Stefan Löfven behöver visa ledarskap

Det var inte enkelt att bygga ut barnomsorgen på 1970- och 1980-talet. Olof Palmes engagemang som partiledare och statsminister var avgörande, annars hade reformplanerna fastnat i budgetprocesser och byråkrati. Samma sak gäller många andra socialdemokratiska projekt, som i dag har ett brett stöd.

Jobben står högst på Stefan Löfvens och regeringens prioriteringslista. En hel del görs, men mer behövs. Det kräver ytterligare insatser från statsministern personligen. Att delegera och lita på statsråden inom deras områden är en bra ledarstil, men de stora reformerna måste ledas från Rosenbad.

Tre exempel som gäller jobben:

Regeringen behöver presentera en trovärdig politik för att fler svenskar med utländsk bakgrund ska komma in på arbetsmarknaden. Det etableringspaket som hittills presenterats innehåller många bra förslag, men satsningarna är för små. Dessutom krävs stora investeringar mot segregationen. Det tidigare beslutet att avskaffa integrationspolitiken utan ett ordentligt alternativ är en del av förklaringen till dagens låga opinionssiffror.

Investeringarna måste bli större, som LO, SSU, (S) i Skåne med flera kräver. Det är ingen omöjlighet att få parlamentariskt stöd för bättre järnvägsunderhåll, utbyggt bredband eller fler bostäder. Även om vissa förslag fälls i riksdagen gäller det att visa politisk vilja.

EU-arbetet behöver få högre prioritet. Ett fördjupat samarbete inom eurogruppen kan innebära att Sverige förlorar inflytande. Det är en allvarlig risk för socialdemokratiska prioriteringar som jobben. Omvänt kan ett mer aktivt svenskt EU-arbete bidra till högre sysselsättning, bättre miljö och ökad jämställdhet.

Stefan Löfven har lett socialdemokratin till valseger och till regeringsmakten. Helgens partikongress minns säkert de åtta åren i opposition och all intern turbulens. Löfven är en uppskattad partiledare som har visat sin förmåga att hålla samman ett lag. Det förtroendet ger också utrymme för ett mer kraftfullt ledarskap i de stora frågorna.