Vad vill Socialdemokraterna?

Jag ska inte skriva någon lång inledning om August Palms föredrag i Malmö år 1881. Det är länge sedan mina föreläsningar om arbetarrörelsens historia på Bommersvik (bland annat för några i dagens partiledning). 

Däremot tänkte jag nämna att Friedrich Ebert-Stiftung nu publicerat ett kort papper av mig kring dagens socialdemokratiska framtidsdebatt. Jag är tacksam att åtta ledande socialdemokrater ställt upp på intervjuer, och för att även andra delat med sig av sina tankar. 

Så här sammanfattar jag slutsatserna:

Sweden’s Social Democrats are reviewing policies after losing power in the 2022 elections. Economic reform, social security, combatting crime and segregation, and climate policy are four priority areas. Leading Social Democrats want to address growing inequality, improve social welfare, reduce crime and thus undermine right-wing populists. Altogether, eleven working groups have been tasked with performing this analysis and formulating proposals for the path forward with a view towards 2030. The next party congress, scheduled for 2025, will decide on future policy. 

Based on conversations with eight leading personalities in the party, the party’s own election analysis, and public debate, this study describes some of the major policy choices the party. What picture emerges from present thinking? And what seems to be missing? Given the current strong polling and public confidence in Magdalena Andersson, radical change seems unlikely. However, as several people interviewed for this study advocate, renewal both of politics and of the party leadership will be important to show a party prepared to give Sweden a new direction with a view to 2030 and beyond. 

In particular, there is a need to show concrete improvement to the welfare system if the party returns to power after 2026. Simultaneously, the challenge of “breaking segregation” and preventing crime requires large-scale investment in social programmes. However, there are no signs of a fundamental rethink regarding frugal economic policy. Without such a shift, necessary to improve welfare and counter segregation, the party might win the 2026 elections on voters’ mistrust in the right-wing government but find it difficult to convince voters in 2030 and beyond.

Brister i John Hasslers jämförelse mellan EU och svenska klimatmål

Hagainitiativets seminarium i går innehöll många kloka inlägg. Spännande att höra olika syn på John Hasslers förslag och utredarens egna presentation. 

De tekniska problemen i början gjorde inte så mycket, tycker jag. Bra upplägg från organisatörerna generellt. Men jag kunde inte säga så mycket om min syn på Hasslers utredning när tiden krympte.

Därför, kort, fem punkter här om jämförelserna mellan de klimatpolitiska ramverken. 

1. Jag håller inte med John Hassler om att EU:s nya klimatmål är likvärdiga med de svenska när det gäller våra nationella territoriella utsläpp, om man inte sätter ett tak för hur många utsläppsrätter Sverige får köpa utomlands istället för nationella åtgärder. (Att det verkar bli svårt att köpa så många utsläppsrätter är en annan historia, det är målen jag skriver om här). Här är för övrigt tabellen på s.68 i Hasslers utredning missvisande, eftersom den inte nämner möjligheten att köpa utsläppsrätter utomlands i EU-systemet (Magnus Nilsson visade en bättre bild på seminariet).

2. Det svenska transportmålet nu är skarpare än John Hasslers förslag om elektrifiering, som mål betraktat, eftersom det täcker många aspekter av sektorn under ett samlat kvantitativt tak. EU saknar ett sådant sektorsmål.

3. EU:s översynsklausuler ger möjlighet att sänka målen om till exempel omvärlden inte minskar tillräckligt snabbt. Det gällande svenska riksdagsbeslutet är att en översyn utifrån förändringarna i EU ska ske i syfte att säkerställa befintlig ambitionsnivå. Denna skillnad nämns inte i utredningen.

4. Utredningens förslag (s.88) läser jag som att det svenska nettonollmålet för 2045 ska ersättas av EU:s mål för 2050, som är annorlunda formulerat. Det framgick inte på pressträffen. Så här står det i utredningen: "Förslag. Uppdra åt miljömålsberedningen att uppdatera de svenska klimatmålen så att de baseras på den målstruktur som används inom EU:s regelverk."

5. John Hassler vill förändra det klimatpolitiska rådets uppdrag (s. 113). Naturvårdsverket ska sköta den årliga uppföljningen av hur det går med klimatmålen. Här kan man notera att andra EU-länder, som Tyskland, fortfarande tycker det är viktigt att ett mer oberoende organ som deras klimatpolitiska råd sköter denna granskning.