Lyssna inte på vapenlobbyn

Ska Sverige sända JAS-plan till Medelhavet för attacker mot Libyen? Det är inte en enkel fråga. Insatsen har FN-mandat och blev nödvändig för att stoppa Khadaffis övergrepp på civilbefolkningen. Det talar för svenskt deltagande.

Å andra sidan handlar det sannolikt om ett längre åtagande än några dagars flygangrepp. Det finns ingen tydlig exitstrategi för den militära operationen. Man kan inte utesluta att det i någon fas blir aktuellt även med internationella marktrupper. Deltar Sverige nu kan det politiska trycket öka att sända svenska soldater i Nordic Battlegroup senare, med betydande risker. Det bör man vara medveten om.

En ytterligare faktor är utvecklingen i andra delar av världen. EU har strategiska intressen i Libyen medan utvecklingen i till exempel Elfenbenskusten inte står lika högt på den politiska dagordningen. Kanske behövs Nordic Battlegroup där som förstärkning av FN-styrkan om konflikten trappas upp ytterligare. Det behöver också vägas in.

Jag lutar ändå åt att Sverige bör delta i angreppet mot Khadaffis trupper, men frågan är inte lätt. En sak är jag i alla fall säker på: det är inte vapenlobbyns argument som ska avgöra.

Det är lättare att sälja JAS om planet har använts i ett riktigt krig, heter det i kretsar som står försvarsindustrin nära. De riksdagsledamöter som ska ta ställning till Sveriges deltagande i Libyen bör kritiskt granska tidningsrubriker och annat där det mellan raderna finns liknande industripolitiska intressen. Viljan att sälja JAS får inte påverka beslutet.

Andra om Libyen: AB, DN, Exp, SvD, SvD2, SvD3, med flera

Reinfeldts märkliga linje om Libyen

Muammar Khadaffi hotar med blodbad i Benghazi. FN:s säkerhetsråd närmar sig en resolution om inte bara en flygförbudszon, utan kanske också en "no-drive zon" med attacker mot pansarfordon, artilleri med mera.

Förutsättningen är att Ryssland och Kina kan övertygas genom formuleringar om att man sedan ska söka vapenvila och att det inte är tal om någon ockupationsstyrka. Khadaffi hotar att slå tillbaka mot civila mål i Medelhavet.

EU har ingen militär roll, upprepar Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt som sitt mantra. Och visst är det Nato som har resurserna till en insats nu. Ändå är det märkligt att regeringen inte nämner det som numera är en grundsten i svensk säkerhetspolitik, EU:s militära förmåga.

Vissa tolkar detta som ytterligare ett steg mot Nato-medlemskap. Jag ser det som ett i och för sig förståeligt försök att hålla svenska soldater utanför ett krig. Ändå blir effekten märklig.

Förhoppningsvis ingriper omvärlden i Libyen innan det är för sent, men då krävs också en långsiktig strategi. Att helt utesluta EU som del av en större internationell insats borde motiveras bättre än vad Reinfeldt och Bildt gjort hittills.

Dessutom är Malta särskilt utsatt, ett land som är EU-medlem men inte ingår i Nato. Tolkar den svenska regeringen numera EU:s solidaritetsförklaring som att Malta inte ska få någon form av stöd? Vad betyder det i så fall för hur de borgerliga partierna ser på svensk säkerhetspolitik? För min del har jag alltid varit emot ömsesidiga försvarsgarantier inom EU, men de borgerliga partierna har ju röstat för det i riksdagen.

EU borde också ägna mer kraft åt situationen i Bahrain och tydligare fördöma hur protesterna brutalt slås ned med stöd av utländska trupper.

Andra om Libyen: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Ekot, Ekot2, Exp, Exp2, Exp3, SvD SvD2, SvD3, SvD4, med flera

Svensk trupp till Libyen?

Finlands utrikesminister föreslår sanktioner mot regimen i Libyen efter massakrerna. Något liknande förslag har inte Carl Bildt fört fram. Det tog alltför lång tid innan Bildt tydligt fördömde Khadaffis våld.

Analyser av världsläget i all ära, men Bildts svaga agerande efter massiva övergrepp skadar både regeringen och Sverige som helhet. I fallet Libyen tillkommer frågetecken om Lundin Oils engagemang.

Det handlar inte om ett område långt borta utan om våra grannar. Vi är med i den Europeiska Unionen. Vad som sker på andra sidan Medelhavet påverkar oss.

Ett tydligt exempel är säkerhetspolitiken. Sverige leder just nu en av EU:s stridsgrupper. Det går inte att utesluta önskemål om att Nordic Battlegroup sätts in i ett sönderfallande Libyen som en del av en större internationell insats. EU-länderna har starka ekonomiska intressen där samtidigt som opinionen mot dödandet växer ju fler bilder som läcker ut.

Hur ställer sig regeringen Reinfeldt till en fredsframtvingande insats i Libyen, med svensk trupp? Att det ska finnas ett FN-mandat borde vara självklart. Men hur ser regeringen på krav för en demokratisering, på möjliga exitstrategier, på inkomsterna från olja- och gas? Militära insatser utan en helhetsstrategi brukar sällan bli lyckosamma.

Ända sedan EU började utveckla sin militära förmåga har jag frågat efter analyser av möjliga kriser i Nordafrika och hur det påverkar svensk säkerhetspolitik. Kunskapen och beredskapen på UD och i andra delar av regeringskansliet inför sådana kriser har varit begränsad. Jag hoppas det är bättre nu.

[UPPDATERING Första steget i en eventuell internationell militär insats kan bli att övervaka ett flygförbud. Det föreslår David Owen, tidigare brittisk utrikesminister, att FN:s säkerhetsråd omedelbart ska besluta om. Han anser att Nato ska sköta övervakningen.]

[UPPDATERING 2 En EU-tjänsteman säger till European Voice i dag torsdag att det nu pågår beredskapsplanering för en militär insats i Libyen.]

Andra om Libyen: AB, DN, Ekot, Exp, SvD, SvD2, med flera