Snart lägger Socialdemokraterna fram sitt alternativ till regeringens budget. Löftet om att snabbt återställa a-kassan är dyrt. Några av de miljarderna måste gå till skolan, ungdomsjobben och äldrevården om (S) ska vara trovärdigt inför väljarna.
Sverige behöver en bra arbetslöshetsförsäkring, ingen tvekan om det. Trygghet i förändring är viktigt både för löntagarna och för samhällets förmåga till modernisering. (S) ska naturligtvis gå till val på ordentliga förbättringar av a-kassan efter alliansens slakt.
Frågan är hur lång tid det ska ta att komma tillbaka hela vägen till 80% ersättning åt 80% procent av löntagarna. Det går inte att pressa in allt i en budgetmotion.
Socialdemokraterna har redan accepterat borgerliga skattesänkningar på i storleksordningen 60-70 miljarder kronor. I en tid av ekonomisk kris måste det få effekter på vilka utgiftsökningar partiet föreslår.
Barnen har rätt till en bra uppväxt, vare sig de bor i Kramfors, Tensta eller på Södermalm. Det kräver rejäla satsningar på skolan, på bostäder, på bättre introduktion av flyktingfamiljer, på bra kommunikationer.
Sverige har Europas högsta ungdomsarbetslöshet. (S) har presenterat goda förslag för ungdomsjobben, men det behövs ännu mer pengar och insatser tidigare, redan när tonåringar är på väg att hamna utanför. Det kräver bland annat en större satsning på miljonprogramsområdena än i förra årets budgetmotion.
Valfriheten i sjukvården som Ylva Johansson vill ha kostar också pengar, liksom en anständig vård och omsorg av de äldre.
För mig är ungdomsjobben och kvaliteten i välfärden viktigare än att nå "80% åt 80%" redan under de närmaste tre åren.
Om inte (S) ändrar sig och är berett att stå för ordentliga skattehöjningar eller en särskild investeringsbudget, förstås. Då går det att förena ambitionerna, men jag gissar att det inte direkt är Thomas Östros huvudalternativ i riksdagsgruppens diskussioner denna vecka.
Andra om S-budget: Rapport (om de rödgrönas ungdomsförslag) Peter Andersson
onsdag 30 september 2009
tisdag 29 september 2009
Kom hem, Sten Tolgfors
Säkerhetspolitik är mer än pansarfordon. Debatten om militära insatser utomlands får inte skymma att grunduppgiften för en regering är skyddet av det egna landet.
Helikopterrånet i Västberga visar hur oskyddat Stockholm är, även mot terrorattacker. Ryssland skickar en armada av krigsfartyg och transportplan för att ta kontroll över Arctic Sea, vars officiella last är timmer. Den svenska kustbevakningen och regeringen fattar inte vad som händer, trots att fartyget kapades strax utanför Gotland. Vaccinet mot svininfluensan är försenat. Det gör kanske inte så mycket denna gång, men hade pandemin varit värre kunde bristerna ha kostat många liv. Trots dessa händelser har vi inte en stor politisk debatt om krisberedskapen.
Försvarsminister Sten Tolgfors ägnade istället mycket tid på veckans möte i Göteborg åt att försöka övertyga sina kollegor om att använda EU:s stridsgrupper mer flexibelt. Det ska bli lättare att skicka soldaterna utomlands, när vi ju ändå betalt för beredskapen, menar den svenska regeringen.
Kanske rimligt. Det beror på vad militärerna ska göra. Bra om det blir lättare att få iväg soldater till Tchad eller Kongo för att skydda civilbefolkningen på FN:s uppdrag. Dåligt om det handlar om att bevaka gamla koloniala intressen eller att delta i USA-ledda krig utan FN:s godkännande.
EU:s försvarsministrar verkar minst lika oeniga om vad stridsgrupperna ska göra som när diskussionen började för tio år sedan. Upprustningen har drivits mer av försvarsindustrin än av verkliga säkerhetsbehov. Än så länge har inte stridsgrupperna satts in någonstans och det är rimligt av Socialdemokraterna att säga nej till en ny styrka år 2011.
Däremot har EU i det tysta förbättrat sitt samarbete mot kriser. Pandemiberedskapen, insatser mot industriolyckor och jordbävningar, konfliktförebyggande. Fortfarande har dock sådant arbete lägre status än generalernas planering i EU:s militärkommitté.
Visst ska Sverige engagera sig i internationella insatser på FN:s uppdrag. Men regeringen borde ägna mer tid åt säkerheten i vårt närområde och krisberedskapen för de egna medborgarna.
Kom hem till Sverige, Sten Tolgfors.
Helikopterrånet i Västberga visar hur oskyddat Stockholm är, även mot terrorattacker. Ryssland skickar en armada av krigsfartyg och transportplan för att ta kontroll över Arctic Sea, vars officiella last är timmer. Den svenska kustbevakningen och regeringen fattar inte vad som händer, trots att fartyget kapades strax utanför Gotland. Vaccinet mot svininfluensan är försenat. Det gör kanske inte så mycket denna gång, men hade pandemin varit värre kunde bristerna ha kostat många liv. Trots dessa händelser har vi inte en stor politisk debatt om krisberedskapen.
Försvarsminister Sten Tolgfors ägnade istället mycket tid på veckans möte i Göteborg åt att försöka övertyga sina kollegor om att använda EU:s stridsgrupper mer flexibelt. Det ska bli lättare att skicka soldaterna utomlands, när vi ju ändå betalt för beredskapen, menar den svenska regeringen.
Kanske rimligt. Det beror på vad militärerna ska göra. Bra om det blir lättare att få iväg soldater till Tchad eller Kongo för att skydda civilbefolkningen på FN:s uppdrag. Dåligt om det handlar om att bevaka gamla koloniala intressen eller att delta i USA-ledda krig utan FN:s godkännande.
EU:s försvarsministrar verkar minst lika oeniga om vad stridsgrupperna ska göra som när diskussionen började för tio år sedan. Upprustningen har drivits mer av försvarsindustrin än av verkliga säkerhetsbehov. Än så länge har inte stridsgrupperna satts in någonstans och det är rimligt av Socialdemokraterna att säga nej till en ny styrka år 2011.
Däremot har EU i det tysta förbättrat sitt samarbete mot kriser. Pandemiberedskapen, insatser mot industriolyckor och jordbävningar, konfliktförebyggande. Fortfarande har dock sådant arbete lägre status än generalernas planering i EU:s militärkommitté.
Visst ska Sverige engagera sig i internationella insatser på FN:s uppdrag. Men regeringen borde ägna mer tid åt säkerheten i vårt närområde och krisberedskapen för de egna medborgarna.
Kom hem till Sverige, Sten Tolgfors.
måndag 28 september 2009
Reinfeldt är inte Merkel
Franz Müntefering borde ha lärt av Göran Persson. Till skillnad från sin svenske partikollega avgick inte den tyske socialdemokraten från partiledarposten på kvällen efter en valförlust. Nu börjar istället en kamp inom SPD inför partikongressen i november.
Väljarnas dom i Tyskland är en katastrof för Müntefering och kanslerkandidaten Steinmeier, men den är mindre av ett tecken på den europeiska socialdemokratins kris än Fredrik Reinfeldt gör gällande. Tyskland är speciellt av flera skäl.
Socialdemokratin har varit lillasyskon i en koalitionsregering med kristdemokraterna och kompromissat bort sin politik. Återföreningen präglar fortfarande landet, med starkt stöd för vänstern i det gamla Östtyskland och misstro mot de gamla kommunisterna i västra delen av landet. De tyska kristdemokraterna har sedan årtionden goda relationer med fackföreningar och andra sociala rörelser. Likheterna mellan Angela Merkel och Fredrik Reinfeldt är överdrivna, Merkel tror i grunden på gemensamt finansierad välfärd och skulle aldrig skriva en bok som "Det sovande folket".
Redan i går kväll började socialdemokraternas eftervalsdebatt. Kurt Beck, som sparkades från posten som partiledare förra året, vill se en ny ordförande. Berlins borgmästare Klaus Wowereit talade om behovet av förnyelse, samtidigt som han avstyrde frågor om sin egen kandidatur. Även Sigmar Gabriel, Hannelore Kraft och Andrea Nahles låg lågt.
Debatten kommer att handla om både politik och person. Kanske avgår Franz Müntefering inom kort, men striden om Frank-Walter Steinmeier kan bli hårdare. Teknokraten Steinmeier förlorade duellen mot Angela Merkel om kanslerposten, har han verkligen sitt partis förtroende att vara gruppledare i förbundsdagen?
En del av förnyelsen måste rimligtvis vara att bryta tabut mot samarbete med vänsterpartiet. Valresultatet ger tysk socialdemokratin friheten åter, som Lorenz Maroldt skriver i dagens Tagesspiegel. På det sättet kan förlusten bädda för en röd-röd-grön tysk regering år 2013, vilket skulle förändra det politiska landskapet i Europa rejält.
Synd att det är så långt dit.
Andra om tyska valet: AB, AB2, DN, Expressen, GP, SvD, SvD2, Ali Esbati, Carl Bildt, Dagens Arena, Göran Pettersson, Jonas Sjöstedt
Väljarnas dom i Tyskland är en katastrof för Müntefering och kanslerkandidaten Steinmeier, men den är mindre av ett tecken på den europeiska socialdemokratins kris än Fredrik Reinfeldt gör gällande. Tyskland är speciellt av flera skäl.
Socialdemokratin har varit lillasyskon i en koalitionsregering med kristdemokraterna och kompromissat bort sin politik. Återföreningen präglar fortfarande landet, med starkt stöd för vänstern i det gamla Östtyskland och misstro mot de gamla kommunisterna i västra delen av landet. De tyska kristdemokraterna har sedan årtionden goda relationer med fackföreningar och andra sociala rörelser. Likheterna mellan Angela Merkel och Fredrik Reinfeldt är överdrivna, Merkel tror i grunden på gemensamt finansierad välfärd och skulle aldrig skriva en bok som "Det sovande folket".
Redan i går kväll började socialdemokraternas eftervalsdebatt. Kurt Beck, som sparkades från posten som partiledare förra året, vill se en ny ordförande. Berlins borgmästare Klaus Wowereit talade om behovet av förnyelse, samtidigt som han avstyrde frågor om sin egen kandidatur. Även Sigmar Gabriel, Hannelore Kraft och Andrea Nahles låg lågt.
Debatten kommer att handla om både politik och person. Kanske avgår Franz Müntefering inom kort, men striden om Frank-Walter Steinmeier kan bli hårdare. Teknokraten Steinmeier förlorade duellen mot Angela Merkel om kanslerposten, har han verkligen sitt partis förtroende att vara gruppledare i förbundsdagen?
En del av förnyelsen måste rimligtvis vara att bryta tabut mot samarbete med vänsterpartiet. Valresultatet ger tysk socialdemokratin friheten åter, som Lorenz Maroldt skriver i dagens Tagesspiegel. På det sättet kan förlusten bädda för en röd-röd-grön tysk regering år 2013, vilket skulle förändra det politiska landskapet i Europa rejält.
Synd att det är så långt dit.
Andra om tyska valet: AB, AB2, DN, Expressen, GP, SvD, SvD2, Ali Esbati, Carl Bildt, Dagens Arena, Göran Pettersson, Jonas Sjöstedt
fredag 25 september 2009
Vart går tysk socialdemokrati?
Valet i Tyskland känns inte särskilt upphetsande. Angela Merkel sitter med stor sannolikhet kvar som förbundskansler. Mer spännande är vad som händer med tysk socialdemokrati efter ett valresultat långt under siffrorna från 2005.
Det har naturligtvis betydelse om kristdemokraterna regerar med det marknadsliberala FDP eller om dagens stora koalition med socialdemokraterna fortsätter. Valet avgör hur skattepolitiken blir och vilken framtid kärnkraften har. Möjligen finns det också skillnader i synen på Iran, men där är det Merkel som avgör kursen oavsett partner.
Ändå blir det inte någon radikal förändring om liberalerna kommer in i regeringen och socialdemokraterna åker ut. Angela Merkel har ställt sig tydligt i mitten av det politiska fältet och försvarar grunderna i den gemensamma välfärden. Socialdemokraterna, å sin sida, försämrade a-kassa och andra ersättningar kraftigt under Gerhard Schröders tid som kansler - ett av skälen till vänsterpartiet Die Linkes framgångar.
Gerhard Schröder gjorde en imponerande valspurt år 2005 som gav partiet 34,2% av rösterna. Den här gången blir det mycket mindre.
Rimligtvis tar debatten om socialdemokratins syn på vänsterpartiet ny fart. Hela denna mandatperiod har (S) kunnat störta Angela Merkel genom att söka stöd hos Die Linke och De gröna. Tillsammans har de rödgröna en klar majoritet, men misstron mot gamla kommunister och borgerligt dominerade medier har fått partiledningen att välja bort en sådan allians.
Alla håller inte med om den strategin. "Inget tabu mot vänstern", manade Berlins borgmästare Klaus Wowereit i en intervju jag gjorde med honom förra året för Aftonbladet. Själv leder han en framgångsrik röd-röd koalition och är en av Tysklands mest populära politiker.
Nu spekulerar många i en offensiv från partivänstern om valet går dåligt. Klaus Wowereit skulle då vara kandidat till ny partiledare. Vad han säger på söndag kväll och under måndagen ska bli intressant att följa - också för de svenska rödgröna.
Sten Sjöström gör som vanligt en bra analys av läget i Ekot. Andra om tyska valet: DN, DN2, Sydsvenskan, Maja Fjaestad
Det har naturligtvis betydelse om kristdemokraterna regerar med det marknadsliberala FDP eller om dagens stora koalition med socialdemokraterna fortsätter. Valet avgör hur skattepolitiken blir och vilken framtid kärnkraften har. Möjligen finns det också skillnader i synen på Iran, men där är det Merkel som avgör kursen oavsett partner.
Ändå blir det inte någon radikal förändring om liberalerna kommer in i regeringen och socialdemokraterna åker ut. Angela Merkel har ställt sig tydligt i mitten av det politiska fältet och försvarar grunderna i den gemensamma välfärden. Socialdemokraterna, å sin sida, försämrade a-kassa och andra ersättningar kraftigt under Gerhard Schröders tid som kansler - ett av skälen till vänsterpartiet Die Linkes framgångar.
Gerhard Schröder gjorde en imponerande valspurt år 2005 som gav partiet 34,2% av rösterna. Den här gången blir det mycket mindre.
Rimligtvis tar debatten om socialdemokratins syn på vänsterpartiet ny fart. Hela denna mandatperiod har (S) kunnat störta Angela Merkel genom att söka stöd hos Die Linke och De gröna. Tillsammans har de rödgröna en klar majoritet, men misstron mot gamla kommunister och borgerligt dominerade medier har fått partiledningen att välja bort en sådan allians.
Alla håller inte med om den strategin. "Inget tabu mot vänstern", manade Berlins borgmästare Klaus Wowereit i en intervju jag gjorde med honom förra året för Aftonbladet. Själv leder han en framgångsrik röd-röd koalition och är en av Tysklands mest populära politiker.
Nu spekulerar många i en offensiv från partivänstern om valet går dåligt. Klaus Wowereit skulle då vara kandidat till ny partiledare. Vad han säger på söndag kväll och under måndagen ska bli intressant att följa - också för de svenska rödgröna.
Sten Sjöström gör som vanligt en bra analys av läget i Ekot. Andra om tyska valet: DN, DN2, Sydsvenskan, Maja Fjaestad
torsdag 24 september 2009
Bra om nedrustningen
De rödgröna partiledarna skriver om nedrustningen i Svenska Dagbladet. Utmärkt artikel. I New York ligger regeringen däremot lågt när FN:s generalförsamling möts.
Anna Lindh tog initiativ till den internationella Blixkommissionen om massförstörelsevapen, som presenterade sin rapport för mer än tre år sedan. Förslagen från Hans Blix och hans kollegor samlar fortfarande damm på hyllorna i Arvsfurstens palats.
Kampen mot massförstörelsevapen är ett av de områden där Sveriges utrikespolitik förändrats sedan regeringsskiftet. Sällan, om någonsin, hör vi Reinfeldt och Bildt ställa ordentliga krav på USA och Ryssland att stoppa utvecklingen av nya kärnvapen. En hårdare linje mot Israels militära atomprogram skulle göra det lättare att lösa konflikten kring Iran, men det tycks inte heller ligga i regeringens kort.
Fredrik Reinfeldts tal i FN igår är inget undantag. Tunt innehåll, även för att vara ett gemensamt EU-tal där det måste ske kompromisser.
När det gäller folkrätten kan det bli svårare för de rödgröna att komma överens. Socialdemokraternas partistyrelse föreslår kongressen att militära insatser utomlands ska kunna ske utan FN-mandat.
Men nedrustningen är en väl vald profilfråga för de rödgröna. Det enda jag saknar i artikeln är motståndet mot Nato. Kanske alltför självklart för de tre partierna för att få plats i texten, men man ska inte utesluta att ett sämre säkerhetspolitiskt läge får en eventuell borgerlig regering att öppna för Nato-medlemskap nästa mandatperiod.
Då är det verkligen slut på Sveriges möjligheter att driva på nedrustningen.
Andra om nedrustning, FN: AB, DN, Hans Blix och Alexander Gabelic, Martin Moberg, Mitt i Steget
Anna Lindh tog initiativ till den internationella Blixkommissionen om massförstörelsevapen, som presenterade sin rapport för mer än tre år sedan. Förslagen från Hans Blix och hans kollegor samlar fortfarande damm på hyllorna i Arvsfurstens palats.
Kampen mot massförstörelsevapen är ett av de områden där Sveriges utrikespolitik förändrats sedan regeringsskiftet. Sällan, om någonsin, hör vi Reinfeldt och Bildt ställa ordentliga krav på USA och Ryssland att stoppa utvecklingen av nya kärnvapen. En hårdare linje mot Israels militära atomprogram skulle göra det lättare att lösa konflikten kring Iran, men det tycks inte heller ligga i regeringens kort.
Fredrik Reinfeldts tal i FN igår är inget undantag. Tunt innehåll, även för att vara ett gemensamt EU-tal där det måste ske kompromisser.
När det gäller folkrätten kan det bli svårare för de rödgröna att komma överens. Socialdemokraternas partistyrelse föreslår kongressen att militära insatser utomlands ska kunna ske utan FN-mandat.
Men nedrustningen är en väl vald profilfråga för de rödgröna. Det enda jag saknar i artikeln är motståndet mot Nato. Kanske alltför självklart för de tre partierna för att få plats i texten, men man ska inte utesluta att ett sämre säkerhetspolitiskt läge får en eventuell borgerlig regering att öppna för Nato-medlemskap nästa mandatperiod.
Då är det verkligen slut på Sveriges möjligheter att driva på nedrustningen.
Andra om nedrustning, FN: AB, DN, Hans Blix och Alexander Gabelic, Martin Moberg, Mitt i Steget
onsdag 23 september 2009
Nyamko Sabuni på hal is
Jag kritiserade nyligen Expressens artikel om Mona Sahlins resa till Mallorca. Därför verkar det rimligt att notera granskningen av Nyamko Sabuni, som till skillnad från Sahlin inte betalar resan själv. Expressen har tydligen tillräckligt med objektivitet kvar för att även skriva kritiskt om borgerliga politiker. Granskningen verkar rimligare när det gäller ett statsråd som låtit sig bjudas av en företagare som åtminstone tidigare hade uppdrag åt statsförvaltningen.
För min del tycker jag fortfarande att sakpolitiken är viktigare. Där ser jag att Nyamko Sabuni idag försvarar regeringens integrationspolitik. Nya siffror från SCB visar att bostadssegregationen ökar. Sabuni ser inget problem i det och försöker istället ge en positiv bild: "Därför är siffrorna glädjande som visar att sysselsättningen ökar och försörjningsstödet minskar".
Det är bara det att siffrorna från SCB gäller år 2007, i enlighet med regeringens direktiv. Jobbkrisens effekter sedan dess syns inte i rapporten. Däremot i verkligheten, där utanförskapet i förorterna ökar liksom kostnaderna för försörjningsstöd.
Nyamko Sabuni vet mycket väl att siffrorna för år 2009 kommer att se mycket värre ut. Ändå låtsas hon som att läget blivit bättre.
Det ska bli intressant att läsa regeringens fortsatta uppdrag till SCB. Något säger mig att statistiken för år 2009 inte kommer att vara klar före riksdagsvalet.
Andra om Sabuni och SCB-rapporten: DN, Expressen, SvD, Sydsvenskan
För min del tycker jag fortfarande att sakpolitiken är viktigare. Där ser jag att Nyamko Sabuni idag försvarar regeringens integrationspolitik. Nya siffror från SCB visar att bostadssegregationen ökar. Sabuni ser inget problem i det och försöker istället ge en positiv bild: "Därför är siffrorna glädjande som visar att sysselsättningen ökar och försörjningsstödet minskar".
Det är bara det att siffrorna från SCB gäller år 2007, i enlighet med regeringens direktiv. Jobbkrisens effekter sedan dess syns inte i rapporten. Däremot i verkligheten, där utanförskapet i förorterna ökar liksom kostnaderna för försörjningsstöd.
Nyamko Sabuni vet mycket väl att siffrorna för år 2009 kommer att se mycket värre ut. Ändå låtsas hon som att läget blivit bättre.
Det ska bli intressant att läsa regeringens fortsatta uppdrag till SCB. Något säger mig att statistiken för år 2009 inte kommer att vara klar före riksdagsvalet.
Andra om Sabuni och SCB-rapporten: DN, Expressen, SvD, Sydsvenskan
Reinfeldts klimatmisstag
Det är svårt att förstå Fredrik Reinfeldts strategi i klimatförhandlingarna. Först hävdade han att mötet i Köpenhamn var helt avgörande. Sedan backade han om innehållet. Nu fortsätter reträtten.
Redan i december sa Reinfeldt att det skulle bli svårt att komma överens om utsläppsmål till år 2020. Uttalandet skapade oro bland svenska och internationella förhandlare, varför ge upp så snabbt? Dessutom slogs Sverige för att så mycket som möjligt av EU-ländernas minskningar skulle göras i u-länderna. En erfaren EU-förhandlare kallade agerandet "fruktansvärt".
Även i år har statsministern haft ett lågt tonläge, svagare än till exempel Andreas Carlgren och José Manuel Barroso. Nu, på klimattoppmötet i New York, backar Reinfeldt ännu mer. Så här sa han till Ekot i går om att USA kanske inte har en tydlig position i Köpenhamn:
"Men vi kan förstå det, om det samtidigt med detta uttalas ett politiskt ledarskap som markerar ett ansvar och en ambition, som vi sedan möjligen får diskutera hur det ska komma på plats"
Reinfeldt analyserar ständigt läget, istället för att sätta politisk press på Obama-administrationen om konkreta mål för 2020. Visst är det inrikespolitiska läget i USA svårt och tiden kort inför Köpenhamn, men det blir knappast bättre om EU låter bli att sätta ordentligt tryck på Obama.
Kanske har Reinfeldt glömt en sak. Det finns redan ett internationellt godkänt klimatavtal. EU, Japan, Australien med flera rika länder kan lätt komma överens om hur Kyotoprotokollets åtagande ska se ut för 2020. En sådan uppgörelse kan kopplas till löften från Indien och Kina.
Naturligtvis är det mycket bättre om USA är med. Men utgångsläget i förhandlingarna är faktiskt inte att alla börjar från noll. Det är Obama som måste visa att han tar det klimatansvar han utlovat.
Att ligga lågt från början var ett stort misstag av Fredrik Reinfeldt.
UPPDATERING: Nicholas Stern kommer med en klok varning i dagens Financial Times: ett avtal i Köpenhamn med svaga mål "blir svårt att göra om senare".
Andra om klimatmötet: AB, AB2, DN, DN2, DN3, Expressen, GP, SvD, SvD2, Cecilia Malmström, Huddingeperspektiv, Kent Persson, Maria Wetterstrand, Mitt i Steget, Peter Andersson
Redan i december sa Reinfeldt att det skulle bli svårt att komma överens om utsläppsmål till år 2020. Uttalandet skapade oro bland svenska och internationella förhandlare, varför ge upp så snabbt? Dessutom slogs Sverige för att så mycket som möjligt av EU-ländernas minskningar skulle göras i u-länderna. En erfaren EU-förhandlare kallade agerandet "fruktansvärt".
Även i år har statsministern haft ett lågt tonläge, svagare än till exempel Andreas Carlgren och José Manuel Barroso. Nu, på klimattoppmötet i New York, backar Reinfeldt ännu mer. Så här sa han till Ekot i går om att USA kanske inte har en tydlig position i Köpenhamn:
"Men vi kan förstå det, om det samtidigt med detta uttalas ett politiskt ledarskap som markerar ett ansvar och en ambition, som vi sedan möjligen får diskutera hur det ska komma på plats"
Reinfeldt analyserar ständigt läget, istället för att sätta politisk press på Obama-administrationen om konkreta mål för 2020. Visst är det inrikespolitiska läget i USA svårt och tiden kort inför Köpenhamn, men det blir knappast bättre om EU låter bli att sätta ordentligt tryck på Obama.
Kanske har Reinfeldt glömt en sak. Det finns redan ett internationellt godkänt klimatavtal. EU, Japan, Australien med flera rika länder kan lätt komma överens om hur Kyotoprotokollets åtagande ska se ut för 2020. En sådan uppgörelse kan kopplas till löften från Indien och Kina.
Naturligtvis är det mycket bättre om USA är med. Men utgångsläget i förhandlingarna är faktiskt inte att alla börjar från noll. Det är Obama som måste visa att han tar det klimatansvar han utlovat.
Att ligga lågt från början var ett stort misstag av Fredrik Reinfeldt.
UPPDATERING: Nicholas Stern kommer med en klok varning i dagens Financial Times: ett avtal i Köpenhamn med svaga mål "blir svårt att göra om senare".
Andra om klimatmötet: AB, AB2, DN, DN2, DN3, Expressen, GP, SvD, SvD2, Cecilia Malmström, Huddingeperspektiv, Kent Persson, Maria Wetterstrand, Mitt i Steget, Peter Andersson
tisdag 22 september 2009
Våga föreslå höjda skatter, (S)
Regeringen har lagt sin budget. Nu är det oppositionens tur. Socialdemokraterna måste våga stå för de skattehöjningar som behövs för att klara välfärden.
Anders Borgs budget har stora hål. Det ligger mycket i Thomas Östros kritik att regeringen lånar till skattesänkningar. Regeringens förslag är särskilt märkliga eftersom statens inkomster redan minskat med ungefär 80 miljarder kronor på grund av alliansens politik.
Hur ska Socialdemokraternas skattealternativ se ut? Budgetmotionen i början av oktober blir sista gången partiet presenterar en egen politik utan Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Till våren ska det bli en gemensam motion.
Teoretiskt sett kan (S) föreslå små höjningar av inkomstskatten nu jämför med regeringens budget. Det blir ändå kompromisser i vår, kanske högre inkomstskatter som eftergift till vänsterpartiet och mer miljöskatter efter de grönas påtryckningar. Bättre att ta hela debatten den gången och vara försiktig nu, kan någon resonera.
Jag tror att det är en farlig väg. Socialdemokraterna måste ha en trovärdig finansiering för sina reformer redan nu i höst. Särskilt som partiet kritiserat alliansen så hårt för att låna. Bättre att säga ett ordentligt nej till de borgerliga skattesänkningarna i budgetmotionen.
Naturligtvis är det svårt att återta hela den sänkning av inkomstskatten som alliansen genomfört. Men visst går det att argumentera hem att skattesänkningen för vanliga inkomsttagare blir 700 kronor i månaden jämfört med 2006 istället för 1000 kronor. Särskilt om pengarna används till att verkligen förbättra kvaliteten i välfärden, inte bara till att återställa a-kassan.
Övertaktiserande har också sina risker. Lika bra att ta debatten om välfärden och skatterna nu. Det är en av Socialdemokratins starka grenar.
Andra om budgeten och oppositionens alternativ: AB, Dagens Arena, DN, DN2, Expressen, GP, SvD, Björn Sundin, Kulturbloggen, Peter Andersson, Reflektioner allteftersom,
Anders Borgs budget har stora hål. Det ligger mycket i Thomas Östros kritik att regeringen lånar till skattesänkningar. Regeringens förslag är särskilt märkliga eftersom statens inkomster redan minskat med ungefär 80 miljarder kronor på grund av alliansens politik.
Hur ska Socialdemokraternas skattealternativ se ut? Budgetmotionen i början av oktober blir sista gången partiet presenterar en egen politik utan Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Till våren ska det bli en gemensam motion.
Teoretiskt sett kan (S) föreslå små höjningar av inkomstskatten nu jämför med regeringens budget. Det blir ändå kompromisser i vår, kanske högre inkomstskatter som eftergift till vänsterpartiet och mer miljöskatter efter de grönas påtryckningar. Bättre att ta hela debatten den gången och vara försiktig nu, kan någon resonera.
Jag tror att det är en farlig väg. Socialdemokraterna måste ha en trovärdig finansiering för sina reformer redan nu i höst. Särskilt som partiet kritiserat alliansen så hårt för att låna. Bättre att säga ett ordentligt nej till de borgerliga skattesänkningarna i budgetmotionen.
Naturligtvis är det svårt att återta hela den sänkning av inkomstskatten som alliansen genomfört. Men visst går det att argumentera hem att skattesänkningen för vanliga inkomsttagare blir 700 kronor i månaden jämfört med 2006 istället för 1000 kronor. Särskilt om pengarna används till att verkligen förbättra kvaliteten i välfärden, inte bara till att återställa a-kassan.
Övertaktiserande har också sina risker. Lika bra att ta debatten om välfärden och skatterna nu. Det är en av Socialdemokratins starka grenar.
Andra om budgeten och oppositionens alternativ: AB, Dagens Arena, DN, DN2, Expressen, GP, SvD, Björn Sundin, Kulturbloggen, Peter Andersson, Reflektioner allteftersom,
måndag 21 september 2009
Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande
Så här skrev Anders Borg i sin första finansplan: "Den viktigaste uppgiften för regeringen är att genomföra åtgärder som minskar utanförskapet på arbetsmarknaden och som leder till högre sysselsättning och minskad arbetslöshet" (12 oktober 2006)
Då var den öppna arbetslösheten 5,8% och regeringen bedömde att den skulle sjunka till 4,3% år 2009.
Nu räknar Anders Borg med en arbetslöshet på över 11% nästa år. "Utanförskapet" växer.
Det beror inte bara på en kris som kommer utifrån. Regeringen har det politiska ansvaret för att inte ha sett krisen i tid, för nedskärningarna i vuxenutbildningen, för att inte ha satsat tillräckligt på kommunerna redan detta år.
Ett misslyckande ska kallas ett misslyckade, som Carl Bildt sa förra gången de borgerliga partierna styrde Sverige.
Andra om budgeten: Aftonbladet, Expressen, Alliansfritt Sverige, DN, GP, SvD, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Peter Andersson, Regeringen, Rödgröna, SAP
Då var den öppna arbetslösheten 5,8% och regeringen bedömde att den skulle sjunka till 4,3% år 2009.
Nu räknar Anders Borg med en arbetslöshet på över 11% nästa år. "Utanförskapet" växer.
Det beror inte bara på en kris som kommer utifrån. Regeringen har det politiska ansvaret för att inte ha sett krisen i tid, för nedskärningarna i vuxenutbildningen, för att inte ha satsat tillräckligt på kommunerna redan detta år.
Ett misslyckande ska kallas ett misslyckade, som Carl Bildt sa förra gången de borgerliga partierna styrde Sverige.
Andra om budgeten: Aftonbladet, Expressen, Alliansfritt Sverige, DN, GP, SvD, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Peter Andersson, Regeringen, Rödgröna, SAP
söndag 20 september 2009
Bränder i Tensta
Det brann i Tensta i natt.
Jag är inte förvånad. När jag åkte hem från Tensta i tisdags kväll var det tomt på vuxna i centrum. Ingen närpolis. Inte några från Lugna gatan vid t-banan närmast parkeringshuset. Däremot rätt många ungdomar.
Det finns mycket att säga om de sociala orsakerna till bränderna i miljonprogrammets hyresområden, om att brandkåren inte åker in och släcker med en gång, om det personliga ansvaret för dem som tänder på. Och visst finns det bra närpoliser, bra fritidsledare, bra trygghetsvärdar.
Min fråga just nu är ändå: varför måste det först hända något innan kommun och polis sätter igång sina insatser med full kraft?
Jag är inte förvånad. När jag åkte hem från Tensta i tisdags kväll var det tomt på vuxna i centrum. Ingen närpolis. Inte några från Lugna gatan vid t-banan närmast parkeringshuset. Däremot rätt många ungdomar.
Det finns mycket att säga om de sociala orsakerna till bränderna i miljonprogrammets hyresområden, om att brandkåren inte åker in och släcker med en gång, om det personliga ansvaret för dem som tänder på. Och visst finns det bra närpoliser, bra fritidsledare, bra trygghetsvärdar.
Min fråga just nu är ändå: varför måste det först hända något innan kommun och polis sätter igång sina insatser med full kraft?
lördag 19 september 2009
Kampanjen mot Mona Sahlin fortsätter
Det har blivit lika förutsägbart som att kvällarna blir mörkare på hösten. När de rödgröna leder i opinionsmätningarna kommer nya förstasidor om påstådda missgrepp av socialdemokratins ledande företrädare. Särskilt om Mona Sahlin.
Expressens förstasida i går var ännu ett övertramp. "Privatjet" och "kändiseliten" och "lyxhotell" med feta bokstäver. Upplysningen att Mona Sahlin betalar själv gick att hitta först långt ned på sidan 8. Tyvärr hakade Aftonbladet snabbt på.
Jag har full respekt för att Ulf Bjereld och andra som är engagerade i kyrkofrågor vill ha socialdemokraternas partiledare hemma inför valet i morgon. Däremot tror jag många andra håller med mig om att kyrkovalet är av begränsad betydelse, särskilt sedan Svenska kyrkan skiljdes från staten.
I vilket fall är det svårt att se Expressens publicering som ett inlägg i diskussionen om kyrkovalet. Huvudvinkeln är "lyxen" och "ett växande avstånd till sina egna medlemmar". Förstasidan i går följer ett mönster som funnits ett bra tag och som har sin motsvarighet även i andra länder. Kvinnliga socialdemokratiska ledare behandlas särskilt hårt (jämför med bristen på debatt om Anders Borgs skattemiss i veckan eller drevet mot Andrea Ypsilanti i Tyskland förra året). Och naturligtvis hakar Henrik Brors på i dagens DN.
Jag är rätt ofta i Tensta. Ingen rikspolitiker har samma engagemang för Tensta, och för miljonprogrammet i stort, som Mona Sahlin. Hon reser mycket i Sverige, liksom andra ledande politiker. Den som kritiserar Sahlin för avstånd till väljare och medlemmar får gärna berätta om sina egna kontakter med verkligheten.
Det vore också intressant om någon av nyhetsredaktionerna (mer än Ekot) orkade läsa och analysera de politiskt viktiga riktlinjer som Socialdemokraternas ledning presenterat inför kongressen i höst. Om det finns tid för sådan journalistik.
Andra om Mona Sahlin, (S)-kongress, opinionsmätningar: HBT-sossen, I hell-mans värld, Kulturbloggen, Markus Blomberg, Mitt i steget, Peter Andersson, Tankar från Västanbäck,
Expressens förstasida i går var ännu ett övertramp. "Privatjet" och "kändiseliten" och "lyxhotell" med feta bokstäver. Upplysningen att Mona Sahlin betalar själv gick att hitta först långt ned på sidan 8. Tyvärr hakade Aftonbladet snabbt på.
Jag har full respekt för att Ulf Bjereld och andra som är engagerade i kyrkofrågor vill ha socialdemokraternas partiledare hemma inför valet i morgon. Däremot tror jag många andra håller med mig om att kyrkovalet är av begränsad betydelse, särskilt sedan Svenska kyrkan skiljdes från staten.
I vilket fall är det svårt att se Expressens publicering som ett inlägg i diskussionen om kyrkovalet. Huvudvinkeln är "lyxen" och "ett växande avstånd till sina egna medlemmar". Förstasidan i går följer ett mönster som funnits ett bra tag och som har sin motsvarighet även i andra länder. Kvinnliga socialdemokratiska ledare behandlas särskilt hårt (jämför med bristen på debatt om Anders Borgs skattemiss i veckan eller drevet mot Andrea Ypsilanti i Tyskland förra året). Och naturligtvis hakar Henrik Brors på i dagens DN.
Jag är rätt ofta i Tensta. Ingen rikspolitiker har samma engagemang för Tensta, och för miljonprogrammet i stort, som Mona Sahlin. Hon reser mycket i Sverige, liksom andra ledande politiker. Den som kritiserar Sahlin för avstånd till väljare och medlemmar får gärna berätta om sina egna kontakter med verkligheten.
Det vore också intressant om någon av nyhetsredaktionerna (mer än Ekot) orkade läsa och analysera de politiskt viktiga riktlinjer som Socialdemokraternas ledning presenterat inför kongressen i höst. Om det finns tid för sådan journalistik.
Andra om Mona Sahlin, (S)-kongress, opinionsmätningar: HBT-sossen, I hell-mans värld, Kulturbloggen, Markus Blomberg, Mitt i steget, Peter Andersson, Tankar från Västanbäck,
fredag 18 september 2009
Spekulationsfonderna kommer undan
Visst är det bra att EU-ledarna vill sätta ett tak för bonusar. Ändå är det ett historiskt tillfälle som nu går förlorat när inte Europa driver tuffare krav på hela det finansiella systemet inför G20-mötet i Pittsburg.
Förra hösten skakade kvartalskapitalismen ordentligt. Plötsligt syntes svagheterna i ett ekonomiskt tänkande byggt på snabba vinster. Det finns många förklaringar till finanskrisen. Kortsiktigheten är en av dem. Kalkylerna om stora förtjänster på en vecka, en dag eller en timme präglar både storbanker och hedgefonder.
Nu vill EU tygla bonusarna och skärpa kapitaltäckningskraven på bankerna, men unionen kommer inte att driva tuffa krav på spekulationsfonderna i Pittsburg. Internt håller regeringarna på att vattna ur EU-kommissionens redan tämligen anspråkslösa förslag om hedgefonder och annat kapital som profilerar sig på snabba svängningar i det ekonomiska systemet.
Mats Odell går finansindustrin till mötes, trots att Anders Borg i EU-valrörelsen tog till brösttoner mot spekulationsekonomin. Retorik och verklig politik tycks vara två olika saker för regeringen Reinfeldt.
Andra om EU-toppmötet: AB, DN, Expressen, GP
Förra hösten skakade kvartalskapitalismen ordentligt. Plötsligt syntes svagheterna i ett ekonomiskt tänkande byggt på snabba vinster. Det finns många förklaringar till finanskrisen. Kortsiktigheten är en av dem. Kalkylerna om stora förtjänster på en vecka, en dag eller en timme präglar både storbanker och hedgefonder.
Nu vill EU tygla bonusarna och skärpa kapitaltäckningskraven på bankerna, men unionen kommer inte att driva tuffa krav på spekulationsfonderna i Pittsburg. Internt håller regeringarna på att vattna ur EU-kommissionens redan tämligen anspråkslösa förslag om hedgefonder och annat kapital som profilerar sig på snabba svängningar i det ekonomiska systemet.
Mats Odell går finansindustrin till mötes, trots att Anders Borg i EU-valrörelsen tog till brösttoner mot spekulationsekonomin. Retorik och verklig politik tycks vara två olika saker för regeringen Reinfeldt.
Andra om EU-toppmötet: AB, DN, Expressen, GP
torsdag 17 september 2009
Satsa på miljöjobbet i nya EU-kommissionen
EU-parlamentets ja till Barroso sätter igång slutspurten om poster i den nya kommissionen. Vilket område vill Sverige ha? Det är ett politiskt val, viktigare än personspekulationerna.
Ryktena om vem som ska bli svensk kommisionär har varit igång länge. Gunilla Carlsson, hette det strax före sommaren. Då var José Manuel Barroso i Stockholm på sin återvalsturné. Om Reinfeldt inte tog upp frågan vid det mötet så är det nästan tjänstefel, säger initierade bedömare. Spanien har till exempel redan blivit lovat en vice-ordförandepost i den nya kommissionen.
Andra spekulerar om Cecilia Malmström, Lena Ek, eller om en joker som Maud Olofsson. Och naturligtvis om Carl Bildt. Många är övertygade om att de har goda källor.
För min del såg jag en smula av tillsättningen år 1999. Jag stod bland annat bakom Stadshotellet i Katrineholm (av alla platser) och letade reda på Margot Wallströms telefonnummer åt Anna Lindh, som var i Latinamerika. Då var det inte många dagar kvar till slutförhandlingarna. Margareta Winberg har beskrivit hur hon in i det sista trodde sig vara Göran Perssons val.
Erfarenheten av tidigare utnämningar har gjort mig skeptisk till tvärsäkra påståenden nu. Den ende som vet säkert är Fredrik Reinfeldt. Den här gången ska han dessutom ena en koalitionsregering. Lena Ek (C) var skarp i gårdagens Aktuellt, Moderaterna kan inte lägga beslag på alla poster hur som helst. Det borde tyda på att partiledarna ännu inte är överens.
Medan vi väntar på namnet - och det kan bli klart när som helst - så finns det tid att debattera en politiskt ännu viktigare fråga. Vad ska den nya kommissionären göra?
Sverige har haft bra ansvarsområden i Bryssel. Anita Gradin lade grunden för EU:s juridiska samarbete och fick igång stödet till utsatta kvinnor. Margot Wallström drev på miljöarbetet. Hennes nuvarande uppdrag som förste vice ordförande är underskattat. Ansvaret för de institutionella frågorna (samarbetet med parlamentet, rådet etc) är viktigt. Tanken att förbättra kontakten med medborgarna är rätt, även om Barrosos intresse var för litet för att det skulle bli några storslagna reformer.
Gunnar Hökmark (M) talade om inre marknad eller handelspolitik i Aktuellts utmärkta genomgång. Visst, det är centrala områden. Men är det frågorna Sverige ska profilera i EU? Att Hökmark tycker det är inte så konstigt, men vad hände med alliansens retorik om miljön, till exempel?
En medlem i den nya kommissionen får ansvar för klimat (och kanske energi). Det berättade Barroso i parlamentet. De andra miljöfrågorna är också viktiga, med globala förhandlingar om biologisk mångfald, till exempel.
Bägge miljöjobben borde vara av intresse för Sverige. Att Margot Wallström haft det är inget hinder, det har gått fem år sedan dess. Konsumentpolitik, sysselsättning och det nya jobbet för medborgarnas rättigheter är andra bra områden.
Regeringens val mellan näringslivsfrågor och bredare politiska ämnen blir en politisk markering.
Och vad anser Socialdemokraterna?
Andra om den nya EU-kommissionen: Dagens Arena, DN, Expressen, Cecilia Malmström, Eva-Britt Svensson, Jonas Sjöstedt, Ulf Ottosson, Åsa Westlund,
Ryktena om vem som ska bli svensk kommisionär har varit igång länge. Gunilla Carlsson, hette det strax före sommaren. Då var José Manuel Barroso i Stockholm på sin återvalsturné. Om Reinfeldt inte tog upp frågan vid det mötet så är det nästan tjänstefel, säger initierade bedömare. Spanien har till exempel redan blivit lovat en vice-ordförandepost i den nya kommissionen.
Andra spekulerar om Cecilia Malmström, Lena Ek, eller om en joker som Maud Olofsson. Och naturligtvis om Carl Bildt. Många är övertygade om att de har goda källor.
För min del såg jag en smula av tillsättningen år 1999. Jag stod bland annat bakom Stadshotellet i Katrineholm (av alla platser) och letade reda på Margot Wallströms telefonnummer åt Anna Lindh, som var i Latinamerika. Då var det inte många dagar kvar till slutförhandlingarna. Margareta Winberg har beskrivit hur hon in i det sista trodde sig vara Göran Perssons val.
Erfarenheten av tidigare utnämningar har gjort mig skeptisk till tvärsäkra påståenden nu. Den ende som vet säkert är Fredrik Reinfeldt. Den här gången ska han dessutom ena en koalitionsregering. Lena Ek (C) var skarp i gårdagens Aktuellt, Moderaterna kan inte lägga beslag på alla poster hur som helst. Det borde tyda på att partiledarna ännu inte är överens.
Medan vi väntar på namnet - och det kan bli klart när som helst - så finns det tid att debattera en politiskt ännu viktigare fråga. Vad ska den nya kommissionären göra?
Sverige har haft bra ansvarsområden i Bryssel. Anita Gradin lade grunden för EU:s juridiska samarbete och fick igång stödet till utsatta kvinnor. Margot Wallström drev på miljöarbetet. Hennes nuvarande uppdrag som förste vice ordförande är underskattat. Ansvaret för de institutionella frågorna (samarbetet med parlamentet, rådet etc) är viktigt. Tanken att förbättra kontakten med medborgarna är rätt, även om Barrosos intresse var för litet för att det skulle bli några storslagna reformer.
Gunnar Hökmark (M) talade om inre marknad eller handelspolitik i Aktuellts utmärkta genomgång. Visst, det är centrala områden. Men är det frågorna Sverige ska profilera i EU? Att Hökmark tycker det är inte så konstigt, men vad hände med alliansens retorik om miljön, till exempel?
En medlem i den nya kommissionen får ansvar för klimat (och kanske energi). Det berättade Barroso i parlamentet. De andra miljöfrågorna är också viktiga, med globala förhandlingar om biologisk mångfald, till exempel.
Bägge miljöjobben borde vara av intresse för Sverige. Att Margot Wallström haft det är inget hinder, det har gått fem år sedan dess. Konsumentpolitik, sysselsättning och det nya jobbet för medborgarnas rättigheter är andra bra områden.
Regeringens val mellan näringslivsfrågor och bredare politiska ämnen blir en politisk markering.
Och vad anser Socialdemokraterna?
Andra om den nya EU-kommissionen: Dagens Arena, DN, Expressen, Cecilia Malmström, Eva-Britt Svensson, Jonas Sjöstedt, Ulf Ottosson, Åsa Westlund,
onsdag 16 september 2009
Luckor i (S) politiska riktlinjer
Idag ska alla ombud till den socialdemokratiska partikongressen ha fått förslaget till politiska riktlinjer. Det är ett välskrivet dokument, men texten lämnar också frågor öppna. Hur ska till exempel valfriheten betalas? Var finns socialdemokratins genomtänkta strategi för att påverka EU? Vart tog integrationspolitiken vägen?
Mycket av innehållet har presenterats de senaste dagarna. Om några timmar lanserar Thomas Bodström ännu en del, ungdomspolitiken. Det är ett av många bra avsnitt i riktlinjerna och ett område där Mona Sahlin verkligen flyttat fram positionerna under sin tid som partiledare.
Det finns många tillfällen att återkomma till det som är bra under tiden fram till kongressen. På flera avsnitt kommer det också att bli strid, det är skillnaden mellan ett parti som fortfarande har en levande interndemokrati och inte har förvandlats till en PR-maskin. Riktlinjernas innehåll bygger tydligt på rådslagen sedan valförlusten 2006.
Fyra reflektioner nu:
Vem ska betala för marknadslösningarna i välfärden? En av de stora förskjutningarna i (S)-politiken är en större acceptans för system som vårdval. Det är upp till ombuden att bestämma hur långt denna "Ylva Johansson-line" ska gå (själv är jag tveksam). Men om socialdemokraterna bestämmer sig för mer marknad måste nog kongressen bli tydligare om hur solidariteten ska betalas. Erfarenheten av avreglerade marknader är att talet om ökad effektivitet ofta är överdrivet. Tvärtom behövs det pengar för att klara gemensamma uppgifter och bra kvalitet där vinstintresset inte ser något intresse. Riktlinjerna är ytterst försiktiga om skattehöjningar, så var ska de pengarna komma ifrån?
Vart tog EU vägen? Avsnitten om det europeiska samarbetet är korta och allmänt hållna. Socialdemokratin borde kunna formulera tydligare förslag om konsumentskydd, bättre arbetsvillkor, tuffare åtgärder mot diskriminering, en bredare miljöpolitik med mera. De borgerliga partierna vill ha mer marknad, mindre politik, i EU liksom i Sverige. (S) kan erbjuda en mer offensiv politik.
Tappa inte bort integrationspolitiken. År 2002 definierade (S)-regeringen utanförskapet hos många utlandsfödda som en av mandatperiodens två stora utmaningar. Det är det fortfarande. Jag har skrivit tidigare om varför det inte räcker med generella åtgärder och med arbete mot diskriminering, hur viktigt det än är. Det behövs också pengar till mötesplatser, till bättre SFI, till särskilda insatser för ungdomar som kommer direkt in i högstadiet utan att kunna svenska, till föreningssamarbete som bryter ensidigheten i villaområden, till jämställdhetsarbete i konservativa miljöer, med mera. Låt inte bristerna i dagens integrationsbegrepp hindra att vi investerar mer i social sammanhållning.
Slutligen, energipolitiken. Ombuden bör notera att texten om energin nu är den mest kärnkraftsvänliga sedan 1970-talet. Formuleringen om att stänga kärnkraftsverk när det finns ersättningsel skrivs i praktiken bort genom att det bara blir en hänvisning till 1991 års text. Istället är det överskott av el vi ska ha, enligt partistyrelsen. Då blir det svårt för de gröna alternativen.
Mycket av innehållet har presenterats de senaste dagarna. Om några timmar lanserar Thomas Bodström ännu en del, ungdomspolitiken. Det är ett av många bra avsnitt i riktlinjerna och ett område där Mona Sahlin verkligen flyttat fram positionerna under sin tid som partiledare.
Det finns många tillfällen att återkomma till det som är bra under tiden fram till kongressen. På flera avsnitt kommer det också att bli strid, det är skillnaden mellan ett parti som fortfarande har en levande interndemokrati och inte har förvandlats till en PR-maskin. Riktlinjernas innehåll bygger tydligt på rådslagen sedan valförlusten 2006.
Fyra reflektioner nu:
Vem ska betala för marknadslösningarna i välfärden? En av de stora förskjutningarna i (S)-politiken är en större acceptans för system som vårdval. Det är upp till ombuden att bestämma hur långt denna "Ylva Johansson-line" ska gå (själv är jag tveksam). Men om socialdemokraterna bestämmer sig för mer marknad måste nog kongressen bli tydligare om hur solidariteten ska betalas. Erfarenheten av avreglerade marknader är att talet om ökad effektivitet ofta är överdrivet. Tvärtom behövs det pengar för att klara gemensamma uppgifter och bra kvalitet där vinstintresset inte ser något intresse. Riktlinjerna är ytterst försiktiga om skattehöjningar, så var ska de pengarna komma ifrån?
Vart tog EU vägen? Avsnitten om det europeiska samarbetet är korta och allmänt hållna. Socialdemokratin borde kunna formulera tydligare förslag om konsumentskydd, bättre arbetsvillkor, tuffare åtgärder mot diskriminering, en bredare miljöpolitik med mera. De borgerliga partierna vill ha mer marknad, mindre politik, i EU liksom i Sverige. (S) kan erbjuda en mer offensiv politik.
Tappa inte bort integrationspolitiken. År 2002 definierade (S)-regeringen utanförskapet hos många utlandsfödda som en av mandatperiodens två stora utmaningar. Det är det fortfarande. Jag har skrivit tidigare om varför det inte räcker med generella åtgärder och med arbete mot diskriminering, hur viktigt det än är. Det behövs också pengar till mötesplatser, till bättre SFI, till särskilda insatser för ungdomar som kommer direkt in i högstadiet utan att kunna svenska, till föreningssamarbete som bryter ensidigheten i villaområden, till jämställdhetsarbete i konservativa miljöer, med mera. Låt inte bristerna i dagens integrationsbegrepp hindra att vi investerar mer i social sammanhållning.
Slutligen, energipolitiken. Ombuden bör notera att texten om energin nu är den mest kärnkraftsvänliga sedan 1970-talet. Formuleringen om att stänga kärnkraftsverk när det finns ersättningsel skrivs i praktiken bort genom att det bara blir en hänvisning till 1991 års text. Istället är det överskott av el vi ska ha, enligt partistyrelsen. Då blir det svårt för de gröna alternativen.
tisdag 15 september 2009
Konsten att bli omvald
Jens Stoltenberg och hans rödgröna regering sitter kvar i Norge. Arbeiderpartiet går fram, Sosialistisk venstreparti tappar och Senterpartiet ligger still.
Valresultatet är en personlig framgång för Jens Stoltenberg och ett erkännande av den rödgröna regeringens aktiva politik mot den ekonomiska krisen.
Siffrorna från Norge borde ge ännu mer självförtroende åt de rödgröna i Sverige. Till ämnena för studieresorna kan nu läggas ett till: konsten att bli återvald.
Det är en central fråga inför det svenska valet. Fredrik Reinfeldt har arbetat medvetet för åtta år av borgerligt regeringsinnehav. Det räcker inte att bli vald, utmaningen är att bli återvald.
De rödgröna är i en liknande situation. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och de gröna måste tänka två mandatperioder framåt. Att vinna 2010 och förlora 2014 skulle skada väljarnas förtroende för rödgröna koalitionsregeringar, samma sjuka som borgerligheten lidit av så länge.
En förklaring till de rödgrönas återval i Norge är det stora ansvar som Sosialistisk venstreparti tagit för statsfinanser och utrikespolitik. Lars Ohly måste övertyga sitt parti om ett lika långsiktigt ansvar, till exempel när det gäller Afghanistan. Även om hans norska kollegor förlorat röster så sitter de faktiskt kvar i regeringen. Det måste väl också vara vänsterpartiets huvudmål?
Fremskrittspartiets framgångar borde oroa alla de svenska rödgröna partierna. Jobbpolitiken är central, men det räcker inte. Miljöpartiet måste ställa upp på ett ordentligt investeringsprogram för nedslitna bostadsområden och för en flyktingpolitik grundad på individuell prövning av människors skyddsbehov. Annars blir det lättare för Sverigedemokraterna att vinna röster.
Den största utmaningen för Socialdemokraterna är psykologisk. Partiet är ovant vid kompromissandet i en koalitionsregering, även om det ständigt sker i kommunerna. Mona Sahlin och Thomas Östros måste vara beredda att lyssna på vänsterpartiet i den ekonomiska politiken och på miljöpartiet när det gäller de gröna frågorna.
Med tre partier som tar gemensamt ansvar går det både att bilda rödgröna regeringar och att bli återvald. Det visar Norge.
Andra om det norska valet: AB, AB2, Dagens Arena, DN, DN2, Expressen, GP, John Johansson, Jonas Sjöstedt, Mona for President, Mona Sahlin, Peter Andersson, Peter Swedenmark, Robert Noord, Stefan Wikén
Valresultatet är en personlig framgång för Jens Stoltenberg och ett erkännande av den rödgröna regeringens aktiva politik mot den ekonomiska krisen.
Siffrorna från Norge borde ge ännu mer självförtroende åt de rödgröna i Sverige. Till ämnena för studieresorna kan nu läggas ett till: konsten att bli återvald.
Det är en central fråga inför det svenska valet. Fredrik Reinfeldt har arbetat medvetet för åtta år av borgerligt regeringsinnehav. Det räcker inte att bli vald, utmaningen är att bli återvald.
De rödgröna är i en liknande situation. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och de gröna måste tänka två mandatperioder framåt. Att vinna 2010 och förlora 2014 skulle skada väljarnas förtroende för rödgröna koalitionsregeringar, samma sjuka som borgerligheten lidit av så länge.
En förklaring till de rödgrönas återval i Norge är det stora ansvar som Sosialistisk venstreparti tagit för statsfinanser och utrikespolitik. Lars Ohly måste övertyga sitt parti om ett lika långsiktigt ansvar, till exempel när det gäller Afghanistan. Även om hans norska kollegor förlorat röster så sitter de faktiskt kvar i regeringen. Det måste väl också vara vänsterpartiets huvudmål?
Fremskrittspartiets framgångar borde oroa alla de svenska rödgröna partierna. Jobbpolitiken är central, men det räcker inte. Miljöpartiet måste ställa upp på ett ordentligt investeringsprogram för nedslitna bostadsområden och för en flyktingpolitik grundad på individuell prövning av människors skyddsbehov. Annars blir det lättare för Sverigedemokraterna att vinna röster.
Den största utmaningen för Socialdemokraterna är psykologisk. Partiet är ovant vid kompromissandet i en koalitionsregering, även om det ständigt sker i kommunerna. Mona Sahlin och Thomas Östros måste vara beredda att lyssna på vänsterpartiet i den ekonomiska politiken och på miljöpartiet när det gäller de gröna frågorna.
Med tre partier som tar gemensamt ansvar går det både att bilda rödgröna regeringar och att bli återvald. Det visar Norge.
Andra om det norska valet: AB, AB2, Dagens Arena, DN, DN2, Expressen, GP, John Johansson, Jonas Sjöstedt, Mona for President, Mona Sahlin, Peter Andersson, Peter Swedenmark, Robert Noord, Stefan Wikén
måndag 14 september 2009
Extremvänsterns våld hotar demokratin
Brandattentatet mot en McDonalds restaurang i Nyköping år 2006. Misshandeln av Sverigedemokraternas pressekreterare och hans sambo nu i juni. Visst fördömer den demokratiska vänstern våldet när det inträffar. Men varför inte mer kraftfullt, varför inte mer systematiskt?
Aftonbladet skrev igår om några av dem som lockats till våldsamma aktioner. De tre unga kvinnor som greps för den brutala misshandeln på Gullmarsplan har inte vuxit upp i någon social misär. Den retorik de och andra i samma grupper odlar är långt från de fattiga ungdomarnas vardag i Tensta och Rosengård.
Det politiska våldet hotar demokratin, oavsett vilken ideologi som används för att motivera handlingarna. Dessutom provocerar dåden fram mer poliser, mer övervakning och skarpare motsättningar. Det gynnar det inte de som verkligen behöver en bättre bostadspolitik, fler fritidsgårdar och ungdomsjobb.
Kanske är vi redan på väg att få en "hård kärna" av aktivister beredda att ta till mycket grovt våld. Vapenfynden efter misshandeln i Alvik nyligen är ett sådant tecken.
Förebilderna inom vänstern måste göra vad de kan för att stoppa den utvecklingen. Det gör man knappast genom kulturartiklar om politiskt våld som metod eller genom att ge den tyska socialdemokratin ansvaret för Baader-Meinhof-ligans terrorism.
Jag håller med Anna-Lena Lodenius, som i somras skrev om angreppen på Sverigedemokraterna: "Oavsett vad man tycker om SD så ska sådant inte få förekomma i en demokrati."
Varför får AFA och liknande våldsförhärligande organisationer fortfarande delta i demonstrationer tillsammans med demokratiska partier och folkrörelser?
Aftonbladet skrev igår om några av dem som lockats till våldsamma aktioner. De tre unga kvinnor som greps för den brutala misshandeln på Gullmarsplan har inte vuxit upp i någon social misär. Den retorik de och andra i samma grupper odlar är långt från de fattiga ungdomarnas vardag i Tensta och Rosengård.
Det politiska våldet hotar demokratin, oavsett vilken ideologi som används för att motivera handlingarna. Dessutom provocerar dåden fram mer poliser, mer övervakning och skarpare motsättningar. Det gynnar det inte de som verkligen behöver en bättre bostadspolitik, fler fritidsgårdar och ungdomsjobb.
Kanske är vi redan på väg att få en "hård kärna" av aktivister beredda att ta till mycket grovt våld. Vapenfynden efter misshandeln i Alvik nyligen är ett sådant tecken.
Förebilderna inom vänstern måste göra vad de kan för att stoppa den utvecklingen. Det gör man knappast genom kulturartiklar om politiskt våld som metod eller genom att ge den tyska socialdemokratin ansvaret för Baader-Meinhof-ligans terrorism.
Jag håller med Anna-Lena Lodenius, som i somras skrev om angreppen på Sverigedemokraterna: "Oavsett vad man tycker om SD så ska sådant inte få förekomma i en demokrati."
Varför får AFA och liknande våldsförhärligande organisationer fortfarande delta i demonstrationer tillsammans med demokratiska partier och folkrörelser?
lördag 12 september 2009
Mona Sahlin på offensiven
"Vi måste ha skatter som är tillräckligt höga för att klara välfärdens utmaningar". Det var ett av budskapen när Mona Sahlin inledde Socialdemokraternas förtroenderåd här i riksdagshuset. Alliansens skattesänkningar fick hård kritik för att vara orättvisa och dra undan resurser från välfärden.
Sahlin höll ett ideologiskt tydligt tal, där hon ställde alliansens "sociala klyftor" mot socialdemokratins "sammanhållning och solidaritet". Huvudfrågan i valet blir "jobb eller ökade klyftor", menade hon.
Syftet med talet tycktes vara att slå an tonen inför partikongressen i slutet av oktober. Jobben, utbildningen och välfärden var givna ämnen. Dessutom lyfte Sahlin fram ungdomsfrågorna och storstadspolitiken. I de två ämnena tyckte jag budskapet var mer fokuserat än tidigare. Ska bli intressant att läsa förslaget till politiska riktlinjer, som nu gått ut till ombuden.
Och den socialdemokratiska budgetmotionen i riksdagen. Mona Sahlin använde en liknande formulering som i den gemensamma DN-artikeln med Thomas Östros nyligen: "vi måste orka pröva varje ny reform efter dess effekter på sysselsättningen".
För min del är jag övertygad om att upprustning av miljonprogrammet, fler fritidsgårdar och bättre flyktingmottagning är bra också för jobben. Jag hoppas den socialdemokratiska riksdagsgruppen kommer till samma slutsats i budgetmotionen. Siffrorna där betyder mycket för trovärdigheten i budskapet på partikongressen.
Förtroenderådet behandlade också ett utmärkt Afrikaprogram, med en bra inledande presentation av Joe Frans och kloka inlägg av bland annat Mariam Sherifay och Peter Weiderud.
Efter lunch fortsätter mötet med tal om EU:s Lissabonstrategi och diskussion om tillväxtfrågorna.
Vad som händer i korridorerna - om kommande VU-val med mera - lär visa sig så småningom.
Andra om (S) förtroenderåd: DN, Expressen, Eric Sundström, Mats Johansson, Monica Green, Peter Andersson, Veronica Palm
Sahlin höll ett ideologiskt tydligt tal, där hon ställde alliansens "sociala klyftor" mot socialdemokratins "sammanhållning och solidaritet". Huvudfrågan i valet blir "jobb eller ökade klyftor", menade hon.
Syftet med talet tycktes vara att slå an tonen inför partikongressen i slutet av oktober. Jobben, utbildningen och välfärden var givna ämnen. Dessutom lyfte Sahlin fram ungdomsfrågorna och storstadspolitiken. I de två ämnena tyckte jag budskapet var mer fokuserat än tidigare. Ska bli intressant att läsa förslaget till politiska riktlinjer, som nu gått ut till ombuden.
Och den socialdemokratiska budgetmotionen i riksdagen. Mona Sahlin använde en liknande formulering som i den gemensamma DN-artikeln med Thomas Östros nyligen: "vi måste orka pröva varje ny reform efter dess effekter på sysselsättningen".
För min del är jag övertygad om att upprustning av miljonprogrammet, fler fritidsgårdar och bättre flyktingmottagning är bra också för jobben. Jag hoppas den socialdemokratiska riksdagsgruppen kommer till samma slutsats i budgetmotionen. Siffrorna där betyder mycket för trovärdigheten i budskapet på partikongressen.
Förtroenderådet behandlade också ett utmärkt Afrikaprogram, med en bra inledande presentation av Joe Frans och kloka inlägg av bland annat Mariam Sherifay och Peter Weiderud.
Efter lunch fortsätter mötet med tal om EU:s Lissabonstrategi och diskussion om tillväxtfrågorna.
Vad som händer i korridorerna - om kommande VU-val med mera - lär visa sig så småningom.
Andra om (S) förtroenderåd: DN, Expressen, Eric Sundström, Mats Johansson, Monica Green, Peter Andersson, Veronica Palm
fredag 11 september 2009
Återerövra miljöskatterna, (S)
Problemen tornar upp sig inför klimatmötet i Köpenhamn. Igår presenterade EU-kommissionen sina förslag om finansiering. Innehållet är tunt. Då har ändå inte Anders Borg och hans EU-kollegor förhandlat om pengarna ännu.
Åsa Westlund skriver bra om bristerna. Klimatlöftena får inte gröpa ur tidigare mål om att höja biståndet. Pengarna från utsläppshandeln borde dessutom vara en separat historia, där tjänar de rika länderna själva på affären. Kommissionens förslag får också kritik från andra håll för att innehålla för lite resurser.
Som tur är finns det också goda klimatnyheter. Jag skrev om Japans nya klimatpolitik tidigare. Igår var det Frankrike som tog ett bra steg.
President Sarkozys besked om en koldioxidskatt är bland det viktigaste som hänt i europeisk miljöpolitik de senaste åren. Man kan kritisera enskildheter i beslutet om "klimatbidraget" till statsfinanserna år 2010, men ändå har ett av EU:s ledande länder vågat införa en kontroversiell miljöskatt som påverkar alla medborgare. Det kan sätta fart på miljöskattedebatten inom EU.
Det har gått tjugo år sedan den svenska miljöavgiftsutredningen tog fram förslagen om koldioxidskatt, kväveoxidavgift, miljöklasser på bilar med mera. Historien om hur vi i sekretariatet började skissa på förslaget om koldioxidskatt i en källare på Kreta får jag berätta en annan gång.
Min poäng här är att det var en socialdemokratisk regering som lade fram propositionen om koldioxidskatt och andra miljöskatter, som nu bildar mönster för Frankrike och andra. Inte moderaterna, som Fredrik Reinfeldt påstått.
Under budgetsamarbetet med miljöpartiet blev grön skatteväxling ett fult ord inom delar av socialdemokratin, något "grönisarna" tvingade på Göran Persson och Pär Nuder. Det var synd. Upphovsrätten till de flesta miljöskatterna ligger hos Ingvar Carlsson, Birgitta Dahl och Erik Åsbrink.
Det är fullt möjligt att förena nya och höjda miljöskatter med social rättvisa. Allt beror på hur förslagen genomförs och hur resten av skattesystemet ser ut. Efter de kraftiga borgerliga skattesänkningarna behöver de rödgröna också nya förslag för att klara välfärdens finansiering.
När Lena Hallengren och Tomas Eneroth idag presenterar socialdemokraternas klimat- och energipolitik hoppas jag texterna om ekonomiska styrmedel är mer positiva än under de senaste åren. Den rödgröna reservationen i klimatberedningen var ett bra steg åt det hållet.
Åsa Westlund skriver bra om bristerna. Klimatlöftena får inte gröpa ur tidigare mål om att höja biståndet. Pengarna från utsläppshandeln borde dessutom vara en separat historia, där tjänar de rika länderna själva på affären. Kommissionens förslag får också kritik från andra håll för att innehålla för lite resurser.
Som tur är finns det också goda klimatnyheter. Jag skrev om Japans nya klimatpolitik tidigare. Igår var det Frankrike som tog ett bra steg.
President Sarkozys besked om en koldioxidskatt är bland det viktigaste som hänt i europeisk miljöpolitik de senaste åren. Man kan kritisera enskildheter i beslutet om "klimatbidraget" till statsfinanserna år 2010, men ändå har ett av EU:s ledande länder vågat införa en kontroversiell miljöskatt som påverkar alla medborgare. Det kan sätta fart på miljöskattedebatten inom EU.
Det har gått tjugo år sedan den svenska miljöavgiftsutredningen tog fram förslagen om koldioxidskatt, kväveoxidavgift, miljöklasser på bilar med mera. Historien om hur vi i sekretariatet började skissa på förslaget om koldioxidskatt i en källare på Kreta får jag berätta en annan gång.
Min poäng här är att det var en socialdemokratisk regering som lade fram propositionen om koldioxidskatt och andra miljöskatter, som nu bildar mönster för Frankrike och andra. Inte moderaterna, som Fredrik Reinfeldt påstått.
Under budgetsamarbetet med miljöpartiet blev grön skatteväxling ett fult ord inom delar av socialdemokratin, något "grönisarna" tvingade på Göran Persson och Pär Nuder. Det var synd. Upphovsrätten till de flesta miljöskatterna ligger hos Ingvar Carlsson, Birgitta Dahl och Erik Åsbrink.
Det är fullt möjligt att förena nya och höjda miljöskatter med social rättvisa. Allt beror på hur förslagen genomförs och hur resten av skattesystemet ser ut. Efter de kraftiga borgerliga skattesänkningarna behöver de rödgröna också nya förslag för att klara välfärdens finansiering.
När Lena Hallengren och Tomas Eneroth idag presenterar socialdemokraternas klimat- och energipolitik hoppas jag texterna om ekonomiska styrmedel är mer positiva än under de senaste åren. Den rödgröna reservationen i klimatberedningen var ett bra steg åt det hållet.
torsdag 10 september 2009
Vårdval Sverige blir ännu värre
Jag hade nyligen skäl att studera en vårdavdelning på ett av Stockholms storsjukhus. Besparingarna i landstinget hade haft ett högt pris. En kväll skulle den ansvariga sjuksköterskan hantera tre akutsituationer. Samtidigt.
I Tensta har jag sett en ny privat vårdcentral värva patienter i köpcentrumet med gratis test av blodtrycket. De som skrev under pappret säljarna räckte fram förstod inte alltid att de valde bort landstingets vårdcentral, som de trivs med. Hur mycket den privata vårdcentralen tänker satsa på massvaccineringen i höst återstår att se.
Visst finns det exempel på effektiv privatägd vård med kvalitet, men det är knappast så att alla tycker vården blivit så mycket bättre på senare år. Tvärtom finns det uppenbara brister.
När Dagens Nyheter nu berättar om miljardvinsterna i privata vårdbolag reser det ett antal frågor. Här handlar det till stor del om skattebetalarnas pengar.
Hur ska vården kunna vara rättvis när varje patientbehandling är en kommersiell affär? Erfarenheterna av Vårdval Stockholm är att resurser förs över från fattiga till rika områden.
Blir vården verkligen så mycket effektivare av konkurrensen att det går att motivera vinsterna från ett samhällsperspektiv? Jag tvivlar. Ska man räkna effektivitet måste man ta med förlusterna i samordning: journalsystem som inte fungerar tillsammans, sämre beredskap mot pandemier, kostnader när patienter byter fram och tillbaka mellan vårdgivare.
Vad händer om ett skuldsatt vårdföretag inte klarar lånen? Knut Kainz Rognerud ambitiösa genomgång i DN visar att flera av de stora bolagen är högt skuldsatta. Attendo Care hade till exempel ett negativt eget kapital vid det senaste årsskiftet. Vad blir effekterna för de gamla om Attendo hamnar i ekonomisk kris?
De rödgröna partiernas gedigna granskningsrapport i går visade bland annat hur vårdvalsreformerna förstärker orättvisorna.
Än så länge har vi inte sett effekterna av nästa steg. Vårdval Sverige tvingar fram etableringsfrihet i hela landet, trots kritiska synpunkter från flera remissinstanser. Det kommer att slå hårt mot glesbygden, liksom Vårdval Stockholm gjort mot förorten.
Nästa gång media granskar vårdbolagen lär ännu mer av skattepengarna ha gått till vinster.
Andra om vårdbolagens vinster: Aftonbladet, Expressen, GP, SvD, HBT-sossen, Lars Ohly, Mona for President, Per Ankersjö, Peter Andersson, Röda berget, Röda Malmö, Svensson
I Tensta har jag sett en ny privat vårdcentral värva patienter i köpcentrumet med gratis test av blodtrycket. De som skrev under pappret säljarna räckte fram förstod inte alltid att de valde bort landstingets vårdcentral, som de trivs med. Hur mycket den privata vårdcentralen tänker satsa på massvaccineringen i höst återstår att se.
Visst finns det exempel på effektiv privatägd vård med kvalitet, men det är knappast så att alla tycker vården blivit så mycket bättre på senare år. Tvärtom finns det uppenbara brister.
När Dagens Nyheter nu berättar om miljardvinsterna i privata vårdbolag reser det ett antal frågor. Här handlar det till stor del om skattebetalarnas pengar.
Hur ska vården kunna vara rättvis när varje patientbehandling är en kommersiell affär? Erfarenheterna av Vårdval Stockholm är att resurser förs över från fattiga till rika områden.
Blir vården verkligen så mycket effektivare av konkurrensen att det går att motivera vinsterna från ett samhällsperspektiv? Jag tvivlar. Ska man räkna effektivitet måste man ta med förlusterna i samordning: journalsystem som inte fungerar tillsammans, sämre beredskap mot pandemier, kostnader när patienter byter fram och tillbaka mellan vårdgivare.
Vad händer om ett skuldsatt vårdföretag inte klarar lånen? Knut Kainz Rognerud ambitiösa genomgång i DN visar att flera av de stora bolagen är högt skuldsatta. Attendo Care hade till exempel ett negativt eget kapital vid det senaste årsskiftet. Vad blir effekterna för de gamla om Attendo hamnar i ekonomisk kris?
De rödgröna partiernas gedigna granskningsrapport i går visade bland annat hur vårdvalsreformerna förstärker orättvisorna.
Än så länge har vi inte sett effekterna av nästa steg. Vårdval Sverige tvingar fram etableringsfrihet i hela landet, trots kritiska synpunkter från flera remissinstanser. Det kommer att slå hårt mot glesbygden, liksom Vårdval Stockholm gjort mot förorten.
Nästa gång media granskar vårdbolagen lär ännu mer av skattepengarna ha gått till vinster.
Andra om vårdbolagens vinster: Aftonbladet, Expressen, GP, SvD, HBT-sossen, Lars Ohly, Mona for President, Per Ankersjö, Peter Andersson, Röda berget, Röda Malmö, Svensson
onsdag 9 september 2009
Små (S)kattehöjningar
Socialdemokraterna presenterar viktiga delar av sin kommande budgetmotion på DN Debatt. Skattehöjningarna blir förstås vinkeln i ett antal medier, även om artikeln också berättar om satsningar på jobb, välfärd och ett nytt Kunskapslyft.
Mona Sahlin och Thomas Östros vill införa en ny förmögenhetsskatt och höja skatten på "exklusiva fastigheter". Den som tjänar över en miljon om året får också betala mer till statskassan.
Texten om jobbskatteavdraget är försiktigare. "En fortsatt sänkning av skatten på förvärvsinkomster avvisas". Inget besked om vilken långsiktig nivå på inkomstskatten (S) föreslår.
Här ligger problemet. Trots rubrikerna är det inte så stora skattehöjningar som Mona Sahlin och Thomas Östros föreslår. Inte jämfört med de 80 miljarder som försvunnit från de offentliga finanserna under alliansens regeringstid.
Debatten om skattehöjningar för de rikaste är inte så svår. Utmaningen för (S) är att förklara för metallarbetare och sjuksköterskor varför bra välfärd förutsätter att även de betalar mer.
Det är naturligtvis svårt att gå till val på kraftiga skattehöjningar för vanliga löntagare, där har alliansen lyckats med sin strategi. Men ska socialdemokratin vara trovärdig om höjd kvalitet i välfärden måste nog Sahlin och Östros våga gå längre. Det handlar inte bara om inkomstskatten, utan också om t ex miljö- och energiskatterna och breddade skattebaser på andra områden. Liksom om innovativa sätt att finansiera investeringar i bostäder och infrastruktur utanför de årliga budgetarnas balansräkning.
De reformer som Sahlin och Östros presenterar ser bra ut, men saknar prislapp i artikeln. Dessutom förvarnar (S) om tuffa besparingar efter valet: "Statsutgifter som inte handlar om jobben måste prioriteras ned...Många angelägna områden kommer att behöva stå tillbaka"
Det duger inte.
Sverige är fortfarande ett rikt land med låg nivå på statsskulden. Samtidigt växer klyftorna och förorterna brinner.
Efter alliansens budgetpresentationer i veckan måste (S) skruva upp ambitionerna i sin motion. Återställandet av a-kassan är viktig, men borde inte gå före kvaliteten i äldrevården eller bra uppväxtvillkor. (S) måste berätta hur bostadsbyggandet ska öka, hur flyktingmottagandet ska bli bättre, hur personalen på skolor och äldreboende ska ha tid att höja kvalitén.
Andra om DN-artikeln: AB, AB2, Expressen, SvD, SvD2, SvD3, Eva-Lena Jansson, HBT-sossen, Jinge, Johan Westerholm, Peter Andersson
Mona Sahlin och Thomas Östros vill införa en ny förmögenhetsskatt och höja skatten på "exklusiva fastigheter". Den som tjänar över en miljon om året får också betala mer till statskassan.
Texten om jobbskatteavdraget är försiktigare. "En fortsatt sänkning av skatten på förvärvsinkomster avvisas". Inget besked om vilken långsiktig nivå på inkomstskatten (S) föreslår.
Här ligger problemet. Trots rubrikerna är det inte så stora skattehöjningar som Mona Sahlin och Thomas Östros föreslår. Inte jämfört med de 80 miljarder som försvunnit från de offentliga finanserna under alliansens regeringstid.
Debatten om skattehöjningar för de rikaste är inte så svår. Utmaningen för (S) är att förklara för metallarbetare och sjuksköterskor varför bra välfärd förutsätter att även de betalar mer.
Det är naturligtvis svårt att gå till val på kraftiga skattehöjningar för vanliga löntagare, där har alliansen lyckats med sin strategi. Men ska socialdemokratin vara trovärdig om höjd kvalitet i välfärden måste nog Sahlin och Östros våga gå längre. Det handlar inte bara om inkomstskatten, utan också om t ex miljö- och energiskatterna och breddade skattebaser på andra områden. Liksom om innovativa sätt att finansiera investeringar i bostäder och infrastruktur utanför de årliga budgetarnas balansräkning.
De reformer som Sahlin och Östros presenterar ser bra ut, men saknar prislapp i artikeln. Dessutom förvarnar (S) om tuffa besparingar efter valet: "Statsutgifter som inte handlar om jobben måste prioriteras ned...Många angelägna områden kommer att behöva stå tillbaka"
Det duger inte.
Sverige är fortfarande ett rikt land med låg nivå på statsskulden. Samtidigt växer klyftorna och förorterna brinner.
Efter alliansens budgetpresentationer i veckan måste (S) skruva upp ambitionerna i sin motion. Återställandet av a-kassan är viktig, men borde inte gå före kvaliteten i äldrevården eller bra uppväxtvillkor. (S) måste berätta hur bostadsbyggandet ska öka, hur flyktingmottagandet ska bli bättre, hur personalen på skolor och äldreboende ska ha tid att höja kvalitén.
Andra om DN-artikeln: AB, AB2, Expressen, SvD, SvD2, SvD3, Eva-Lena Jansson, HBT-sossen, Jinge, Johan Westerholm, Peter Andersson
tisdag 8 september 2009
En god miljönyhet
Japans nya regering tänker skärpa landets klimatmål, bekräftade valsegraren Yukio Hatoyama i går. Ambitionen är en sänkning av koldioxidutsläppen med 25% till år 2020, väsentligt mer än dagens mål på 8%.
Hatoyamas uttalande är den bästa klimatnyheten på länge. Annars går förhandlingarna trögt inför Köpenhamnsmötet i december.
Inom det svenska EU-ordförandeskapet börjar man bli orolig. Klarar Barack Obama att få fram klimatbeslut i kongressen när han samtidigt måste slåss för sin hälsoreform?
Att det skulle bli svårt med ett heltäckande avtal i Köpenhamn har stått klart länge. Risken nu är att Fredrik Reinfeldt tonar ned de svenska ambitionerna så mycket att det inte ens blir en politisk överenskommelse om utsläppen år 2020.
Därför vore det så bra at bygga en allians mellan EU och den nya japanska regeringen, både om utsläppsmålen och om krav för energieffektivitet.
Något större steg om biologisk mångfald är däremot svårt att hoppas på under det svenska ordförandeskapet. Den möjligheten försatte Andreas Carlgren för länge sedan, även om det just nu är expertmöte i Sverige.
Hade centerpartiet satsat ordentligt kunde toppmötet i december ha satt nya mål för naturvården i EU:s hållbarhetsstrategi - men biologisk mångfald tycks inte vara en prioriterad fråga.
Hatoyamas uttalande är den bästa klimatnyheten på länge. Annars går förhandlingarna trögt inför Köpenhamnsmötet i december.
Inom det svenska EU-ordförandeskapet börjar man bli orolig. Klarar Barack Obama att få fram klimatbeslut i kongressen när han samtidigt måste slåss för sin hälsoreform?
Att det skulle bli svårt med ett heltäckande avtal i Köpenhamn har stått klart länge. Risken nu är att Fredrik Reinfeldt tonar ned de svenska ambitionerna så mycket att det inte ens blir en politisk överenskommelse om utsläppen år 2020.
Därför vore det så bra at bygga en allians mellan EU och den nya japanska regeringen, både om utsläppsmålen och om krav för energieffektivitet.
Något större steg om biologisk mångfald är däremot svårt att hoppas på under det svenska ordförandeskapet. Den möjligheten försatte Andreas Carlgren för länge sedan, även om det just nu är expertmöte i Sverige.
Hade centerpartiet satsat ordentligt kunde toppmötet i december ha satt nya mål för naturvården i EU:s hållbarhetsstrategi - men biologisk mångfald tycks inte vara en prioriterad fråga.
måndag 7 september 2009
Välfärdskrisen är här
Rapport berättade igår om besparingarna i landstingen. I slutet av året kan 2 500 anställda ha förlorat jobbet. Nästa år kan ytterligare 1 000 jobb försvinna. Bakgrunden är förstås underskotten i landstingens budgetar.
Det räcker inte att regeringen lovar mer pengar till kommuner och landsting för nästa år. Välfärdsjobben försvinner nu. Denna höst.
Alliansen valde bort satsningar på kommuner och landsting i budgeten för 2009. De borgerliga partierna prioriterade skattesänkningarna framför kvaliteten i välfärden, då liksom tidigare.
Fredrik Reinfeldt borde få det svårt med trovärdigheten i sin fortsatta turné för att vinna undersköterskornas röster.
UPPDATERING: I medierapporteringen beskrivs regeringens tio tillfälliga miljarder för 2010 som väldigt mycket pengar. Jag håller inte med. Det är ungefär en tiondel av de skattesänkningar alliansen genomfört. Satsningen kommer för sent och ger inte kommuner och landsting tillräckligt långsiktighet för att bygga ut välfärden.
Andra om välfärdskrisen: AB, DN, Expressen, GP, SvD, SvD2, Claes Krantz, J.N., Peter Swedenmark
Det räcker inte att regeringen lovar mer pengar till kommuner och landsting för nästa år. Välfärdsjobben försvinner nu. Denna höst.
Alliansen valde bort satsningar på kommuner och landsting i budgeten för 2009. De borgerliga partierna prioriterade skattesänkningarna framför kvaliteten i välfärden, då liksom tidigare.
Fredrik Reinfeldt borde få det svårt med trovärdigheten i sin fortsatta turné för att vinna undersköterskornas röster.
UPPDATERING: I medierapporteringen beskrivs regeringens tio tillfälliga miljarder för 2010 som väldigt mycket pengar. Jag håller inte med. Det är ungefär en tiondel av de skattesänkningar alliansen genomfört. Satsningen kommer för sent och ger inte kommuner och landsting tillräckligt långsiktighet för att bygga ut välfärden.
Andra om välfärdskrisen: AB, DN, Expressen, GP, SvD, SvD2, Claes Krantz, J.N., Peter Swedenmark
lördag 5 september 2009
Carl Bildt avslutar
Presskonferensen på Moderna Museet pågår. Carl Bildt började med att sammanfatta diskussionerna i allmänna ordalag. Mellanöstern och Afghanistan stod i centrum, sa han, i likhet med presentationen inför mötet.
Bildt nämnde också Iran, men kortfattat. Ändå envisas jag med att påstå att gårdagens samtal om sanktioner mot Teheran var den mest kontroversiella frågan på det här mötet.
På presskonferensen hänvisade Bildt en fråga om Iran till Javier Solana, som inte sa särskilt mycket mer än att EU fortfarande väntar på det utspel som Iran utlovat.
Carl Bildt kände sig uppmuntrad av framstegen mellan Slovenien och Kroatien, berättade han också på presskonferensen. Påtagligt nöjd. När det gäller Turkiet lyfte Bildt fram betydelsen av vad som sker på Cypern, i likhet med vad Bernard Kouchner gjorde när han lämnade mötet.
Nu ska jag snart byta det utmärkta arrangemanget på Skeppsholmen mot surströmmingsprovning hemma.
Andra om Gymnichmötet: AB, Arvid Falk, Carl Bildt, DN, DN2, GP, SvD, SvD2, SvD3
Bildt nämnde också Iran, men kortfattat. Ändå envisas jag med att påstå att gårdagens samtal om sanktioner mot Teheran var den mest kontroversiella frågan på det här mötet.
På presskonferensen hänvisade Bildt en fråga om Iran till Javier Solana, som inte sa särskilt mycket mer än att EU fortfarande väntar på det utspel som Iran utlovat.
Carl Bildt kände sig uppmuntrad av framstegen mellan Slovenien och Kroatien, berättade han också på presskonferensen. Påtagligt nöjd. När det gäller Turkiet lyfte Bildt fram betydelsen av vad som sker på Cypern, i likhet med vad Bernard Kouchner gjorde när han lämnade mötet.
Nu ska jag snart byta det utmärkta arrangemanget på Skeppsholmen mot surströmmingsprovning hemma.
Andra om Gymnichmötet: AB, Arvid Falk, Carl Bildt, DN, DN2, GP, SvD, SvD2, SvD3
Reinfeldt lyssnade på finansspekulanterna
Jag satt nyss ute i solen och läste dagstidningarna. Utrikesministrarna äter fortfarande lunch.
På sidan 9 i Financial Times hittade jag en stor nyhet om det svenska EU-ordförandeskapet, som jag inte sett i svenska medier.
Regeringen har lagt fram ett förhandlingspapper om reglerna för spekulationsfonder inför ett möte nästa vecka. Sverige vill, enligt Financial Times, mjuka upp kommissionens förslag.
En av de lobbyister som kritiserat hårdare krav för hedgefonder m.m. är nu lycklig över det svenska förhandlingsunderlaget.
Pappret är "measured and sensible", säger Andrew Baker på Alternative Investment Management Association till Financial Times.
Anders Borg är på möte med sina G20-kollegor och i slutet av september åker Reinfeldt till motsvarande möte med regeringschefer och presidenter.
Reglerna för spekulationsfonder var en stor fråga i EU-valrörelsen, bland annat efter inspel från Poul Nyrup Rasmussen för de europeiska socialdemokraterna.
Om det är någon EU-fråga som Mona Sahlin borde ta upp i Kungsträdgården i morgon så är det Reinfeldts flathet mot finansspekulanterna.
På sidan 9 i Financial Times hittade jag en stor nyhet om det svenska EU-ordförandeskapet, som jag inte sett i svenska medier.
Regeringen har lagt fram ett förhandlingspapper om reglerna för spekulationsfonder inför ett möte nästa vecka. Sverige vill, enligt Financial Times, mjuka upp kommissionens förslag.
En av de lobbyister som kritiserat hårdare krav för hedgefonder m.m. är nu lycklig över det svenska förhandlingsunderlaget.
Pappret är "measured and sensible", säger Andrew Baker på Alternative Investment Management Association till Financial Times.
Anders Borg är på möte med sina G20-kollegor och i slutet av september åker Reinfeldt till motsvarande möte med regeringschefer och presidenter.
Reglerna för spekulationsfonder var en stor fråga i EU-valrörelsen, bland annat efter inspel från Poul Nyrup Rasmussen för de europeiska socialdemokraterna.
Om det är någon EU-fråga som Mona Sahlin borde ta upp i Kungsträdgården i morgon så är det Reinfeldts flathet mot finansspekulanterna.
Framsteg om utvidgningen
Den slovenske utrikesministern var överraskande optimistisk när han anlände till Moderna Museet i går. Han hade sina skäl. Den gränskonflikt som blockerat Kroatiens medlemsförhandlingar verkar vara på väg att lösas, som Dagens Nyheter kunde berätta i går (som första tidning i Europa, tror jag).
Utvidgningskommissionären Olli Rehn var också positiv när han kom hit alldeles nyss. "Jag litar på att det nu finns en politisk vilja att röra sig de sista centimetrarna", sa han bland annat.
Kroatiens utrikesminister Gordan Jandrokovic sa att det nu finns en "win-win solution" och att han skulle lämna information om framstegen "very soon". Något svar på vad "very soon" innebär fick inte den församlade mediekåren utanför Moderna Museet.
Andra om "Gymnichmötet": DN, Ekot
Utvidgningskommissionären Olli Rehn var också positiv när han kom hit alldeles nyss. "Jag litar på att det nu finns en politisk vilja att röra sig de sista centimetrarna", sa han bland annat.
Kroatiens utrikesminister Gordan Jandrokovic sa att det nu finns en "win-win solution" och att han skulle lämna information om framstegen "very soon". Något svar på vad "very soon" innebär fick inte den församlade mediekåren utanför Moderna Museet.
Andra om "Gymnichmötet": DN, Ekot
Vårdnadsbidraget ökar segregationen
Det finns stora skillnader mellan stadsdelarna i Stockholm när det gäller att ta ut vårdnadsbidrag, visar Svenska Dagbladet i en ambitiös kartläggning. Tre gånger så många föräldrar i Spånga-Tensta stannar hemma med barnen än i Älvsjö.
Fortfarande är det relativt få som lockats av vårdnadsbidraget. Siffrorna är ändå en varning om att kristdemokraternas älsklingsprojekt ökar segregationen (förutom alla andra effekter vårdnadsbidraget har).
Svenska Dagbladet skriver: "I Rinkeby har en stor andel av mammorna med vårdnadsbidrag somalisk bakgrund – en grupp som generellt redan tidigare har lyckats dåligt på arbetsmarknaden."
Det borde vara ett varningtecken.
Fortfarande är det relativt få som lockats av vårdnadsbidraget. Siffrorna är ändå en varning om att kristdemokraternas älsklingsprojekt ökar segregationen (förutom alla andra effekter vårdnadsbidraget har).
Svenska Dagbladet skriver: "I Rinkeby har en stor andel av mammorna med vårdnadsbidrag somalisk bakgrund – en grupp som generellt redan tidigare har lyckats dåligt på arbetsmarknaden."
Det borde vara ett varningtecken.
fredag 4 september 2009
Var är Bildts långsiktiga initiativ?
"Tre timmar Mellanöstern, en timme Iran."
Så beskrev den franske utrikesministern dagens diskussion här på Moderna Museet. Fast skillnaden i tid motsvarar inte vikten av de två frågorna, tillade Bernard Kouchner på sin improviserade pressträff i ett hörn.
Han fortsätta att tala om allvaret i Iranfrågan. Mötet har haft en diskussion om sanktioner, för och emot, berättade Kouchner. Olika scenarier har varit uppe på bordet beroende på Irans svar och på överläggningarna under FN:s generalförsamling i slutet av september.
Själv menade Kouchner att det finns problem med sanktioner som riktade sig mot civilbefolkningen, som att stoppa importen av drivmedel. Han såg helst - om sanktioner ska till - frysningar av banktillgångar och reseförbud mot namngivna personer i statsledningen.
Det verkar som om både det franska och tyska utrikesministeriet är försiktigare i sina uttalanden om ekonomiska sanktioner än ländernas president/förbundskansler. Men den här sortens diplomati är svårtolkad. Dessutom pågår det valkampanj i Tyskland och koordinationen mellan Merkel och Steinmeier är kanske inte den bästa.
UPPDATERING: Tydligen verkade ändå tysken Günter Gloser rätt samordnad med Kanzleramt under diskussionen. Eventuellt hänvisade han också till Angela Merkels hot om ekonomiska sanktioner, även om han var försiktigare offentligt när han anlände till mötet. Allmänt sett visade diskussionen att det sker en gradvis skärning av EU-ländernas linje ju längre tiden går utan att Iran lämnar något svar.
Afghanistan blir ett stort ämne i morgon, liksom en gemensam diskussion med kandidatländerna om "utvecklingen i EU:s grannskap".
Hur utrikesministrarna ska hinna en ordentlig diskussion kring arbetspappret om EU som global aktör är svårt att förstå.
Det är över huvud taget en svaghet med det här ordförandeskapet. Carl Bildt och UD har hittills gjort ett bra jobb med krishanteringen. Sveriges roll för att undvika en upptrappning av Georgienkonflikten är underskattad, tror jag. Men de långsiktiga, genomarbetade initiativen är alltför få.
Lägg prestigen åt sidan och ta en titt på de utmärkta förslagen från veckans Anna Lindh-seminarium, till exempel om hur konfliktförebyggandet kan bli bättre.
Socialdemokraterna borde å sin sida bli tydligare i opponerandet inför G20-mötet. En rättvisare och stabilare världsekonomi måste också vara en del av utrikespolitiken. Nu finns en unik chans att skärpa kraven på banker och spekulationsfonder, som Anders Borg håller på att fumla bort. Vad säger Thomas Östros inför det extra EU-toppmötet 17 september?
Andra om Gymnichmötet: Carl Bildt, Dagens Arena, DN, DN2, Expressen, Sydsvenskan
Läs också Johanna Meléns intressanta intervju med Jerzy Busek i Aftonbladet.
Så beskrev den franske utrikesministern dagens diskussion här på Moderna Museet. Fast skillnaden i tid motsvarar inte vikten av de två frågorna, tillade Bernard Kouchner på sin improviserade pressträff i ett hörn.
Han fortsätta att tala om allvaret i Iranfrågan. Mötet har haft en diskussion om sanktioner, för och emot, berättade Kouchner. Olika scenarier har varit uppe på bordet beroende på Irans svar och på överläggningarna under FN:s generalförsamling i slutet av september.
Själv menade Kouchner att det finns problem med sanktioner som riktade sig mot civilbefolkningen, som att stoppa importen av drivmedel. Han såg helst - om sanktioner ska till - frysningar av banktillgångar och reseförbud mot namngivna personer i statsledningen.
Det verkar som om både det franska och tyska utrikesministeriet är försiktigare i sina uttalanden om ekonomiska sanktioner än ländernas president/förbundskansler. Men den här sortens diplomati är svårtolkad. Dessutom pågår det valkampanj i Tyskland och koordinationen mellan Merkel och Steinmeier är kanske inte den bästa.
UPPDATERING: Tydligen verkade ändå tysken Günter Gloser rätt samordnad med Kanzleramt under diskussionen. Eventuellt hänvisade han också till Angela Merkels hot om ekonomiska sanktioner, även om han var försiktigare offentligt när han anlände till mötet. Allmänt sett visade diskussionen att det sker en gradvis skärning av EU-ländernas linje ju längre tiden går utan att Iran lämnar något svar.
Afghanistan blir ett stort ämne i morgon, liksom en gemensam diskussion med kandidatländerna om "utvecklingen i EU:s grannskap".
Hur utrikesministrarna ska hinna en ordentlig diskussion kring arbetspappret om EU som global aktör är svårt att förstå.
Det är över huvud taget en svaghet med det här ordförandeskapet. Carl Bildt och UD har hittills gjort ett bra jobb med krishanteringen. Sveriges roll för att undvika en upptrappning av Georgienkonflikten är underskattad, tror jag. Men de långsiktiga, genomarbetade initiativen är alltför få.
Lägg prestigen åt sidan och ta en titt på de utmärkta förslagen från veckans Anna Lindh-seminarium, till exempel om hur konfliktförebyggandet kan bli bättre.
Socialdemokraterna borde å sin sida bli tydligare i opponerandet inför G20-mötet. En rättvisare och stabilare världsekonomi måste också vara en del av utrikespolitiken. Nu finns en unik chans att skärpa kraven på banker och spekulationsfonder, som Anders Borg håller på att fumla bort. Vad säger Thomas Östros inför det extra EU-toppmötet 17 september?
Andra om Gymnichmötet: Carl Bildt, Dagens Arena, DN, DN2, Expressen, Sydsvenskan
Läs också Johanna Meléns intressanta intervju med Jerzy Busek i Aftonbladet.
Carl Bildt får konkurrens
"November, my goodness".
Så svarade Javier Solana på en av frågorna journalisterna kastade ut när dagens Höge Representant anlände till Moderna Museet.
Jag förstår honom. Efter alla dessa år av resande jorden runt är Solanas uppdrag snart slut. Mandatet upphör i mitten av oktober. Så vad EU gör i november måste vara långt ned på spanjorens lista över viktiga saker just nu.
Däremot har Carl Bildt en del att fundera över. Mötet i dag och i morgon leder han med självförtroende och tydligt mandat. Men vad händer om toppmötet i slutet av oktober utser en ny Hög Representant, som Sverige vill?
Den personen lär vilja sätta sin prägel på arbetet snabbt, och en av tankarna är just att minska rollen för det roterande ordförandeskapet.
Sverige ligger i alla fall i startgroparna för att den formella starten ska gå så smidigt som möjligt. Om Irland röstar ja den 2 oktober sätter förhandlingarna om genomförandet av Lissabonfördragets utrikespolitiska delar i gång omedelbart (med viss reservation för vad som händer i Tjeckien och Polen). Även om ingen vill säga det rakt ut är jag övertygad om att utkasten redan ligger klara på svenska UD inför mötena i Bryssel.
Det är mycket som ska klaras ut. Vad jag förstår handlar det främst om fem punkter:
1. Omfattningen av den Höge Representantens uppdrag.
2. Budgeten
3. Juridisk grund
4. Beslutsgången för tillsättningar i utrikestjänsten
5. Hanteringen av EU-delegationerna (krångligt t ex med FN-delegationen i New York)
Regeringens ambition är att få klart ett rambeslut om sådana frågor till toppmötet i oktober. Då finns i alla fall de 27 medlemsländernas uppfattning klar för den Höge Representanten att utgå ifrån.
Frågan är vilket utrymme det ger Carl Bildt under november och december.
Och skulle han själv få jobbet - vilket fortfarande vore fel att utesluta - finns det en ny svensk utrikesminister som säkert också vill synas.
Så svarade Javier Solana på en av frågorna journalisterna kastade ut när dagens Höge Representant anlände till Moderna Museet.
Jag förstår honom. Efter alla dessa år av resande jorden runt är Solanas uppdrag snart slut. Mandatet upphör i mitten av oktober. Så vad EU gör i november måste vara långt ned på spanjorens lista över viktiga saker just nu.
Däremot har Carl Bildt en del att fundera över. Mötet i dag och i morgon leder han med självförtroende och tydligt mandat. Men vad händer om toppmötet i slutet av oktober utser en ny Hög Representant, som Sverige vill?
Den personen lär vilja sätta sin prägel på arbetet snabbt, och en av tankarna är just att minska rollen för det roterande ordförandeskapet.
Sverige ligger i alla fall i startgroparna för att den formella starten ska gå så smidigt som möjligt. Om Irland röstar ja den 2 oktober sätter förhandlingarna om genomförandet av Lissabonfördragets utrikespolitiska delar i gång omedelbart (med viss reservation för vad som händer i Tjeckien och Polen). Även om ingen vill säga det rakt ut är jag övertygad om att utkasten redan ligger klara på svenska UD inför mötena i Bryssel.
Det är mycket som ska klaras ut. Vad jag förstår handlar det främst om fem punkter:
1. Omfattningen av den Höge Representantens uppdrag.
2. Budgeten
3. Juridisk grund
4. Beslutsgången för tillsättningar i utrikestjänsten
5. Hanteringen av EU-delegationerna (krångligt t ex med FN-delegationen i New York)
Regeringens ambition är att få klart ett rambeslut om sådana frågor till toppmötet i oktober. Då finns i alla fall de 27 medlemsländernas uppfattning klar för den Höge Representanten att utgå ifrån.
Frågan är vilket utrymme det ger Carl Bildt under november och december.
Och skulle han själv få jobbet - vilket fortfarande vore fel att utesluta - finns det en ny svensk utrikesminister som säkert också vill synas.
Iran måste ge ett svar, kräver Kouchner
Flaggorna från de 27 medlemsländerna fladdrar vackert utanför Moderna Museet. När utrikesministrarna anländer hit, en efter en, störtar sig medierna över dem för att få sina citat.
Det är tydligt att Iran blir en central fråga på mötet. Javier Solana, som anlände bland de sista till mötet, hoppas få kontakt med ledarskapet i Iran "under de närmaste timmarna". Det iranska budskap som förhandlaren Jalili utlovat har ännu inte kommit.
"De måste ge ett svar", krävde Frankrikes Bernard Kouchner när han kom hit och varnade för att situationen annars kan bli mycket farlig. Tysklands Gunter Gloser, som ersätter utrikesminister Steinmeier, satte också press på Teheran men använde inte lika långtgående språk som Angela Merkel förra veckan. "Vi önskar inga sanktioner", sa Gloser, men manade Teheran att snabbt reagera på de bud som ligger på bordet och betonade att det inte går att vänta hur länge som helst med åtgärder. Österrikes Michael Spindelegger var tveksam till sanktioner.
Ministrarna fick också många frågor om Afghanistan och de civila dödsoffren där, liksom om Israel och Palestina (dock inte om den senaste nyheten att regeringen i Tel Aviv godkänner nya bosättningar, vad jag kunde uppfatta). Irlands utrikesminister tonade ned den senaste opinionsmätningen som visar att nej-sidan går framåt inför folkomröstningen om Lissabonfödraget.
Värt att notera att Sloveniens utrikesminister var påfallade optimistisk om de bilaterala förhandlingarna med Kroatien, som måste klaras ut för att det ska gå framåt med utvidgningen. Det borde vara möjligt att lösa frågan tidigare än slutet av detta år, vilket sagts tidigare. Bytet av premiärminister i Kroatien har haft en stor positiv effekt, menar Samuel Zbogar.
För övrigt finns det åtminstone två skrivna underlag till det här mötet, ett tjockare om Afghanistan och ett tunnare om EU:s globala roll.
Det är tydligt att Iran blir en central fråga på mötet. Javier Solana, som anlände bland de sista till mötet, hoppas få kontakt med ledarskapet i Iran "under de närmaste timmarna". Det iranska budskap som förhandlaren Jalili utlovat har ännu inte kommit.
"De måste ge ett svar", krävde Frankrikes Bernard Kouchner när han kom hit och varnade för att situationen annars kan bli mycket farlig. Tysklands Gunter Gloser, som ersätter utrikesminister Steinmeier, satte också press på Teheran men använde inte lika långtgående språk som Angela Merkel förra veckan. "Vi önskar inga sanktioner", sa Gloser, men manade Teheran att snabbt reagera på de bud som ligger på bordet och betonade att det inte går att vänta hur länge som helst med åtgärder. Österrikes Michael Spindelegger var tveksam till sanktioner.
Ministrarna fick också många frågor om Afghanistan och de civila dödsoffren där, liksom om Israel och Palestina (dock inte om den senaste nyheten att regeringen i Tel Aviv godkänner nya bosättningar, vad jag kunde uppfatta). Irlands utrikesminister tonade ned den senaste opinionsmätningen som visar att nej-sidan går framåt inför folkomröstningen om Lissabonfödraget.
Värt att notera att Sloveniens utrikesminister var påfallade optimistisk om de bilaterala förhandlingarna med Kroatien, som måste klaras ut för att det ska gå framåt med utvidgningen. Det borde vara möjligt att lösa frågan tidigare än slutet av detta år, vilket sagts tidigare. Bytet av premiärminister i Kroatien har haft en stor positiv effekt, menar Samuel Zbogar.
För övrigt finns det åtminstone två skrivna underlag till det här mötet, ett tjockare om Afghanistan och ett tunnare om EU:s globala roll.
Iran het fråga på EU-mötet
Afghanistan och konflikten Israel-Palestina är två ämnen på dagens informella möte med EU:s utrikesministrar.
Själv tror jag ändå att den allra hetaste frågan är Iran och det som beskrivs som en ändrad tysk position när det gäller ekonomiska sanktioner. Det kan bli besvärligt för Carl Bildt, som tidigare varit kritisk till sådana åtgärder. Kan han hålla ihop EU?
Om detta handlar ett längre inlägg på min engelskspråkiga blogg.
Andra om "Gymnichmötet": SvD1, SvD2, Sydsvenskan
Uppdatering: Financial Times ledare idag handlar också om Iran. Många skriver om bombningen i Afganistan. Och Reinfeldt kallar till extra toppmöte 17 september, som väntat.
Själv tror jag ändå att den allra hetaste frågan är Iran och det som beskrivs som en ändrad tysk position när det gäller ekonomiska sanktioner. Det kan bli besvärligt för Carl Bildt, som tidigare varit kritisk till sådana åtgärder. Kan han hålla ihop EU?
Om detta handlar ett längre inlägg på min engelskspråkiga blogg.
Andra om "Gymnichmötet": SvD1, SvD2, Sydsvenskan
Uppdatering: Financial Times ledare idag handlar också om Iran. Många skriver om bombningen i Afganistan. Och Reinfeldt kallar till extra toppmöte 17 september, som väntat.
torsdag 3 september 2009
EU:s inre marknad mer spännande än många tror
Intensiv dag. Mycket att fixa med det nya frilanslivet. Förberedelser för EU-mötet fredag-lördag. Och en spännande paneldebatt hos UD om EU:s inre marknad.
Intressant att höra hur entrepenörer som Johan Kristiansson (dataspelsföretaget Starbreeze), fotomodellen och egenföretagaren Emma Wiklund (tidigare Sjögren), och Christina Tillman (klädföretaget Odd Molly) uppfattar handelshinder och möjligheter på olika marknader.
Jag tycker den inre marknaden är underskattad som politikområde. Den är viktig för konsumenter, företag och för EU:s roll i världen.
Sedan kan jag vara kritisk till förslag som inte tar tillräcklig hänsyn till andra intressen. Som kommissionens första text om tjänstedirektivet.
Dagens seminarium kretsade kring Jörgen Hettnes ambitiösa utredning om horisontella regler för den inre marknaden. Till exempel hur nya bestämmelser om varor och tjänster ska anmälas till Kommerskollegium. Och mycket mer.
Jag försökte få fram tre budskap i mina inlägg från podiet:
1. Det är viktigt att undvika krångel men reglerna om den inre marknaden får inte bli så restriktiva att dynamiken försvinner. Om det tar för lång tid att införa mer ambitiösa regler för miljö, konsumentskydd eller energieffektivitet är risken att Kina och andra växande marknader hämtar inspiration från andra delar av världen, inte från EU. Det vore inte bra för svenska företag.
2. Jörgen Hettne skriver om bristande resurser för marknadskontroll och tillsyn. Om konsumenterna ska lita på den inre marknaden måste myndigheterna få mer pengar för att kontrollera att företagen uppfyller kraven, inte minst nu när även många tjänster kommer att omfattas.
3. Tjänstedirektivets regler om anmälan av nya bestämmelser är nog inte allmänt förstådda hos myndigheter, kommuner, intresseorganisationer eller allmänhet. Här väntar en hel del överraskningar som kommer att vålla debatt så småningom när kommunpolitiker och medier hinner i fatt.
Intressant att höra hur entrepenörer som Johan Kristiansson (dataspelsföretaget Starbreeze), fotomodellen och egenföretagaren Emma Wiklund (tidigare Sjögren), och Christina Tillman (klädföretaget Odd Molly) uppfattar handelshinder och möjligheter på olika marknader.
Jag tycker den inre marknaden är underskattad som politikområde. Den är viktig för konsumenter, företag och för EU:s roll i världen.
Sedan kan jag vara kritisk till förslag som inte tar tillräcklig hänsyn till andra intressen. Som kommissionens första text om tjänstedirektivet.
Dagens seminarium kretsade kring Jörgen Hettnes ambitiösa utredning om horisontella regler för den inre marknaden. Till exempel hur nya bestämmelser om varor och tjänster ska anmälas till Kommerskollegium. Och mycket mer.
Jag försökte få fram tre budskap i mina inlägg från podiet:
1. Det är viktigt att undvika krångel men reglerna om den inre marknaden får inte bli så restriktiva att dynamiken försvinner. Om det tar för lång tid att införa mer ambitiösa regler för miljö, konsumentskydd eller energieffektivitet är risken att Kina och andra växande marknader hämtar inspiration från andra delar av världen, inte från EU. Det vore inte bra för svenska företag.
2. Jörgen Hettne skriver om bristande resurser för marknadskontroll och tillsyn. Om konsumenterna ska lita på den inre marknaden måste myndigheterna få mer pengar för att kontrollera att företagen uppfyller kraven, inte minst nu när även många tjänster kommer att omfattas.
3. Tjänstedirektivets regler om anmälan av nya bestämmelser är nog inte allmänt förstådda hos myndigheter, kommuner, intresseorganisationer eller allmänhet. Här väntar en hel del överraskningar som kommer att vålla debatt så småningom när kommunpolitiker och medier hinner i fatt.
Socialdemokratiskt hopp i Grekland
Det blir nyval i Grekland, annonserade den konservative premiärministern Karamanlis i går kväll.
Låter hoppfullt för den europeiska socialdemokratin, sargad efter EU-valet.
Sverigevännen Georgios Papandreou och hans PASOK har en god chans att vinna i Grekland. En bra samarbetspartner för en svensk rödgrön regering nästa år. Intressant inte minst nu när Mona Sahlin har vind i seglen.
Låter hoppfullt för den europeiska socialdemokratin, sargad efter EU-valet.
Sverigevännen Georgios Papandreou och hans PASOK har en god chans att vinna i Grekland. En bra samarbetspartner för en svensk rödgrön regering nästa år. Intressant inte minst nu när Mona Sahlin har vind i seglen.
Landstingen dåligt förberedda
Det blir mycket om svininfluensan nu, men det kanske inte är så konstigt när den dominerar nyhetsflödet.
"Beredskapen brister" berättar Svenska Dagbladet och bekräftar den bild jag gett här. Mycket är fortfarande oklart om vaccinering och vård.
Vi skulle behöva en bredare vårddebatt i svininfluensans spår. Pandemiberedskapen är viktig i sig, men när det kommer en sådan här påfrestning så märks också allmänna brister ännu mer.
Besparingar i skattesänkningarnas spår. Privatiseringar utan tillräckliga krav på gemensamma journalsystem och rättvis vård. Effektivare landsting (om det över huvud taget är möjligt).
Anders Tegnell på Socialstyrelsen värjer sig mot kritiken om dålig beredskap och hänvisar i SvD till det kommunala självstyret.
Det är märkligt och oansvarigt. Socialstyrelsen har haft alla möjligheter att vara tuffare mot landstingen. Genom skarpare offentlig kritik, genom att berätta tydligare om bristerna för regeringen, genom egna förelägganden, riktlinjer och föreskrifter.
Jag tror snarare det handlar om kårlojaliteten och om att det är svårt att få tillräcklig kraft i krav på bättre beredskap innan krisen verkligen kommer. Så här skrev vi på Aftonbladets ledarsida för snart fyra år sedan om pandemiberedskapen:
"Socialstyrelsens agerande hittills skapar inte förtroende.
Vid en kris ska myndigheten samordna arbetet, men nyckelpersonerna kan lätt bli överbelastade. Det saknas tydliga krav på landstingen att redovisa sin beredskap inför en anstormning till vårdcentraler och smittskyddsläkare."
Nu måste folkhälsominister Maria Larsson öka pressen på landstingen att få ordning på vaccineringen och vården av influensasjuka. Hon är redan sent ute.
Andra om svininfluensan: AB1, AB2, AB3, DN, Expressen1, Expressen2, SvD, Kulturbloggen
"Beredskapen brister" berättar Svenska Dagbladet och bekräftar den bild jag gett här. Mycket är fortfarande oklart om vaccinering och vård.
Vi skulle behöva en bredare vårddebatt i svininfluensans spår. Pandemiberedskapen är viktig i sig, men när det kommer en sådan här påfrestning så märks också allmänna brister ännu mer.
Besparingar i skattesänkningarnas spår. Privatiseringar utan tillräckliga krav på gemensamma journalsystem och rättvis vård. Effektivare landsting (om det över huvud taget är möjligt).
Anders Tegnell på Socialstyrelsen värjer sig mot kritiken om dålig beredskap och hänvisar i SvD till det kommunala självstyret.
Det är märkligt och oansvarigt. Socialstyrelsen har haft alla möjligheter att vara tuffare mot landstingen. Genom skarpare offentlig kritik, genom att berätta tydligare om bristerna för regeringen, genom egna förelägganden, riktlinjer och föreskrifter.
Jag tror snarare det handlar om kårlojaliteten och om att det är svårt att få tillräcklig kraft i krav på bättre beredskap innan krisen verkligen kommer. Så här skrev vi på Aftonbladets ledarsida för snart fyra år sedan om pandemiberedskapen:
"Socialstyrelsens agerande hittills skapar inte förtroende.
Vid en kris ska myndigheten samordna arbetet, men nyckelpersonerna kan lätt bli överbelastade. Det saknas tydliga krav på landstingen att redovisa sin beredskap inför en anstormning till vårdcentraler och smittskyddsläkare."
Nu måste folkhälsominister Maria Larsson öka pressen på landstingen att få ordning på vaccineringen och vården av influensasjuka. Hon är redan sent ute.
Andra om svininfluensan: AB1, AB2, AB3, DN, Expressen1, Expressen2, SvD, Kulturbloggen
onsdag 2 september 2009
Läkarlojalitet hindrar pandemiberedskapen
Vår beredskap inför svininfluensan är god, lugnar folkhälsominister Maria Larsson och de ansvariga på myndigheterna. Det är en sanning med modifikation, som jag skrev i går.
Både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet berättar hur svårt det är att få bra information från vårdcentraler och mödravård. Inte så konstigt, med tanke på att en stor del av sommaren gick förlorad i förberedelserna. Många landsting verkar ha satt ordentlig fart först en bit in i augusti, när cheferna kom tillbaka från sina semestrar.
En annan medievinkel som snart kommer, tror jag, är orättvisorna i vaccineringen och i vården av influensasjuka. Anställda på stora företag går före i kön, medan förtidspensionärer, arbetslösa och flyktingar får ställa sig längre bak. Hur landstingen ska fördela vaccinet efter behov blir till exempel intressant att följa.
Förhoppningsvis blir inte den här pandemin så allvarlig att bristerna leder till ett stort antal dödsfall. Ändå gäller det att sätta mer press på landstingen, nu när de dessutom får pengar från staten.
Vi borde till exempel kunna ha en debatt om hur läkare ska våga kritisera läkare.
När jag jobbade på Miljödepartementet lärde jag mig en del om kärnsäkerhet. Jag var inte operativt ansvarig för beredskapen mot kärnkraftsolyckor, men som biträdande statssekreterare försökte jag ändå lära mig frågorna någorlunda.
En viktig skillnad mellan kärnsäkerhet och pandemiberedskap, tror jag, är att strålskyddsmyndigheterna tänker mer på ”mjuka” frågor som attityder. Det anses till exempel viktigt att reaktoringenjörerna på myndigheterna har en professionell distans till sina tidigare kurskamrater, som jobbar på kärnkraftverk och reaktorföretag.
Jag har skrivit om pandemiberedskapen av och till i fem år. Mitt intryck av Socialstyrelsen är att man inte arbetat tillräckligt med sådana attitydfrågor. Det verkar svårt för de medicinska experterna där att vara tillräckligt kritiska mot sina gamla kollegor och studiekamrater. Annars är det obegripligt att de dåliga pandemiplanerna från landstingen inte ledde till skarpare kritik, eller varför läkare som skrev ut Tamiflu till sina vänner slapp kom undan så lätt.
Kanske är jag orättvis, men det vore i så fall bra om Socialstyrelsen kunde visa hur man metodiskt arbetar för att undvika undermedveten snällhet medicinare emellan. Det går också att lära mycket om tuffa realistiska övningar från strålskyddet.
Nu är det lite sent att öva. Verkligheten blir ett test i sig.
Då duger det inte med allmänt tal om god beredskap. Folkhälsoministern måste få landstingen att skärpa sig, till exempel genom att regeringen uppdrar åt Socialstyrelsen att omedelbart rapportera om bristerna och förelägga landstingen nödvändiga åtgärder.
Andra om svininfluensan: AB, Expressen, SvD, Sydsvenskan, Jinge, Jörgen Modin, Utredarna
Både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet berättar hur svårt det är att få bra information från vårdcentraler och mödravård. Inte så konstigt, med tanke på att en stor del av sommaren gick förlorad i förberedelserna. Många landsting verkar ha satt ordentlig fart först en bit in i augusti, när cheferna kom tillbaka från sina semestrar.
En annan medievinkel som snart kommer, tror jag, är orättvisorna i vaccineringen och i vården av influensasjuka. Anställda på stora företag går före i kön, medan förtidspensionärer, arbetslösa och flyktingar får ställa sig längre bak. Hur landstingen ska fördela vaccinet efter behov blir till exempel intressant att följa.
Förhoppningsvis blir inte den här pandemin så allvarlig att bristerna leder till ett stort antal dödsfall. Ändå gäller det att sätta mer press på landstingen, nu när de dessutom får pengar från staten.
Vi borde till exempel kunna ha en debatt om hur läkare ska våga kritisera läkare.
När jag jobbade på Miljödepartementet lärde jag mig en del om kärnsäkerhet. Jag var inte operativt ansvarig för beredskapen mot kärnkraftsolyckor, men som biträdande statssekreterare försökte jag ändå lära mig frågorna någorlunda.
En viktig skillnad mellan kärnsäkerhet och pandemiberedskap, tror jag, är att strålskyddsmyndigheterna tänker mer på ”mjuka” frågor som attityder. Det anses till exempel viktigt att reaktoringenjörerna på myndigheterna har en professionell distans till sina tidigare kurskamrater, som jobbar på kärnkraftverk och reaktorföretag.
Jag har skrivit om pandemiberedskapen av och till i fem år. Mitt intryck av Socialstyrelsen är att man inte arbetat tillräckligt med sådana attitydfrågor. Det verkar svårt för de medicinska experterna där att vara tillräckligt kritiska mot sina gamla kollegor och studiekamrater. Annars är det obegripligt att de dåliga pandemiplanerna från landstingen inte ledde till skarpare kritik, eller varför läkare som skrev ut Tamiflu till sina vänner slapp kom undan så lätt.
Kanske är jag orättvis, men det vore i så fall bra om Socialstyrelsen kunde visa hur man metodiskt arbetar för att undvika undermedveten snällhet medicinare emellan. Det går också att lära mycket om tuffa realistiska övningar från strålskyddet.
Nu är det lite sent att öva. Verkligheten blir ett test i sig.
Då duger det inte med allmänt tal om god beredskap. Folkhälsoministern måste få landstingen att skärpa sig, till exempel genom att regeringen uppdrar åt Socialstyrelsen att omedelbart rapportera om bristerna och förelägga landstingen nödvändiga åtgärder.
Andra om svininfluensan: AB, Expressen, SvD, Sydsvenskan, Jinge, Jörgen Modin, Utredarna
tisdag 1 september 2009
Jan Björklund och verkligheten
Ikväll började vi med läxläsningen i Tensta igen efter sommaruppehållet. Det är en av de roligaste sakerna jag gjort det senaste året. Ungdomarna är otroligt ambitiösa och kloka. Dessutom får jag chansen att fräscha upp mina alldeles för gamla mattekunskaper.
Kontrasten är stor mot Jan Björklunds skolutspel. "Kunskap" och "begåvning" är inte nödvändigtvis samma sak som att ha höga betyg tidigt i grundskolan. Förutsättningarna är så olika.
Visst är det bra med satsningar på matematik, men inte när pengarna kommer från indragna anslag till förortsskolorna. Samtidigt har Sverige länge saknat en nationell strategi för elever som kommer hit direkt in i ett högstadium på främmande språk för dem. Att begripa matteböckernas beskrivningar av problem är tillräckligt svårt för den som har svenska som modersmål, hur duktig man än är. Sverige förlorar många verkliga begåvningar i onödan.
Jag har sett och hört vilka bra saker Bergsgårdskolan, Hjällboskolan, Rinkebyskolan och många andra gjort med de så kallade Baylanpengarna. Nu försvinner de på samma gång som segregationen i samhället ökar.
Före sommaren pratade jag en hel del med pedagoger, ingenjörer och forskare om hur Sverige på bästa sätt ska ta vara på elevers begåvning för matematik och naturvetenskap. Jag hoppas skriva en längre text om ämnet så småningom.
En sak kan jag säga redan: Nästan ingen trodde på Jan Björklunds sorteringsskola. Tvärtom, den är kontraproduktiv både för eleverna och för Sveriges möjligheter till tillväxt i framtiden.
Kontrasten är stor mot Jan Björklunds skolutspel. "Kunskap" och "begåvning" är inte nödvändigtvis samma sak som att ha höga betyg tidigt i grundskolan. Förutsättningarna är så olika.
Visst är det bra med satsningar på matematik, men inte när pengarna kommer från indragna anslag till förortsskolorna. Samtidigt har Sverige länge saknat en nationell strategi för elever som kommer hit direkt in i ett högstadium på främmande språk för dem. Att begripa matteböckernas beskrivningar av problem är tillräckligt svårt för den som har svenska som modersmål, hur duktig man än är. Sverige förlorar många verkliga begåvningar i onödan.
Jag har sett och hört vilka bra saker Bergsgårdskolan, Hjällboskolan, Rinkebyskolan och många andra gjort med de så kallade Baylanpengarna. Nu försvinner de på samma gång som segregationen i samhället ökar.
Före sommaren pratade jag en hel del med pedagoger, ingenjörer och forskare om hur Sverige på bästa sätt ska ta vara på elevers begåvning för matematik och naturvetenskap. Jag hoppas skriva en längre text om ämnet så småningom.
En sak kan jag säga redan: Nästan ingen trodde på Jan Björklunds sorteringsskola. Tvärtom, den är kontraproduktiv både för eleverna och för Sveriges möjligheter till tillväxt i framtiden.
Brister i beredskapen
En 37-årig man blev det första svenska dödsfallet i svininfluensan. Det är sorgligt, men inte oväntat, som statsepidemiolog Annika Linde uttryckte det i gårdagens Aktuellt.
Nyheten ökar oron, särskilt som det samtidigt kommer rapporter om en snabb spridning av viruset.
Medierna behöver klara två uppgifter. Dels att ge en saklig information om hur allvarlig sjukdomen är och vilka råd man bör följa. Det tycker jag hittills har skett på ett bra sätt. Svininfluensan är allvarlig, men det är fortfarande inte den riktigt farliga pandemi som världen fruktat.
Den andra uppgiften är att granska hur regering och myndigheter klarar situationen, och hur bra vår beredskap egentligen är. Medierna har varit sämre på det. Lugnande besked från regeringen och myndigheterna om tidtabellen för vaccinering och om landstingens krisplaner har ofta återgetts okritiskt.
När antalet fall nu växer syns bristerna i krisberedskapen tydligare. De är förhoppningsvis inte avgörande just nu, men vi måste snabbt lära av dem. Svininfluensan kan bli värre, eller en ny pandemi uppstå.
Landstingens planer var alltför mycket pappersprodukter som inte testats tillräckligt i realistiska övningar. Bråket om betalningen för vaccineringen är ett exempel, liksom oklarheten om vem som ska utföra vaccineringen och hur ett stort antal smittade människor ska behandlas separat från alla andra som uppsöker vårdcentraler och sjukhus.
Besparingar gör att vården har svårare att klara toppbelastningar. Överblicken försvåras av många olika vårdgivare utan gemensamma journalsystem. Marknaden klarar inte på egen hand att få fram tillräckligt av handsprit och andra förebyggande produkter. Det är faktorer som Socialstyrelsen borde ha tagit på större allvar mycket tidigare.
Rättvisan i vården är också i fara. Det är osäkert hur landstingen ska kunna upprätthålla den nationella prioriteringen av vilka som ska få vaccin och antivirala mediciner som Tamiflu först. Starka intressen slåss redan om vaccinet – det är en västanfläkt mot hur det skulle vara vid en ännu allvarligare epidemi. Socialstyrelsen borde ha ingripit långt tidigare med sanktioner mot läkare som skrev ut Tamiflu till sina bekanta – då hade det varit lättare att undvika överförskrivning nu.
Sedan är det fortfarande ett problem att den globala produktionskapaciteten för vaccin är för låg. Folkhälsominister Maria Larsson öppnar i Dagens Nyheter för en ny diskussion om en nordisk vaccinfabrik. Det är bra, men alldeles för sent.
Jag är övertygad om att det går att peka på bristerna utan att skapa onödig oro. Maria Larsson och de ansvariga myndighetscheferna har mycket att lära av svininfluensan. Bättre granskning kan hjälpa Sverige att skärpa beredskapen mot en ännu värre pandemi.
Andra om svininfluensan: Jinge, Peter Andersson, Svensson, AB1, SvD, GP,
Nyheten ökar oron, särskilt som det samtidigt kommer rapporter om en snabb spridning av viruset.
Medierna behöver klara två uppgifter. Dels att ge en saklig information om hur allvarlig sjukdomen är och vilka råd man bör följa. Det tycker jag hittills har skett på ett bra sätt. Svininfluensan är allvarlig, men det är fortfarande inte den riktigt farliga pandemi som världen fruktat.
Den andra uppgiften är att granska hur regering och myndigheter klarar situationen, och hur bra vår beredskap egentligen är. Medierna har varit sämre på det. Lugnande besked från regeringen och myndigheterna om tidtabellen för vaccinering och om landstingens krisplaner har ofta återgetts okritiskt.
När antalet fall nu växer syns bristerna i krisberedskapen tydligare. De är förhoppningsvis inte avgörande just nu, men vi måste snabbt lära av dem. Svininfluensan kan bli värre, eller en ny pandemi uppstå.
Landstingens planer var alltför mycket pappersprodukter som inte testats tillräckligt i realistiska övningar. Bråket om betalningen för vaccineringen är ett exempel, liksom oklarheten om vem som ska utföra vaccineringen och hur ett stort antal smittade människor ska behandlas separat från alla andra som uppsöker vårdcentraler och sjukhus.
Besparingar gör att vården har svårare att klara toppbelastningar. Överblicken försvåras av många olika vårdgivare utan gemensamma journalsystem. Marknaden klarar inte på egen hand att få fram tillräckligt av handsprit och andra förebyggande produkter. Det är faktorer som Socialstyrelsen borde ha tagit på större allvar mycket tidigare.
Rättvisan i vården är också i fara. Det är osäkert hur landstingen ska kunna upprätthålla den nationella prioriteringen av vilka som ska få vaccin och antivirala mediciner som Tamiflu först. Starka intressen slåss redan om vaccinet – det är en västanfläkt mot hur det skulle vara vid en ännu allvarligare epidemi. Socialstyrelsen borde ha ingripit långt tidigare med sanktioner mot läkare som skrev ut Tamiflu till sina bekanta – då hade det varit lättare att undvika överförskrivning nu.
Sedan är det fortfarande ett problem att den globala produktionskapaciteten för vaccin är för låg. Folkhälsominister Maria Larsson öppnar i Dagens Nyheter för en ny diskussion om en nordisk vaccinfabrik. Det är bra, men alldeles för sent.
Jag är övertygad om att det går att peka på bristerna utan att skapa onödig oro. Maria Larsson och de ansvariga myndighetscheferna har mycket att lära av svininfluensan. Bättre granskning kan hjälpa Sverige att skärpa beredskapen mot en ännu värre pandemi.
Andra om svininfluensan: Jinge, Peter Andersson, Svensson, AB1, SvD, GP,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
