Miljöministern som skrotade Kyotoprotokollet skriver idag om klimatstrategin efter Köpenhamn. Tyvärr ger Andreas Carlgren ingen tydlig bild av vad regeringen vill.
"För att klara klimatutmaningen är jag övertygad om att vi behöver stärka det globala samarbetet", skriver Carlgren. Det har han förstås rätt i. Men sedan blir det rörigt. Först argumenterar miljöministern för FN:s roll, sedan ska vi "vara öppna att pröva alternativa vägar".
Det varit lyckligast om EU inte gått med på Köpenhamnsavtalet, anser Carlgren. Det har han också rätt i. Varför sitter han kvar om Reinfeldt körde över honom i denna avgörande fråga?
"Stärk EU:s arbete för att vara ledande", skriver Carlgren också. Men han har inga förslag om vad EU ska göra utöver redan tagna beslut. Tvärtom kommer miljöministern med den synnerligen osäkra prognosen "Med besluten om energieffektivisering och den ekonomiska krisen kommer vi att överträffa EU:s mål att minska utsläppen med 20 procent och närma oss 30 procent".
Sverige får inte ta paus från det internationella arbetet nu när ordförandeklubban i EU gått över till Spanien. Det var ett misstag av Göran Persson förra gången, att prioritera ned EU-arbetet år 2002.
Klimatet är ett exempel varför det behövs ett pådrivande arbete i EU. Här är fem saker som borde ha funnits med i Andreas Carlgrens artikel.
1. Se till att löftena om utsläppsmål till 2020 snabbt får en juridiskt bindande form. Det gäller till exempel att binda Japan till sitt ambitiösa utspel inför Köpenhamn. De närmaste veckorna blir avgörande.
2. Bygga bättre allianser med progressiva u-länder som Brasilien - istället för att provocera dem genom att gå USA:s ärenden. Sverige måste återfå sitt förtroende bland världens fattiga länder.
3. Driva förslag om åtgärder. Hittills har förhandlingarna handlat nästan enbart om utsläppsmål. Nu är det hög tid att föreslå ett internationellt avtal om energieffektivisering och andra åtgärder, gärna inom klimatkonventionens ram.
4. Förstärka EU:s förmåga till grön diplomati.
5. Låsa fast löftena om klimatfinansiering i en form som u-länderna kan acceptera.
När presenterar de rödgröna sitt alternativ till regeringens passivitet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar