När pendeln svänger

Terrordåden i USA den 11 september 2001 chockade världen. Tusentals människor dog vid al-Qaidas attacker på World Trade Center och Pentagon.

Reaktionen blev hård. Det nödvändiga samarbetet mot en ny tids hot blev till Bushadministrationens "krig mot terrorn", där etiska principer lades åt sidan.

Bombdåden i Madrid år 2004 och i London år 2005 fick EU att skärpa sin lagstiftning och att anta hemliga handlingsplaner mot terrorism, där udden till en början var ensidigt riktad mot våldsbejakande islamism.

Kritiken mot rättsövergrepp i terrorbekämpningens namn växte gradvis i styrka samtidigt som det gick en tid utan stora terrordåd i Europa. Pendeln i debatten hade svängt, vilket också märktes i den intensiva svenska diskussionen om "FRA-lagen".

När terrorn slog till i Norge år 2011 var det inte jihadister som sprängde Höyblokka där statsministern hade sitt kontor, vilket myndigheterna fruktat. Mannen bakom dåden visade sig heta Anders Behring Breivik och vara högerextremist.

I den angelägna debatten om högerextremt våld spelade en del debattörer ned hotet från våldsbejakande islamism. Mycket energi lades på att försöka visa hur få dödsfall i Europa som kom från sådana grupper. När säkerhetspolis och underrättelsetjänster varnade även för sådan terrorism möttes de av misstro i offentligheten. Samma sak gällde modiga muslimska debattörer som tog debatten med åsiktspoliser och jihadister.

Nu svänger pendeln återigen, efter IS fruktansvärda övergrepp i Syrien och Irak, och efter de senaste månadernas terrordåd i Europa och Nordafrika. Idag väljer kristdemokraternas Ebba Busch Thor att gå ut hårt i Almedalen mot IS. Bland förslagen finns att den som deltar i handlingar utomlands ska kunna dömas för landsförräderi. Caroline Szyber skriver i Expressen att "signalspaning måste kunna vara ett användbart verktyg som Säpo beställer även efter att förundersökning inletts". Roger Haddad (FP) har nyligen framfört liknande förslag. Frågorna är aktuella bland annat i beredningen av Lars Werkströms utredning om kriminalisering av terrorismresor.

Själv har jag skrivit om dessa frågor i rätt många år. Jag påstår inte att jag varit opåverkad av hur vindarna blåst. Men det jag lärt mig är att frågorna om terrorbekämpning, rättssäkerhet och integritet är svåra. Det är fel att kasta grundläggande rättsprinciper över bord. Det är också fel att blunda för det hot som terrorism innebär och den roll som underrättelse- och säkerhetstjänst spelar för att hindra brott mot den grundläggande mänskliga rättigheten till liv. FRA har exempelvis haft avgörande betydelse för att hindra terrordåd i Sverige och utomlands.

De svåra avvägandena förtjänar en debatt där myndigheterna är mer öppna om hotbilder och resultat, samtidigt som de debattörer som argumenterar för rättssäkerhet och integritet försöker svara på hur vi ska undvika terrordåd i framtiden. En mer nyanserad sådan debatt finns internationellt (se exempelvis Born m fl: International Intelligence Cooperation and Accountability och David Omand: Securing the State). Det är också viktigt att medier håller fast vid sina etiska principer och inte rusar i väg i den ena eller andra riktningen utan att bry sig om fakta. Vi behöver en saklig diskussion, inte vindflöjeldebatt.

Jag hoppas kunna återkomma i detta ämne mer utförligt så småningom. Tyvärr lär frågan fortsätta att vara aktuell.

Så kan Löfven motverka Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna har gått fram i ett antal opinionsmätningar. I dag presenterar SCB sina resultat från maj.  Det ger en mer detaljerad bild av väljarströmmarna mellan partier, och opinionen i olika delar av landet, än andra mindre mätningar (även om SCB tidigare underskattat SD:s väljarstöd medan Sentio träffat mer rätt).

Vilka slutsatser kommer partiledningarna för (S) och (M) att dra av dagens siffror? (M) verkar redan vara på väg mot en mer restriktiv flyktingpolitik. Frågan är hur länge Anna Kinberg Batra kan hålla emot länsförbund som vill gå ännu längre.

Socialdemokratiska ombud åkte hem från Västerås i söndags, glada efter en partikongress utan uppslitande strider. Besluten om ökade investeringar i bland annat bostäder kan underlätta flyktingmottagandet. Det räcker ändå inte för att dra under grunden för Sverigedemokraterna.

Receptet mot (SD) är jobb, bostäder och bättre skola, säger ledande (S)-företrädare. Och visst behövs det generell politik.

Det mest akuta för Stefan Löfven är ändå att visa hur landets kommuner ska kunna klara dagens nivå på flyktingmottagandet, och se till att det märks förbättringar snabbt. Det handlar om större insatser än det etableringspaket som regeringen hittills lagt fram, om att alla kommuner måste ta emot flyktingar, om ökad stöd till kommuner och landsting för att möta större behov av skola och vård, och om mycket annat. Regeringen måste skapa utrymme för sådana miljardsatsningar i höstens budget, framför allt för ett bra flyktingmottagande, men också politiskt för att inte förlora ännu fler väljare till (SD). Det är väljare som kan bli svårt att få tillbaka.

Om inte (S) och (MP) gör sådana satsningar snabbt blir det enda alternativet för Stefan Löfven snart att göra som Jens Stoltenberg i Norge och skärpa asylpolitiken. Jens Stoltenberg är verkligen inte rasist, men jag tycker det vore fel väg att gå. (S)-ledningen måste inse allvaret. Det är bråttom nu.

(UPPDATERING: Det är bra att regeringen via Ylva Johansson föreslår att alla kommuner ska ta emot flyktingar. Tyvärr verkar det inte finnas någon majoritet i riksdagen för förslaget.)