Först om Mona Sahlin: Hon är en fighter, skrev jag i slutet av valrörelsen. När hon nu ändå kastar in handduken gäller det att minnas alla de positiva saker hon gjort under sin tid som partiledare. Mona Sahlin är en politiker som medierna ofta underskattat. Jag har sett henne bland tonåringar i Tensta liksom i stora riksdagsdebatter, alltid med ett engagemang mot orättvisor. Få svenska politiker känns lika äkta.
Sedan om processen. Jag skrev tidigare idag att Lena Hjelm-Wallén borde leda partiets valberedning. Oavsett hur det blir med den saken tror jag det är viktigt att förnyelsen inte bara handlar om byte av partiledare utan om en större föryngring av ledningen. Det var oklart på presskonferensen om hur kallelsen till mellankongressen kommer att se ut. Om det inte står något där om val av partisekreterare, VU etc så kan de frågorna vad jag förstår inte prövas på kongressen.
Vad är det då för kriterier som blir viktiga i valet av ny partiledare?
I de mediespekulationer som varit verkar man ofta ha glömt några grundläggande saker.
Den som leder socialdemokratin inför 2014 års val måste framstå som en person som kan vara statsminister åtminstone en bit in på 2020-talet. Man går inte till val som statsministerkandidat för en mandatperiod utan åtminstone för större delen av två. Dessutom ska (S)-ledaren utmana Fredrik Reinfeldt, född 1965. En partiledare kan inte vara mycket äldre än 50 år när valrörelsen år 2014 drar igång.
Personen måste med stor sannolikhet också sitta i riksdagen liksom i socialdemokratins VU eller partistyrelse. Det behöver vara en person som kan attrahera både medelklass, traditionell arbetarklass och den nya underklassen som ofta har rötter i andra länder. En partiledare måste alltid kunna ha hårda nypor, men bör också ha en förmåga att lyssna. Ingen enkel kombination.
Vad betyder dessa kriterier när det gäller personer?
Många som nämns i medierna kan nog räknas bort därför att de faller på ålder, eller på att inte sitta i riksdag och partiledning. Trots att jag tycker att till exempel Carin Jämtin, Ulrica Messing och Luciano Astudillo är lysande politiker.
Kvar blir personer som:
Thomas Östros
Lena Hallengren
Morgan Johansson
Håkan Juholt
Veronica Palm
Ibrahim Baylan
Tomas Eneroth
Mikael Damberg
Ylva Johansson
Av dessa personer tror jag Thomas Östros, Veronica Palm, Mikael Damberg och Håkan Juholt har störst chans (även om Juholt är nära åldersgränsen).
Vilket val Socialdemokraterna gör hoppas jag också kommer att bero på den politiska linje som partiets majoritet vill ha. Personval blir ofta i praktiken viktigare än motionsbehandling på kongresser.
Andra om Mona Sahlin och Socialdemokraterna: AB, AB2, AB3, DN, DN2, Ekot, Exp, Exp2, GP, SvD, SvD2, Peter Andersson, Röda Berget, HBT-Sossen, Claes Krantz, Monica Green, Helle Klein, med flera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Anders Lago har de kvalitéer du räknar upp. Jag tror att det är bra om personen inte kommer ifrån vu, riksdagen osv.Ett kommunalråd som Lago har en enorm erfarenhet av politik och ansvarstagande. Vidare kan han ta den stora striden; integrationsfrågor, sd osv.
SvaraRaderaJag tror att Lago förstår trad. arbetarklass och den nya underklassen mycket väl. Södertälje är ju en sådan stad. Medelklass? Ja, varför inte? Jag tror att man måste se partiet som en en verklig rörelse. En rörelse som har många ledare inte bara en. Bredda ledarskapet, och visa att partiet har MÅNGA bra förmågor. Lär av MP och se att det är inte fel ibland att vara två - Lago och Palm vore en hit enligt mig. Det enda som talar emot Lago är ålder. Men, tankar om framtiden äger ingen ålder....
Henrik
Jag hoppas att Sahlin får någon ny viktig post inom partiet, valnederlaget var inte hennes fel och hon har mer att tillföra. Men posterna som partiledare, partisekreterare och ekonomisk-politisk talesman behöver gå till ett nytt gäng.
SvaraRaderaMina förslag, kommentera gärna.
Partiledare: Lena Sommestad
Hon är likt Palme en arbetarrörelseintellektuell som får räknas till vänsterfalangen inom partiet. Hon har mig veterligen inte varit involverad i några fraktionsstrider och är samtidigt en tveklös förnyare, hon borde därmed kunna tillfredsställa bredast möjliga lager inom socialdemokratin. Hon var miljöminister under Göran Persson och har därmed politisk erfarenhet men räknas inte till sosseetablissemanget eller dras med några andra laster. Hon är högutbildad (professor i ekonomisk historia), nyanserad och vältalig. Enda nackdelen är att hon passerat 50-sträcket, men fördelarna väger helt klart över.
Partisekreterare: Sven-Erik Österberg
Ett givet val. Han är saklig, respekterad, organiserad och diplomatisk. Han har en gedigen arbetarklassbakgrund som skogsarbetare och har en stark förankring inom fackföreningsrörelsen.
Ekonomisk-politisk talesman: Marika Lindgren-Åsbrink
Visserligen hade hennes farsa exakt samma position en gång i tiden, men Marika är både klokare och mer sympatisk än Erik. Hon är relativt ung och driver dessutom socialdemokratins mest läsvärda blogg (http://storstad.wordpress.com/) och har vad som krävs för att sätta Anders Borg på plats.
Intressant skriver men förutom ålder lär det vara dags för S att välja mellan vänster- eller högerskalan och det gör ju via val av en vänster eller högerkandidat.
SvaraRaderavänligen
Caroline
http://carolineszyber.se/2010/11/mona-avgar-ovantat-eller-vantat/
Damberg, varför kommer hans namn upp egentligen på flera håll? Han är kanske en karriärist och håller sig väl med alla? Men ska man inte stå för något också. Möjligt att han gör det. Men för en politiskt intresserad som mig har han inte gett så mycket avtryck i debatten.
SvaraRadera