuropeisk bakgrund. 

Föreningslivet har central betydelse för den sociala sammanhållningen. Det ideella engagemanget för flyktingar är starkt, och många lägger ideella arbetstimmar på läxläsning och annat föreningsarbete som motverkar segregationen. Det är angeläget att stat och kommuner ökar stödet till föreningslivet, inte minst när det gäller samlingslokaler som är en bristvara på många håll. Projektsatsningar för integration har fått kritik, men kan spela en viktig roll om de utformas på ett bra sätt. Att de inte löser alla problem är ett dåligt motargument, även mindre förbättringar är viktiga.

Här några möjliga initiativ för en jämnare maktfördelning och bättre förutsättningar för folkrörelsearbete: 

1. Fortsätt stödet till föreningslivets och studieförbundens arbete för nyanlända flyktingar.

2. Bidra till fler mötesplatser bland annat genom stöd till föreningslokaler och krav på samlingslokaler vid byggande.

3. Sätt upp mål och uppföljningskrav för andelen chefer med utländsk bakgrund i offentlig förvaltning.

4. Beskriv utvecklingen vad gäller chefer med utländsk bakgrund i näringsliv och organisationer, uppmuntra debatt om denna fråga.

5. Fortsätt projektsatsningar för integration men utforma kriterier för stöd på ett bättre sätt med lärdomar från tidigare erfarenheter. Motgångar kan inträffa, men det är fel att ge stöd till organisationer som inte respekterar fundamentala värderingar som kvinnors rättigheter.

Rusta upp miljonprogrammet

Flera analyser (bland annat av Jan Edling) visar att det finns ett stort utanförskap i miljonprogrammets hyresbostadsområden. En politik för sammanhållning behöver vara bredare än satsningar på miljonprogrammets flerbostadsområden. Insatser mot segregation handlar lika mycket om villaområden som om betongstadsdelar., men de offentliga satsningarna behöver vara större i ekonomiskt utsatta områden.

Investeringar i sådana stadsdelar är en central del av ett program mot segregationen. Förortscentra, utemiljöer och bostäder måste rustas upp.  De elever som börjar skolan i sjuan utan att kunna svenska behöver mer stöd. Vårdcentralerna behöver bli bättre på att möta behoven hos människor från krigshärjade länder.  Bibliotek och fritidsgårdar behöver få ökade resurser. Och så vidare.

Mycket är positivt i miljonprogramsområdena.  Men behoven är stora och utvecklingen på väg åt fel håll i flera avseenden. Tidigare avsnitt i denna serie har tagit upp en rad åtgärder som gäller skola, arbete, vård, trygghet och bostäder. Här ett par övergripande punkter:

1.Rusta upp miljonprogrammet. Mona Sahlin lovade på sin tid 15 miljarder kronor under sex år. Pengarna försvann gradvis i budgetprocesserna. Nu inför regeringen ett stöd till miljöupprustning. Det är bra, men satsningen behöver vara större och omfatta fler aspekter, som stöd till lokal infrastruktur och föreningsliv.

2. Ge SCB i uppdrag att årligen kartlägga utvecklingen i miljonprogrammets hyresbostadsområden.

Trygghet är en rättvisefråga

Våldsbrotten minskar enligt statistiken – men skillnader är stora mellan olika delar av Sverige. Rädslan för brott är större i ekonomiskt utsatta områden.  ”Mindre” brott har också betydelse för tilliten i samhället. Här är några möjliga initiativ:

1. Satsa på fler förebyggande insatser – fler vuxna, stöd föreningsliv, ungdomsverksamhet.

2. Ge större resurser till polisen, både närpolis och särskilda insatser mot gängbrottslighet.

3. Förändra insatserna för unga brottslingar, se över dagens ungdomshem, inrätta jourdomstolar för snabbare domar och vård, ge ökad stöd till uppföljningsprojekt när strafftiden är slut.

4. Fortsätt arbeta för en allsidig rekrytering till polis och rättsväsende (vissa förbättringar har skett men mer behövs). Ge ansvariga myndigheter ett tydligt uppdrag att motverka diskriminering i rättsväsendet.

5. Skärp insatserna mot tillgången till vapen utan tillstånd.

6. Utred privatiseringen av säkerhet, bland annat genom vaktbolagens ökade roll. Behövs strängare föreskrifter/uppförandekoder? Ska kommuner kunna medfinansiera lokala poliser i vissa fall?

Ett solidariskt EU

Flyktingfrågan var i centrum för EU under år 2015 och förhandlingarna fortsätter under år 2016. Det är angeläget att fler länder tar ansvar. Sverige bör fortsätta att driva på för asylrätten och för ett solidariskt ansvar mellan medlemsländerna. Samtidigt är det viktigt att bredda diskussionen och lyfta fram mångfaldens fördelar på en kontinent där de demografiska utmaningarna är stora. Arbetet mot diskriminering behöver skärpas. Alldeles för många människor i Europa blir sämre behandlade än andra på grund av sin hudfärg, sitt kön, sin ålder, sin sexuella läggning eller sitt funktionshinder. Här är några möjliga initiativ:

1. Bli tuffare i förhandlingarna om ett solidariskt flyktingmottagande. Det är orimligt att länder som får mångmiljardstöd från EU:s budget vägrar ta emot asylsökande. Sverige bör som nettobidragsgivare till EU tydligt deklarare att detta blir en fråga i nästa förhandling om långtidsbudgeten om situationen inte ändras.

2. Driva arbetet mot strukturell diskriminering som en del av EU:s politik för tillväxt och social sammanhållning. Bostadssegregation behöver motverkas, barriärerna och utslagningen på arbetsmarknaden måste minska, skolorna ska klara att ge alla barn goda livschanser, klasskillnaderna i hälsa måste minska. Till stor del faller åtgärderna inom medlemsländernas ansvarsområde, men EU bör använda sin ”öppna samarbetsprocess” och den europeiska semestern för att sätta upp fler gemensamma mål. Sverige kan ta fram konkreta förslag om detta som inspel till översynen av EU 2020-strategin och den ”pillar of social rights” som Jean-Claude Juncker talat om.

3. Verka för en skärpning av EU-reglerna mot diskriminering. Många blir särskilt illa behandlade därför att de till exempel är både homosexuella och muslimer. Åtgärderna mot sådan multipel diskriminering behöver förstärkas. Fördragets möjlighet till förstärkt samarbete kan vara en väg framåt om förhandlingarna i ministerrådet inte leder till resultat.

4. Använd rättighetsstadgan. Lissabonfördraget gör det möjligt att ta nya steg för att garantera medborgarnas grundläggande rättigheter. Sverige kan ta fram förslag om till exempel asylsökandes rättigheter, åtgärder mot hatbrott, rasism, antisemitism och islamofobi. Samtidigt är det viktigt att bevaka så att EU:s strategier mot terrorism och för inre säkerhet ”strategi för inre säkerhet” respekterar grundläggande rättigheter.

5. Lägg större vikt vid integrationsfrågor i användningen av EU:s strukturfonder och den sociala fonden.

6. I vissa fall uppfattas EU-regler som hinder för nationella svenska initiativ. Det gäller exempelvis reglerna om statsstöd och om offentlig upphandling. Sverige bör tillsammans med likasinnade länder som Tyskland påverka EU-kommissionen att ta fram särskilda undantag vad gäller flyktingmottagande och integration, liksom tidigare skett för miljöåtgärder och för forskning.

1. Nu behövs en offensiv för sammanhållning
2. Fler bostäder och insatser mot segregationen
3. Rättvisa uppväxtvillkor
4. Bra hälsovård oavsett bakgrund 
5. Fler jobb och mer kunskap
6. Motverka diskriminering

Motverka diskriminering

Diskriminering på grund av etnisk bakgrund kan vara medveten eller omedveten, synlig eller dold. När människor möter sådana hinder förlorar hela samhället.

För tio år sedan gjorde Paul Lappalainen och Masoud Kamali var sin utredning om strukturell diskriminering. De visade med hjälp av sina experter på en omfattande särbehandling av svenskar med utländsk bakgrund. Ett tydligare arbete mot diskriminering måste vara en del av politiken för ett Sverige som håller ihop.

Några möjliga initiativ:

1. Lägg större resurser på att kartlägga och driva fall av etnisk diskriminering.

2. Ge ökat stöd till antidiskrimineringsbyråerna och folkrörelsearbete mot diskriminering.

3. Uppmuntra fackförbund och branschorganisationer att förstärka sitt arbete mot diskriminering

4. Genom en ny utredning om strukturell diskriminering utifrån dagens situation.

5. Förstärk arbetet med handlingsplaner för mångfald och mot etnisk diskriminering inom den statliga sektorn.

6. Kräv att utförare inom den skattefinansierade sektorn beskriver de möjliga konsekvenserna från diskrimineringssynpunkt av sitt sätt att driva verksamheten (t ex "profilklasser" för intagningen till högstadiet, krångliga rutiner med information enbart på svenska för att få tillgång till de skattefinansierade tjänsterna).

7. Analysera samhällskostnaden för etnisk diskriminering i dagens situation, i Sverige liksom i EU.

8. Genomför fler diskrimineringskontroller (situation testing) inom skattefinansierad verksamhet, utifrån Paul Lappalainens förslag år 2005.

Fler jobb och mer kunskap

Det låter nästan som en besvärjelse. "Låga löner är vägen till integration". Eller möjligen som en välorkestrerad lobbykampanj. Ändå är det ont om fakta som stödjer tesen att försämrade arbetsvillkor skulle vara den trollformel som löser problemen med utanförskap och segregation.

Vad som behövs är ett samlat program för fler jobb och bättre vägar in på arbetsmarknaden. När det gäller svenskar med utländsk bakgrund har regeringen tagit ett antal bra initiativ under år 2015, men mer behövs. Här är några möjliga åtgärder:

1. Bygg ut jobbsatsningarna. Behoven är stora inom den skattefinansierade sektorn, som vård och omsorg (se kommande inlägg om finansiering). Investera i infrastruktur, bostäder och andra långsiktiga samhällsbehov som ger tillväxt.

2. Gör ett större kunskapslyft.  Regeringens satsningar på komvux och folkhögskolor  är utmärkta men behöver byggas ut.

3. Motverka diskriminering (se kommande inlägg om detta).

4. Genomför löftena om traineejobb, extratjänster och ungdomsgaranti. Låt ungdomsgarantin omfatta även ungdomar som inte är registrerade som arbetssökande men som saknar sysselsättning, i linje med vad Stefan Löfven lovade våren 2014.

5. Sätt ordentlig press på ansvariga för snabb validering – inklusive tuffare krav på generaldirektörer för myndigheter som Socialstyrelsen. Det räcker inte med regeringens extrapengar. Här krävs ett nytt förhållningssätt och effektivare myndigheter.

6. Inrätta fler obligatoriska praktikplatser inklusive större insatser av den skattefinansierade sektorn.

7. Fortsätt att reformera SFI (Svenska för invandrare). Hitta system att öka antalet som slutför utbildningen, och för att fånga upp dem som av olika skäl inte klarar att gå under de första åren i Sverige (till exempel ytterligare stöd till folkhögskolor). 

8. Utred frågan om innovativ företagsfinansiering, som mikrokrediter, inte minst med tanke på entrepenörer med utländsk bakgrund.

9. Genomför ytterligare åtgärder för att underlätta för svenskar med utländsk bakgrund som har svaga nätverk på arbetsmarknaden. Det är bra att regeringen ger bidrag till kollektivavtalsslutande organisationer vad gäller nyanländas etablering, men liknande satsningar kan även gälla ungdomar och andra som redan varit ett antal år i Sverige. Undersök om Jens Orbacks förslag om “jobbagenter” från föreningsliv fortfarande kan vara aktuellt. 

10. Arbetsgivarna har ett stort ansvar för att minska snedrekryteringen och anställa fler medarbetare med utländsk bakgrund. Även facket kan göra mer. Varje fackförbund bör gå igenom vad som kan bli bättre inom sitt avtalsområde. Det kan till exempel handla om att underlätta praktikplatser och första jobb för de som saknar nätverk i branschen, och att se över alltför rigida krav för yrkescertifikat. Se över andra förändringar inom kollektivavtalens ram som underlättar för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden. Fler arbetsgivare och fackförbund bör delta i regeringens initiativ om snabbspår.

11. Inrätta fler platser på yrkesutbildningar. Ompröva de begränsningar som ibland andas skråväsende. Regeringens 2000 platser för utbildning i bristyrken + SFI räcker inte. 

Tidigare inlägg i denna serie:

1. Nu behövs en offensiv för sammanhållning
2. Fler bostäder och insatser mot segregationen
3. Rättvisa uppväxtvillkor
4. Bra hälsovård oavsett bakgrund 

Bra hälsovård oavsett bakgrund

Det finns stora behov av bättre hälso- och sjukvård. Detta blir ännu tydligare när många flyktingar behöver vård. Samtidigt skulle vården inte fungera utan alla anställda med utländsk bakgrund. Här är några exempel på möjliga förbättringar:

1. Se över vårdvalsreformerna, till exempel den fria etableringsrätten, särskilt utifrån hur de ökat segregationen i vården.

2. Förbättra anställningsvillkoren i äldreomsorgen, där många med utländsk bakgrund arbetar och behoven är stor.

3. Gör en särskild satsning på psykiatrin, som trots tidigare löften och stora behov är kraftigt underfinansierad.

4. Förbättra traumakompetensen i sjukvården och andra delar av samhället. Kortare kötider och bättre kvalitet skulle betyda mycket.

5. Öka kunskapen om mångkulturell vård och psykiatri, bland annat genom en stor kompetenssatsning med statligt stöd.

6. Ge Folktandvården kraftigt ökade resurser för att möta de ökade behoven i samband med flyktingmottagande utan att tandvården för svenskfödda försämras.

7. Reformera systemet för hälsoundersökningar av nyanlända så att fler deltar och sjukdomar upptäckas tidigare. 

Tidigare inlägg i denna serie:

1. Nu behövs en offensiv för sammanhållning
2. Fler bostäder och insatser mot segregationen
3. Rättvisa uppväxtvillkor