Nu måste Sverige prioritera EU-arbetet

Rösträkningen pekar på ett brittiskt ja till att lämna EU. Det innebär i så fall drastiska förändringar även för vårt land. Nu gäller det att snabbt visa hur Sverige vill utveckla samarbetet i det EU som blir kvar.

Snart kommer en rad uttalanden från andra aktörer i EU, liksom från Allmänna rådets möte där Ann Linde deltar. Det finns skäl att läsa det tysk-franska utspelet särskilt noga, liksom vad de två länderna säger tillsammans med övriga grundarstater. Många tror det blir signaler om en fördjupning av EU-samarbetet för att möta den kris som britternas beslut innebär.

Risken är att Sverige marginaliseras i en situation där euroländerna väljer att gå vidare med en mer omfattande samordning. Det kommer inte bara att handla om ekonomisk politik i snäv mening, utan också om arbetsmarknad och sociala frågor. Euroländerna kan skapa ett "kärn-Europa" där Sverige saknar inflytande så länge vi inte har den gemensamma valutan. Det skulle vara dåligt för jobben, miljön och jämställdheten - både här hemma och i EU.

Svaret behöver bli en svensk offensiv i europapolitiken. Det är glädjande att Stefan Löfven utsett kunniga Ann Linde till EU-minister. Mer finns att göra.

Här några korta punkter:

* Ge ett tydligare uppdrag till alla berörda statsråd och myndigheter att driva svenska prioriterade frågor i EU, utifrån en analys av hur möjligheterna och vägarna till framgång förändrats efter Storbritanniens folkomröstning. Stärk samordningen av detta pådrivande arbete i regeringskansliet. Genomarbetade svenska initiativ när det gäller exempelvis arbetsmarknad, sociala frågor och miljö är ett sätt att möta möjlig fördjupning inom eurozonen.

* Bygg allianser både kortsiktigt och långsiktigt. Regeringen har på ett bra sätt skapat kontakter med nyckelländer som Tyskland och Frankrike som nu behöver intensifieras. Det gäller att även hinna med långsiktigt arbete för relationerna med länder som Polen (viktigt bland annat som icke-euro land), andra Visegrad+ länder (som Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien) och grundarländer i vår egen storlek som Nederländerna och Belgien. Särskilda interdepartementala arbetsgrupper i regeringskansliet med experter på dessa länder kan vara en metod. Alliansbygget behöver även innehålla stöd till folkrörelsesamarbete över gränserna.

* Tyskland får en ännu större betydelse i det EU som blir kvar. Samtidigt kan det bli svårt för Berlin att alltför tydligt ta på sig ledartröjan, inte minst på grund av missnöjet mot åtstramningspolitiken i eurokrisens spår. Här kan Sverige spela en viktig roll genom att leda koalitioner där Tyskland deltar, som Stefan Löfven redan gör när det gäller bättre arbetsvillkor.

* När Santer-kommissionen tvingades avgå år 1999 blev svaret från bland annat Sverige en offensiv för bättre arbetssätt i EU. Margot Wallström satte senare igång ett viktigt arbete med demokratisering av europaarbetet. Nu är det dags för ett nytt svenskt initiativ för modernisering, öppenhet och folklig förankring av EU, ju snabbare desto bättre.

* Sverige bör se till att inte uppfattas som alltför mycket av Storbritanniens vän vad gäller landets framtid utanför EU. Samtidigt har vi själva erfarenhet av EES och ett intresse av fortsatt starka relationer med både Storbritannien och EFTA-länderna. Därför bör svenska experter hjälpa till i tankearbetet kring vad EU kan göra för att bevara den inre marknadens fördelar och andra centrala samarbetsområden som klimat och miljö i ett så stort europeiskt område som möjligt. Detta blir en delikat balansgång som kanske bäst kan skötas av tankesmedjor som SIEPS och andra.

Det behöver inte finnas en motsättning mellan aktivt EU-arbete och en framträdande roll i FN. Sverige använde det första ordförandeskapet i EU år 2001 till att bygga ut samarbetet mellan FN och den europeiska unionen, bland annat för konfliktförebyggande och krishantering. Avgörande är att ha en strategi och ett arbetssätt för att driva frågor aktivt och inte enbart reagera på andra aktörers dagordningar.

Att stärka EU-arbetet och snabbt visa svensk vilja att utveckla det nya EU är centralt. I längden kommer det dock att bli svårt att utöva tillräckligt inflytande utanför eurozonen. Svenska politiker - inte minst inom socialdemokratin - behöver därför också hålla dörren öppen för en framtida övergång till den gemensamma valutan.