Kvinnorna går - männen stannar?

Socialdemokraternas första kvinnliga partiledare fick sitta tre och ett halvt år av partiets 120-åriga historia. Tar männen över igen?

Det ser så ut. Mona Sahlin och Ylva Johansson är hittills de enda i partiets ledning som lämnar. Andra, som partisekreteraren Ibrahim Baylan, verkar inte beredda att låta mellankongressen pröva förtroendet.

De flesta kandidater till ny partiledare är män (även om det finns starka kvinnliga kandidater, som Veronica Palm). Efter kongressen kan manliga politiker ha de fyra topposterna som partiledare, partisekreterare, ekonomisk-talesman, och gruppledare i riksdagen. Det vore orimligt för en modern socialdemokrati.

Detta scenario gör kravet på att fler ställer sina platser till förfogande ännu mer angeläget. Till det kommer Irene Wennemos kloka konstaterande att posterna som partiledare, partisekreterare och ekonomisk-politisk talesperson bör ses i ett sammanhang.

Kanske var det överdrivet med krav på att hela partistyrelsen skulle ställa sina platser till förfogande efter valkatastrofen. En valrörelse leds trots allt av en rätt liten grupp.

Men åtminstone partisekreteraren och de ordinarie VU-ledamöterna borde deklarera att de är beredda att låta kongressen pröva förtroendet. Valberedningen behöver få möjlighet att pröva ledningen som helhet så att kongressen tydligt kan visa sitt förtroende för dem som väljs.

(För övrigt noterar jag att varken Aftonbladet eller Dagens Arena på ledarplats verkar se några svårigheter med att personförnyelsen stannar vid byte av partiledare eller vid risken för att kvinnorna åter hamnar i bakgrunden. Det vore intressant att läsa argumenten för detta.)

Andra om(S): AB, DN, Exp,SvD, SvD2, Helle Klein, Lena Sommestad, Enn Kokk, med flera