Få har skrivit om det, men efter den senaste regeringsbildningen har flertalet ansvariga för Sveriges pandemihantering lämnat sina poster. Redan tidigare slutade chefen för regeringens kriskansli. Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson har gått i pension. MSB:s chef Dan Eliasson lämnade efter sin resa till Kanarieöarna.
När Magdalena Andersson tog över rodret från Stefan Löfven den 30 november var det inte bara den högst politiskt ansvarige som lämnade in passerkortet till regeringsbyggnaderna. Statsministerns statssekreterare, Nils Vikmång, slutade också. Mikael Damberg, som haft ansvar för krishantering generellt, blev finansminister och hans statssekreterare Elisabeth Backteman lämnade sitt jobb. Kriskansliet flyttas till Statsrådsberedningen.
Kvar på politisk nivå finns Lena Hallengren och hennes statssekreterare. Bland ledande tjänstemän Olivia Wigzell på Socialstyrelsen.
Och så naturligtvis statsepidemiologen. Ingen tycks hindra Anders Tegnell att fortsätta sin linje med tvärsäkra uttalanden och långsamt agerande.
Jag lägger ingen värdering i att många andra slutat. De har alla gjort ett hårt arbete, ibland framgångsrikt, i andra fall med väsentliga brister. För några har det varit naturligt att byta jobb. Nu finns förutsättningar för en nystart i statens krishantering.
Men att Anders Tegnell kan fortsätta som om inget hänt efter den stenhårda kritiken från Coronakommissionen är förvånande.
