Makthavare.se och Dagens Opinion "trampar snett" i sin jakt på källor i Prime-historien. Det säger Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén i ett uttalande i dag. De bägge sajterna "borde medverka till att källorna skyddas istället för att lägga sin kraft på att jaga och avslöja dem", säger hon.
Uttalandet innehåller också ett klokt generellt resonemang om riskerna med att forska efter källor i en värld där det blir allt svårare för medier att skydda sina uppgiftslämnare. Agneta Lindblom Hulthén konstaterar:
"Att medier jagar andra mediers källor drabbar hela branschen i allmänhet och journalistkårens trovärdighet i synnerhet."
Tydligen är inte Martin Ahlquist på tidskriften Fokus lika bekymrad. Makthavare.se ges ut "i samarbete med Fokus". När jag frågar om samarbetet och den aktuella publiceringen svarar Martin Ahlquist så här:
"Makthavare bedriver sitt arbete självständigt men som ansvarig utgivare har jag givetvis det yttersta ansvaret för att innehållet lever upp till högt satta publicistiska och moraliska krav. Informationen om hur uppgifterna läckte är i högsta grad relevanta i den löpande beskrivningen om maktkampen inom S."
Andra om Primegate: med flera
torsdag 23 december 2010
onsdag 22 december 2010
Utmärkt val av EU-ambassadör
Det händer mycket så här strax före jul. Regeringen har nu utnämnt en ny EU-ambassadör i Bryssel efter Christian Danielsson som gått till ett toppjobb i EU-kommissionen.
Valet föll på Dag Hartelius, för närvarande ambassadör i Polen.
Det är ett utmärkt val. Jag hade förmånen att få samarbeta med Dag Hartelius under min tid på UD. Hans analytiska förmåga och strategiska blick kommer att göra stor nytta för Sverige i Bryssel.
Men har de Let´s Dance i Belgien?
Valet föll på Dag Hartelius, för närvarande ambassadör i Polen.
Det är ett utmärkt val. Jag hade förmånen att få samarbeta med Dag Hartelius under min tid på UD. Hans analytiska förmåga och strategiska blick kommer att göra stor nytta för Sverige i Bryssel.
Men har de Let´s Dance i Belgien?
Nu har Primegate blivit riktigt obehagligt
Sajterna Makthavare.se och Dagens Opinion publicerar i dag uppgifter om hur material från Prime PR kommit till Aftonbladet. Dagens Opinion i synnerhet ger en detaljerad bild av hur den påstådda källan på Prime nu ska sättas åt.
Det här sättet att jaga Aftonbladets uppgiftslämnare för historien till en helt ny nivå. Oavsett vilka övriga personer som varit inblandade så har någon tagit stora personliga risker för att avslöja ett allvarligt missförhållande. Jag utgår från att landets stora ledarsidor liksom Journalistförbundets ordförande nu står upp för källskyddet.
[UPPDATERING "Det här är att likna vid industrispionage", säger de på Prime. Vad säger ansvariga utgivare på landets större medieföretag?]
Andra om Primegate: AB, AB2, Miguel Odhner, Paul Ronge, Resume , Röda Berget, med flera
Det här sättet att jaga Aftonbladets uppgiftslämnare för historien till en helt ny nivå. Oavsett vilka övriga personer som varit inblandade så har någon tagit stora personliga risker för att avslöja ett allvarligt missförhållande. Jag utgår från att landets stora ledarsidor liksom Journalistförbundets ordförande nu står upp för källskyddet.
[UPPDATERING "Det här är att likna vid industrispionage", säger de på Prime. Vad säger ansvariga utgivare på landets större medieföretag?]
Andra om Primegate: AB, AB2, Miguel Odhner, Paul Ronge, Resume , Röda Berget, med flera
(S)tatsministerkandidaten behöver internationell trovärdighet
Förra gången som Socialdemokraterna bytte partiledare avgjordes frågan under julhelgerna. Nu tar nomineringstiden slut senare, men partikongressen i mars närmar sig snabbt.
När Mona Sahlin kastade in handduken försökte jag analysera läget utifrån några objektiva kriterier. Slutsatsen då var att fyra personer framstod som huvudkandidater: Mikael Damberg, Håkan Juholt, Veronica Palm och Thomas Östros.
Nu verkar flera partidistrikt tycka att riksdagsplats inte är ett nödvändigt krav. I så fall finns det fler tänkbara kandidater. Jag är tveksam till ett sådant upplägg, framför allt därför att det lätt blir ett dubbelkommando mellan gruppledning i riksdagen och partiordföranden. I så fall måste man hitta en person med personlig lyskraft, hårda nypor och, tror jag, tidigare statsrådserfarenhet.
Gruppledaren i riksdagen, Sven-Erik Österberg, föll bort i min tidigare text på grund av ålder. Han är en utmärkt person, klok och ordentligt förankrad i människors vardag. Några siffror talar emot honom: I valet 2014 kommer Fredrik Reinfeldt att vara 49 år med 8 års statsministererfarenhet, om han lyckas sitta kvar. Sven-Erik Österberg är då 59 år med 0 års erfarenhet av att leda en regering och endast två år som statsråd. De tävlar om att leda landet åtminstone till 2018, i Österbergs fall rimligen till 2022. Kanske är det inte en så stor nackdel som jag trodde när jag satte upp ett objektivt kriterium om ålder, men det är en faktor som (S) måste ha med i beräkningen.
En annan faktor är den internationella erfarenheten. Kanske är det en orättvis kritik mot Sven-Erik Österberg att han skulle ha dåliga språkkunskaper och begränsade kunskaper om internationell politik. Österberg har suttit i riksdagen sedan 1994 och varit finansmarknadsminister, vilket innebär ett antal EU-möten, till exempel. Jag vet för lite för att kunna bedöma det, men jag tror att de borgerliga partierna gärna skulle välja denna angreppspunkt. Det må vara lika orättvist som det var att påstå att Mona Sahlin inte hade ordning på ekonomi, men det är en politisk faktor som (S) måste räkna med.
Sven-Erik Österberg behöver övertyga om att han klarar en partiledardebatt i TV mot Reinfeldt om EU:s framtid eller mitt under en internationell kris. Inte för att sådana frågor brukar avgöra val utan för att det kommer att vara en del av trovärdigheten som statsministerkandidat. Särskilt mot en sittande statsminister som varit EU-ordförande.
Sedan är det också viktigt att den nya partiledningen blir en bra helhet, som jag skrivit om tidigare.
Andra om (S): SvD, med flera
När Mona Sahlin kastade in handduken försökte jag analysera läget utifrån några objektiva kriterier. Slutsatsen då var att fyra personer framstod som huvudkandidater: Mikael Damberg, Håkan Juholt, Veronica Palm och Thomas Östros.
Nu verkar flera partidistrikt tycka att riksdagsplats inte är ett nödvändigt krav. I så fall finns det fler tänkbara kandidater. Jag är tveksam till ett sådant upplägg, framför allt därför att det lätt blir ett dubbelkommando mellan gruppledning i riksdagen och partiordföranden. I så fall måste man hitta en person med personlig lyskraft, hårda nypor och, tror jag, tidigare statsrådserfarenhet.
Gruppledaren i riksdagen, Sven-Erik Österberg, föll bort i min tidigare text på grund av ålder. Han är en utmärkt person, klok och ordentligt förankrad i människors vardag. Några siffror talar emot honom: I valet 2014 kommer Fredrik Reinfeldt att vara 49 år med 8 års statsministererfarenhet, om han lyckas sitta kvar. Sven-Erik Österberg är då 59 år med 0 års erfarenhet av att leda en regering och endast två år som statsråd. De tävlar om att leda landet åtminstone till 2018, i Österbergs fall rimligen till 2022. Kanske är det inte en så stor nackdel som jag trodde när jag satte upp ett objektivt kriterium om ålder, men det är en faktor som (S) måste ha med i beräkningen.
En annan faktor är den internationella erfarenheten. Kanske är det en orättvis kritik mot Sven-Erik Österberg att han skulle ha dåliga språkkunskaper och begränsade kunskaper om internationell politik. Österberg har suttit i riksdagen sedan 1994 och varit finansmarknadsminister, vilket innebär ett antal EU-möten, till exempel. Jag vet för lite för att kunna bedöma det, men jag tror att de borgerliga partierna gärna skulle välja denna angreppspunkt. Det må vara lika orättvist som det var att påstå att Mona Sahlin inte hade ordning på ekonomi, men det är en politisk faktor som (S) måste räkna med.
Sven-Erik Österberg behöver övertyga om att han klarar en partiledardebatt i TV mot Reinfeldt om EU:s framtid eller mitt under en internationell kris. Inte för att sådana frågor brukar avgöra val utan för att det kommer att vara en del av trovärdigheten som statsministerkandidat. Särskilt mot en sittande statsminister som varit EU-ordförande.
Sedan är det också viktigt att den nya partiledningen blir en bra helhet, som jag skrivit om tidigare.
Andra om (S): SvD, med flera
tisdag 21 december 2010
Bra början - men det räcker inte
Äntligen uttalar sig Socialdemokraternas partisekreterare om Primegate. Ibrahim Baylan säger till Aftonbladet att han vill ha lagstiftning mot dold lobbning och hemliga partibidrag. Det tänker han ta upp med övriga partisekreterare efter helgerna. [UPPDATERING Den här bedömningen byggde på den kortare artikel som Aftonbladet lagt ut när inlägget skrev, samma som fanns i papperstidningen. Senare under dagen tillkom citat av Baylan och av Österberg som jag i likhet med Lena Sommestad och Magnus Ljungkvist är kritisk till.]
Ibrahim Baylans uttalande är en bra början, men Socialdemokraterna behöver också en egen uppförandekod och skärpta etiska riktlinjer.
Här är några möjliga inslag:
Ibrahim Baylans uttalande är en bra början, men Socialdemokraterna behöver också en egen uppförandekod och skärpta etiska riktlinjer.
Här är några möjliga inslag:
Personer anställda på PR-bolag (särskilt med anonyma uppdragsgivare) kan inte samtidigt ha förtroendeuppdrag för det socialdemokratiska partiet.
Partiet ska inte självt anlita PR-firmor som inte redovisar sina kunder öppet.
Lova inför nästa val att (liksom Barack Obama) ha en karantänstid för den som vill gå direkt från PR-firma (särskilt med anonyma kunder) till ett socialdemokratiskt politiskt uppdrag/anställning i regeringskansliet, till exempel ett år om man inte anger vilka uppdragsgivare man arbetat för (i USA gäller två år).
Att inför nästa val ta fram förslag till regler/lagstiftning om PR-firmorna för alla partier, liknande vad som görs i många andra länder, UK, USA, EU-kommissionen etc. Till exempel obligatorisk "avkylningstid" för den som vill gå från en anställning/ministerpost direkt till ett PR-företag, liksom register över professionella lobbyister inklusive deras kunder.
Andra om Primegate, lobbning: AB, AB2, Dagens Arena, Dagens Media, Social Europe Journal (Fredrik Jansson), Lena Sommestad, med flera
måndag 20 december 2010
Kriskommissionen och Prime
Mitt förra inlägg börjar nu bli så svårläst på grund av alla uppdateringar att jag skriver ett nytt istället.
Jag har fått svar från Johan Persson om Niklas Nordströms roll i den socialdemokratiska kriskommissionen. Johan Persson, som är ordförande i arbetsgruppen för organisation, skriver så här:
"Han har anlitats som person, ej konsult, för att bla beskriva hur s i andra länder arbetar med sitt förändringsarbete. Han har också hållit ett pass om kommunikation. Jag tycker det var bra inspel i vårt arbete som syftar till att utveckla partiets organisatoriska arbete. Nu går kriskommissionen in i en annan fas där inte Niklas kommer vara med."
[UPPDATERING Ardalan Shekarabi, en av kriskommissionens två ordföranden, ger följande version: "Niklas har inte anlitats av kriskommissionen. Däremot har en av kommissionens undergrupper, den organisatoriska ledd av Johan Persson, anlitat Niklas som konsult. Det uppdraget har nu avslutats."]
Exakt hur Niklas Nordström bidragit har jag inte resurser att gräva om. Det är illa nog att Socialdemokraterna använt en person anställd på Prime som inte berättat om sina uppdragsgivare. Kanske bör den organisatoriska arbetsgruppen även dra slutsatser om partiets relation till PR-firmorna i sina rekommendationer.
För övrigt noterar jag att ingen ännu sagt om Niklas Nordström kommer att sitta kvar som suppleant i Stockholms läns landstingsfullmäktige för (S). Vare sig Ibrahim Baylan, Mikael Damberg eller Niklas Nordström själv.
Och att en socialdemokratisk partisekreterare äntligen uttalar sig om Prime-affären: "Bra att Arena bryter med Prime". Förlåt, tidigare partisekreterare ska det ju vara (Marita Ulvskog på Facebook).
Jag har fått svar från Johan Persson om Niklas Nordströms roll i den socialdemokratiska kriskommissionen. Johan Persson, som är ordförande i arbetsgruppen för organisation, skriver så här:
"Han har anlitats som person, ej konsult, för att bla beskriva hur s i andra länder arbetar med sitt förändringsarbete. Han har också hållit ett pass om kommunikation. Jag tycker det var bra inspel i vårt arbete som syftar till att utveckla partiets organisatoriska arbete. Nu går kriskommissionen in i en annan fas där inte Niklas kommer vara med."
[UPPDATERING Ardalan Shekarabi, en av kriskommissionens två ordföranden, ger följande version: "Niklas har inte anlitats av kriskommissionen. Däremot har en av kommissionens undergrupper, den organisatoriska ledd av Johan Persson, anlitat Niklas som konsult. Det uppdraget har nu avslutats."]
Exakt hur Niklas Nordström bidragit har jag inte resurser att gräva om. Det är illa nog att Socialdemokraterna använt en person anställd på Prime som inte berättat om sina uppdragsgivare. Kanske bör den organisatoriska arbetsgruppen även dra slutsatser om partiets relation till PR-firmorna i sina rekommendationer.
För övrigt noterar jag att ingen ännu sagt om Niklas Nordström kommer att sitta kvar som suppleant i Stockholms läns landstingsfullmäktige för (S). Vare sig Ibrahim Baylan, Mikael Damberg eller Niklas Nordström själv.
Och att en socialdemokratisk partisekreterare äntligen uttalar sig om Prime-affären: "Bra att Arena bryter med Prime". Förlåt, tidigare partisekreterare ska det ju vara (Marita Ulvskog på Facebook).
Primes "tillväxt" = svagare miljöpolitik
Jag har ännu inte sett till någon kommentar från Ibrahim Baylan eller Sven-Erik Österberg om Prime-affären. Förhoppningsvis kommer det snart.
Socialdemokraternas partisekreterare måste förstås kritisera den dolda dagordning som Niklas Nordström, Carl Melin med flera haft. Ibrahim Baylan borde också ta initiativ till en uppförandekod för partiets relationer till PR-firmorna.
Ett självklart och omedelbart beslut från det socialdemokratiska partiet måste vara att Niklas Nordström inte kan vara sekreterare i en av kriskommissionens arbetsgrupper, om det stämmer att han har den uppgiften (hur i herrans namn i så fall en PR-konsult med hemliga uppdragsgivare kunde bli det). Vilka övriga konsekvenser som det hemliga agerandet bör få är en fråga för VU och partistyrelse. [UPPDATERING Peder Palmstierna på Socialdemokraternas riksdagsgrupp meddelar att Niklas Nordström inte finns med i kriskommissionens arbete.] [UPPDATERING2 Tydligen har Niklas Nordström haft en roll i arbetsgruppen i alla fall. Följetongen fortsätter inom kort.]
Sven-Erik Österberg måste också reagera. Enligt både Aftonbladet och Resume har Prime PR erbjudit "gratishjälp" till riksdagsledamöter (S) för deras personvalkampanjer. Konsultstöd från Prime lär kosta en bra bit över 1 000 kr per timme i normala fall. Det här ser ut som ett tydligt försök att bryta mot riksdagsgruppens etiska riktlinjer och det måste förstås gruppledaren Österberg kommentera.
Arenagruppen har reagerat snabbt på avslöjandena och bryter nu samarbetet med Prime. Det är utmärkt. Arenagruppen spelar en central roll för den progressiva samhällsdebatten och behövs verkligen med full trovärdighet. Jag utgår från att beslutet även innebär att Niklas Nordström eller andra PR-konsulter inte kommer att delta i det fortsatta Arena-arbetet med välfärdens finansiering.
I väntan på att Baylan och Österberg reagerar lika kraftfullt som Arenagruppen så tänkte jag skriva några rader om tillväxten.
En försvarslinje för Niklas Nordströms agerande är att han alltid argumenterat för tillväxt och att det inte är något nytt med det.
Det håller inte. När jag skrev boken Maktkamp Europa (2006) tröskade jag mig igenom rätt mycket litteratur om lobbning. Det material som Aftonbladet publicerat pekar på att Prime PR följer en vanlig metod.
Först en analys av arenor och aktörer, i det här fallet inom socialdemokratin. Sedan beslut om vilken ram ("frame") man ska ha för sina egentliga mål. Helst ett begrepp som väcker positiva känslor i de målgrupper man vill påverka. I det här fallet har Prime valt ramen "naturlig tillväxt". Metoden är att först se till att debatten förs kring denna ram och inte någon annan (till exempel tuffare klimatpolitik).
Sedan, när diskussionen handlar om till exempel "tillväxt", är det dags att mata in de mer konkreta målen för kampanjen. Så är det också uttryckt i Prime-planen, däremot inte exakt vad det handlar om, inte i det material jag sett i alla fall. Kanske sänkta ambitioner för utsläppshandeln med koldioxid, och utbyggnad av ny kärnkraft. Kanske skattesänkningar. Kanske ökade inslag av privata försäkringar i välfärden. Det är områden där Prime PR varit aktivt nyligen och passar bra in även nu.
Vad jag minns var inte SSU under Niklas Nordströms ordförandetid emot ambitiös miljöpolitik eller för nya reaktorer. Argumentet att han säger samma sak som tidigare håller inte.
Dessutom är förstås inte socialdemokratin tillväxtfientlig och har aldrig varit. Det skriver många klokt om, till exempel Anne-Marie Lindgren och Marika Lindgren Åsbrink. Som Lena Sommestad påpekar och som till exempel Anders Sundström argumenterade för på tillväxtkongressen 2004 så hänger höga miljöambitioner och ett starkt näringsliv ihop.
Andra om Primegate: AB, Folkbladet, Makthavare.se, Resume, VF, HBT-Sossen, In Your Face, Johan Westerholm, Martin Moberg, med flera
Socialdemokraternas partisekreterare måste förstås kritisera den dolda dagordning som Niklas Nordström, Carl Melin med flera haft. Ibrahim Baylan borde också ta initiativ till en uppförandekod för partiets relationer till PR-firmorna.
Ett självklart och omedelbart beslut från det socialdemokratiska partiet måste vara att Niklas Nordström inte kan vara sekreterare i en av kriskommissionens arbetsgrupper, om det stämmer att han har den uppgiften (hur i herrans namn i så fall en PR-konsult med hemliga uppdragsgivare kunde bli det). Vilka övriga konsekvenser som det hemliga agerandet bör få är en fråga för VU och partistyrelse. [UPPDATERING Peder Palmstierna på Socialdemokraternas riksdagsgrupp meddelar att Niklas Nordström inte finns med i kriskommissionens arbete.] [UPPDATERING2 Tydligen har Niklas Nordström haft en roll i arbetsgruppen i alla fall. Följetongen fortsätter inom kort.]
Sven-Erik Österberg måste också reagera. Enligt både Aftonbladet och Resume har Prime PR erbjudit "gratishjälp" till riksdagsledamöter (S) för deras personvalkampanjer. Konsultstöd från Prime lär kosta en bra bit över 1 000 kr per timme i normala fall. Det här ser ut som ett tydligt försök att bryta mot riksdagsgruppens etiska riktlinjer och det måste förstås gruppledaren Österberg kommentera.
Arenagruppen har reagerat snabbt på avslöjandena och bryter nu samarbetet med Prime. Det är utmärkt. Arenagruppen spelar en central roll för den progressiva samhällsdebatten och behövs verkligen med full trovärdighet. Jag utgår från att beslutet även innebär att Niklas Nordström eller andra PR-konsulter inte kommer att delta i det fortsatta Arena-arbetet med välfärdens finansiering.
I väntan på att Baylan och Österberg reagerar lika kraftfullt som Arenagruppen så tänkte jag skriva några rader om tillväxten.
En försvarslinje för Niklas Nordströms agerande är att han alltid argumenterat för tillväxt och att det inte är något nytt med det.
Det håller inte. När jag skrev boken Maktkamp Europa (2006) tröskade jag mig igenom rätt mycket litteratur om lobbning. Det material som Aftonbladet publicerat pekar på att Prime PR följer en vanlig metod.
Först en analys av arenor och aktörer, i det här fallet inom socialdemokratin. Sedan beslut om vilken ram ("frame") man ska ha för sina egentliga mål. Helst ett begrepp som väcker positiva känslor i de målgrupper man vill påverka. I det här fallet har Prime valt ramen "naturlig tillväxt". Metoden är att först se till att debatten förs kring denna ram och inte någon annan (till exempel tuffare klimatpolitik).
Sedan, när diskussionen handlar om till exempel "tillväxt", är det dags att mata in de mer konkreta målen för kampanjen. Så är det också uttryckt i Prime-planen, däremot inte exakt vad det handlar om, inte i det material jag sett i alla fall. Kanske sänkta ambitioner för utsläppshandeln med koldioxid, och utbyggnad av ny kärnkraft. Kanske skattesänkningar. Kanske ökade inslag av privata försäkringar i välfärden. Det är områden där Prime PR varit aktivt nyligen och passar bra in även nu.
Vad jag minns var inte SSU under Niklas Nordströms ordförandetid emot ambitiös miljöpolitik eller för nya reaktorer. Argumentet att han säger samma sak som tidigare håller inte.
Dessutom är förstås inte socialdemokratin tillväxtfientlig och har aldrig varit. Det skriver många klokt om, till exempel Anne-Marie Lindgren och Marika Lindgren Åsbrink. Som Lena Sommestad påpekar och som till exempel Anders Sundström argumenterade för på tillväxtkongressen 2004 så hänger höga miljöambitioner och ett starkt näringsliv ihop.
Andra om Primegate: AB, Folkbladet, Makthavare.se, Resume, VF, HBT-Sossen, In Your Face, Johan Westerholm, Martin Moberg, med flera
söndag 19 december 2010
Lär av Barack Obama
Många har hänvisat till Barack Obama i socialdemokratins debatt. Inför valet 2010 lånade partiledning och valstrateger idéer från Obamas framgångsrika kampanj.
En sak har ändå inte diskuterats särskilt mycket: Barack Obamas vilja och förmåga att göra det demokratiska partiet mer självständigt från andra maktcentrum i Washington. Särskilt från de betalda PR-firmorna.
Redan 2006 talade Barack Obama om behovet av tuffare regler. Han hänvisade till skandalen med Jack Abramoff, men menade att det stora problemet var ett annat. Att den som hade pengar kunde använda PR-firmorna på K Street i Washington, medan vanliga amerikaner inte kunde det:
The well-connected CEOs and hired guns on K Street who've helped write our laws have gotten what they paid for. They got all the tax breaks and loopholes and access they could ever want. But outside this city, the people who can't afford the high-priced lobbyists and don't want to break the law are wondering, "When is it our turn? When will someone in Washington stand up for me?"
Barack Obama fortsatte under sin presidentvalkampanj genom att lova strängare regler för att begränsa PR-firmornas inflytande. Som president har han genomfört mycket av detta, till exempel ökade krav på öppenhet om kontakter med PR-firmor liksom "karantänstider" för den som vill gå direkt från lobbying till politiska uppdrag, och tvärtom.
Storbritannien, EU-kommissionen, Kanada med flera har också inför strängare regler. Ofta efter skandaler, som när brittiska Labourledamöter skröt för en PR-konsult om hur de kunde fixa lönsamma kontrakt åt industrin. PR-konsulten visade sig vara journalist på Sunday Times.
Hur många historier som Prime-skandalen behöver vi uppleva i Sverige innan något liknande händer?
Kanske finns det en nervositet i delar av socialdemokratin nu för de kontakter man haft med Niklas Nordström med flera. Peter Hultqvist berättar i Aftonbladet hur han tackade nej till "gratis hjälp" från Prime inför valrörelsen. Janne Sundling på Resume gör en liknande beskrivning av erbjudandet. Hur många (S)-ledamöter tackade ja?
Men vägen ut ur den här historien är inte att försöka tiga ihjäl den. Gör som Barack Obama istället, visa att Socialdemokraterna är ett folkrörelseparti, oberoende av PR-firmor och andra starka ekonomiska intressen i centrala Stockholm. Då kan opinionssiffrorna växa igen.
Mona Sahlin har stått på Tensta torg och kritiserat orättvisorna i Vårdval Stockholm. Det gav stöd till alla de tenstabor som inte har råd att anlita Prime PR, i samma anda som citatet från Barack Obama. När reagerar Mona Sahlin och Ibrahim Baylan på Prime-gate?
[UPPDATERING Niklas Nordström ger sin bild här.]
Andra om partier och PR-firmor: AB, Efter Arbetet, Exp, VF, Enn Kokk, HBT-Sossen, Lena Sommestad, Osunt, Roger Jönsson, Röda Berget, Sandro Wennberg, med flera
En sak har ändå inte diskuterats särskilt mycket: Barack Obamas vilja och förmåga att göra det demokratiska partiet mer självständigt från andra maktcentrum i Washington. Särskilt från de betalda PR-firmorna.
Redan 2006 talade Barack Obama om behovet av tuffare regler. Han hänvisade till skandalen med Jack Abramoff, men menade att det stora problemet var ett annat. Att den som hade pengar kunde använda PR-firmorna på K Street i Washington, medan vanliga amerikaner inte kunde det:
The well-connected CEOs and hired guns on K Street who've helped write our laws have gotten what they paid for. They got all the tax breaks and loopholes and access they could ever want. But outside this city, the people who can't afford the high-priced lobbyists and don't want to break the law are wondering, "When is it our turn? When will someone in Washington stand up for me?"
Barack Obama fortsatte under sin presidentvalkampanj genom att lova strängare regler för att begränsa PR-firmornas inflytande. Som president har han genomfört mycket av detta, till exempel ökade krav på öppenhet om kontakter med PR-firmor liksom "karantänstider" för den som vill gå direkt från lobbying till politiska uppdrag, och tvärtom.
Storbritannien, EU-kommissionen, Kanada med flera har också inför strängare regler. Ofta efter skandaler, som när brittiska Labourledamöter skröt för en PR-konsult om hur de kunde fixa lönsamma kontrakt åt industrin. PR-konsulten visade sig vara journalist på Sunday Times.
Hur många historier som Prime-skandalen behöver vi uppleva i Sverige innan något liknande händer?
Kanske finns det en nervositet i delar av socialdemokratin nu för de kontakter man haft med Niklas Nordström med flera. Peter Hultqvist berättar i Aftonbladet hur han tackade nej till "gratis hjälp" från Prime inför valrörelsen. Janne Sundling på Resume gör en liknande beskrivning av erbjudandet. Hur många (S)-ledamöter tackade ja?
Men vägen ut ur den här historien är inte att försöka tiga ihjäl den. Gör som Barack Obama istället, visa att Socialdemokraterna är ett folkrörelseparti, oberoende av PR-firmor och andra starka ekonomiska intressen i centrala Stockholm. Då kan opinionssiffrorna växa igen.
Mona Sahlin har stått på Tensta torg och kritiserat orättvisorna i Vårdval Stockholm. Det gav stöd till alla de tenstabor som inte har råd att anlita Prime PR, i samma anda som citatet från Barack Obama. När reagerar Mona Sahlin och Ibrahim Baylan på Prime-gate?
[UPPDATERING Niklas Nordström ger sin bild här.]
Andra om partier och PR-firmor: AB, Efter Arbetet, Exp, VF, Enn Kokk, HBT-Sossen, Lena Sommestad, Osunt, Roger Jönsson, Röda Berget, Sandro Wennberg, med flera
lördag 18 december 2010
Fel slutsats, Ilija Batljan
Det är illa nog att landstingsrådet Ilija Baltjan (S) tycks ha låtit Prime PR skriva stora delar av en debattartikel, enligt Aftonbladet idag. Ännu värre är hans kommentar:
"Jag har inte upplevt att det är Svenskt näringsliv som har skrivit artiklar till mig, men har de gjort det är det för min del jättebra, för jag tycker att tillväxt är väldigt viktigt."
Det här handlar inte om tillväxt eller ej utan om hur ekonomiska intressen försöker påverka politiken på hemliga vägar. Ilija Baltjan tycks inte alls se det problemet. Han borde ändra sig eller avgå.
För övrigt gäller Prime PR:s kampanj mycket mer än allmänt positiva ord om tillväxt. Det handlar om att stoppa samarbetet med Miljöpartiet. Om att bromsa den ambitiösa miljöpolitik som socialdemokratin själv drivit sedan Birgitta Dahls, för att inte säga Olof Palmes tid, till exempel genom en mindre ambitiös klimatpolitik. Om att få in mer privata intressen i socialförsäkringarna, strid med en tradition som går tillbaka till Gustav Möller. Det är Svenskt Näringslivs dagordning, som Prime uppenbarligen fått bra betalt för.
"Jag har inte upplevt att det är Svenskt näringsliv som har skrivit artiklar till mig, men har de gjort det är det för min del jättebra, för jag tycker att tillväxt är väldigt viktigt."
Det här handlar inte om tillväxt eller ej utan om hur ekonomiska intressen försöker påverka politiken på hemliga vägar. Ilija Baltjan tycks inte alls se det problemet. Han borde ändra sig eller avgå.
För övrigt gäller Prime PR:s kampanj mycket mer än allmänt positiva ord om tillväxt. Det handlar om att stoppa samarbetet med Miljöpartiet. Om att bromsa den ambitiösa miljöpolitik som socialdemokratin själv drivit sedan Birgitta Dahls, för att inte säga Olof Palmes tid, till exempel genom en mindre ambitiös klimatpolitik. Om att få in mer privata intressen i socialförsäkringarna, strid med en tradition som går tillbaka till Gustav Möller. Det är Svenskt Näringslivs dagordning, som Prime uppenbarligen fått bra betalt för.
fredag 17 december 2010
(S) behöver regler om PR-firmorna
Aftonbladets avslöjande idag om Prime PR borde inte komma som en överraskning. Niklas Nordström och andra anställda på PR-bolaget har i ett antal artiklar och debatter fört fram synpunkter på socialdemokratin. Det har handlat mycket om "tillväxt", "en realistisk energipolitik", skattesänkningar med mera. Åsikter nära näringslivets företrädare.
Niklas Nordström med flera har förstås full rätt att delta i debatten. Problemet är att de framträtt som "S-debattörer", utan någon uppgift om att de är PR-konsulter. Jag har tagit upp detta flera gånger tidigare.
Nu skriver Aftonbladet att Svenskt Näringsliv betalat "uppskattningsvis över fyra miljoner kronor" för uppdraget till Prime PR. Tidningen publicerar också utdrag ur planen för att påverka det socialdemokratiska partiets politik. Många inslag känns igen från höstens debatt.
Diskussionen om PR-firmor, politik och medier är intensiv i många länder, dock inte i Sverige. Barack Obama gick till val på tuffare regler för att minska lobbyisterna inflytande i Washington.
Nu är det tid för svenska politiska partier att ta det betalda, anonyma inflytandet på större allvar. Socialdemokratin är ett folkrörelseparti och borde vara särskilt känsligt för den här typen av hemliga kampanjer.
Ett första steg borde vara att på partikongressen i mars anta en uppförandekod som begränsar PR-firmornas inflytande. Personer anställda på PR-bolag som inte uppger sina kunder bör till exempel inte kunna ha förtroendeuppdrag för det socialdemokratiska partiet. En sådan uppförandekod kan sedan följas av stadgeändringar på nästa ordinarie kongress.
Socialdemokraterna borde också inför nästa val ha samma inställning som Barack Obama. Den som arbetat på en PR-firma bör inte omedelbart kunna gå till politiska anställningar i regeringskansliet.
Även medierna bör fundera över sin naivitet efter Aftonbladets avslöjande. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Sveriges Television har alla gett stort utrymme åt PR-konsulterna på Prime att driva sin hemliga kampanj under beteckningar som "S-debattör". Tydligen har bara Aftonbladet tyckt det vara angeläget att granska vilka intressen som ligger bakom. Ansvariga utgivare som Gunilla Herlitz, Lena K Samuelsson, Jonathan Falck och Eva Landahl har en del att fundera på när det gäller medierna och PR-bolagens inflytande.
Andra om Prime: AB, AB2, med flera
Niklas Nordström med flera har förstås full rätt att delta i debatten. Problemet är att de framträtt som "S-debattörer", utan någon uppgift om att de är PR-konsulter. Jag har tagit upp detta flera gånger tidigare.
Nu skriver Aftonbladet att Svenskt Näringsliv betalat "uppskattningsvis över fyra miljoner kronor" för uppdraget till Prime PR. Tidningen publicerar också utdrag ur planen för att påverka det socialdemokratiska partiets politik. Många inslag känns igen från höstens debatt.
Diskussionen om PR-firmor, politik och medier är intensiv i många länder, dock inte i Sverige. Barack Obama gick till val på tuffare regler för att minska lobbyisterna inflytande i Washington.
Nu är det tid för svenska politiska partier att ta det betalda, anonyma inflytandet på större allvar. Socialdemokratin är ett folkrörelseparti och borde vara särskilt känsligt för den här typen av hemliga kampanjer.
Ett första steg borde vara att på partikongressen i mars anta en uppförandekod som begränsar PR-firmornas inflytande. Personer anställda på PR-bolag som inte uppger sina kunder bör till exempel inte kunna ha förtroendeuppdrag för det socialdemokratiska partiet. En sådan uppförandekod kan sedan följas av stadgeändringar på nästa ordinarie kongress.
Socialdemokraterna borde också inför nästa val ha samma inställning som Barack Obama. Den som arbetat på en PR-firma bör inte omedelbart kunna gå till politiska anställningar i regeringskansliet.
Även medierna bör fundera över sin naivitet efter Aftonbladets avslöjande. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Sveriges Television har alla gett stort utrymme åt PR-konsulterna på Prime att driva sin hemliga kampanj under beteckningar som "S-debattör". Tydligen har bara Aftonbladet tyckt det vara angeläget att granska vilka intressen som ligger bakom. Ansvariga utgivare som Gunilla Herlitz, Lena K Samuelsson, Jonathan Falck och Eva Landahl har en del att fundera på när det gäller medierna och PR-bolagens inflytande.
Andra om Prime: AB, AB2, med flera
Usel krishantering
Hur bra är egentligen Sveriges beredskap för kriser? Det kan man undra efter bombdådet i lördags.
En terrorattack i centrala Stockholm borde rimligtvis ingå i beredskapsplaner och övningar. Ändå har inte Säpo koll på hot som kommer in. Den här gången hade det knappast kunnat hindra det mannen tänkte göra. En annan gång kan det betyda skillnaden mellan liv och död.
Regeringens information var under all kritik. Världen fick veta att detta var ett möjligt terrordåd genom att Carl Bildt twittrade vid midnatt. Fredrik Reinfeldt valde att vänta tills polisen bekräftat. Det hade varit en korrekt linje om inte hans utrikesminister redan var citerad i medier jorden runt. Dessutom verkar inte regeringen ha informerat övriga partiledare med en gång.
Beredskap på pappret är en sak, verkligheten något annat. Allt går inte att förutse. Men ett terrordåd är trots allt möjligt att planera för, till skillnad från många typer av naturkatastrofer. Regeringen måste snabbt visa hur beredskapen ska bli bättre. Självfallet måste också hanteringen granskas av KU.
Dessutom behöver Säpo ta sitt ansvar för att skydda yttrandefriheten på allvar. Det går inte att å ena sidan hoppas att förebilder i förorterna ska kritisera till exempel al-Shabab, och å andra sidan strunta i att ge dem tillräckligt skydd mot hot. Här gör nuvarande Säpochefen Anders Danielsson en snävare tolkning av Säpos uppdrag än sin företrädare Klas Bergenstrand.
Det är orimligt, inte minst i ljuset av de omfattande (och korrekta) insatserna för att skydda Lars Vilks och hans destruktiva vilja till berömmelse.
Andra om bombdådet: DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, med flera
En terrorattack i centrala Stockholm borde rimligtvis ingå i beredskapsplaner och övningar. Ändå har inte Säpo koll på hot som kommer in. Den här gången hade det knappast kunnat hindra det mannen tänkte göra. En annan gång kan det betyda skillnaden mellan liv och död.
Regeringens information var under all kritik. Världen fick veta att detta var ett möjligt terrordåd genom att Carl Bildt twittrade vid midnatt. Fredrik Reinfeldt valde att vänta tills polisen bekräftat. Det hade varit en korrekt linje om inte hans utrikesminister redan var citerad i medier jorden runt. Dessutom verkar inte regeringen ha informerat övriga partiledare med en gång.
Beredskap på pappret är en sak, verkligheten något annat. Allt går inte att förutse. Men ett terrordåd är trots allt möjligt att planera för, till skillnad från många typer av naturkatastrofer. Regeringen måste snabbt visa hur beredskapen ska bli bättre. Självfallet måste också hanteringen granskas av KU.
Dessutom behöver Säpo ta sitt ansvar för att skydda yttrandefriheten på allvar. Det går inte att å ena sidan hoppas att förebilder i förorterna ska kritisera till exempel al-Shabab, och å andra sidan strunta i att ge dem tillräckligt skydd mot hot. Här gör nuvarande Säpochefen Anders Danielsson en snävare tolkning av Säpos uppdrag än sin företrädare Klas Bergenstrand.
Det är orimligt, inte minst i ljuset av de omfattande (och korrekta) insatserna för att skydda Lars Vilks och hans destruktiva vilja till berömmelse.
Andra om bombdådet: DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, med flera
torsdag 16 december 2010
Blunda inte för extremismen
Det kommer oroväckande uppgifter om självmordsdådet i Stockholm. Om att mannen hade någon form av stöd. Om att bombdådet var bättre planerat än de som talat om en ensam galning trott. Om kontakter med andra våldsbejakande extremister.
Vi vet fortfarande för lite om eventuella internationella kopplingar. Däremot tror jag det är farligt att inbilla sig att detta var en enstaka förvirrad person eller att spela ned extrem islamism som inspirationskälla för terrordåd.
Säpo visar i en välbalanserad rapport att det finns ett antal våldsbejakande islamister i Sverige. Inte särskilt många, men illa nog. Malena Rembe och övriga bakom rapporten pekar på likheterna med rekryteringen till andra extrema rörelser och betonar vikten av ett brett förebyggande arbete. Det är klokare än många av de liknande EU-planer som Birgitta Ohlsson nu vill efterlikna (utan att demokratiministern nämner ett ord om till exempel föreningslivets betydelse eller arbetet mot segregation).
Det finns inget skäl att behandla extremister som vill använda våld mot civila annorlunda beroende på vilka motiv de anger. Om vänstern förringar det som hände i lördags, och det som kunde ha hänt, blir spelplanen fri för de krafter som vill ha mer repression eller som vill utnyttja tillfället för att spä på främlingsfientligheten.
Istället gäller det att visa hur ett brett arbete mot både orättvisor och extremism kan minska risken för nya terrorförsök. Och, inte minst, att vara ett stöd för de många muslimer som är särskilt utsatta för förtryck av extrema krafter. Det är bästa sättet att bekämpa både islamofobi och våld.
Några av mina tidigare texter om detta:
Vad driver Beatrice Ask på hemliga EU-mötena?
Rädslan för islam ökar bara riskerna
The European Union´s anti-terror plans - lift the secrecy
Europe and terrorism: the wrong path
Blunda inte för den islamska extremismen
Andra om bombdådet: AB, AB2, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Ekot, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, med flera
Vi vet fortfarande för lite om eventuella internationella kopplingar. Däremot tror jag det är farligt att inbilla sig att detta var en enstaka förvirrad person eller att spela ned extrem islamism som inspirationskälla för terrordåd.
Säpo visar i en välbalanserad rapport att det finns ett antal våldsbejakande islamister i Sverige. Inte särskilt många, men illa nog. Malena Rembe och övriga bakom rapporten pekar på likheterna med rekryteringen till andra extrema rörelser och betonar vikten av ett brett förebyggande arbete. Det är klokare än många av de liknande EU-planer som Birgitta Ohlsson nu vill efterlikna (utan att demokratiministern nämner ett ord om till exempel föreningslivets betydelse eller arbetet mot segregation).
Det finns inget skäl att behandla extremister som vill använda våld mot civila annorlunda beroende på vilka motiv de anger. Om vänstern förringar det som hände i lördags, och det som kunde ha hänt, blir spelplanen fri för de krafter som vill ha mer repression eller som vill utnyttja tillfället för att spä på främlingsfientligheten.
Istället gäller det att visa hur ett brett arbete mot både orättvisor och extremism kan minska risken för nya terrorförsök. Och, inte minst, att vara ett stöd för de många muslimer som är särskilt utsatta för förtryck av extrema krafter. Det är bästa sättet att bekämpa både islamofobi och våld.
Några av mina tidigare texter om detta:
Vad driver Beatrice Ask på hemliga EU-mötena?
Rädslan för islam ökar bara riskerna
The European Union´s anti-terror plans - lift the secrecy
Europe and terrorism: the wrong path
Blunda inte för den islamska extremismen
Andra om bombdådet: AB, AB2, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Ekot, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, med flera
tisdag 14 december 2010
Integriteten är minst lika viktig nu
Det har bara gått sex dagar sedan Ny Teknik avslöjade brister på FRA. Ändå ter det sig som en evighet. Sverige tycks inte klara att både debattera extrem islamism och samtidigt värna integritet och rättssäkerhet.
Enligt en person som verkar ha god kunskap om verksamheten lyckas FRA inte alls sålla bort svenskar från de stora mängder data som i klump lämnas över till utländsk underrättelsetjänst. Till exempel tar FRA enligt anmälan bort internetadresser som slutar på .se, men inte hotmail-adresser. FRA säger att kritiken inte stämmer, men något besked om hur myndigheten klarar att skilja på utländsk och svensk trafik finns inte.
Tvärtom visar det sig att de som ska granska FRA inte gör sitt jobb. Datainspektionen säger att utbytet av information med utländska myndigheter inte ingår i kontrolluppdraget. Siun, Statens inspektion för underrättelseverksamheten, har inte utövat något tillsyn på det här området ännu.
Allt detta står i motsats till vad regeringen lovade inför FRA-lagen. Ny Tekniks avslöjandet borde leda till en omfattande debatt.
Efter självmordsbombaren i lördags verkar istället många i offentligheten gå motsatt väg. Det kunde man befara, men det är ändå märkligt hur fort det går. Wikileaks är glömt. Nu handlar förstasidor om att Sverige skulle ha gjort för lite mot "radikalisering" (vilket för övrigt är fel, Säpo är bättre på att motverka våldsbejakande extremism än sina motsvarigheter i många andra länder). Journalister undrar på presskonferenser varför inte hela Facebook är övervakat.
Och Morgan Johansson berättar att Socialdemokraterna nu är beredda att ge Säpo möjlighet att beställa spaning från FRA (jag kan inte se av citaten att han vill ge Säpo rätt till självständig signalspaning, vilket man skulle kunna tro av rubrikerna).
Visst kan man diskutera vad Säpo ska få beställa. Problemet tidigare var att verksamheten saknade regler och att inte ens regeringskansliet verkade vara informerat.
Men att nu föreslå ökad övervakning utan att först se till att kontrollen fungerar är olyckligt. Börja med att gå igenom dagens brister i samarbetet med andra länder, Morgan Johansson, istället för att surfa på vågen av rädsla och krav på ökad kontroll.
[UPPDATERING: Morgan Johansson har tydligen fått bakläxa på dagens (S)-riksdagsgrupp.]
Andra om övervakning, terrorism: AB, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Erik Laakso, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Kulturbloggen, Mark Klamberg, Rasmus Lenefors, med flera
Enligt en person som verkar ha god kunskap om verksamheten lyckas FRA inte alls sålla bort svenskar från de stora mängder data som i klump lämnas över till utländsk underrättelsetjänst. Till exempel tar FRA enligt anmälan bort internetadresser som slutar på .se, men inte hotmail-adresser. FRA säger att kritiken inte stämmer, men något besked om hur myndigheten klarar att skilja på utländsk och svensk trafik finns inte.
Tvärtom visar det sig att de som ska granska FRA inte gör sitt jobb. Datainspektionen säger att utbytet av information med utländska myndigheter inte ingår i kontrolluppdraget. Siun, Statens inspektion för underrättelseverksamheten, har inte utövat något tillsyn på det här området ännu.
Allt detta står i motsats till vad regeringen lovade inför FRA-lagen. Ny Tekniks avslöjandet borde leda till en omfattande debatt.
Efter självmordsbombaren i lördags verkar istället många i offentligheten gå motsatt väg. Det kunde man befara, men det är ändå märkligt hur fort det går. Wikileaks är glömt. Nu handlar förstasidor om att Sverige skulle ha gjort för lite mot "radikalisering" (vilket för övrigt är fel, Säpo är bättre på att motverka våldsbejakande extremism än sina motsvarigheter i många andra länder). Journalister undrar på presskonferenser varför inte hela Facebook är övervakat.
Och Morgan Johansson berättar att Socialdemokraterna nu är beredda att ge Säpo möjlighet att beställa spaning från FRA (jag kan inte se av citaten att han vill ge Säpo rätt till självständig signalspaning, vilket man skulle kunna tro av rubrikerna).
Visst kan man diskutera vad Säpo ska få beställa. Problemet tidigare var att verksamheten saknade regler och att inte ens regeringskansliet verkade vara informerat.
Men att nu föreslå ökad övervakning utan att först se till att kontrollen fungerar är olyckligt. Börja med att gå igenom dagens brister i samarbetet med andra länder, Morgan Johansson, istället för att surfa på vågen av rädsla och krav på ökad kontroll.
[UPPDATERING: Morgan Johansson har tydligen fått bakläxa på dagens (S)-riksdagsgrupp.]
Andra om övervakning, terrorism: AB, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Erik Laakso, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Kulturbloggen, Mark Klamberg, Rasmus Lenefors, med flera
måndag 13 december 2010
Bekämpa uppmaningarna till terrordåd
Många skriver klokt om lördagens bombdåd. Det finns mycket att säga om behovet av lugn, om att inte öka motsättningar i samhället, om att minska grogrunden för terrorism.
I dag vill jag ta upp det viktigaste på kort sikt: att hindra liknande nya dåd. Mannen i lördags kan ha varit ensam eller fått hjälp i någon form. Det återstår att se. Däremot pekar allt på att han påverkats av en hatpropaganda som är rätt vanligt förekommande på nätet och i andra sammanhang.
För mig spelar det ingen roll vilka ideologiska förtecken sådan propaganda har när det handlar om att uppmana till terrordåd på civila. Högerextrema, vänsterextrema, islamistiska. Det finns också likheter mellan rekryteringen till olika extrema våldsbejakande rörelser. Den här typen av hatbudskap måste bekämpas.
Jag tror inte man gör det genom att inskränka yttrandefriheten. Priset för att censurera hemsidor med allmänt hållna uppmaningar till väpnad kamp, som EU är inne på, är för högt. Jag tror inte heller det är effektivt.
Direkt kontraproduktivt är att ställa olika grupper mot varandra och peka ut en särskild grupp, som muslimer, som ett problem för majoritetssamhället. Det felet har EU gjort alltför många gånger. Det är ovärdigt moderna demokratiska samhällen, ökar motsättningarna, och döljer dessutom att det ofta är muslimer som blir offer för våld med islamistiska förtecken (liksom för högerextremism).
Däremot är det viktigt att bekämpa våldsideologierna på det sätt som är en traditionell styrka för det svenska samhället.
Att mobilisera det föreningsliv som fortfarande är starkt. Att när det gäller extrema tolkningar av islam visa öppenhet och respekt i samtal med de imamer och andra förebilder som kan påverka unga män att vända sig bort från våldspropagandan. Att bekämpa diskriminering och segregation med stark välfärd och demokratiska värderingar. Utan allt detta blir det effektiva polisarbete som också behövs inte särskilt verkningsfullt.
Andra om bombdådet: AB, Dagens Arena, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Ekot, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, Krister Kronlid, Martin Marmgren, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, med flera
I dag vill jag ta upp det viktigaste på kort sikt: att hindra liknande nya dåd. Mannen i lördags kan ha varit ensam eller fått hjälp i någon form. Det återstår att se. Däremot pekar allt på att han påverkats av en hatpropaganda som är rätt vanligt förekommande på nätet och i andra sammanhang.
För mig spelar det ingen roll vilka ideologiska förtecken sådan propaganda har när det handlar om att uppmana till terrordåd på civila. Högerextrema, vänsterextrema, islamistiska. Det finns också likheter mellan rekryteringen till olika extrema våldsbejakande rörelser. Den här typen av hatbudskap måste bekämpas.
Jag tror inte man gör det genom att inskränka yttrandefriheten. Priset för att censurera hemsidor med allmänt hållna uppmaningar till väpnad kamp, som EU är inne på, är för högt. Jag tror inte heller det är effektivt.
Direkt kontraproduktivt är att ställa olika grupper mot varandra och peka ut en särskild grupp, som muslimer, som ett problem för majoritetssamhället. Det felet har EU gjort alltför många gånger. Det är ovärdigt moderna demokratiska samhällen, ökar motsättningarna, och döljer dessutom att det ofta är muslimer som blir offer för våld med islamistiska förtecken (liksom för högerextremism).
Däremot är det viktigt att bekämpa våldsideologierna på det sätt som är en traditionell styrka för det svenska samhället.
Att mobilisera det föreningsliv som fortfarande är starkt. Att när det gäller extrema tolkningar av islam visa öppenhet och respekt i samtal med de imamer och andra förebilder som kan påverka unga män att vända sig bort från våldspropagandan. Att bekämpa diskriminering och segregation med stark välfärd och demokratiska värderingar. Utan allt detta blir det effektiva polisarbete som också behövs inte särskilt verkningsfullt.
Andra om bombdådet: AB, Dagens Arena, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Ekot, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, Krister Kronlid, Martin Marmgren, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, med flera
söndag 12 december 2010
Värna det öppna samhället
Mitt i julhandeln spränger en man sig till döds i centrala Stockholm. Alla tecken tyder på ett misslyckat terrordåd, inspirerat av våldsbejakande extremism.
Hur kommer händelsen att förändra Sverige?
En uppenbar risk är att debatten tystnar om övergrepp i samband med terrorbekämpning. Wikileaks avslöjanden riskerar att falla i skugga. Det blir lättare för myndigheter att lämna över uppgifter om personer i Sverige till exempelvis CIA och NSA utan att säkerställa att grundläggande rättigheter inte kränks. Igår kom till exempel nyheten att den inspektion som ska granska FRA "inte har haft tid" att kontrollera utbytet av personuppgifter med USA och Storbritannien.
Till skillnad från några andra vänsterdebattörer har jag skrivit rätt många gånger om hoten från extrem, våldsbejakande islamism och att terrordåd kan inträffa även i Sverige. Risken finns att gårdagens försök följs av flera. Det som hände igår var ett misslyckande för Säpo, och naturligtvis måste polisen göra sitt yttersta för att hindra terrordåd.
Många - inklusive vänstern - har ett ansvar för att bekämpa både islamofobi och de extrema tolkningar av islam som motiverar människor att döda andra.Vi som kritiserar bristerna i kampen mot terrorn måste också vara beredda att säga att rättssäkerhet ibland kan innebära ökade risker.
Ändå är det viktigare att värna det öppna samhället än att gå så långt i övervakning att grundläggande rättigheter kränks. Därför får inte debatten om övergrepp i kampen mot terrorn tystna.
Andra: AB, AB2, AB3, AB4, BBC, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, Exp, Exp2, Exp3, GP, GP2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Peter Andersson, Peter Högberg, Röda berget, Sandro Wennberg, med flera
Hur kommer händelsen att förändra Sverige?
En uppenbar risk är att debatten tystnar om övergrepp i samband med terrorbekämpning. Wikileaks avslöjanden riskerar att falla i skugga. Det blir lättare för myndigheter att lämna över uppgifter om personer i Sverige till exempelvis CIA och NSA utan att säkerställa att grundläggande rättigheter inte kränks. Igår kom till exempel nyheten att den inspektion som ska granska FRA "inte har haft tid" att kontrollera utbytet av personuppgifter med USA och Storbritannien.
Till skillnad från några andra vänsterdebattörer har jag skrivit rätt många gånger om hoten från extrem, våldsbejakande islamism och att terrordåd kan inträffa även i Sverige. Risken finns att gårdagens försök följs av flera. Det som hände igår var ett misslyckande för Säpo, och naturligtvis måste polisen göra sitt yttersta för att hindra terrordåd.
Många - inklusive vänstern - har ett ansvar för att bekämpa både islamofobi och de extrema tolkningar av islam som motiverar människor att döda andra.Vi som kritiserar bristerna i kampen mot terrorn måste också vara beredda att säga att rättssäkerhet ibland kan innebära ökade risker.
Ändå är det viktigare att värna det öppna samhället än att gå så långt i övervakning att grundläggande rättigheter kränks. Därför får inte debatten om övergrepp i kampen mot terrorn tystna.
Andra: AB, AB2, AB3, AB4, BBC, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, Exp, Exp2, Exp3, GP, GP2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Peter Andersson, Peter Högberg, Röda berget, Sandro Wennberg, med flera
fredag 10 december 2010
FRA:s agerande är ett politiskt ansvar
Ny Teknik avslöjade i onsdags uppgifter om att FRA lämnar över information till utländska myndigheter utan tillräcklig granskning. Effekten skulle vara att även svenskars e-mail och liknande hamnar hos till exempel amerikanska NSA.
Många har bloggat och skrivit om detta. Jag har liksom andra varnat för denna risk i samband med debatten om FRA-lagen. De försäkringar jag då fick om att FRA skärpt sin hantering kanske delvis stämmer, men samtidigt illustrerar Ny Tekniks artikel svårigheterna. Hur ska man på något praktiskt rimligt sätt sortera ut hotmail-konto som tillhör svenskar från till exempel ryska konton?
Det automatiska överlämnande av stora mängder data som beskrivs i Ny Tekniks artikel är ett dilemma för FRA:s trovärdighet, även om inte alla uppgifter om bristerna stämmer.
Mark Klamberg skriver i ett par inlägg att hanteringen är laglig. Han pekar på något viktigt, nämligen att lagstiftningen är mycket allmän när det gäller bytet av information med andra stater.
Men det betyder inte att FRA eller MUST kan göra som de vill. Eller för den delen Säpo, även om det är annan lagstiftning.
Det finns ett politiskt ansvar för hur långt svenska myndigheter går. Den lagtext som Klamberg citerar säger detta rent ut: regeringen kan meddela föreskrifter.
Så sker också. Regeringen tar hemliga beslut som reglerar myndigheternas samarbete med utländska underrättelseorgan. Det sker på de särskilda regeringssammanträden med begränsat antal deltagare (minst fem) som inte syns i några kalendarier eller offentliga protokoll.
Om inte nuvarande och tidigare regeringar satt upp tillräckliga gränser för FRA:s samarbete så är bristerna också ett politiskt ansvar.
För övrigt noterar jag att Morgan Johansson (S) svängt 180 grader om Sveriges samarbete med USA:s ambassad om övervakning. Vad kan det bero på?
Andra om FRA: AB, med flera
Många har bloggat och skrivit om detta. Jag har liksom andra varnat för denna risk i samband med debatten om FRA-lagen. De försäkringar jag då fick om att FRA skärpt sin hantering kanske delvis stämmer, men samtidigt illustrerar Ny Tekniks artikel svårigheterna. Hur ska man på något praktiskt rimligt sätt sortera ut hotmail-konto som tillhör svenskar från till exempel ryska konton?
Det automatiska överlämnande av stora mängder data som beskrivs i Ny Tekniks artikel är ett dilemma för FRA:s trovärdighet, även om inte alla uppgifter om bristerna stämmer.
Mark Klamberg skriver i ett par inlägg att hanteringen är laglig. Han pekar på något viktigt, nämligen att lagstiftningen är mycket allmän när det gäller bytet av information med andra stater.
Men det betyder inte att FRA eller MUST kan göra som de vill. Eller för den delen Säpo, även om det är annan lagstiftning.
Det finns ett politiskt ansvar för hur långt svenska myndigheter går. Den lagtext som Klamberg citerar säger detta rent ut: regeringen kan meddela föreskrifter.
Så sker också. Regeringen tar hemliga beslut som reglerar myndigheternas samarbete med utländska underrättelseorgan. Det sker på de särskilda regeringssammanträden med begränsat antal deltagare (minst fem) som inte syns i några kalendarier eller offentliga protokoll.
Om inte nuvarande och tidigare regeringar satt upp tillräckliga gränser för FRA:s samarbete så är bristerna också ett politiskt ansvar.
För övrigt noterar jag att Morgan Johansson (S) svängt 180 grader om Sveriges samarbete med USA:s ambassad om övervakning. Vad kan det bero på?
Andra om FRA: AB, med flera
torsdag 9 december 2010
Fuskar Filippas flaggskepp?
Tensta är en av de stadsdelar som har stått i fokus för debatten om Vårdval Stockholm. Hundratals tenstabor har protesterat på torget mot nedskärningar på vårdcentralen. Filippa Reinfeldts svar på kritiken har varit att tillgängligheten ökat genom att fler vårdcentraler har öppnats.
Nu skriver DN (i en liten notis) att den privata vårdcentral som kanske profilerat sig mest i Tensta, Nya Järva Vårdmottagning, anklagas för fusk. Landstinget har låtit en konsult gå igenom verksamheten. Enligt undersökningen har vårdcentralen systematiskt fifflat för att få mer ersättning än motiverat. Till exempel har man påstått att patienter träffat läkare när de träffat distriktssköterskor, vilket ger lägre ersättning.
Nya Järva Vårdmottagning tillbakavisar kritiken. Den detaljerade konsultkritiken och landstingets beslut att dra in tillståndet pekar ändå på att bristerna varit stora.
Fusk med skattebetalarnas pengar är en tydlig risk när privata vinstintressen kommer in i vård och omsorg. Ilskan över sådant rofferi med skattepengar borde få större plats i den politiska debatten.
Nu skriver DN (i en liten notis) att den privata vårdcentral som kanske profilerat sig mest i Tensta, Nya Järva Vårdmottagning, anklagas för fusk. Landstinget har låtit en konsult gå igenom verksamheten. Enligt undersökningen har vårdcentralen systematiskt fifflat för att få mer ersättning än motiverat. Till exempel har man påstått att patienter träffat läkare när de träffat distriktssköterskor, vilket ger lägre ersättning.
Nya Järva Vårdmottagning tillbakavisar kritiken. Den detaljerade konsultkritiken och landstingets beslut att dra in tillståndet pekar ändå på att bristerna varit stora.
Fusk med skattebetalarnas pengar är en tydlig risk när privata vinstintressen kommer in i vård och omsorg. Ilskan över sådant rofferi med skattepengar borde få större plats i den politiska debatten.
tisdag 7 december 2010
Carl Bildt förnekar svenskt deltagande
När Natos försvarsplanering för Baltikum nu åter får rubriker har jag ställt en fråga till Carl Bildt om varför regeringen inte informerat Socialdemokraterna om Sveriges roll. The Economists erfarne skribent Edward Lucas har ju skrivit att Nato planerar att använda svenskt luftrum vid en allvarlig kris på andra sidan Östersjön.
Utrikesministerns svar lyder så här:
"Anledningen är att det inte finns någonting i denna del att informera om. Vi har ingen del i denna planering."
Bildt formulerar sig alltså annorlunda än i mars, då han svarade på Mona Sahlins öppna brev genom att säga att försvarsplanering inte lämpar sig för offentliga diskussioner. Nu är budskapet tydligt: "Vi har ingen del i denna planering".
Jag ställde följdfrågan: Så representanter för Sverige har inte deltagit i möten om till exempel det Edward Lucas beskriver, användningen av svenskt luftrum, eller andra delar av försvarsplaneringen för Baltikum?
Carl Bildts svar är kort och kärnfullt: "Nej"
Jag utgår från att utrikesministerns svar är uppriktigt och inte några semantiska finter om att Sverige inte deltar i Nato-planeringen om vi bara lyssnar och inte skriver under några papper. Eller att vi kan delta inom ramen för EU:s solidaritetsklausul, och Nato sedan kan betraktas som något helt annat. Dessutom utesluter Carl Bildt förvånansvärt kategoriskt att några svenskar deltagit i möten med Nato om försvarsplanerna.
Samtidigt ter sig Edward Lucas uppgifter trovärdiga. Dels på grund av hans unika kontaktnät och för att hans övriga uppgifter (om marktrupp via Polen t ex) verkar stämma. Dels därför att det är militärt logiskt att använda svenskt luftrum. Slutligen därför att jag har uppgifter om känsliga möten med Nato i år som bara ett fåtal på Försvarsdepartementet och UD ska känna till och som skulle vara lättare att motivera om vi var medlemmar av alliansen. Jag tänker inte gå närmare in på det här.
Vi får väl se vad som kommer fram så småningom. I vilket fall så förändras Sveriges säkerhetspolitiska läge om Edward Lucas uppgifter stämmer. Det borde diskuteras mer öppet, även av Bildt och Tolgfors.
Om svenska militärer, tjänstemän eller diplomater fört samtal i denna fråga med Nato eller Nato-länder utan utrikesministerns vetskap är det förstås allvarligt.
Utrikesministerns svar lyder så här:
"Anledningen är att det inte finns någonting i denna del att informera om. Vi har ingen del i denna planering."
Bildt formulerar sig alltså annorlunda än i mars, då han svarade på Mona Sahlins öppna brev genom att säga att försvarsplanering inte lämpar sig för offentliga diskussioner. Nu är budskapet tydligt: "Vi har ingen del i denna planering".
Jag ställde följdfrågan: Så representanter för Sverige har inte deltagit i möten om till exempel det Edward Lucas beskriver, användningen av svenskt luftrum, eller andra delar av försvarsplaneringen för Baltikum?
Carl Bildts svar är kort och kärnfullt: "Nej"
Jag utgår från att utrikesministerns svar är uppriktigt och inte några semantiska finter om att Sverige inte deltar i Nato-planeringen om vi bara lyssnar och inte skriver under några papper. Eller att vi kan delta inom ramen för EU:s solidaritetsklausul, och Nato sedan kan betraktas som något helt annat. Dessutom utesluter Carl Bildt förvånansvärt kategoriskt att några svenskar deltagit i möten med Nato om försvarsplanerna.
Samtidigt ter sig Edward Lucas uppgifter trovärdiga. Dels på grund av hans unika kontaktnät och för att hans övriga uppgifter (om marktrupp via Polen t ex) verkar stämma. Dels därför att det är militärt logiskt att använda svenskt luftrum. Slutligen därför att jag har uppgifter om känsliga möten med Nato i år som bara ett fåtal på Försvarsdepartementet och UD ska känna till och som skulle vara lättare att motivera om vi var medlemmar av alliansen. Jag tänker inte gå närmare in på det här.
Vi får väl se vad som kommer fram så småningom. I vilket fall så förändras Sveriges säkerhetspolitiska läge om Edward Lucas uppgifter stämmer. Det borde diskuteras mer öppet, även av Bildt och Tolgfors.
Om svenska militärer, tjänstemän eller diplomater fört samtal i denna fråga med Nato eller Nato-länder utan utrikesministerns vetskap är det förstås allvarligt.
Berätta om Nato, Sten Tolgfors
Wikileaks-dokumenten om Natos försvarsplanering är tämligen gamla. När jag snabbt läser igenom dem verkar det intressanta ligga i spelet mellan Natos medlemsländer. Nog så viktigt och värt att återkomma till, inte minst Tysklands roll.
Däremot är det ingen nyhet att Nato gjort en försvarsplanering för Baltikum. Gazeta Wyborcza ger intressanta uppgifter om Polen. Annars är det rätt tunt om försvarsplaneringen som sådan.
Det finns goda skäl att tro att Nato planerar för att använda svenskt territorium vid en allvarlig kris i Baltikum. Dels därför att det är militärstrategiskt logiskt, för att inte säga nödvändigt för Nato. Dels för att The Economists erfarne skribent Edward Lucas återgivit sådana uppgifter.
Att debattera svensk säkerhets- och försvarspolitik utan att utgå från denna nya situation är orimligt. Sten Tolgfors borde sluta lägga ut rökridåer både om Natos försvarsplanering och om det nordiska försvarssamarbetet. Detaljerna kan förbli hemliga, men säg rent ut att Sverige deltar i Natos försvarsplanering för Baltikum så att vi kan få en debatt som handlar om verkligheten.
Andra om Nato, försvarsplaneringen: DN, SvD, SvD2, med flera
Däremot är det ingen nyhet att Nato gjort en försvarsplanering för Baltikum. Gazeta Wyborcza ger intressanta uppgifter om Polen. Annars är det rätt tunt om försvarsplaneringen som sådan.
Det finns goda skäl att tro att Nato planerar för att använda svenskt territorium vid en allvarlig kris i Baltikum. Dels därför att det är militärstrategiskt logiskt, för att inte säga nödvändigt för Nato. Dels för att The Economists erfarne skribent Edward Lucas återgivit sådana uppgifter.
Att debattera svensk säkerhets- och försvarspolitik utan att utgå från denna nya situation är orimligt. Sten Tolgfors borde sluta lägga ut rökridåer både om Natos försvarsplanering och om det nordiska försvarssamarbetet. Detaljerna kan förbli hemliga, men säg rent ut att Sverige deltar i Natos försvarsplanering för Baltikum så att vi kan få en debatt som handlar om verkligheten.
Andra om Nato, försvarsplaneringen: DN, SvD, SvD2, med flera
söndag 5 december 2010
Beatrice Ask måste ta ansvar
,Jag har inte möjlighet att ikväll göra en ordentlig analys av de avslöjanden som SVT:s Dokument Inifrån och Svenska Dagbladet presenterade nyss. Självklart kommer Beatrice Ask och hennes tjänstemäns agerande i förhållande till USA att prövas av KU framöver. Det finns säkert anledning att återkomma.
Det "starka informella samarbetet" om misstänkta terrorister som nämns i Wikileaks-dokumenten skulle hållas hemligt för riksdagen. Frågan är om det också hållits hemligt för justitieministern. Ask - och tidigare justitieministrar - har ett ansvar som departementschefer även om de inte varit fullt informerade. Jag hoppas att Beatrice Ask inte försöker smita undan det.
I kväll hinner jag bara peka på ytterligare ett problem med informella uppgörelser utöver dem som Wilhelm Agrell så klokt nämnde. Regeringen förlorar sina möjligheter att styra myndigheterna när gränserna för deras samarbete med USA inte är tydligt satta.
Jag har skrivit om detta flera gånger tidigare. Med risk för att verka tjatig vill jag återigen citera min krönika i Aftonbladet år 2008:
För min del tycker jag att FRA ska få spana på kabeltrafik, men bara med ett tillräckligt skydd för integriteten och med en tuff, oberoende kontroll.
"De är ständigt uppe på de brittiska och amerikanska ambassaderna för att ligga så bra till som möjligt", säger en person med god insyn. "Ibland verkar CIA:s stationschef ha bättre överblick än vi själva eftersom myndigheterna konkurrerar så mycket."
Jag har i samband med FRA-debatten flera gånger påpekat risken att känsliga uppgifter lämnas över till USA utan tillräcklig kontroll, och det märkliga med att USA:s ambassads samarbete med Säpo vid avvisningarna av de två egyptierna 2001 aldrig blivit ordentligt belyst.
[UPPDATERING Mycket intressant artikel av Micke Ölander i dagens Expressen, bland annat om Statsrådsberedningens roll.]
Andra om Wikileaks: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Ekot, Exp, Exp2, SvD, SVT, SVT2, Kulturbloggen, Mark Klamberg, Peter Andersson, Röda Berget, med flera
Det "starka informella samarbetet" om misstänkta terrorister som nämns i Wikileaks-dokumenten skulle hållas hemligt för riksdagen. Frågan är om det också hållits hemligt för justitieministern. Ask - och tidigare justitieministrar - har ett ansvar som departementschefer även om de inte varit fullt informerade. Jag hoppas att Beatrice Ask inte försöker smita undan det.
I kväll hinner jag bara peka på ytterligare ett problem med informella uppgörelser utöver dem som Wilhelm Agrell så klokt nämnde. Regeringen förlorar sina möjligheter att styra myndigheterna när gränserna för deras samarbete med USA inte är tydligt satta.
Jag har skrivit om detta flera gånger tidigare. Med risk för att verka tjatig vill jag återigen citera min krönika i Aftonbladet år 2008:
För min del tycker jag att FRA ska få spana på kabeltrafik, men bara med ett tillräckligt skydd för integriteten och med en tuff, oberoende kontroll.
En annan förutsättning är att känsliga personuppgifter inte byts med andra stater på ett sådant sätt att grundläggande rättigheter kan kränkas.
Det kräver både lagstiftning och en bättre styrning av underrättelsetjänsten.
Regeringar strävar ofta efter ”deniability”, att inte veta för mycket om vad som sker i den hemliga verksamheten. Då överlämnar de också makten till andra som hellre vill påverka – chefer på myndigheterna eller utländska intressen.
FRA:s nära samarbete med britter och amerikaner är välkänt. Samma sak gäller militära MUST och KSI, liksom Säpo."De är ständigt uppe på de brittiska och amerikanska ambassaderna för att ligga så bra till som möjligt", säger en person med god insyn. "Ibland verkar CIA:s stationschef ha bättre överblick än vi själva eftersom myndigheterna konkurrerar så mycket."
Jag har i samband med FRA-debatten flera gånger påpekat risken att känsliga uppgifter lämnas över till USA utan tillräcklig kontroll, och det märkliga med att USA:s ambassads samarbete med Säpo vid avvisningarna av de två egyptierna 2001 aldrig blivit ordentligt belyst.
[UPPDATERING Mycket intressant artikel av Micke Ölander i dagens Expressen, bland annat om Statsrådsberedningens roll.]
Andra om Wikileaks: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Ekot, Exp, Exp2, SvD, SVT, SVT2, Kulturbloggen, Mark Klamberg, Peter Andersson, Röda Berget, med flera
lördag 4 december 2010
Här är kvinnorna, (S)
Ska allt återgå till det gamla och Socialdemokraterna styras av fyra män, ingen kvinna? Det verkar orimligt, men när förtroenderådet möts i dag är det en verklig risk som borde debatteras ordentligt.
De flesta kandidater till partiledare som nämns är män. Valberedningen verkar inte få ett tydligt uppdrag att föreslå en bra helhet till ny partiledning där jämställdhet är ett av kriterierna.
Låt mig därför lyfta fram några av de många duktiga kvinnorna i socialdemokratin som skulle kunna göra ett utmärkt jobb - som partiordförande, partisekreterare, ekonomisk-politisk taleskvinna eller gruppledare i riksdagen.
Veronica Palm och Lena Hallengren sitter bägge på tunga positioner i riksdagen och har redan lång erfarenhet. Veronica Palm har en förmåga att gå igenom tv-rutan som få andra. Lena Hallengrens bakgrund som förbundssekreterare i SSU, och som ordförande på partikongresser, visar att hon skulle bli en utmärkt partisekreterare eller gruppledare i riksdagen, om det skulle vara aktuellt. I riksdagen finns också framtidslöften som Maryam Yazdanfar och Matilda Ernkrans.
Blickar man utanför Helgeandsholmen hittar man en lång rad starka kandidater, också till partiledarjobbet. Där finns Carin Jämtin, aktuell redan 2006. Där finns Anneli Hulthén, en av de klokaste i dagens VU. Där finns Ulrica Messing och Åsa Westlund.
Det är svårare med ekonomisk-politisk taleskvinna eftersom den rollen nog förutsätter en riksdagsplats så att man kan delta i budgetdebatterna. Veronica Palm är vice ordförande för skatteutskottet, men personer som Lena Sommestad, Emma Lennartsson och Magdalena Andersson saknar den plattformen.
En partisekreterare behöver inte sitta i riksdagen. Förutom de kvinnor jag redan har nämnt så finns ännu fler som skulle kunna ge liv åt partiarbetet; Eva Nordmark, Jytte Guteland, Ann Linde, Agneta Karlsson och Anna Johansson, för att nämna några.
Jag har säkert glömt några självklara namn, det finns många fler (tipsa mig gärna). Men bara den här uppräkningen borde räcka. Om valberedningen presenterar ett förslag med en stark manlig dominans i partiledningen så kan ledamöterna i alla fall inte skylla på att det inte finns duktiga kvinnor.
Andra om socialdemokratin: AB, AB2, DN, DN2, Ekot, Ekot2, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, Anders Lindberg, Eric Sundström, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Martin Moberg, Mellan anpassning och motstånd, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, Röda Berget, Veronica Palm, med flera
De flesta kandidater till partiledare som nämns är män. Valberedningen verkar inte få ett tydligt uppdrag att föreslå en bra helhet till ny partiledning där jämställdhet är ett av kriterierna.
Låt mig därför lyfta fram några av de många duktiga kvinnorna i socialdemokratin som skulle kunna göra ett utmärkt jobb - som partiordförande, partisekreterare, ekonomisk-politisk taleskvinna eller gruppledare i riksdagen.
Veronica Palm och Lena Hallengren sitter bägge på tunga positioner i riksdagen och har redan lång erfarenhet. Veronica Palm har en förmåga att gå igenom tv-rutan som få andra. Lena Hallengrens bakgrund som förbundssekreterare i SSU, och som ordförande på partikongresser, visar att hon skulle bli en utmärkt partisekreterare eller gruppledare i riksdagen, om det skulle vara aktuellt. I riksdagen finns också framtidslöften som Maryam Yazdanfar och Matilda Ernkrans.
Blickar man utanför Helgeandsholmen hittar man en lång rad starka kandidater, också till partiledarjobbet. Där finns Carin Jämtin, aktuell redan 2006. Där finns Anneli Hulthén, en av de klokaste i dagens VU. Där finns Ulrica Messing och Åsa Westlund.
Det är svårare med ekonomisk-politisk taleskvinna eftersom den rollen nog förutsätter en riksdagsplats så att man kan delta i budgetdebatterna. Veronica Palm är vice ordförande för skatteutskottet, men personer som Lena Sommestad, Emma Lennartsson och Magdalena Andersson saknar den plattformen.
En partisekreterare behöver inte sitta i riksdagen. Förutom de kvinnor jag redan har nämnt så finns ännu fler som skulle kunna ge liv åt partiarbetet; Eva Nordmark, Jytte Guteland, Ann Linde, Agneta Karlsson och Anna Johansson, för att nämna några.
Jag har säkert glömt några självklara namn, det finns många fler (tipsa mig gärna). Men bara den här uppräkningen borde räcka. Om valberedningen presenterar ett förslag med en stark manlig dominans i partiledningen så kan ledamöterna i alla fall inte skylla på att det inte finns duktiga kvinnor.
Andra om socialdemokratin: AB, AB2, DN, DN2, Ekot, Ekot2, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, Anders Lindberg, Eric Sundström, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Martin Moberg, Mellan anpassning och motstånd, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, Röda Berget, Veronica Palm, med flera
fredag 3 december 2010
PR-firmorna är problemet, inte folkrörelserna
Visst är det bra att Dagens Nyheter granskar riksdagsledamöternas motioner, men tidningen missar målet när man klumpar ihop all påverkan som "lobbyism".
Dagens förstasida tar IOGT-NTO som exempel. Men att folkrörelser som IOGT försöker påverka politiken är inget fel. Tvärtom. Det är en viktig del av demokratin. Naturligtvis har också företag rätten att påverka. Att Volvo har synpunkter på bilavgaskrav är rimligt.
Det verkliga problemet är de PR-firmor som inte berättar vilka uppdragsgivare de har. Där påverkan sker på effektivare sätt än riksdagsmotioner. Energipolitiken har länge varit ett sådant område. Ett annat, aktuellt, exempel är hur privata försäkringsbolag nu gör sitt bästa för att på smygvägar förändra socialdemokratins syn på gemensamt finansierad välfärd.
På det sättet är det allvarligare att Anders Ygeman (S) skriver om trafikpolitik på DN Debatt med en PR-konsult på JKL, som inte redovisar sina uppdragsgivare, än att Kent Härstedt från samma parti lånar några rader om alkoholreklam från IOGT.
Sedan kan man tycka det är slarvigt att kopiera text istället för att skriva själv, men det är en annan sak.
För övrigt tror jag många riksdagsledamöter skulle vinna på att skriva färre motioner och istället försöka påverka EU-beslut tidigt.
Andra om lobbyism: Johan Westerholm, Josefin Strömberg, Lena Sommestad, Peter Andersson, Sandro Wennberg, med flera
Dagens förstasida tar IOGT-NTO som exempel. Men att folkrörelser som IOGT försöker påverka politiken är inget fel. Tvärtom. Det är en viktig del av demokratin. Naturligtvis har också företag rätten att påverka. Att Volvo har synpunkter på bilavgaskrav är rimligt.
Det verkliga problemet är de PR-firmor som inte berättar vilka uppdragsgivare de har. Där påverkan sker på effektivare sätt än riksdagsmotioner. Energipolitiken har länge varit ett sådant område. Ett annat, aktuellt, exempel är hur privata försäkringsbolag nu gör sitt bästa för att på smygvägar förändra socialdemokratins syn på gemensamt finansierad välfärd.
På det sättet är det allvarligare att Anders Ygeman (S) skriver om trafikpolitik på DN Debatt med en PR-konsult på JKL, som inte redovisar sina uppdragsgivare, än att Kent Härstedt från samma parti lånar några rader om alkoholreklam från IOGT.
Sedan kan man tycka det är slarvigt att kopiera text istället för att skriva själv, men det är en annan sak.
För övrigt tror jag många riksdagsledamöter skulle vinna på att skriva färre motioner och istället försöka påverka EU-beslut tidigt.
Andra om lobbyism: Johan Westerholm, Josefin Strömberg, Lena Sommestad, Peter Andersson, Sandro Wennberg, med flera
torsdag 2 december 2010
UD träffade USA:s ambassad om Wikileaks
Carl Bildts medarbetare träffade förra veckan den amerikanska ambassaden för att diskutera Wikileaks. Det framgår av en allmän handling som jag fått ut från UD.
Mötesanteckningarna är hemliga. Rubriken på promemorian (daterad 25 november) lyder: "UrP:s möte med amerikanska ambassaden om Wikileaks".
UrP är en förkortning av Utrikesrådet för politiska frågor på UD, för närvarande Björn Lyrvall.
[UPPDATERING: Jag begärde även i augusti ut allmänna handlingar från UD angående Wikileaks. Då fick jag två dokument samt besked om en tredje handling som är sekretessbelagd i sin helhet, med diarienummer UF2010/47283/ASO]
Mötesanteckningarna är hemliga. Rubriken på promemorian (daterad 25 november) lyder: "UrP:s möte med amerikanska ambassaden om Wikileaks".
UrP är en förkortning av Utrikesrådet för politiska frågor på UD, för närvarande Björn Lyrvall.
[UPPDATERING: Jag begärde även i augusti ut allmänna handlingar från UD angående Wikileaks. Då fick jag två dokument samt besked om en tredje handling som är sekretessbelagd i sin helhet, med diarienummer UF2010/47283/ASO]
Tolgfors "för Sverige närmare Nato"
USA:s ambassad i Stockholm tecknar en bild av hur Sverige alltmer närmar sig Nato. Vissa saker är inte nya: som deltagandet i Afghanistan eller i Natos flygtransporter. Annat blir mer tydligt än i regeringens retorik: som när Sten Tolgfors säger att det nordiska försvarssamarbetet "för Sverige närmare Nato."
Det intressanta med läckorna är inte den slarviga tolkningen att Sverige alltid spelat under täcket med Nato, utan de politiska skillnaderna mellan de svenska partierna liksom mellan militär och regering.
Fyra dokument är hittills tillgängliga i sin helhet hos Wikileaks: två om Reinfeldt och Tolgfors, två om Sahlin och Ahlin (som uppmärksammades i går). I övrigt finns bara citat i Svenska Dagbladet. Bilden blir fylligare när fler dokument publiceras.
Vad vi vet hittills är att USA:s ambassad betraktar Fredrik Reinfeldt som "bättre skickad att arbeta med USA än sin företrädare" och att Sten Tolgfors älskar USA. Rapporterna från försvarsministerns möten med ambassaden verkar särskilt intressanta, att döma av referatet i SvD. Tolgfors ska ha resonerat med ambassaden om svenskt Nato-medlemskap och talat om "ett genombrott" i relationen till Nato när Sverige gick med i samarbetet om transportplan.
Denna bild tror jag är korrekt, inte minst med tanke på smusslandet med Sveriges deltagande i Natos försvarsplanering för Baltikum. Det hindrar inte att man ska läsa de amerikanska dokumenten med samma kritiska ögon som andra källor.
Ambassadören Michael Wood gör till exempel ett häpnadsväckande fel när han år 2007 beskriver den svenska säkerhetspolitiska linjen som "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig". Den formuleringen togs bort redan på 1990-talet och ordet neutralitet försvann 2002.
Det som istället borde få stora rubriker vad gäller de dokument som hittills publicerats är ambassadens formulering om arbetet mot terrorism:
"The good cooperation on counterterrorism, both domestically and internationally, has helped Swedish authorities carry out their mandate to protect Swedish citizens and national interests. Due to domestic political considerations, the extent of this cooperation in not widely known within the Swedish government and it would be useful to acknowledge this cooperation privately, as public mention of the cooperation would open up the government to domestic criticism."
Här finns det mycket att gräva om, inte minst när det gäller Säpos kontakter med USA-ambassaden.
För övrigt blir jag inte lika förvånad som SvD över att svensk underrättelsetjänst har en god bild över Irans atomprogram. FRA berättade 2002-03 för regeringen att Saddam Husseins Irak sannolikt inte hade massförstörelsevapen (till skillnad från MUST, som tycks ha lutat sig mer mot andra västliga underrättelsetjänster och deras felaktiga uppgifter).
Andra om Wikileaks: AB, DN, Ekot, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Försvar och säkerhet, Tokmoderaten, Ulf Bjereld, med flera
Det intressanta med läckorna är inte den slarviga tolkningen att Sverige alltid spelat under täcket med Nato, utan de politiska skillnaderna mellan de svenska partierna liksom mellan militär och regering.
Fyra dokument är hittills tillgängliga i sin helhet hos Wikileaks: två om Reinfeldt och Tolgfors, två om Sahlin och Ahlin (som uppmärksammades i går). I övrigt finns bara citat i Svenska Dagbladet. Bilden blir fylligare när fler dokument publiceras.
Vad vi vet hittills är att USA:s ambassad betraktar Fredrik Reinfeldt som "bättre skickad att arbeta med USA än sin företrädare" och att Sten Tolgfors älskar USA. Rapporterna från försvarsministerns möten med ambassaden verkar särskilt intressanta, att döma av referatet i SvD. Tolgfors ska ha resonerat med ambassaden om svenskt Nato-medlemskap och talat om "ett genombrott" i relationen till Nato när Sverige gick med i samarbetet om transportplan.
Denna bild tror jag är korrekt, inte minst med tanke på smusslandet med Sveriges deltagande i Natos försvarsplanering för Baltikum. Det hindrar inte att man ska läsa de amerikanska dokumenten med samma kritiska ögon som andra källor.
Ambassadören Michael Wood gör till exempel ett häpnadsväckande fel när han år 2007 beskriver den svenska säkerhetspolitiska linjen som "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig". Den formuleringen togs bort redan på 1990-talet och ordet neutralitet försvann 2002.
Det som istället borde få stora rubriker vad gäller de dokument som hittills publicerats är ambassadens formulering om arbetet mot terrorism:
"The good cooperation on counterterrorism, both domestically and internationally, has helped Swedish authorities carry out their mandate to protect Swedish citizens and national interests. Due to domestic political considerations, the extent of this cooperation in not widely known within the Swedish government and it would be useful to acknowledge this cooperation privately, as public mention of the cooperation would open up the government to domestic criticism."
Här finns det mycket att gräva om, inte minst när det gäller Säpos kontakter med USA-ambassaden.
För övrigt blir jag inte lika förvånad som SvD över att svensk underrättelsetjänst har en god bild över Irans atomprogram. FRA berättade 2002-03 för regeringen att Saddam Husseins Irak sannolikt inte hade massförstörelsevapen (till skillnad från MUST, som tycks ha lutat sig mer mot andra västliga underrättelsetjänster och deras felaktiga uppgifter).
Andra om Wikileaks: AB, DN, Ekot, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Försvar och säkerhet, Tokmoderaten, Ulf Bjereld, med flera
onsdag 1 december 2010
Ge valberedningen rätt förutsättningar
Vill Socialdemokraternas medlemmar att partiets främsta företrädare ska vara fyra män, ingen kvinna?
Det borde vara en av frågorna för den valberedning som förtroenderådet ska välja på lördag. Så kanske det inte blir. Kongressen i mars ska välja ny partiordförande, men det är möjligt att personförnyelsen stannar vid det.
Ibrahim Baylans agerande är särskilt avgörande. Den socialdemokratiske partisekreteraren vill sitta kvar och pekar på att han är vald till nästa ordinarie kongress. Baylan har dragit andra slutsatser av det dåliga valresultatet än sina kollegor i andra riksdagspartier.
Om inte partisekreteraren med sitt stora ansvar för valrörelsen vill få sitt förtroende prövat av mellankongressen lär knappast partiets ekonomisk-politiske talesman, Thomas Östros, eller gruppledaren i riksdagen Sven-Erik Österberg, vilja göra det. Eftersom flertalet kandidater till ny partiledare är manliga uppstår alltså frågan om Socialdemokraterna i framtiden ska ledas av fyra män. Det vore ett steg bakåt för jämställdheten och oklokt i förhållande till väljarna.
Det finns också andra skäl till varför valberedningen behöver kunna se till helheten, inte bara till vem som ska bli ny partiordförande. Jag ser att ett spelbolag ger tjugo gånger insatsen till den som satsar på Thomas Östros som ny ledare. Vore jag inte journalist skulle jag gärna sätta en slant med de oddsen. För mig framstår Östros som en av storfavoriterna, tillräckligt erfaren för att ligga lågt i det här läget.
Thomas Östros är underskattad av medierna och skulle kunna bli en ny Erlander om han vågade vara mer personlig. Men att bara välja Östros utan att också lyfta fram Veronica Palm, Morgan Johansson eller någon annan från vänsterflanken vore oklokt både för sammanhållningen i partiet och för väljarstödet. Samma resonemang om politisk balans kan man föra om andra aktuella kandidater.
Helheten handlar också om regional balans, och om ålder. Socialdemokraterna behöver lyfta fram den generation som ska ha ledande roller i framtiden: till exempel duktiga kvinnor som Åsa Westlund, Anna Johansson och Maryam Yazdanfar, liksom män som Luciano Astudillo och Ardalan Shekarabi.
Allt detta talar för att valberedningen behöver ett bredare uppdrag än bara val av partiordförande. Det räcker inte med en punkt på dagordningen om "eventuellt val till övriga partiorgan". Baylan, Österberg och Östros är duktiga politiker som behövs i framtidens ledning av socialdemokratin. De är också kloka nog att inse att det skulle gynna partiet att valberedningen fick möjlighet att se till helheten i sitt arbete.
Bollen ligger just nu hos Ibrahim Baylan. Och, förstås, hos ledamöterna i förtroenderådet.
Andra om socialdemokratin: AB, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, Högbergs tankar,Martin Moberg, Peter Andersson, Johan Westerholm,HBT-Sossen, Röda Berget, Sandro Wennberg, Monica Green, Johanna Graf, Utsikt Från Ett Tak, med flera
Det borde vara en av frågorna för den valberedning som förtroenderådet ska välja på lördag. Så kanske det inte blir. Kongressen i mars ska välja ny partiordförande, men det är möjligt att personförnyelsen stannar vid det.
Ibrahim Baylans agerande är särskilt avgörande. Den socialdemokratiske partisekreteraren vill sitta kvar och pekar på att han är vald till nästa ordinarie kongress. Baylan har dragit andra slutsatser av det dåliga valresultatet än sina kollegor i andra riksdagspartier.
Om inte partisekreteraren med sitt stora ansvar för valrörelsen vill få sitt förtroende prövat av mellankongressen lär knappast partiets ekonomisk-politiske talesman, Thomas Östros, eller gruppledaren i riksdagen Sven-Erik Österberg, vilja göra det. Eftersom flertalet kandidater till ny partiledare är manliga uppstår alltså frågan om Socialdemokraterna i framtiden ska ledas av fyra män. Det vore ett steg bakåt för jämställdheten och oklokt i förhållande till väljarna.
Det finns också andra skäl till varför valberedningen behöver kunna se till helheten, inte bara till vem som ska bli ny partiordförande. Jag ser att ett spelbolag ger tjugo gånger insatsen till den som satsar på Thomas Östros som ny ledare. Vore jag inte journalist skulle jag gärna sätta en slant med de oddsen. För mig framstår Östros som en av storfavoriterna, tillräckligt erfaren för att ligga lågt i det här läget.
Thomas Östros är underskattad av medierna och skulle kunna bli en ny Erlander om han vågade vara mer personlig. Men att bara välja Östros utan att också lyfta fram Veronica Palm, Morgan Johansson eller någon annan från vänsterflanken vore oklokt både för sammanhållningen i partiet och för väljarstödet. Samma resonemang om politisk balans kan man föra om andra aktuella kandidater.
Helheten handlar också om regional balans, och om ålder. Socialdemokraterna behöver lyfta fram den generation som ska ha ledande roller i framtiden: till exempel duktiga kvinnor som Åsa Westlund, Anna Johansson och Maryam Yazdanfar, liksom män som Luciano Astudillo och Ardalan Shekarabi.
Allt detta talar för att valberedningen behöver ett bredare uppdrag än bara val av partiordförande. Det räcker inte med en punkt på dagordningen om "eventuellt val till övriga partiorgan". Baylan, Österberg och Östros är duktiga politiker som behövs i framtidens ledning av socialdemokratin. De är också kloka nog att inse att det skulle gynna partiet att valberedningen fick möjlighet att se till helheten i sitt arbete.
Bollen ligger just nu hos Ibrahim Baylan. Och, förstås, hos ledamöterna i förtroenderådet.
Andra om socialdemokratin: AB, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, Högbergs tankar,Martin Moberg, Peter Andersson, Johan Westerholm,HBT-Sossen, Röda Berget, Sandro Wennberg, Monica Green, Johanna Graf, Utsikt Från Ett Tak, med flera
tisdag 30 november 2010
Försvara mediefriheten
Jag hade tänkt vänta med att skriva om Wikileaks tills fler USA-dokument som rör Europa är publicerade. Det mest intressanta är, som Wilhelm Agrell säger till Aftonbladet, hur den amerikanska helhetsbilden av omvärlden ser ut. För min del är Europa den del av världen jag kan bäst.
Efter all kritik av Wikileaks i svenska media det senaste dygnet vill jag ändå skriva några rader. Ja, visst finns det problem med att publicera så stora mängder dokument med en gång. Julian Assange har också ibland givit felaktiga uppgifter om hur källor kan skyddas.
Ändå är jag förvånad över alla dessa artiklar om hur skadligt Wikileaks är. Den som gick in på Dagens Nyheters eller Svenska Dagbladets hemsida i går möttes av, inte en, utan 4-5 kritiska rubriker, men betydligt mindre om sakinnehållet kring amerikansk politik i olika delar av världen. I Expressen skrev Mats Larsson om hur Kina jublar över publiceringen. Dagens ledare i Svenska Dagbladet kunde nästan ha varit formulerad av State Department i Washington.
De fem stora internationella tidningarnas publiceringar om USA:s diplomati är journalistisk världshistoria, som inte hade varit möjligt utan Wikileaks. Vi får veta mer om spelet kring ett eventuellt angrepp på Iran, en av dagens viktigaste internationella frågor. Hur USA:s analyserar Afghanistan, Ryssland och Latinamerika hjälper att förstå stormaktens agerande. USA:s påtryckningar mot andra länder i "kampen mot terrorismen" blir offentliga.
Normalt brukar tidningar försvara publiceringar som till exempel den om Saudiarabiens krav på ett angrepp mot Iran med att öppenhet i längden är det bästa. Nu är det av någon anledning Wikileaks som får mest kritik i Sverige, inte USA eller korrupta ledare i andra delar av världen.
Det är särskilt synd eftersom USA och andra regeringar kommer att jaga både Wikileaks ledare och uppgiftslämnare frenetiskt. Kontrollen av nätet kommer att öka. Att påstå att det är Wikileaks huvudansvar är som att påstå att den som avslöjar felaktigheter i en kommun är ansvarig för att källorna efterforskas.
Tvärtom gäller det att stå upp för mediefriheten även om begreppet media nu tar sig nya former och Wikileaks inte på något sätt är perfekt. Hur agerar till exempel den svenska regeringen?
För övrigt skriver Ingvar Persson bra om öppenhet och nyttan av Wikileaks avslöjande på Aftonbladets ledarsida.
Andra om Wikileaks: AB, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Nemokrati, Roger Jönsson, Svensson, med flera
Efter all kritik av Wikileaks i svenska media det senaste dygnet vill jag ändå skriva några rader. Ja, visst finns det problem med att publicera så stora mängder dokument med en gång. Julian Assange har också ibland givit felaktiga uppgifter om hur källor kan skyddas.
Ändå är jag förvånad över alla dessa artiklar om hur skadligt Wikileaks är. Den som gick in på Dagens Nyheters eller Svenska Dagbladets hemsida i går möttes av, inte en, utan 4-5 kritiska rubriker, men betydligt mindre om sakinnehållet kring amerikansk politik i olika delar av världen. I Expressen skrev Mats Larsson om hur Kina jublar över publiceringen. Dagens ledare i Svenska Dagbladet kunde nästan ha varit formulerad av State Department i Washington.
De fem stora internationella tidningarnas publiceringar om USA:s diplomati är journalistisk världshistoria, som inte hade varit möjligt utan Wikileaks. Vi får veta mer om spelet kring ett eventuellt angrepp på Iran, en av dagens viktigaste internationella frågor. Hur USA:s analyserar Afghanistan, Ryssland och Latinamerika hjälper att förstå stormaktens agerande. USA:s påtryckningar mot andra länder i "kampen mot terrorismen" blir offentliga.
Normalt brukar tidningar försvara publiceringar som till exempel den om Saudiarabiens krav på ett angrepp mot Iran med att öppenhet i längden är det bästa. Nu är det av någon anledning Wikileaks som får mest kritik i Sverige, inte USA eller korrupta ledare i andra delar av världen.
Det är särskilt synd eftersom USA och andra regeringar kommer att jaga både Wikileaks ledare och uppgiftslämnare frenetiskt. Kontrollen av nätet kommer att öka. Att påstå att det är Wikileaks huvudansvar är som att påstå att den som avslöjar felaktigheter i en kommun är ansvarig för att källorna efterforskas.
Tvärtom gäller det att stå upp för mediefriheten även om begreppet media nu tar sig nya former och Wikileaks inte på något sätt är perfekt. Hur agerar till exempel den svenska regeringen?
För övrigt skriver Ingvar Persson bra om öppenhet och nyttan av Wikileaks avslöjande på Aftonbladets ledarsida.
Andra om Wikileaks: AB, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Nemokrati, Roger Jönsson, Svensson, med flera
fredag 26 november 2010
En seger för Åsa Westlund
EU förbjuder ämnet bisfenol-A i nappflaskor. Det berättade hälsokommissionären John Dalli i går efter ett möte med den ansvariga kommittén.
Beskedet är glädjande, särskilt som EU:s livsmedelsmyndighet nyligen sa nej till en sådan begränsning.
Bisfenol-A kan påverka hormonsystemet och har därför förbjudits i många amerikanska delstater, liksom i Kanada. Inom EU har det hittills varit trögare.
Beslutet nu är en framgång för EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S), en av dem som drivit kravet med störst kraft och kunskap.
Flera frågor återstår, till exempel att få bort samma ämne i kassakvitton (där halterna kan vara höga) och i andra produkter som människor kommer i direkt kontakt med. Man ska inte heller utesluta att industrin kommer att utmana gårdagens beslut. Och frågan är vad som kommer att användas i nappflaskor istället för bisfenol-A.
Ändå är gårdagens besked ett rejält steg framåt för att ersätta hormonstörande ämnen, en central fråga inför det danska EU-ordförandeskapet 2012.
Andra om beslutet: DN, Exp, SvD, Lena Ek, Åsa Westlund, med flera
Beskedet är glädjande, särskilt som EU:s livsmedelsmyndighet nyligen sa nej till en sådan begränsning.
Bisfenol-A kan påverka hormonsystemet och har därför förbjudits i många amerikanska delstater, liksom i Kanada. Inom EU har det hittills varit trögare.
Beslutet nu är en framgång för EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S), en av dem som drivit kravet med störst kraft och kunskap.
Flera frågor återstår, till exempel att få bort samma ämne i kassakvitton (där halterna kan vara höga) och i andra produkter som människor kommer i direkt kontakt med. Man ska inte heller utesluta att industrin kommer att utmana gårdagens beslut. Och frågan är vad som kommer att användas i nappflaskor istället för bisfenol-A.
Ändå är gårdagens besked ett rejält steg framåt för att ersätta hormonstörande ämnen, en central fråga inför det danska EU-ordförandeskapet 2012.
Andra om beslutet: DN, Exp, SvD, Lena Ek, Åsa Westlund, med flera
onsdag 24 november 2010
Ett linjetal utan mänskliga rättigheter
Carl Bildt höll ett ambitiöst linjetal i går på Utrikespolitiska institutet. Där fanns historiska återblickar om Sveriges roll i Europa, där fanns en intressant analys av dagens globala flöden, där fanns en viktig markering om Turkiets väg till EU.
Men var fanns de mänskliga rättigheterna?
Det blir ofta mycket geopolitiska analyser i Bildts tal, sällan exempel på hur kvinnor eller etniska minoriteter förtrycks. Man kan knappast säga att mänskliga rättigheter är något starkt tema i den här regeringens utrikespolitik.
De mänskliga rättigheterna trodde jag var ett gemensamt svenskt intresse över blockgränserna att driva. Däremot förväntar jag mig inte att den tidigare moderate partiledaren talar om en rättvis globalisering eller om bankernas ansvar för krisen. Här finns tydliga ideologiska skillnader i utrikespolitiken.
Det är också värt att notera Carl Bildts markeringar om Sveriges säkerhetspolitik. Bildt säger så här:
"Att Natos nya strategiska koncept tydligt betonar den grundläggande betydelsen av fördragets Artikel Fem ser vi som viktigt för stabiliteten också i vår egen del av Europa."
Bildt tar upp riksdagens uttalande om att Sverige ska vara berett att ta emot och lämna militärt stöd till andra EU-länder. Formuleringarna i talet är försiktiga, men jag läser dem ändå som ett sätt att motivera att Sverige nu ingår i Natos försvarsplanering för Baltikum. Det skulle vara bra för trovärdigheten om Bildt och Reinfeldt tog ett steg till och berättade detta öppet.
Men var fanns de mänskliga rättigheterna?
Det blir ofta mycket geopolitiska analyser i Bildts tal, sällan exempel på hur kvinnor eller etniska minoriteter förtrycks. Man kan knappast säga att mänskliga rättigheter är något starkt tema i den här regeringens utrikespolitik.
De mänskliga rättigheterna trodde jag var ett gemensamt svenskt intresse över blockgränserna att driva. Däremot förväntar jag mig inte att den tidigare moderate partiledaren talar om en rättvis globalisering eller om bankernas ansvar för krisen. Här finns tydliga ideologiska skillnader i utrikespolitiken.
Det är också värt att notera Carl Bildts markeringar om Sveriges säkerhetspolitik. Bildt säger så här:
"Att Natos nya strategiska koncept tydligt betonar den grundläggande betydelsen av fördragets Artikel Fem ser vi som viktigt för stabiliteten också i vår egen del av Europa."
Bildt tar upp riksdagens uttalande om att Sverige ska vara berett att ta emot och lämna militärt stöd till andra EU-länder. Formuleringarna i talet är försiktiga, men jag läser dem ändå som ett sätt att motivera att Sverige nu ingår i Natos försvarsplanering för Baltikum. Det skulle vara bra för trovärdigheten om Bildt och Reinfeldt tog ett steg till och berättade detta öppet.
tisdag 23 november 2010
Eurokrisen pressar demokratin
Irland går mot nyval sedan regeringen gjort upp med EU och IMF om ett stödpaket. Åtstramningarna i budgeten blir smärtsamma inte minst inom välfärden. Kraven på att Irland ska höja sin låga bolagsskatt tycks inte framföras med samma kraft av långivarna.
Att länder med usla statsfinanser förlorar självständighet är inte nytt. "Den som är satt i skuld är icke fri", som en viss Göran Persson sa.
Däremot finns det inslag i dagens europeiska krishantering som kommer att ändra det politiska landskapet för lång tid framöver.
Dit hör Tysklands roll som största långivare till de ekonomiskt svaga länderna. EU:s nya krismekanism EFSF kommer knappast att använda det vanliga beslutssystemet när systemet blir permanent 2013-14. Snarare blir det en "Berlinklubb" av de största långivarna som bestämmer kraven på länder som Grekland, tror Daniel Gros på tankesmedjan CEPS som jag talade med för en vecka sedan.
Den här framför allt tyska makten över länderna i Sydeuropa kommer att få stora politiska konsekvenser i längden. De trevande försöken att ge EU mer demokratisk legitimitet undergrävs och det kommer att vara frestande för Tyskland att använda sin makt i till exempel frågor om EU:s nästa långtidsbudget.
Även andra frågor ställs på sin spets. Vad händer om Grekland följer analysen i gårdagens Financial Times och tycker det är bättre att ställa in betalningarna till privata aktörer än att göra sig beroende av ytterligare gigantiska lån från stater, som är svårare att omförhandla i framtiden? Har Grekland i praktiken redan förlorat handlingsfriheten att göra ett sådant val?
Eller om Grekland trots allt bestämmer sig för att lämna eurozonen, kanske osannolikt men i alla fall en möjlighet. "Hur hanterar EU om ett land i demokratisk ordning tar ett sådant beslut?" frågade Freddy Van den Spiegel, chefsekonom på storbanken BNP Paribas Fortis, när jag träffade honom på storbankens kontor. Han vill ha ett ordnat system för att lämna eurozonen, men det finns inte ännu.
Till dessa demokratiska dilemmor kommer finansmarknadernas makt. Angela Merkels fullt rimliga förslag att aktieägarna i bankerna ska vara med och betala i situationer som den irländska får nu skulden för turbulensen på obligationsmarknaderna. De bankdirektörer och fondförvaltare som skapade krisen idkar nu utpressning mot demokratiska beslut om ökat ansvar.
Allt detta kräver en bredare idédebatt om finanskapital, demokrati och europeisk integration.
Andra om Irland och eurokrisen: DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, med flera
Att länder med usla statsfinanser förlorar självständighet är inte nytt. "Den som är satt i skuld är icke fri", som en viss Göran Persson sa.
Däremot finns det inslag i dagens europeiska krishantering som kommer att ändra det politiska landskapet för lång tid framöver.
Dit hör Tysklands roll som största långivare till de ekonomiskt svaga länderna. EU:s nya krismekanism EFSF kommer knappast att använda det vanliga beslutssystemet när systemet blir permanent 2013-14. Snarare blir det en "Berlinklubb" av de största långivarna som bestämmer kraven på länder som Grekland, tror Daniel Gros på tankesmedjan CEPS som jag talade med för en vecka sedan.
Den här framför allt tyska makten över länderna i Sydeuropa kommer att få stora politiska konsekvenser i längden. De trevande försöken att ge EU mer demokratisk legitimitet undergrävs och det kommer att vara frestande för Tyskland att använda sin makt i till exempel frågor om EU:s nästa långtidsbudget.
Även andra frågor ställs på sin spets. Vad händer om Grekland följer analysen i gårdagens Financial Times och tycker det är bättre att ställa in betalningarna till privata aktörer än att göra sig beroende av ytterligare gigantiska lån från stater, som är svårare att omförhandla i framtiden? Har Grekland i praktiken redan förlorat handlingsfriheten att göra ett sådant val?
Eller om Grekland trots allt bestämmer sig för att lämna eurozonen, kanske osannolikt men i alla fall en möjlighet. "Hur hanterar EU om ett land i demokratisk ordning tar ett sådant beslut?" frågade Freddy Van den Spiegel, chefsekonom på storbanken BNP Paribas Fortis, när jag träffade honom på storbankens kontor. Han vill ha ett ordnat system för att lämna eurozonen, men det finns inte ännu.
Till dessa demokratiska dilemmor kommer finansmarknadernas makt. Angela Merkels fullt rimliga förslag att aktieägarna i bankerna ska vara med och betala i situationer som den irländska får nu skulden för turbulensen på obligationsmarknaderna. De bankdirektörer och fondförvaltare som skapade krisen idkar nu utpressning mot demokratiska beslut om ökat ansvar.
Allt detta kräver en bredare idédebatt om finanskapital, demokrati och europeisk integration.
Andra om Irland och eurokrisen: DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, med flera
måndag 22 november 2010
Boultbee-affären belastning för Moderaterna
Många har skrivit klokt om Svenska Dagbladets granskning av Boultbee. Det är uppenbart att ledningen i Stockholms stad gjorde ett antal misstag vid försäljningen av förortscentrumen. Det har även Moderaterna insett. Så här sa borgarrådet Joakim Larsson i september:
"Självklart är det lättare att se i efterhand att det hade behövts fler skriftliga garantier. Men jag utgår från att hyresvärden reder ut den här sörjan nu, och kommunicerar med hyresgästerna".
Så lätt blir det nog inte att reda ut "sörjan". Sten Nordin (M) bär ett stort ansvar för servicen i förorterna efter denna härva.
Boultbee är ännu ett exempel på hur ideologiskt betingade utförsäljningar ökar orättvisorna. Det är ju inte direkt Moderaternas kärnväljare som drabbas av sämre service i Rinkeby och Skärholmen.
Det tycks också finnas en mönster när moderata politiker ansvarar för förhandlingar om utförsäljningar: slarvigt ställda krav som gör affärerna bättre för köparna än för medborgarna. Vem sa något om ansvar för skattepengarna?
Andra om Boultbee: Alliansfritt Sverige, HBT-Sossen, Lena Sommestad, Peter Andersson, Storstad, med flera
"Självklart är det lättare att se i efterhand att det hade behövts fler skriftliga garantier. Men jag utgår från att hyresvärden reder ut den här sörjan nu, och kommunicerar med hyresgästerna".
Så lätt blir det nog inte att reda ut "sörjan". Sten Nordin (M) bär ett stort ansvar för servicen i förorterna efter denna härva.
Boultbee är ännu ett exempel på hur ideologiskt betingade utförsäljningar ökar orättvisorna. Det är ju inte direkt Moderaternas kärnväljare som drabbas av sämre service i Rinkeby och Skärholmen.
Det tycks också finnas en mönster när moderata politiker ansvarar för förhandlingar om utförsäljningar: slarvigt ställda krav som gör affärerna bättre för köparna än för medborgarna. Vem sa något om ansvar för skattepengarna?
Andra om Boultbee: Alliansfritt Sverige, HBT-Sossen, Lena Sommestad, Peter Andersson, Storstad, med flera
fredag 19 november 2010
Driv på för resurseffektiviteten
Sverige borde ta fram konkreta förslag om resurseffektivitet för att EU:s arbete ska ge resultat, skriver jag på min blogg hos Miljöaktuellt, och presenterar en rad sådana exempel.
onsdag 17 november 2010
Spela med öppna kort om Nato
Det är kanske den största säkerhetspolitiska förändringen sedan Sverige gick med i EU. Men i svenska medier är det helt tyst om att vi numera ingår i Natos försvarsplanering för en konflikt i Baltikum. Regeringen ska enligt mina uppgifter inte heller ha informerat den socialdemokratiska partiledningen om kontakterna med Nato i denna fråga.
Kärnvapen och missilförsvar verkar bli rubrikfrågorna för Natos toppmöte senare i veckan. Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle säger i dagens Financial Times att han hoppas på framsteg om nedrustningsfrågor och påminner om att Frankrike tidigare accepterat "nollvisionen" för kärnvapen. Jag antar att tyskarna kommer att marknadsföra eventuell text från toppmötet om en värld utan kärnvapen som en stor framgång, för att dölja att de förlorat striden om medeldistansrobotar i Europa. Robotarna dras inte tillbaka, som tyskarna vill.
Däremot är det tyst om den stora debatten för ett knappt år sedan, de baltiska ländernas krav på "reassurance"; att Nato är redo att ställa upp för dem vid en militär konflikt med Ryssland. Anledningen? De har redan fått vad de vill ha, säger Tomas Valasek på tankesmedjan CER till mig på telefon.
Nato har genomfört stora övningar i Östersjön och utformat planer för hur de baltiska länderna ska försvaras vid något som liknar Rysslands invasion av Georgien. Som jag har skrivit förut är det svårt att försvara till exempel Lettland utan att använda svenskt territorium.
Därför är det logiskt att Natos planerar att flyga över Sverige vid en kris, från amerikanska hangarfartyg i Atlanten till Baltikum och tillbaka. Detta beskrev den erfarne journalisten Edward Lucas i The Economist några dagar före det svenska valet utan att det blev någon uppmärksamhet i Sverige.
Kanske är planerna mer långtgående än så, även om redan detta är tillräckligt för att förändra Sveriges säkerhetspolitiska läge. Finns det verkligen inte planer för att till exempel fylla på bränsle eller ta hand om skadade Nato-flygplan i Sverige vid en sådan konflikt? Hur ser det ut till havs?
Detta vet bara en handfull personer på UD och Försvarsdepartementet, troligen också några på Statsrådsberedningen. Den socialdemokratiska partiledningen ska inte ha fått information.
Carl Bildt sa i våras att försvarsplanering inte lämpar sig för öppna diskussioner. Det är förstås sant när det gäller det konkreta innehållet, men knappast när The Economist redan har skrivit att Sverige är med. Det är en politisk fråga som regeringen försöker komma undan istället för att stå för sin säkerhetspolitik.
Försvarsberedningen måste förstås utgå från denna nya situation och lägga fram förslag om ett stärkt skydd av svensk civilbefolkning och territorium, givet de risker deltagandet i försvarsplaneringen innebär. Kanske får vi mer diskussion så småningom när det blir tydligt att Nato-övningarna mot en rysk invasion av ett baltiskt land också innefattar Gotland och Blekinge. Eller när Nato-avtalet om luftövervakning av Baltikum löper ut år 2014 och Folkpartiets krav att skicka JAS-plan blir aktuellt på riktigt. Då är det så dags.
Men att Fredrik Reinfeldt åker till Nato-toppmötet utan att ha sagt ett ord om att Sverige över huvud taget är med i försvarsplaneringen för Baltikum är en demokratisk skandal.
Andra om Sverige och Nato: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Ekot, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, Carl Bildt, Lars Gyllenhaal , Allan Widman, Wiseman´s Wisdoms,Thomas Böhlmark, med flera
Kärnvapen och missilförsvar verkar bli rubrikfrågorna för Natos toppmöte senare i veckan. Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle säger i dagens Financial Times att han hoppas på framsteg om nedrustningsfrågor och påminner om att Frankrike tidigare accepterat "nollvisionen" för kärnvapen. Jag antar att tyskarna kommer att marknadsföra eventuell text från toppmötet om en värld utan kärnvapen som en stor framgång, för att dölja att de förlorat striden om medeldistansrobotar i Europa. Robotarna dras inte tillbaka, som tyskarna vill.
Däremot är det tyst om den stora debatten för ett knappt år sedan, de baltiska ländernas krav på "reassurance"; att Nato är redo att ställa upp för dem vid en militär konflikt med Ryssland. Anledningen? De har redan fått vad de vill ha, säger Tomas Valasek på tankesmedjan CER till mig på telefon.
Nato har genomfört stora övningar i Östersjön och utformat planer för hur de baltiska länderna ska försvaras vid något som liknar Rysslands invasion av Georgien. Som jag har skrivit förut är det svårt att försvara till exempel Lettland utan att använda svenskt territorium.
Därför är det logiskt att Natos planerar att flyga över Sverige vid en kris, från amerikanska hangarfartyg i Atlanten till Baltikum och tillbaka. Detta beskrev den erfarne journalisten Edward Lucas i The Economist några dagar före det svenska valet utan att det blev någon uppmärksamhet i Sverige.
Kanske är planerna mer långtgående än så, även om redan detta är tillräckligt för att förändra Sveriges säkerhetspolitiska läge. Finns det verkligen inte planer för att till exempel fylla på bränsle eller ta hand om skadade Nato-flygplan i Sverige vid en sådan konflikt? Hur ser det ut till havs?
Detta vet bara en handfull personer på UD och Försvarsdepartementet, troligen också några på Statsrådsberedningen. Den socialdemokratiska partiledningen ska inte ha fått information.
Carl Bildt sa i våras att försvarsplanering inte lämpar sig för öppna diskussioner. Det är förstås sant när det gäller det konkreta innehållet, men knappast när The Economist redan har skrivit att Sverige är med. Det är en politisk fråga som regeringen försöker komma undan istället för att stå för sin säkerhetspolitik.
Försvarsberedningen måste förstås utgå från denna nya situation och lägga fram förslag om ett stärkt skydd av svensk civilbefolkning och territorium, givet de risker deltagandet i försvarsplaneringen innebär. Kanske får vi mer diskussion så småningom när det blir tydligt att Nato-övningarna mot en rysk invasion av ett baltiskt land också innefattar Gotland och Blekinge. Eller när Nato-avtalet om luftövervakning av Baltikum löper ut år 2014 och Folkpartiets krav att skicka JAS-plan blir aktuellt på riktigt. Då är det så dags.
Men att Fredrik Reinfeldt åker till Nato-toppmötet utan att ha sagt ett ord om att Sverige över huvud taget är med i försvarsplaneringen för Baltikum är en demokratisk skandal.
Andra om Sverige och Nato: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Ekot, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, Carl Bildt, Lars Gyllenhaal , Allan Widman, Wiseman´s Wisdoms,Thomas Böhlmark, med flera
tisdag 16 november 2010
Kvinnorna går - männen stannar?
Socialdemokraternas första kvinnliga partiledare fick sitta tre och ett halvt år av partiets 120-åriga historia. Tar männen över igen?
Det ser så ut. Mona Sahlin och Ylva Johansson är hittills de enda i partiets ledning som lämnar. Andra, som partisekreteraren Ibrahim Baylan, verkar inte beredda att låta mellankongressen pröva förtroendet.
De flesta kandidater till ny partiledare är män (även om det finns starka kvinnliga kandidater, som Veronica Palm). Efter kongressen kan manliga politiker ha de fyra topposterna som partiledare, partisekreterare, ekonomisk-talesman, och gruppledare i riksdagen. Det vore orimligt för en modern socialdemokrati.
Detta scenario gör kravet på att fler ställer sina platser till förfogande ännu mer angeläget. Till det kommer Irene Wennemos kloka konstaterande att posterna som partiledare, partisekreterare och ekonomisk-politisk talesperson bör ses i ett sammanhang.
Kanske var det överdrivet med krav på att hela partistyrelsen skulle ställa sina platser till förfogande efter valkatastrofen. En valrörelse leds trots allt av en rätt liten grupp.
Men åtminstone partisekreteraren och de ordinarie VU-ledamöterna borde deklarera att de är beredda att låta kongressen pröva förtroendet. Valberedningen behöver få möjlighet att pröva ledningen som helhet så att kongressen tydligt kan visa sitt förtroende för dem som väljs.
(För övrigt noterar jag att varken Aftonbladet eller Dagens Arena på ledarplats verkar se några svårigheter med att personförnyelsen stannar vid byte av partiledare eller vid risken för att kvinnorna åter hamnar i bakgrunden. Det vore intressant att läsa argumenten för detta.)
Andra om(S): AB, DN, Exp,SvD, SvD2, Helle Klein, Lena Sommestad, Enn Kokk, med flera
Det ser så ut. Mona Sahlin och Ylva Johansson är hittills de enda i partiets ledning som lämnar. Andra, som partisekreteraren Ibrahim Baylan, verkar inte beredda att låta mellankongressen pröva förtroendet.
De flesta kandidater till ny partiledare är män (även om det finns starka kvinnliga kandidater, som Veronica Palm). Efter kongressen kan manliga politiker ha de fyra topposterna som partiledare, partisekreterare, ekonomisk-talesman, och gruppledare i riksdagen. Det vore orimligt för en modern socialdemokrati.
Detta scenario gör kravet på att fler ställer sina platser till förfogande ännu mer angeläget. Till det kommer Irene Wennemos kloka konstaterande att posterna som partiledare, partisekreterare och ekonomisk-politisk talesperson bör ses i ett sammanhang.
Kanske var det överdrivet med krav på att hela partistyrelsen skulle ställa sina platser till förfogande efter valkatastrofen. En valrörelse leds trots allt av en rätt liten grupp.
Men åtminstone partisekreteraren och de ordinarie VU-ledamöterna borde deklarera att de är beredda att låta kongressen pröva förtroendet. Valberedningen behöver få möjlighet att pröva ledningen som helhet så att kongressen tydligt kan visa sitt förtroende för dem som väljs.
(För övrigt noterar jag att varken Aftonbladet eller Dagens Arena på ledarplats verkar se några svårigheter med att personförnyelsen stannar vid byte av partiledare eller vid risken för att kvinnorna åter hamnar i bakgrunden. Det vore intressant att läsa argumenten för detta.)
Andra om(S): AB, DN, Exp,SvD, SvD2, Helle Klein, Lena Sommestad, Enn Kokk, med flera
måndag 15 november 2010
Ställ platserna till förfogande
När Ibrahim Baylan igår redogjorde för processen fram till Socialdemokraternas extrakongress var det mest intressanta vad som inte sades. Partisekreteraren talade bara om val av ny partiordförande, inte om några andra val.
Mona Sahlins uttalande i veckan om att hela partiledningen borde ställa sina platser till förfogande tycks ha väckt starka motreaktioner. Många kände sig hotade. Läckor till medierna om "Sahlins hemliga plan" bör ses i det perspektivet, tror jag.
Nu sägs inte längre något om att förtroendet för hela ledningen ska prövas. Men att byta partiordförande räcker knappast om allt annat fortsätter som vanligt. Det behövs en ordentlig förnyelse och föryngring, som SSU krävt.
Det avgörande blir vad som står i kallelsen till extrakongressen. Kommer punkten val av partisekreterare att finnas med? Vad blir formuleringarna om VU-val?
Andra om (S): AB, AB2, DN, Ekot, Exp, SvD, Åsa Petersen, Sandro Wennberg, Rasmus Lenefors, Katarina Nyberg Finn, Victor Tullgren, Högbergs tankar, Peter Andersson, Mattias Vepsä, Johan Westerholm, med flera
Mona Sahlins uttalande i veckan om att hela partiledningen borde ställa sina platser till förfogande tycks ha väckt starka motreaktioner. Många kände sig hotade. Läckor till medierna om "Sahlins hemliga plan" bör ses i det perspektivet, tror jag.
Nu sägs inte längre något om att förtroendet för hela ledningen ska prövas. Men att byta partiordförande räcker knappast om allt annat fortsätter som vanligt. Det behövs en ordentlig förnyelse och föryngring, som SSU krävt.
Det avgörande blir vad som står i kallelsen till extrakongressen. Kommer punkten val av partisekreterare att finnas med? Vad blir formuleringarna om VU-val?
Andra om (S): AB, AB2, DN, Ekot, Exp, SvD, Åsa Petersen, Sandro Wennberg, Rasmus Lenefors, Katarina Nyberg Finn, Victor Tullgren, Högbergs tankar, Peter Andersson, Mattias Vepsä, Johan Westerholm, med flera
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
