Visst är frihandel bra, men det finns också risker med att låta handelsintressen överskugga människors värderingar i demokratiska samhällen. Det är ett av budskapen från den ansedda tidskriften Nature i en kritisk ledare om TTIP.
Näringslivet hävdar ofta att regler om hälsa och miljö bör harmoniseras utifrån vetenskapliga sanningar om vad som är farligt. Att använda god vetenskap för lagstiftning är bra, skriver Nature, men vetenskapen är inte alltid entydig och det finns andra hänsyn att ta:
The practices of individual nations are forged from their own history and culture, resulting in different approaches to how they structure health care, agriculture, food or environmental systems — and in how these are shaped by government and the market, and to what extent. National attitudes to science and technology are formed in a similar way; for example, in the level of risk people are willing to accept, or the ethical limits that such attitudes place on research or medical practices.
That is why regulations differ worldwide. The dominant globalization ideology too often sees cultural differences, and citizens’ rights to determine the sort of society they desire, as trade barriers that must be overcome. This is misguided. Science policy-setting is not, and must not be, chiefly about trade.
Motståndet mot dagens TTIP-texter har sakliga grunder. Det förstärks av bristen på öppenhet och av att förhandlingarna skötts i en alltför snäv krets av handelspolitiker. TTIP är inte enbart ett frihandelsavtal, det kommer att sätta ramar för regering och riksdag i många frågor som har stor betydelse för medborgarna: som skyddet av barns hälsa, arbetet för god miljö, riskerna på arbetsplatserna, konsumenters rättigheter.
Därför är det klokt att lyssna på sakliga röster som Nature. Ett sätt är att ompröva EU-kommissionens förslag om hur samarbetet EU-USA om nya regler ska gå till. Dagens förslag om regelsamverkan har flera av de brister som Nature tar upp.
Framtidens regler om arbetsmiljö, hälsa, konsumentskydd och miljö bör beslutas utifrån värderingar och fakta i demokratiska processer av de statsråd som är ansvariga för frågorna. Det vore märkligt om politiker som Ylva Johansson, Gabriel Wikström och Åsa Romson lämnade över stora delar av den makten till handelstjänstemän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar