Mona Sahlin och hårdrockbältet

Opinionsmätningarna duggar tätt. Risken är att Sverigedemokraternas intåg i riksdagen börjar betraktas som ett faktum. Så behöver det inte vara.

Ingen blir väl förvånad över hur Dagens Nyheter lyfter fram dagens mätning från Synovate. Rubriken "Nästan ikapp" låter som ett jubelrop från Henrik Brors, trots att alliansen fortfarande är i underläge.

Det är knappast heller en slump att ett parti saknas bland staplarna som fyller ett helt uppslag. Sverigedemokraterna. Det skulle väl störa DN:s vinkel.

Visserligen har Jimmie Åkessons parti gått tillbaka något i de senaste mätningarna, hur mycket man nu kan lita på siffrorna. Sverigedemokraterna har ändå klara förutsättningar att ta sig in i riksdagen i höst.

Jag är oroad över att Socialdemokraterna inte gör mer för att stoppa den utvecklingen. Visst är det bra med interna diskussioner i partiet om strategin mot det främlingsfientliga partiet. Visst förstår jag att man inte vill ge Jimmie Åkesson mer uppmärksamhet genom offentlig debatt. Men känner de väljare som inte är rasister men som ändå funderar på Sverigedemokraterna att (S) lyssnar på dem?

Göran Eriksson skriver i Svenska Dagbladet att de etablerade partierna använder hårda ord mot radikal islam för att motverka Sverigedemokraterna. Det gäller kanske för Fredrik Reinfeldt, som slirade betänkligt om burkaförbud i Studio Ett. Däremot är jag övertygad om att Mona Sahlin drivs av ett genuint engagemang. Sahlin förstår verkligen förutsättningarna i förorterna, och vann klart över Reinfeldt i denna diskussion liksom i debatten i stort.

Hon har säkert samma engagemang för tjejerna och killarna i Hedemora och Hällefors. Det tvivlar jag inte på. Mona Sahlin gillar dessutom att köra bil och lyssna på rock. Hon är betydligt närmare många arbetarungdomar än Reinfeldt och Björklund. Eller Jimmie Åkesson, för den delen.

Men märks det tillräckligt i den mediestyrda bilden av partierna?

Sverigedemokratenas frammarsch i södra Sverige är välbekant. Likaså partiets försök att nå ett genombrott i Storstockholm.

Det har skrivits mindre om hur Sverigedemokraterna tar väljarandelar i gamla industriorter som varit arbetarrörelsens styrkefästen.

Siffrorna från den senaste SCB-mätningen (november 2009) visar hur "övriga partier" går framåt i Dalarna, Gävleborg, Örebro län med flera. Det kan vara både (SD) och Piratpartiet, men när man tar hänsyn till Sverigedemokraternas starka stöd bland unga män i arbetaryrken generellt ser vi ut att vara på väg mot en liknande situation som i andra delar av Europa. Främlingsfientliga partier som vinner mark i gamla industriorter.

Går man till resultatet i EU-valet och tittar på Sverigedemokraternas resultat i enskilda valkretsar syns denna tendens tydligt. En fördubbling eller mer i orter som Hofors, Sandviken, Avesta, Borlänge, Hedemora, Ludvika, Hällefors. Då tog ändå Piratpartiet en hel del av de missnöjda unga väljarnas röster.

Visst är medelklassen i Stockholm viktig för hur valet går. Jag hoppas ändå att Socialdemokraternas partistrateger jobbar lika hårt för att övertyga de unga männen i hårdrockbältet.

Lyft fram unga företrädare som har stort förtroende i bruksorterna på riksnivå. Glöm inte musikfestivaler som Sweden Rock under alla funderingar om Facebook som politiskt verktyg. Och framför allt - lyssna på arbetarungdomarnas farhågor och drömmar om framtiden.

[UPPDATERING Jag gillar verkligen Stefan Wikéns och Erik Laaksos kommentarer till detta. Inte minst Erik Laaksos avslutning: "Tänk ett deltagande på festivalerna med tältboende och politiksnack i lera och på grässlänter. Shit alltså. Jag gör en budget och ett konkret förslag så är det bara att ge mig uppdraget så sätter jag igång direkt och fixar det här. Ibrahim Baylan, det låter väl som en bra idé?"]


Andra om opinionsmätningar: AB, Exp, GP, SvD, Högbergs tankar, In your face, Peter Andersson, med flera