Det är inte trovärdig klimatpolitik att satsa minst 28 miljarder på en ny motorväg kring Stockholm. Att alliansregeringen gör det kanske inte förvånar. Det är mer uppseendeväckande att Socialdemokraterna bundit sig så hårt för den dyra och klimatfientliga Förbifart Stockholm.
Ordet klimat finns bara med i förbigående när de borgerliga partiledarna idag skriver om miljarderna till Förbifart Stockholm. Reinfeldts klimatengagemang tycks ha varit en dagsslända som dog i decemberfrosten de där kaosartade dagarna i Köpenhamn. Det märks också i förra veckans miljömålsproposition, där regeringen betonar globalt samarbete framför nationella miljöåtgärder.
Sakskälen mot Förbifart Stockholm är många. Miljön förstås. Koldioxidutsläppen kommer att öka kraftigt genom motorvägsbyggets effekter på bebyggelse och resmönster. Men också ekonomin. Det är ett enormt samhällsekonomiskt slöseri att plöja ned så mycket pengar på ett megaprojekt som inte behövs, enligt många trafikforskare. Problemet med köerna kan lösas med bättre trängselskatt, utbyggd kollektivtrafik, och andra ökningar av vägkapaciteten, som Diagonal Ulvsunda.
Allt detta hoppas jag Mona Sahlin och Thomas Östros förstår. Socialdemokraterna måste ompröva sin syn på Förbifart Stockholm för att bli fullt trovärdiga i klimatpolitiken. Dessutom handlar det om att ta ansvar för samhällsekonomi och statsfinanser. Låt inte interna låsningar i de berörda partidistrikten stå i vägen för en modern trafik- och miljöpolitik.
[UPPDATERING Regeringen vill genomföra hela Cederschiöld-paket, skriver Svenska Dagbladet. Det bekräftas i dagens besked om infrastrukturen, som prioriterar vägar. Där försvann verkligen Reinfeldts och Carlgrens trovärdighet i miljöfrågor.]
Andra om Stockholmstrafiken: AB, DN, SvD, Dagens Arena, Effekt, HBT-sossen, Robert Noord, med flera
måndag 29 mars 2010
lördag 27 mars 2010
Nytt EU-misslyckande för Reinfeldt
Nej, det blev inget tydligt jämställdhetsmål i den nya Europa 2020-strategin, oavsett vad Sveriges statsminister påstod på sin presskonferens i går. "Reinfelt fick inte med EU-jämställdhet", konstaterar Ekot och fortsätter:
"Sveriges förslag till jämställdhetsmål, som gick ut på att av dem som har jobb ska hälften vara män och hälften kvinnor avvisades. Ändå är statsminister Fredrik Reinfeldt nöjd med att toppmötet gått med på att ha fått texten ändrad så att kvinnor beskrivs som arbetskraft precis som män."
Det är en korrekt beskrivning av vad som hände vid toppmötet. Det var bra att Reinfeldt försökte lyfta fram jämställdheten, även om regeringen borde ha gjort mer och byggt allianser tidigare. Men resultatet är ännu ett bakslag för Reinfeldts europapolitik, efter klimatfiaskot i Köpenhamn.
Den borgerliga dominansen på toppmötena, tillsammans med en konservativ tolkning av kristendomen i länder som Polen, står i vägen för modern ekonomisk politik där jämställdhet och ambitiös miljöpolitik är drivkrafter för tillväxt. Dessutom tycks Sverige ha medverkat till att EU-toppmötet inte slog fast något mål mot fattigdomen.
För övrigt ska man alltid läsa det finstilta i slutsatserna från toppmötena. EU antog strategin för inre säkerhet, står det kortfattat denna gång. Någon som läst en ordentlig svensk nyhetsartikel om detta viktiga beslut?
"Sveriges förslag till jämställdhetsmål, som gick ut på att av dem som har jobb ska hälften vara män och hälften kvinnor avvisades. Ändå är statsminister Fredrik Reinfeldt nöjd med att toppmötet gått med på att ha fått texten ändrad så att kvinnor beskrivs som arbetskraft precis som män."
Det är en korrekt beskrivning av vad som hände vid toppmötet. Det var bra att Reinfeldt försökte lyfta fram jämställdheten, även om regeringen borde ha gjort mer och byggt allianser tidigare. Men resultatet är ännu ett bakslag för Reinfeldts europapolitik, efter klimatfiaskot i Köpenhamn.
Den borgerliga dominansen på toppmötena, tillsammans med en konservativ tolkning av kristendomen i länder som Polen, står i vägen för modern ekonomisk politik där jämställdhet och ambitiös miljöpolitik är drivkrafter för tillväxt. Dessutom tycks Sverige ha medverkat till att EU-toppmötet inte slog fast något mål mot fattigdomen.
För övrigt ska man alltid läsa det finstilta i slutsatserna från toppmötena. EU antog strategin för inre säkerhet, står det kortfattat denna gång. Någon som läst en ordentlig svensk nyhetsartikel om detta viktiga beslut?
torsdag 25 mars 2010
Usel journalistik, Jan Helin
Jesper Strömbäcks debattartikel om opinionsmätningar är onekligen vältajmad. Samma dag som medieprofessorn varnar för att dra slutsatser av webbenkäter så gör Aftonbladet just det i sin förstanyhet på nätet.
"Storseger för Reinfeldt igen", heter det i rubriken, utan något resonemang om hur representativa omröstningar på nätet är. Man kan sätta många frågetecken kring enkäter både hos Aftonbladet och Expressen efter tv-debatter med mera.
"Det spelar ingen roll om en webbenkät har besvarats av 100 eller 10 000 personer", skriver Jesper Strömbäck. "Om urvalet inte är representativt säger resultaten ingenting om den allmänna opinionen."
Kanske handlar det från tidningarnas sida mera om att spara pengar och tid på att inte beställa Sifo-mätningar, än om politisk kampanj. Men effekten blir att de medborgare som inte har möjlighet att sitta och klicka efter debatterna hamnar utanför denna snedvridna "nätdemokrati".
Jag vet förstås att Aftonbladets chefredaktör inte detaljstyr rubriker och nyhetsvärdering, men Jan Helin har ansvaret för tidningens principiella syn på demokrati och medier. Jesper Strömbäck har rätt i sin slutsats:
"Medierna har betydande makt i den politiska opinionsbildningen, och med makt bör alltid följa ansvar. Det är därför hög tid att medierna tar ett större ansvar för hur de rapporterar kring egna och andras opinionsmätningar."
Jan Helin är en klok person med stor integritet. Är han beredd att stoppa den usla journalistiska användningen av webbenkäter som dagens rubriker är exempel på?
Andra om debatten: AB, Alliansfritt Sverige, med flera
PS Jag har av personliga skäl nu under mars svårt att hinna länka till många andra bloggares välskrivna inlägg. Det blir bättring i april. DS
"Storseger för Reinfeldt igen", heter det i rubriken, utan något resonemang om hur representativa omröstningar på nätet är. Man kan sätta många frågetecken kring enkäter både hos Aftonbladet och Expressen efter tv-debatter med mera.
"Det spelar ingen roll om en webbenkät har besvarats av 100 eller 10 000 personer", skriver Jesper Strömbäck. "Om urvalet inte är representativt säger resultaten ingenting om den allmänna opinionen."
Kanske handlar det från tidningarnas sida mera om att spara pengar och tid på att inte beställa Sifo-mätningar, än om politisk kampanj. Men effekten blir att de medborgare som inte har möjlighet att sitta och klicka efter debatterna hamnar utanför denna snedvridna "nätdemokrati".
Jag vet förstås att Aftonbladets chefredaktör inte detaljstyr rubriker och nyhetsvärdering, men Jan Helin har ansvaret för tidningens principiella syn på demokrati och medier. Jesper Strömbäck har rätt i sin slutsats:
"Medierna har betydande makt i den politiska opinionsbildningen, och med makt bör alltid följa ansvar. Det är därför hög tid att medierna tar ett större ansvar för hur de rapporterar kring egna och andras opinionsmätningar."
Jan Helin är en klok person med stor integritet. Är han beredd att stoppa den usla journalistiska användningen av webbenkäter som dagens rubriker är exempel på?
Andra om debatten: AB, Alliansfritt Sverige, med flera
PS Jag har av personliga skäl nu under mars svårt att hinna länka till många andra bloggares välskrivna inlägg. Det blir bättring i april. DS
onsdag 24 mars 2010
Tunna miljömål
Så mycket arbete för så lite resultat. Regeringens miljömålsproposition blev tyvärr mer en uppräkning av tidigare förslag än nya steg för att minska utsläppen och rädda den biologiska mångfalden.
Tidningsredaktionerna tyckte uppenbarligen att nyhetsvärdet var lågt, att döma av bristen på artiklar idag. Det är inte så konstigt. På centrala områden som klimat, luftföroreningar och kemikalier är propositionen nästan tom på nya initiativ.
Det är tråkigt eftersom det verkligen skulle behövas nya förslag. Fredrik Reinfeldt tycks ha gett upp miljön som en valfråga. Eller är finansdepartementet så starkt att konflikterna inte ens kommer till statsministern för avdömning?
Ett antal formuleringar om vikten av ett globalt synsätt tyder på det. Anders Borg har fått med sig regeringen på en syn där Sverige inte ska gå före. Det märks till exempel i texterna om klimat och om kemikalier.
Här gör Anders Borg och Fredrik Reinfeldt en logisk kullerbytta. De brukar uppmana andra länder att införa en koldioxidskatt för att det är kostnadseffektivt globalt sett. Men Sveriges trovärdighet i den diskussionen beror ju på att vi valde att gå före nationellt en gång i tiden, så att vi kan hänvisa till vårt eget exempel. Samma sak med kemikalierna och förbuden mot farliga ämnen.
Miljömålen omformuleras, några skjuts på framtiden. Det kommer säkert att diskuteras länge. Men bristen på nya åtgärder är ännu viktigare.
Liksom hur Andreas Carlgren prioriterar. Regeringskansliet och myndigheterna har tillsammans lagt tusentals arbetsveckor på miljömålspropositionen. Duktiga tjänstemän har gjort ett fantastiskt bra jobb, men det har inte gått att få igenom bra förslag på den politiska nivån.
Tänk om bara en femtedel av denna arbetstid lagts på intensivare insatser för att bygga allianser med u-länderna i klimatfrågan och på att påverka den nya EU-kommissionens dagordning. Vilken miljönytta det hade gjort.
Andra om miljömålen: Lars Bjurström,med flera
Tidningsredaktionerna tyckte uppenbarligen att nyhetsvärdet var lågt, att döma av bristen på artiklar idag. Det är inte så konstigt. På centrala områden som klimat, luftföroreningar och kemikalier är propositionen nästan tom på nya initiativ.
Det är tråkigt eftersom det verkligen skulle behövas nya förslag. Fredrik Reinfeldt tycks ha gett upp miljön som en valfråga. Eller är finansdepartementet så starkt att konflikterna inte ens kommer till statsministern för avdömning?
Ett antal formuleringar om vikten av ett globalt synsätt tyder på det. Anders Borg har fått med sig regeringen på en syn där Sverige inte ska gå före. Det märks till exempel i texterna om klimat och om kemikalier.
Här gör Anders Borg och Fredrik Reinfeldt en logisk kullerbytta. De brukar uppmana andra länder att införa en koldioxidskatt för att det är kostnadseffektivt globalt sett. Men Sveriges trovärdighet i den diskussionen beror ju på att vi valde att gå före nationellt en gång i tiden, så att vi kan hänvisa till vårt eget exempel. Samma sak med kemikalierna och förbuden mot farliga ämnen.
Miljömålen omformuleras, några skjuts på framtiden. Det kommer säkert att diskuteras länge. Men bristen på nya åtgärder är ännu viktigare.
Liksom hur Andreas Carlgren prioriterar. Regeringskansliet och myndigheterna har tillsammans lagt tusentals arbetsveckor på miljömålspropositionen. Duktiga tjänstemän har gjort ett fantastiskt bra jobb, men det har inte gått att få igenom bra förslag på den politiska nivån.
Tänk om bara en femtedel av denna arbetstid lagts på intensivare insatser för att bygga allianser med u-länderna i klimatfrågan och på att påverka den nya EU-kommissionens dagordning. Vilken miljönytta det hade gjort.
Andra om miljömålen: Lars Bjurström,med flera
tisdag 23 mars 2010
I väntan på miljömålen
Miljösverige väntar på regeringens proposition om miljömålen. Under tiden kommer rapporter om hur allianspartierna försämrat miljön.
Dagens Nyheter berättar hur halterna av giftigt kadmium kan öka sedan regeringen avskaffat skatten på kadmium i gödselmedel. Kanske är det ingen slump att regeringen också vill luckra upp miljömålet om en giftfri miljö. Arbetet mot farliga kemikalier hör inte till Andreas Carlgrens främsta prioriteringar.
Vi får snart veta vad miljömålspropositionen innehåller. Det blir ett av regeringens sista tillfällen att övertyga skeptikerna om att talet om miljöfrågornas vikt inte bara var retorik.
Dagens Nyheter berättar hur halterna av giftigt kadmium kan öka sedan regeringen avskaffat skatten på kadmium i gödselmedel. Kanske är det ingen slump att regeringen också vill luckra upp miljömålet om en giftfri miljö. Arbetet mot farliga kemikalier hör inte till Andreas Carlgrens främsta prioriteringar.
Vi får snart veta vad miljömålspropositionen innehåller. Det blir ett av regeringens sista tillfällen att övertyga skeptikerna om att talet om miljöfrågornas vikt inte bara var retorik.
fredag 19 mars 2010
Glöm inte välfärden
"Valet 2010 - jobb och nya möjligheter". Den parollen får man upp högst på sin datorskärm när man går in på Socialdemokraternas hemsida. Och visst är det rätt att göra jobben till huvudfråga - men (S) måste också ha med välfärden på valaffischerna.
De rödgröna tycks ha ett ordentligt försprång med ett halvår till valet. Ändå bör de inte ta ut någon seger i förskott.
Dels därför att Sverigedemokraterna sannolikt är underskattade i flertalet opinionsmätningar, tyvärr. Så var det 2006. Det främlingsfientliga partiet kan bli vågmästare om inte (S) hittar en fungerande strategi för att övertyga de väljare som känner misstro mot samtliga dagens riksdagspartier.
Dels därför att Moderaterna har en skicklig pr-apparat. Nu inför valet vill Per Schlingmann ställa "kärnan i välfärden" mot (S)-löften om höjda ersättningsnivåer i a-kassan.
Moderaterna lär ha svårt att övertyga väljarna om att de plötsligt blivit välfärdskramare. Verkligheten i moderatstyrda kommuner och landsting talar ett annat språk (läs till exempel om kaoset i Filippa Reinfeldts Stockholm).
Men för Moderaterna kan det räcka att förvirra väljarna så att skillnaderna mellan blocken inte blir så tydliga. Då kan inte (S) nöja sig med att förespråka mer rättvisa varianter på vårdval. Mona Sahlin, Ylva Johansson, med flera, måste också tala om den klassiska konflikten mellan sänkta skatter och kvaliteten i välfärden.
Därför får inte rädslan för att bli kallad skattehöjare stå i vägen för en rödgrön vårbudget som sätter kvaliteten i välfärden främst.
Våga stå för skattehöjningar på några hundralappar som ska gå till bättre sjukvård, hemtjänst och äldreboenden. Det har många socialdemokratiska kommunalråd och landstingspolitiker vågat göra, med framgång. Det borde också vara ett inslag i Mona Sahlins valrörelse på riksnivå.
De rödgröna tycks ha ett ordentligt försprång med ett halvår till valet. Ändå bör de inte ta ut någon seger i förskott.
Dels därför att Sverigedemokraterna sannolikt är underskattade i flertalet opinionsmätningar, tyvärr. Så var det 2006. Det främlingsfientliga partiet kan bli vågmästare om inte (S) hittar en fungerande strategi för att övertyga de väljare som känner misstro mot samtliga dagens riksdagspartier.
Dels därför att Moderaterna har en skicklig pr-apparat. Nu inför valet vill Per Schlingmann ställa "kärnan i välfärden" mot (S)-löften om höjda ersättningsnivåer i a-kassan.
Moderaterna lär ha svårt att övertyga väljarna om att de plötsligt blivit välfärdskramare. Verkligheten i moderatstyrda kommuner och landsting talar ett annat språk (läs till exempel om kaoset i Filippa Reinfeldts Stockholm).
Men för Moderaterna kan det räcka att förvirra väljarna så att skillnaderna mellan blocken inte blir så tydliga. Då kan inte (S) nöja sig med att förespråka mer rättvisa varianter på vårdval. Mona Sahlin, Ylva Johansson, med flera, måste också tala om den klassiska konflikten mellan sänkta skatter och kvaliteten i välfärden.
Därför får inte rädslan för att bli kallad skattehöjare stå i vägen för en rödgrön vårbudget som sätter kvaliteten i välfärden främst.
Våga stå för skattehöjningar på några hundralappar som ska gå till bättre sjukvård, hemtjänst och äldreboenden. Det har många socialdemokratiska kommunalråd och landstingspolitiker vågat göra, med framgång. Det borde också vara ett inslag i Mona Sahlins valrörelse på riksnivå.
torsdag 18 mars 2010
Borg misslyckades med jämställdheten
Nej, det blev inga skärpta förslag om jämställdheten från EU:s finansministrar. Anders Borg och hans kollegor lägger tonvikten vid företagens frihet på den inre marknaden och vid hårdare övervakning av medlemsländernas statsfinanser.
Anders Borg sa inför finansministermötet att Sverige vill se bättre skrivningar om jämställdheten i den nya Europa 2020-strategin. Man kan fråga sig hur intensivt finansdepartementet bearbetat andra huvudstäder för att lyckas med det. I vilket fall finns det inga spår av något sådant pådrivande arbete i slutsatserna från EU-mötet i tisdags.
Det är olyckligt. Jämställdheten är viktig både i sig och för Europas ekonomi. Finansministrarnas ensidiga betoning av företagens konkurrenskraft motverkar både en högre sysselsättningsgrad och det folkliga förtroendet för EU.
Dessutom riskerar Borg och hans kollegor att försämra sociala skyddsnät genom sin tuffa linje om förbättringar av medlemsländernas statsfinanser på kort sikt. Neddragningar i välfärden kommer ytterligare att försämra kvinnors situation på arbetsmarknaden.
Nu är det upp till Fredrik Reinfeldt att på det kommande EU-toppmötet visa om regeringen menar allvar med sitt tal om jämställdhet.
Anders Borg sa inför finansministermötet att Sverige vill se bättre skrivningar om jämställdheten i den nya Europa 2020-strategin. Man kan fråga sig hur intensivt finansdepartementet bearbetat andra huvudstäder för att lyckas med det. I vilket fall finns det inga spår av något sådant pådrivande arbete i slutsatserna från EU-mötet i tisdags.
Det är olyckligt. Jämställdheten är viktig både i sig och för Europas ekonomi. Finansministrarnas ensidiga betoning av företagens konkurrenskraft motverkar både en högre sysselsättningsgrad och det folkliga förtroendet för EU.
Dessutom riskerar Borg och hans kollegor att försämra sociala skyddsnät genom sin tuffa linje om förbättringar av medlemsländernas statsfinanser på kort sikt. Neddragningar i välfärden kommer ytterligare att försämra kvinnors situation på arbetsmarknaden.
Nu är det upp till Fredrik Reinfeldt att på det kommande EU-toppmötet visa om regeringen menar allvar med sitt tal om jämställdhet.
onsdag 17 mars 2010
Förvirring om regeringens säkerhetspolitik
Regeringen har inte öppnat för en utredning om svenskt Nato-medlemskap, påstod Fredrik Reinfeldt igår. "Bildt välkomnar Nato-utredning", skrev Aftonbladet efter den utrikespolitiska debatten i februari. Statsministern borde ha lite bättre koll på sin utrikesminister.
Folkpartiets förslag om svenska stridsflygplan över Baltikum och deltagande i Natos försvarsplanering är viktiga att diskutera. Det är häpnadsväckande att inte svenska politiska journalister skrivit mer om dessa långtgående krav.
Men Carl Bildts uttalanden i säkerhetspolitiken är ännu mer uppseendeväckande. Utrikesministern är faktiskt ansvarigt statsråd för frågorna. Dessutom har Bildt genom hela sin karriär varit lyhörd för USA:s strategiska intressen i Östersjöområdet och haft nära kontakter med det säkerhetspolitiska etablissemanget i Washington.
När Urban Ahlin för en månad sedan pressade Bildt om Natos försvarsplanering hade det varit lätt att svara så som försvarsdepartementet gjorde: Sverige är inte medlem i Nato och deltar inte i den verksamhet som berör artikel 5 om försvarsgarantier. Men Bildt valde att inte göra det utan att hålla frågan om krigsplanering för Baltikum öppen. Han fortsätter den linjen nu utan att statsministern ger uttryck för någon annan linje.
Som utrikesminister har Carl Bildt tigit om amerikanska skendränkningar och om fånglägret på Guantanamo. Han har i fråga efter fråga (som Georgien) följt Washingtons linje. Nu råder tystnad även på Bildts blogg om USA:s planer för Östersjön, trots den stora flygövning som Nato inleder idag.
Kanske är lyhördheten för USA den största utrikespolitiska förändringen under denna mandatperiod, i skuggan av de frågor som får rubriker i tidningarna.
[UPPDATERING Regeringens linje blir inte tydligare när man läser protokollet från gårdagens interpellationsdebatt i riksdagen i denna fråga. Carl Bildt hoppar fram och tillbaka i frågan om Nato-utredning och väljer att diskutera andra frågor än dem som Bosse Ringholm (S) har ställt.]
Andra om säkerhetspolitiken: Lars Gyllenhaal, S, Allan Widman, med flera
(För övrigt läser jag Wiseman´s som vanligt välskrivna inlägg om frågan. Några saker tycker jag bloggaren glömmer:
* Det är skillnad mellan historia och politiska beslut som vi faktiskt kan påverka "här och nu" som ÖB brukar säga.
* Det är också skillnad mellan försvaret av svenskt territorium och aktiva insatser i andra länder som en del av en konfrontation mellan Nato och Ryssland utan att Sverige blivit angripet.
* Svenska generaler har sedan andra världskrigets slut gått längre i samarbetet med USA än det funnits politiska mandat för. Granska gärna socialdemokratiska regeringars agerande under kalla kriget, även om det redan gjorts ett antal gånger. Varför inte Carl Bildts agerande 1991-94 också, till exempel när det gäller ubåtarna liksom underrättelseinhämtningen från Baltikum?
Men det som framför allt borde granskas är höga svenska militärers spel under täcket med Pentagon och den amerikanska ambassaden i Stockholm. Detta är en risk även nu: att svenska militärer så gärna vill komma in i Natos hemligaste korridorer att de går längre i diskussionerna om till exempel Gotlands roll vid en konflikt i Baltikum än vad Sten Tolgfors givit klartecken för.)
Folkpartiets förslag om svenska stridsflygplan över Baltikum och deltagande i Natos försvarsplanering är viktiga att diskutera. Det är häpnadsväckande att inte svenska politiska journalister skrivit mer om dessa långtgående krav.
Men Carl Bildts uttalanden i säkerhetspolitiken är ännu mer uppseendeväckande. Utrikesministern är faktiskt ansvarigt statsråd för frågorna. Dessutom har Bildt genom hela sin karriär varit lyhörd för USA:s strategiska intressen i Östersjöområdet och haft nära kontakter med det säkerhetspolitiska etablissemanget i Washington.
När Urban Ahlin för en månad sedan pressade Bildt om Natos försvarsplanering hade det varit lätt att svara så som försvarsdepartementet gjorde: Sverige är inte medlem i Nato och deltar inte i den verksamhet som berör artikel 5 om försvarsgarantier. Men Bildt valde att inte göra det utan att hålla frågan om krigsplanering för Baltikum öppen. Han fortsätter den linjen nu utan att statsministern ger uttryck för någon annan linje.
Som utrikesminister har Carl Bildt tigit om amerikanska skendränkningar och om fånglägret på Guantanamo. Han har i fråga efter fråga (som Georgien) följt Washingtons linje. Nu råder tystnad även på Bildts blogg om USA:s planer för Östersjön, trots den stora flygövning som Nato inleder idag.
Kanske är lyhördheten för USA den största utrikespolitiska förändringen under denna mandatperiod, i skuggan av de frågor som får rubriker i tidningarna.
[UPPDATERING Regeringens linje blir inte tydligare när man läser protokollet från gårdagens interpellationsdebatt i riksdagen i denna fråga. Carl Bildt hoppar fram och tillbaka i frågan om Nato-utredning och väljer att diskutera andra frågor än dem som Bosse Ringholm (S) har ställt.]
Andra om säkerhetspolitiken: Lars Gyllenhaal, S, Allan Widman, med flera
(För övrigt läser jag Wiseman´s som vanligt välskrivna inlägg om frågan. Några saker tycker jag bloggaren glömmer:
* Det är skillnad mellan historia och politiska beslut som vi faktiskt kan påverka "här och nu" som ÖB brukar säga.
* Det är också skillnad mellan försvaret av svenskt territorium och aktiva insatser i andra länder som en del av en konfrontation mellan Nato och Ryssland utan att Sverige blivit angripet.
* Svenska generaler har sedan andra världskrigets slut gått längre i samarbetet med USA än det funnits politiska mandat för. Granska gärna socialdemokratiska regeringars agerande under kalla kriget, även om det redan gjorts ett antal gånger. Varför inte Carl Bildts agerande 1991-94 också, till exempel när det gäller ubåtarna liksom underrättelseinhämtningen från Baltikum?
Men det som framför allt borde granskas är höga svenska militärers spel under täcket med Pentagon och den amerikanska ambassaden i Stockholm. Detta är en risk även nu: att svenska militärer så gärna vill komma in i Natos hemligaste korridorer att de går längre i diskussionerna om till exempel Gotlands roll vid en konflikt i Baltikum än vad Sten Tolgfors givit klartecken för.)
tisdag 16 mars 2010
Nato-frågan är på allvar
USA har ett strategiskt intresse av att Sverige och Finland går med i Nato. Särskilt när försvarsalliansen nu ska visa att man menar allvar med stöd till Baltikum vid ett ryskt angrepp. Därför kan Nato bli ett hetare ämne nästa mandatperiod än vad flera svenska politiska kommentatorer tror.
I morgon börjar Natos flygövning över Baltikum, som ska träna beredskapen mot hot. Nato utarbetar konkret försvarsplanering mot en rysk invasion och lovar att försvarsgarantierna inte är tomma ord.
Att få med Sverige och Finland i Nato skulle stärka alliansen och lugna balterna ännu mer, skriver två amerikanska analytiker (A. Wess Mitchell och Robert Kron), som militärhistorikern Lars Gyllenhaal länkar till på sin utmärkta blogg. Amerikanernas argument är värt att återge i sin helhet:
"Political energy should also be channeled northward to membership for Sweden and Finland. These traditionally neutral states are becoming more open to the prospect of joining NATO in the aftermath of the 2008 Georgia War. Shoring up this northern shoulder would rally the Alliance around a practical and achievable goal, alleviating institutional gridlock over failed expansion to the East and bolstering confidence among the exposed Baltic States."
Det finns också militära skäl till varför USA kan vilja ha in Sverige i Nato. Försvarsanalytikern Johan Tunberger beskrev under årets Folk och Försvarskonferens varför det är enklare att försvara till exempel Lettland med flygstöd från Gotland än från Polen. Natoövningen Cold Response nyligen i Nordnorge och Lappland byggde visserligen på ett FN-mandat, men visade samtidigt det strategiska intresset för Nordkalotten.
Det finns alltså ett tryck utifrån på att Sverige ska bli en del av Nato. När USA har ett strategiskt intresse brukar det drivas med kraft.
Utrikespolitik blir sällan huvudfrågor i valrörelser om det inte pågår någon stor internationell kris samtidigt. Partiernas syn på Nato borde ändå granskas bättre inför 2010 års val.
Alliansen är splittrad i säkerhetspolitiken. Ibland avfärdas Folkpartiets krav på snabbt Nato-medlemskap med att det ändå inte blir någon ansökan utan bred politisk enighet. Men närmandet till Nato handlar om en rad steg där de borgerliga partierna gått längre än socialdemokratin någonsin gjort, till exempel när det gällt beredvilligheten att delta i övningar kopplade till Natos artikel 5 med försvarsgarantier.
Folkpartiet vill redan nu ha svenskt stridsflyg patrullerade över Baltikum. Partiets tungviktare Carl B Hamilton tycker att Sverige ska delta i Natos försvarsplanering.
Socialdemokraternas Urban Ahlin gör rätt som pressar Carl Bildt på vad som är regeringens linje. Att utrikesministern inte utesluter ett svenskt deltagande i Natos försvarsplanerning för Baltikum är häpnadsväckande. Även om detaljer i sådan planering är hemliga så vore det faktum att Sverige deltog så viktigt att det måste diskuteras i utrikesnämnden i förväg och kunna debatteras inför ett riksdagsval.
Om inte Carl Bildt kan svara måste Fredrik Reinfeldt ge besked. Dagens dimridåer är inget bra sätt att visa regeringsduglighet.
[UPPDATERING: Mona Sahlin gör alldeles rätt som tar upp dessa frågor i ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt. Det är för övrigt regeringens sak att informera i utrikesnämnden på eget initiativ. Det kan inte Carl Bildt lassa över på oppositionen.]
I morgon börjar Natos flygövning över Baltikum, som ska träna beredskapen mot hot. Nato utarbetar konkret försvarsplanering mot en rysk invasion och lovar att försvarsgarantierna inte är tomma ord.
Att få med Sverige och Finland i Nato skulle stärka alliansen och lugna balterna ännu mer, skriver två amerikanska analytiker (A. Wess Mitchell och Robert Kron), som militärhistorikern Lars Gyllenhaal länkar till på sin utmärkta blogg. Amerikanernas argument är värt att återge i sin helhet:
"Political energy should also be channeled northward to membership for Sweden and Finland. These traditionally neutral states are becoming more open to the prospect of joining NATO in the aftermath of the 2008 Georgia War. Shoring up this northern shoulder would rally the Alliance around a practical and achievable goal, alleviating institutional gridlock over failed expansion to the East and bolstering confidence among the exposed Baltic States."
Det finns också militära skäl till varför USA kan vilja ha in Sverige i Nato. Försvarsanalytikern Johan Tunberger beskrev under årets Folk och Försvarskonferens varför det är enklare att försvara till exempel Lettland med flygstöd från Gotland än från Polen. Natoövningen Cold Response nyligen i Nordnorge och Lappland byggde visserligen på ett FN-mandat, men visade samtidigt det strategiska intresset för Nordkalotten.
Det finns alltså ett tryck utifrån på att Sverige ska bli en del av Nato. När USA har ett strategiskt intresse brukar det drivas med kraft.
Utrikespolitik blir sällan huvudfrågor i valrörelser om det inte pågår någon stor internationell kris samtidigt. Partiernas syn på Nato borde ändå granskas bättre inför 2010 års val.
Alliansen är splittrad i säkerhetspolitiken. Ibland avfärdas Folkpartiets krav på snabbt Nato-medlemskap med att det ändå inte blir någon ansökan utan bred politisk enighet. Men närmandet till Nato handlar om en rad steg där de borgerliga partierna gått längre än socialdemokratin någonsin gjort, till exempel när det gällt beredvilligheten att delta i övningar kopplade till Natos artikel 5 med försvarsgarantier.
Folkpartiet vill redan nu ha svenskt stridsflyg patrullerade över Baltikum. Partiets tungviktare Carl B Hamilton tycker att Sverige ska delta i Natos försvarsplanering.
Socialdemokraternas Urban Ahlin gör rätt som pressar Carl Bildt på vad som är regeringens linje. Att utrikesministern inte utesluter ett svenskt deltagande i Natos försvarsplanerning för Baltikum är häpnadsväckande. Även om detaljer i sådan planering är hemliga så vore det faktum att Sverige deltog så viktigt att det måste diskuteras i utrikesnämnden i förväg och kunna debatteras inför ett riksdagsval.
Om inte Carl Bildt kan svara måste Fredrik Reinfeldt ge besked. Dagens dimridåer är inget bra sätt att visa regeringsduglighet.
[UPPDATERING: Mona Sahlin gör alldeles rätt som tar upp dessa frågor i ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt. Det är för övrigt regeringens sak att informera i utrikesnämnden på eget initiativ. Det kan inte Carl Bildt lassa över på oppositionen.]
lördag 13 mars 2010
Krisen ger EU mer makt
De länder som infört euron har kommit överens om nödlån till Grekland, ifall det skulle behövas. Det är dagens stora EU-nyhet, publicerad i The Guardian. Lika intressant är de nya regler om budgetkontroll med mera som ingår i paket. Räkna med hårda duster mellan EU-kommissionen och medlemsländerna framöver.
Ännu har inte eurozonens finansministrar haft sitt möte där paketet ska beslutas. The Guardian skriver att Tyskland varit drivande för livbojen till Grekland, men vi får väl se på måndag när mötet äger rum. Djävulen finns i detaljerna, som bekant. Dessutom kan länder som Frankrike fortfarande ha invändningar mot den nya tuffare budgetkontrollen.
Ändå är det något nytt som händer i EU:s utveckling i den ekonomiska krisens spår. Kommissionären Olli Rehn utlovar en ny europolitik med "noggrann övervakning av nationella budgetar". Det förskjuter makt från nationalstaters känsliga budgetförhandlingar till den europeiska nivån.
Därmed blir det också en central politisk fråga vilka värderingar kommissionen och eurozonens finansministrar kommer att ha i synen på nationella budgetar. Erfarenheterna hittills är inte uppmuntrande. Olli Rehns företrädare Joaquín Almunia pressade Lettland med mindre hänsyn till de svaga i samhället än till och med IMF.
För övrigt noterar jag två bra uttalanden från svenska ministrar. Anders Borg säger att regeringen vill få in ett jämställdhetsmål i EU:s 2020-strategi. Utmärkt. Och Andreas Carlgren ändrar sig äntligen om Kyotoprotokollet.
Andra om EU: DN, DN2, DN3, DN4, Ekot, Financial Times, Le Monde, SvD, SvD3, med flera
Ännu har inte eurozonens finansministrar haft sitt möte där paketet ska beslutas. The Guardian skriver att Tyskland varit drivande för livbojen till Grekland, men vi får väl se på måndag när mötet äger rum. Djävulen finns i detaljerna, som bekant. Dessutom kan länder som Frankrike fortfarande ha invändningar mot den nya tuffare budgetkontrollen.
Ändå är det något nytt som händer i EU:s utveckling i den ekonomiska krisens spår. Kommissionären Olli Rehn utlovar en ny europolitik med "noggrann övervakning av nationella budgetar". Det förskjuter makt från nationalstaters känsliga budgetförhandlingar till den europeiska nivån.
Därmed blir det också en central politisk fråga vilka värderingar kommissionen och eurozonens finansministrar kommer att ha i synen på nationella budgetar. Erfarenheterna hittills är inte uppmuntrande. Olli Rehns företrädare Joaquín Almunia pressade Lettland med mindre hänsyn till de svaga i samhället än till och med IMF.
För övrigt noterar jag två bra uttalanden från svenska ministrar. Anders Borg säger att regeringen vill få in ett jämställdhetsmål i EU:s 2020-strategi. Utmärkt. Och Andreas Carlgren ändrar sig äntligen om Kyotoprotokollet.
Andra om EU: DN, DN2, DN3, DN4, Ekot, Financial Times, Le Monde, SvD, SvD3, med flera
fredag 12 mars 2010
Nytt fiasko för regeringens miljöpolitik
Klimatmötet i Köpenhamn blev ett bakslag. Nu kommer uppgifter om att även regeringens proposition om miljömålen blir en besvikelse. Inga nya pengar, inga tuffa åtgärder, rapporterar Ekot.
Andreas Carlgren har det inte lätt. Finansdepartementet bromsar miljöarbetet. Konflikterna var hårda i höstas under klimatförhandlingarna och samma sak tycks gälla miljömålen.
Delvis beror det på inneboende problem i strukturen med miljömål. Alltför mycket handlar om definitioner och rapportering, alltför lite om åtgärder.
Det pådrivande arbetet i EU blir till exempel lidande av alla utredningar som ska skrivas. Om en femtedel av tiden med bakgrundsbeskrivningar till miljömålspropositionen hade lagts på att påverka den nya EU-kommissionens dagordning hade miljönyttan blivit många gånger större.
Men grundproblemet för Andreas Carlgren är samma som för övriga centerstatsråd. Finansminister Anders Borg kör över dem med Reinfeldts stöd. Miljömålspropositionen ser ut att bli ännu ett exempel på centerns misslyckande i regeringen.
Andra om miljömålen: DN, Peter Andersson, med flera
Andreas Carlgren har det inte lätt. Finansdepartementet bromsar miljöarbetet. Konflikterna var hårda i höstas under klimatförhandlingarna och samma sak tycks gälla miljömålen.
Delvis beror det på inneboende problem i strukturen med miljömål. Alltför mycket handlar om definitioner och rapportering, alltför lite om åtgärder.
Det pådrivande arbetet i EU blir till exempel lidande av alla utredningar som ska skrivas. Om en femtedel av tiden med bakgrundsbeskrivningar till miljömålspropositionen hade lagts på att påverka den nya EU-kommissionens dagordning hade miljönyttan blivit många gånger större.
Men grundproblemet för Andreas Carlgren är samma som för övriga centerstatsråd. Finansminister Anders Borg kör över dem med Reinfeldts stöd. Miljömålspropositionen ser ut att bli ännu ett exempel på centerns misslyckande i regeringen.
Andra om miljömålen: DN, Peter Andersson, med flera
onsdag 10 mars 2010
Israel struntar i kritiken
Klartecken till 1 600 nya bostäder på ockuperad mark, mitt under den amerikanske vice-presidentens besök. Israel bryr sig inte om ord från omvärlden. USA och EU måste använda sin ekonomiska styrka om det ska finnas någon chans till en rättvis fred.
Den israeliska regeringens agerande är pinsamt för Obama-administrationen. Hur länge kan Barack Obama och Hillary Clinton stå ut med provokationerna från Tel Aviv?
EU ställs också på prov. Nya "utrikesministern" Cathrine Ashton fick precis tillstånd att resa in i Gaza via Israel. Risken är att hon nu ligger lågt till dess besöket ägt rum.
Det vore olyckligt. EU:s passiva hållning inför Israels agerande skadar fredsprocessen. Det blir möjligt för regeringen i Tel Aviv att ta steg efter steg som på sikt omöjliggör rimliga fredsvillkor.
Carl Bildt gjorde ett bra jobb i höstas då EU under svenskt ordförandeskap antog slutsatser om konflikten. Men inte heller sådana ord räcker långt. Särskilt inte som andra EU-ordförandeskap, liksom Javier Solana, under flera år valt en lägre profil.
Europas inflytande är framför allt ekonomiskt. De rödgröna partierna ställer rätt krav om att bland annat frysa planerna på ett fördjupat handelsavtal mellan EU och Israel.
Tysklands agerande är nyckeln. Så länge regeringarna i Berlin säger nej till en tuffare linje mot Israels regering kommer provokationerna att fortsätta. Angela Merkel har ett stort ansvar.
Andra om Israel och bosättningarna: DN, SvD, med flera
Den israeliska regeringens agerande är pinsamt för Obama-administrationen. Hur länge kan Barack Obama och Hillary Clinton stå ut med provokationerna från Tel Aviv?
EU ställs också på prov. Nya "utrikesministern" Cathrine Ashton fick precis tillstånd att resa in i Gaza via Israel. Risken är att hon nu ligger lågt till dess besöket ägt rum.
Det vore olyckligt. EU:s passiva hållning inför Israels agerande skadar fredsprocessen. Det blir möjligt för regeringen i Tel Aviv att ta steg efter steg som på sikt omöjliggör rimliga fredsvillkor.
Carl Bildt gjorde ett bra jobb i höstas då EU under svenskt ordförandeskap antog slutsatser om konflikten. Men inte heller sådana ord räcker långt. Särskilt inte som andra EU-ordförandeskap, liksom Javier Solana, under flera år valt en lägre profil.
Europas inflytande är framför allt ekonomiskt. De rödgröna partierna ställer rätt krav om att bland annat frysa planerna på ett fördjupat handelsavtal mellan EU och Israel.
Tysklands agerande är nyckeln. Så länge regeringarna i Berlin säger nej till en tuffare linje mot Israels regering kommer provokationerna att fortsätta. Angela Merkel har ett stort ansvar.
Andra om Israel och bosättningarna: DN, SvD, med flera
tisdag 9 mars 2010
Segregation handlar om makt
Det intressanta med SCB:s jobbstatistik är inte i första hand att få brandmän är invandrare medan många städare har utländsk bakgrund. Det viktigaste är hur makthavare håller andra borta från inflytelserika poster.
Så har det varit länge med bristen på kvinnor bland börsbolagens VD:ar, även om samhället förändrats på andra områden. Så är det också för den som har rötter i ett annat land.
SCB:s statistik är brutal i sin tydlighet. Hög andel invandrare i yrken med lågt inflytande, som städare och vårdbiträden. Låg andel bland chefer både i näringsliv och offentlig sektor.
Siffrorna dementerar Sverigedemokraternas mytbildning om att invandrare är en belastning för samhället. Tvärtom visar de det som alla redan borde inse, att många samhällssektorer (som vården och kollektivtrafiken, för att bara nämna två) fungerar därför att människor med utländsk bakgrund har de tuffaste jobben.
SCB-tabellerna borde också leda till mer debatt om makten. Det är samma sak som med jämställdheten. Först när inflytandet fördelas mer rättvist kommer det att på allvar hända något med bostadssegregation, arbetsmiljö och uppväxtvillkor för alla svenskar med utländsk bakgrund.
Så har det varit länge med bristen på kvinnor bland börsbolagens VD:ar, även om samhället förändrats på andra områden. Så är det också för den som har rötter i ett annat land.
SCB:s statistik är brutal i sin tydlighet. Hög andel invandrare i yrken med lågt inflytande, som städare och vårdbiträden. Låg andel bland chefer både i näringsliv och offentlig sektor.
Siffrorna dementerar Sverigedemokraternas mytbildning om att invandrare är en belastning för samhället. Tvärtom visar de det som alla redan borde inse, att många samhällssektorer (som vården och kollektivtrafiken, för att bara nämna två) fungerar därför att människor med utländsk bakgrund har de tuffaste jobben.
SCB-tabellerna borde också leda till mer debatt om makten. Det är samma sak som med jämställdheten. Först när inflytandet fördelas mer rättvist kommer det att på allvar hända något med bostadssegregation, arbetsmiljö och uppväxtvillkor för alla svenskar med utländsk bakgrund.
måndag 8 mars 2010
Birgitta Ohlsson borde slåss för jämställdheten
EU-kommissionen tonar ned jämställdheten i sin nya Europa 2020-plan. Internationella kvinnodagen är ett bra tillfälle för Sveriges EU-minister att höja rösten.
Den europeiska kvinnorörelsen är kritisk till den svaga rollen för kvinnors rättigheter i José Manuel Barrosos paradprojekt för EU:s utveckling de närmaste tio åren. Ingvar Carlssons och Göran Perssons regeringar drev kvinnors rättigheter och jämställdhet på EU:s toppmöten, vad säger Reinfeldt när Europa 2020-strategin ska diskuteras?
Det råder ingen brist på bra förslag. Läs till exempel den europeiska kvinnolobbyns uppmaningar till det spanska EU-ordförandeskapet.
Nu har Birgitta Ohlsson verkligen chansen att visa vad hon vill som EU-minister. När kommer den offentliga kritiken av Barrosos nedprioritering av jämställdheten?
Andra om kvinnodagen, jämställdhet: DN, SvD, SvD2, med flera
Den europeiska kvinnorörelsen är kritisk till den svaga rollen för kvinnors rättigheter i José Manuel Barrosos paradprojekt för EU:s utveckling de närmaste tio åren. Ingvar Carlssons och Göran Perssons regeringar drev kvinnors rättigheter och jämställdhet på EU:s toppmöten, vad säger Reinfeldt när Europa 2020-strategin ska diskuteras?
Det råder ingen brist på bra förslag. Läs till exempel den europeiska kvinnolobbyns uppmaningar till det spanska EU-ordförandeskapet.
Nu har Birgitta Ohlsson verkligen chansen att visa vad hon vill som EU-minister. När kommer den offentliga kritiken av Barrosos nedprioritering av jämställdheten?
Andra om kvinnodagen, jämställdhet: DN, SvD, SvD2, med flera
fredag 5 mars 2010
Sluta tjafsa - börja jobba
EU.s utrikesministrar möts samma dag som Kinas folkkongress inleder sitt årliga möte. Men vänta inget två timmars linjetal från EU:s Höga representant. Tvärtom lär snacket i korridorerna fortsätta om Catherine Ashtons svaga ställning.
EU skulle verkligen behöva en stark gemensam röst just nu. Annars lär det bli svårt att hålla ihop unionen om Iran eller att övertyga Kina och USA om bättre klimatpolitik. Bara för att ta två av många exempel på vårens utrikespolitiska utmaningar.
Men omfattningen av den interna bråket i Bryssel om Lissabonfördragets genomförande förvånar till och med erfarna diplomater. Henrik Brors rapporterar bra om det i dagens DN (jag hittar inte artikeln på nätet).
Att regeringarna i ministerrådet skulle slåss med kommissionen om inflytandet är knappast förvånande. Inte heller att de tre stora länderna försöker göra upp om toppjobben. Carl Bildt och David Miliband skriver tänkvärt om vägen framåt i sitt gemensamma öppna brev inför utrikesministermötet.
Catherine Ashtons problem är inte heller överraskande. Många vill ha en svag Hög representant och Ashton lider av sin bristande erfarenhet i utrikespolitiken.
Hon är kvinna i en traditionellt manlig miljö - men det är inte den enda förklaringen. Anna Lindh hade liknande problem under sin första tid som utrikesminister, men klarade dem bland annat därför att hon redan hade en bred internationell erfarenhet.
Tyvärr valde regeringscheferna avsiktligt en person som skulle ha svårt att hävda sig mot dem. Det är inte Ashtons fel, men däremot har hon gjort ett misstag genom att inte snabbare utnämna erfarna och lojala medarbetare.
Det som verkligen oroar är maktkampens intensitet och de skygglappar som EU verkar ta på sig under tiden. Fördelarna med Lissabonfördraget kan snabbt bytas till svagheter om de interna striderna fortsätter att skymma centrala utrikespolitiska uppgifter. Då lär Wen Jiabao och Barack Obama fortsätta att göra upp de stora globala frågorna utan att bry sig så mycket om Europa.
Andra om EU:s utrikesministermöte: Ekot, med flera
EU skulle verkligen behöva en stark gemensam röst just nu. Annars lär det bli svårt att hålla ihop unionen om Iran eller att övertyga Kina och USA om bättre klimatpolitik. Bara för att ta två av många exempel på vårens utrikespolitiska utmaningar.
Men omfattningen av den interna bråket i Bryssel om Lissabonfördragets genomförande förvånar till och med erfarna diplomater. Henrik Brors rapporterar bra om det i dagens DN (jag hittar inte artikeln på nätet).
Att regeringarna i ministerrådet skulle slåss med kommissionen om inflytandet är knappast förvånande. Inte heller att de tre stora länderna försöker göra upp om toppjobben. Carl Bildt och David Miliband skriver tänkvärt om vägen framåt i sitt gemensamma öppna brev inför utrikesministermötet.
Catherine Ashtons problem är inte heller överraskande. Många vill ha en svag Hög representant och Ashton lider av sin bristande erfarenhet i utrikespolitiken.
Hon är kvinna i en traditionellt manlig miljö - men det är inte den enda förklaringen. Anna Lindh hade liknande problem under sin första tid som utrikesminister, men klarade dem bland annat därför att hon redan hade en bred internationell erfarenhet.
Tyvärr valde regeringscheferna avsiktligt en person som skulle ha svårt att hävda sig mot dem. Det är inte Ashtons fel, men däremot har hon gjort ett misstag genom att inte snabbare utnämna erfarna och lojala medarbetare.
Det som verkligen oroar är maktkampens intensitet och de skygglappar som EU verkar ta på sig under tiden. Fördelarna med Lissabonfördraget kan snabbt bytas till svagheter om de interna striderna fortsätter att skymma centrala utrikespolitiska uppgifter. Då lär Wen Jiabao och Barack Obama fortsätta att göra upp de stora globala frågorna utan att bry sig så mycket om Europa.
Andra om EU:s utrikesministermöte: Ekot, med flera
torsdag 4 mars 2010
EU:s omoderna strategi för 2020
En framtidsstrategi utan ordentliga åtgärder för jämställdhet, sammanhållning och bättre miljö. José Manuel Barrosos flaggskepp, "Europa 2020", känns omodernt redan nu.
Det märks att EU-kommissionen har en borgerlig majoritet. Strategin för att öka tillväxten handlar mycket om företagens villkor, men alltför lite om det goda arbetet. "Flexicurity" är ett nyckelbegrepp - arbetskraften ska anpassa sig till nya förutsättningar. Och visst är livslångt lärande bra. Men den andra sidan av saken, att anpassa arbetslivet till människorna, saknas nästan helt.
Jämställdheten nämns i förbigående, men annars är det pinsamt för Barroso att det inte finns några konkreta åtgärder i stategin. Den europeiska kvinnorörelsen är med rätta upprörd. Hur kunde Cecilia Malmström gå med på så svaga skrivningar?
Arbetet mot diskriminering finns inte heller med. Ändå har EU en så stor potential i alla människor med utländsk bakgrund, eller med funktionshinder, som inte får chansen att bidra tillräckligt till Europas utveckling.
På miljöområdet är det positivt att resurseffektivitet blir en av strategins sju initiativ. Än så länge dröjer dock det konkreta innehållet.
Den svenska regeringen borde ha gjort mer. Underlaget från Rosenbad har varit svagt och ensidigt inriktat på företagens villkor.
Underkänt, Barroso och Reinfeldt.
Det märks att EU-kommissionen har en borgerlig majoritet. Strategin för att öka tillväxten handlar mycket om företagens villkor, men alltför lite om det goda arbetet. "Flexicurity" är ett nyckelbegrepp - arbetskraften ska anpassa sig till nya förutsättningar. Och visst är livslångt lärande bra. Men den andra sidan av saken, att anpassa arbetslivet till människorna, saknas nästan helt.
Jämställdheten nämns i förbigående, men annars är det pinsamt för Barroso att det inte finns några konkreta åtgärder i stategin. Den europeiska kvinnorörelsen är med rätta upprörd. Hur kunde Cecilia Malmström gå med på så svaga skrivningar?
Arbetet mot diskriminering finns inte heller med. Ändå har EU en så stor potential i alla människor med utländsk bakgrund, eller med funktionshinder, som inte får chansen att bidra tillräckligt till Europas utveckling.
På miljöområdet är det positivt att resurseffektivitet blir en av strategins sju initiativ. Än så länge dröjer dock det konkreta innehållet.
Den svenska regeringen borde ha gjort mer. Underlaget från Rosenbad har varit svagt och ensidigt inriktat på företagens villkor.
Underkänt, Barroso och Reinfeldt.
onsdag 3 mars 2010
Regeringen försenar FRA-regler
Beatrice Ask fick sin vilja igenom. Det blir en ny utredning om Säpos möjligheter att signalspana. Därmed skjuts beslut i frågan till andra sidan riksdagsvalet. En het potatis för de rödgröna om de vinner - och ett svaghetstecken för alliansens regeringsduglighet.
Få kände till hur lätt det var för Säpo att beställa signalspaning av FRA, utan domstolsbeslut. Vi på Aftonbladets ledarsida avslöjade i augusti 2008 hur det gick till i praktiken.
Riksdagen stängde "FRA-shoppen" när den kontroversiella lagen om kabelspaning baxades igenom. Det tog uppenbarligen Säpo med överraskning. Sedan dess har polisen tryckt på hårt för att få fortsätta lyssna på misstänkta terrorister och organiserad brottslighet.
Säpo och FRA har bråkat om avlyssningen i många år. Konflikten har delvis sin grund i en rätt trivial fråga - vem ska betala för pejlingen av "spionsändare" i Sverige? Men genom åren har bråket trappats upp och misstron är stor mellan myndigheterna.
Kanske trodde många på Säpo att regeringens utredare Anders Eriksson skulle ge polisen mer makt. Men Anders Eriksson lät FRA ha kvar sin roll som självständig aktör även i denna typ av spaning. Det togs inte emot väl på justitiedepartementet. Beatrice Ask förkastade snabbt Erikssons förslag.
Nu tillsätter hon en ny utredare, som bland annat ska studera om Säpo kan bedriva spaning på egen hand. Det blir ytterligare minst ett år av oklarhet, istället för att regeringen sätter ned foten och bestämmer hur det ska vara.
Regeringen klarar tydligen inte att styra underrättelse- och säkerhetstjänsterna. Det är dåligt både för den personliga integriteten och för säkerheten.
Andra om Säpo och FRA: AB, Exp, SvD, Alliansfritt Sverige, HAX, Mark Klamberg, Mina Moderata Karameller, Scaber Nestor, med flera
Få kände till hur lätt det var för Säpo att beställa signalspaning av FRA, utan domstolsbeslut. Vi på Aftonbladets ledarsida avslöjade i augusti 2008 hur det gick till i praktiken.
Riksdagen stängde "FRA-shoppen" när den kontroversiella lagen om kabelspaning baxades igenom. Det tog uppenbarligen Säpo med överraskning. Sedan dess har polisen tryckt på hårt för att få fortsätta lyssna på misstänkta terrorister och organiserad brottslighet.
Säpo och FRA har bråkat om avlyssningen i många år. Konflikten har delvis sin grund i en rätt trivial fråga - vem ska betala för pejlingen av "spionsändare" i Sverige? Men genom åren har bråket trappats upp och misstron är stor mellan myndigheterna.
Kanske trodde många på Säpo att regeringens utredare Anders Eriksson skulle ge polisen mer makt. Men Anders Eriksson lät FRA ha kvar sin roll som självständig aktör även i denna typ av spaning. Det togs inte emot väl på justitiedepartementet. Beatrice Ask förkastade snabbt Erikssons förslag.
Nu tillsätter hon en ny utredare, som bland annat ska studera om Säpo kan bedriva spaning på egen hand. Det blir ytterligare minst ett år av oklarhet, istället för att regeringen sätter ned foten och bestämmer hur det ska vara.
Regeringen klarar tydligen inte att styra underrättelse- och säkerhetstjänsterna. Det är dåligt både för den personliga integriteten och för säkerheten.
Andra om Säpo och FRA: AB, Exp, SvD, Alliansfritt Sverige, HAX, Mark Klamberg, Mina Moderata Karameller, Scaber Nestor, med flera
tisdag 2 mars 2010
Utpressa inte Island
Det svenska stödet för euron går upp och ned, men i ett annat nordiskt land framstår fortfarande den gemensamma valutan som räddningen. Islands ansökan om EU-medlemskap handlar till stor del om att komma in i eurogruppens famn.
Nu är bråket om ersättning till bankkunder i Storbritannien och Nederländerna på väg att stoppa processen. Opinionsmätningarna pekar på ett tydligt nej i lördagens isländska folkomröstning om Icesave-avtalet. Försöken att omförhandla avtalet med britter och holländare går trögt.
Förra sommaren höll Icesave-frågan på att försena EU-kommissionens arbete med sitt utlåtande över Islands medlemsansökan. Då lyckadet det svenska ordförandeskapet skickligt manövrera runt hindret.
Den här gången kan det bli svårare. Spaniens drivkrafter att hjälpa Island är svagare än Sveriges. Och ett nej till Icesave-uppgörelsen sätter igång starka krafter i Nederländerna och Storbritannien. Där antyder man redan att Islands medlemsförhandlingar får vänta om avtalet inte går igenom.
Ett sådant agerande skulle vara helt fel. De isländska bankernas utlåning var ansvarslös, men kompensationen från den isländska staten till Storbritannien och Nederländerna har inte med EU-medlemskapet att göra. EU har inga sådana bestämmelser i sin så kallade acquis, det samlade regelverk som ansökarländer ska anpassa sig till.
Britter och holländare har all rätt att förhandla hårt bilateralt med Island, men att blockera medlemsförhandlingarna vore utpressning.
Nu är bråket om ersättning till bankkunder i Storbritannien och Nederländerna på väg att stoppa processen. Opinionsmätningarna pekar på ett tydligt nej i lördagens isländska folkomröstning om Icesave-avtalet. Försöken att omförhandla avtalet med britter och holländare går trögt.
Förra sommaren höll Icesave-frågan på att försena EU-kommissionens arbete med sitt utlåtande över Islands medlemsansökan. Då lyckadet det svenska ordförandeskapet skickligt manövrera runt hindret.
Den här gången kan det bli svårare. Spaniens drivkrafter att hjälpa Island är svagare än Sveriges. Och ett nej till Icesave-uppgörelsen sätter igång starka krafter i Nederländerna och Storbritannien. Där antyder man redan att Islands medlemsförhandlingar får vänta om avtalet inte går igenom.
Ett sådant agerande skulle vara helt fel. De isländska bankernas utlåning var ansvarslös, men kompensationen från den isländska staten till Storbritannien och Nederländerna har inte med EU-medlemskapet att göra. EU har inga sådana bestämmelser i sin så kallade acquis, det samlade regelverk som ansökarländer ska anpassa sig till.
Britter och holländare har all rätt att förhandla hårt bilateralt med Island, men att blockera medlemsförhandlingarna vore utpressning.
måndag 1 mars 2010
Svensk tystnad om spekulationen
Det var tuff kritik som Ben Bernanke levererade i förra veckan. Den amerikanske centralbankschefen dömde ut Goldman Sachs för investeringbankens roll i Greklands kris. Samtidigt passade Bernanke på att varna för finansiella instrument som "credit default swaps" (återförsäkring av statsskuldspapper), som har förvärrat krisen.
Nu diskuterar G20-länderna tuffare regler, bland annat ett förbud mot spekulation i credit default swaps. Naturligtvis ligger grunden till Greklands kris i de dåligt skötta statsfinanserna, men det förklarar inte på egen hand våldsamheten i räntorna på statsobligationer och turbulensen i eurons valutakurs. Om detta finns en intensiv europeisk och amerikansk debatt, som Bernankes vittnesmål i kongressen visar.
I Sverige är det däremot sällsamt tyst. Anders Borg syns inte i debatten om credit default swaps och andra spekulativa inslag. Trots att Moderaterna i EU-valrörelsen försökte ge sken av att man vill reglera finansmarknaderna.
Inte heller de svenska socialdemokraterna verkar särskilt pigga på att kritisera hur spekulationskapital nu försöker slita sönder den europeiska ekonomin. Thomas Östros ligger lågt.
Det är märkligt. Om något parti har trovärdighet i att både värna starka statsfinanser och reglera marknaden så borde det vara den svenska socialdemokratin. Nu bjuder istället Östros på möjligheten för Reinfeldt att anklaga socialistregeringar i Sydeuropa. Trots att Greklands kris rimligen inte är Georgios Papandreous fel.
Vart tog kritiken av den kortsiktiga finanskapitalismen vägen?
[UPPDATERING 100309 Det är fortfarande tyst i den svenska debatten, men positivt att Barroso nu öppnar för åtgärder mot spekulationen.]
Andra om Greklands kris, euron: Agenda, Ekot, FT
Nu diskuterar G20-länderna tuffare regler, bland annat ett förbud mot spekulation i credit default swaps. Naturligtvis ligger grunden till Greklands kris i de dåligt skötta statsfinanserna, men det förklarar inte på egen hand våldsamheten i räntorna på statsobligationer och turbulensen i eurons valutakurs. Om detta finns en intensiv europeisk och amerikansk debatt, som Bernankes vittnesmål i kongressen visar.
I Sverige är det däremot sällsamt tyst. Anders Borg syns inte i debatten om credit default swaps och andra spekulativa inslag. Trots att Moderaterna i EU-valrörelsen försökte ge sken av att man vill reglera finansmarknaderna.
Inte heller de svenska socialdemokraterna verkar särskilt pigga på att kritisera hur spekulationskapital nu försöker slita sönder den europeiska ekonomin. Thomas Östros ligger lågt.
Det är märkligt. Om något parti har trovärdighet i att både värna starka statsfinanser och reglera marknaden så borde det vara den svenska socialdemokratin. Nu bjuder istället Östros på möjligheten för Reinfeldt att anklaga socialistregeringar i Sydeuropa. Trots att Greklands kris rimligen inte är Georgios Papandreous fel.
Vart tog kritiken av den kortsiktiga finanskapitalismen vägen?
[UPPDATERING 100309 Det är fortfarande tyst i den svenska debatten, men positivt att Barroso nu öppnar för åtgärder mot spekulationen.]
Andra om Greklands kris, euron: Agenda, Ekot, FT
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
