Svaga namn på EU-jobben

Två personer som får svårt att hävda sig mot stormakterna i EU. Så måste tyvärr Herman van Rompuy och Catherine Ashton beskrivas. EU missar en historisk chans.

Herman van Rompuy har gjort sig känd som en konsensus-inriktad politiker utan starka egna uppfattningar (även om han uttalat sig negativt om Turkiets EU-medlemskap).

Catherine Ashton har inte särskilt mycket erfarenhet av utrikes- och säkerhetspolitik. Det gör det svårt för henne att hävda sig i utrikesministerkretsen, även om det är bra med en kvinna. Storbritannien är ett av de länder som vill ha en svag gemensam utrikestjänst, det gynnar inte heller Ashton. Jobbet borde ha gått till ett litet eller medelstort land.

Carl Bildt tycks få rätt i bedömningen på sin blogg idag:

"I min krets av utrikesministrar finns det utan tvekan en viss farhåga för att en del av statsministrarna mer lutar åt en minimalistisk lösning i ordförandefrågan som skulle komma att reducera våra möjligheter att ha en tydlig röst i världen.
Det skulle – från vår utgångspunkt – innebära en historiskt missad möjlighet."

Det ska bli spännande att någon gång få läsa om hur Carl Bildt försvann i spelet om toppjobben.

Andra om mötet: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Ekot, Expressen, Expressen2, Expressen3, GP, SvD, SvD2, SvD3, Se2009.eu