Vad ska man skriva efter ännu en skjutning, denna gång med två små barn som våldsoffer? Svordomar hjälper inte långt.
Det rimliga svaret är att politiker av olika färg nu måste göra allvar av alla sina uttalanden.
Mycket händer när det gäller tuffa tag mot gängen, alldeles för lite när det gäller förebyggande. Efter att ha varit engagerad i dessa frågor under många år tror jag en faktor är att behoven av åtgärder underskattas. Att förändra livet för en kille eller tjej som börjat hamna fel tar ofta stora resurser, och det handlar om så många tusen ungdomar. Budgetförslagen om ett par månader visar om politiker i stat och kommuner menar allvar eller bara pratar.
Jag återkommer därför till några av många texter om vad som krävs:
Mördandet måste få ett slut (2018)
Många kan agera för miljonprogrammet (2013)
Låt 2017 bli ett år av mobilisering mot våldet (2016)
Sverige måste investera mot segregationen (med Anders Österberg, 2016)
