Argument mot Sverigedemokraterna

Riksdagspartierna verkar ha bestämt sig. Nu, i sista minuten, ska de försöka stoppa Sverigedemokraterna från att komma in i riksdagen. Moderaterna gör blixtturné till Skåne. Socialdemokraterna tycks också inse att mer måste göras.

Kanske går det fortfarande att hindra Jimmie Åkessons främlingsfientliga parti från att ta plats på Helgeandsholmen, även om det ser illa ut.

Nu är det onsdag morgon. Den socialdemokratiska valmaskinen klarar att organisera upprop mot Sverigedemokraterna till på fredag och lördag, i regionala tidningar och möjligen nationellt. Denna gång inte med kulturkändisar från Stockholms innerstad, utan med förebilder för kepskillarna i andra delar av Sverige. Hockeystjärnor, hårdrockare, lokala fackliga ledare.

På nationell nivå behöver personer som Stefan Löfvén och Ulla Lindqvist synas mycket mer. Berätta om varför Sverigedemokraterna i riksdagen kommer att innebära försämrade villkor för arbetare. Att en röst på Jimmie Åkesson är en röst på Reinfeldts privatiserade välfärd och ökade klyftor.

Det viktigaste argumentet mot Sverigedemokraterna är förstås alla människors lika värde. Trots TV4:s märkliga frågor igår är Sverige fortfarande ett mer tolerant och öppet samhälle än andra delar av Europa.

Till det kommer ett antal andra argument, som jag tror kan övertyga den som tvekar mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Ett av dem är välfärden. Sverigedemokraterna sätter de äldre emot "invandrarna". Möt det genom att prata om alla de kvinnor och män med utländsk bakgrund som ser till att äldreomsorg och sjukvård fungerar i det här landet, till låga löner. Nästan alla väljare har fått stöd av någon som Sverigedemokraterna hatar. Locka fram de minnesbilderna, de är bättre motargument mot Jimmie Åkesson än alla siffror i världen.

Ett annat är Sverigedemokraternas roll som stödparti till alliansen. Mona Sahlin har försökt säga det, men det förtjänar att upprepas tydligare. Sverigedemokraterna blir inte "vågmästare" om de får en avgörande roll mellan blocken. Jimmie Åkesson har tagit ställning för alliansen genom att avvisa de rödgrönas statsministerkandidat. En röst på Sd är en röst på fortsatta sociala nedskärningar.

Ett tredje argument är att Sverigedemokraterna ökar otryggheten. Naturligtvis för svenskar som har utländsk bakgrund, särskilt muslimer. Men också för alla svenskar. Kommer partiet in i riksdagen blir dess största avtryck inte någon ändring av flyktingpolitiken, utan att hårda ord och öppen rasism får ökat utrymme i hela samhällsdebatten. Det kommer att öka motsättningarna i Sverige, inte minska otryggheten.

Det finns förstås många andra argument. Viktigast, tror jag, är att tala om människor, inte om siffror. Och att förstå motiven bakom att väljare funderar på Sverigedemokraterna. Annars går de inte att övertyga om något annat.

Om man ska gå in i en debatt med Jimmie Åkesson om siffror får man dessutom se till att ha sina fakta rätt. Sverigedemokraternas beräkningar är ofta grovt tendentiösa, men man vinner inget genom att svara på samma sätt. Håll ordning på siffrorna, är mitt avslutande råd.

Andra om valrörelsen: AB, AB2, AB3, Dagens Arena, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Jonas Sjöstedt, med flera

När ger alliansen besked?

Trots valmanifestet återstår många frågor om vad de borgerliga partierna tänker göra till 2014, om de lyckas behålla regeringsmakten.

* Hur stora blir skattesänkningarna?

* Vilka akutsjukhus säljs ut?

* Blir det beslut om en euro-folkomröstning?

* Vilken politik gäller fram till 2014 om Israel-Palestina, respektive Iran?

* Vad händer med skatteutjämningen mellan kommunerna (utredning klar april 2011)?

* Vilket utrymme får privata socialförsäkringar (utredning klar under nästa mandatperiod)?

* Vad händer med miljöpolitikens alla områden som inte nämns i valmanifestet?

* Vilka krigsförberedelser ska ske på Gotland och i Blekinge för Sveriges deltagande i Nato-försvaret av Baltikum?

* Vem ska få bli delägare i Vattenfall? Ryska energiföretag?

Sist men inte minst:

* Är de borgerliga partiledarna beredda att regera genom smyguppgörelser med Sverigedemokraterna, på samma sätt som med Ny Demokrati 1991-94?

Förhoppningvis får vi åtminstone några svar i kvällens TV4-utfrågning.

Andra om valrörelsen: AB, AB2, AB3, DN, Exp, Exp2, SvD, SvD2, med flera

Ett försvagat Centerparti

Man kan vara tveksam till mycket i opinionsmätningarna, men nog blir det svårt för Centerpartiet att nå upp till 2006 års valresultat på 7,9%. Trots att Maud Olofsson satt målet mycket högre.

Redan under denna mandatperiod har Centerns statsråd förlorar strid efter strid mot Anders Borg. Vad skulle hända med en fortsatt alliansregering där Centerpartiet är ännu svagare än i dag?

Många frågetecken kvarstår om vilken politik som alliansen vill föra till år 2014. När det gäller euron är centerledningen på väg att svänga. Blir det en folkomröstning om opinionssiffrorna för ett ja ser goda ut?

Vad händer med den regionala skatteutjämningen? Stockholmsmoderaterna kommer inte att sitta still i båten den här gången, särskilt inte om dagens opinionssiffror håller i sig på valdagen.

Centerpartiet har under decennier tillsammans med Socialdemokraterna varit en garant för en säkerhetspolitik som gynnat Sverige. Alliansfrihet. Starkt stöd till FN. Inga äventyrligheter á la Jan Björklund. Vad händer till 2014 när spänningarna i Östersjöområdet ökar och Carl Bildt inte utesluter ett svenskt deltagande i Natos försvarsplanering?

Miljön är redan nedtonad i alliansens valmanifest. Folkpartiet vill bygga nya reaktorer och gillar inte subventioner till förnybar energi. Alliansen säger nej till höjd koldioxidskatt. Vad händer då med biobränslena?

Maud Olofsson borde ge väljarna svar på dessa frågor. Före valet.

Andra om valrörelsen: AB, AB2, Dagens Arena, DN, Ekot, Exp, SvD, SvD, Carin Jämtin, Högbergs tankar, Raymond Svensson, Stefans konspirationer, med flera

Fördöm våldet mot Sverigedemokraterna

Den grova misshandeln mot en aktiv Sverigedemokrat följer på flera liknande händelser under de senaste åren. Det är illa nog att partiets öppna möten med polistillstånd störs. Betydligt värre när aktionerna övergår i misshandel.

Sverigedemokraternas rasistiska politik måste bekämpas med demokratiska medel. Fler borde göra som Lars Ohly och fördöma övergreppen.

Glömda valfrågor: EU

Moderaterna gick till EU-val förra året på att stoppa bankernas spekulation. Nu gör Anders Borg sitt bästa för att EU inte ska införa en skatt på snabba banktransaktioner. Der Spiegel skrev om Sveriges motstånd inför finansministermötet förra veckan, men i svenska medier är det tyst.

Ävenom andra områden skyddar Anders Borg kreditinstituten. Reinfeldt har inga ambitioner att gå lika långt som Barack Obama i USA. Att ge konsumenterna i EU samma skydd mot oseriösa kreditgivare som i USA verkar till exempel inte stå på Anders Borgs dagordning. Regeringen har dessutom aktivt försvagat kommissionens förslag om regler för spekulationsfonder.

Reglerna om finansmarknaderna är ett av många områden som avgörs i EU. Där är regeringarna mäktigast, vad man än säger i kommissionen eller parlamentet. Därför är riksdagsvalet på söndag också ett EU-val.

På område efter område finns stora skillnader mellan blockens EU-politik, vilket tyvärr inte kommit fram i valdebatten hittills.

Några stora institutionella förändringar står inte på EU:s dagordning fram till 2014. Det är viktigare vad som händer på områden som arbetsmarknad, tillväxt, miljö, konsumentskydd, jämställdhet, diskriminering och så vidare.

Alliansen och de rödgröna skiljer sig främst genom synen på marknaden. Hur mycket ska politiska beslut begränsa den fria rörligheten av varor och tjänster?

Moderaterna tycks bli ännu mer dominerande inom alliansen nästa mandatperiod. Om Reinfeldt lyckas bilda regering betyder det ett passivt Sverige i frågor om arbetstagarnas rättigheter, tuffa miljökrav på produkter, konsumentskydd på finansmarknaden. De rödgröna kan driva en aktiv politik i frågor som medborgarna tycker är viktiga. Det borde valdebatten också handla om.

Andra om EU, valrörelsen: Dagens Arena, DN, SvD, SvD2, Brysselbloggen, Europaportalen, Henrik Alexandersson, Stefan Nilsson, Åsa Westlund, med flera

Med Reinfeldt förlorar Sverige sitt miljörykte

Mona Sahlin var verkligen bra i kvällens partiledarduell. Starkt av henne att vara så på offensiven trots mediekampanjen emot sig.

Skillnaderna mellan Sahlin och Reinfeldt som politiker märktes särskilt när debatten kom in på miljonprogrammets förortsområden. Mona Sahlin talade om människor, Reinfeldt om system. Samma sak när det gällde de sjuka som blivit utförsäkrade och ungdomar som saknar jobb. Sahlin visade att hon är förankrad i en verklighet som Reinfeldt talar om på avstånd, med teoretiska dogmer signerade Anders Borg.

I detta inlägg tänkte jag ändå skriva mest om miljön. Jag har tagit upp det tidigare, men det är värt att skriva igen. Det bådar illa med den hårda retorik som alliansen numera använder mot höjd koldioxidskatt och kilometerskatt. Med Reinfeldt är Sverige på väg att förlora sitt goda miljörykte utomlands.

Miljörörelsen är hård i sin kritik mot hur regeringen agerar, såväl på hemmaplan som i internationella förhandlingar. Det har fått märkligt lite uppmärksamhet i svenska medier, till exempel i Svenska Dagbladets alliansvänliga miljöjournalistik.

Men det som beskrivits ännu mindre är hur omfattande kritiken mot Reinfeldt är, även bland erfarna miljöförhandlare.

Sveriges agerande är "fruktansvärt", sa en EU-förhandlare när Reinfeldts regering drivit igenom att mer av EU:s utsläppsminskningar ska kunna göras utomlands, istället för på hemmaplan. I andra länder beskrivs EU som dåligt samordnat vid klimatmötet i Köpenhamn, då Reinfeldt var ordförande. Den uppfattningen hade flera på ett seminarium hos respekterade brittiska tankesmedjan IPPR i juni (där jag inledningstalade). Andreas Carlgrens agerande inför Köpenhamn får också hård kritik.

Även på andra områden i miljöpolitiken uppfattas Sverige som mindre drivande, ja till och med som bromsande internationellt. Inte alltid, men alltför ofta. Andreas Carlgren får också beröm, men han tycks föra en ojämn strid med Anders Borgs finansdepartement. Det lär inte bli lättare om alliansen sitter kvar med Moderaterna som ännu mer dominerande största parti.

Alliansens valmanifest innehåller få initiativ i det internationella miljöarbetet. Fyra år till med Reinfeldt eller fyra år med en rödgrön regering har stor betydelse för hur Sverige kommer att uppfattas utomlands.

Om detta borde Svenska Dagbladet och andra medier berätta, före valet.

För övrigt förtjänar SVT och programledaren Karin Hübinette beröm för valrörelsens hittills bästa partiledardebatt.

Andra om valrörelsen: AB, AB2, DN, Effekt, Ekot, Exp, Fokus, GP, SvD, SvD2, Alliansfritt Sverige, Emil Broberg, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Lena Sommestad, med flera

Höj rösten om rofferiet av skattepengar

Det är bra att Thomas Östros och Ilija Batjlan kritiserar utförsäljningen av gemensam egendom och kräver lagstiftning. Socialdemokraterna kunde höja rösten ännu mer denna sista vecka av valrörelsen.

Man kan ha olika uppfattningar om privata företags roll i välfärden, men få väljare tycker nog att bolagen ska göra vinst på fusk eller få skattepengar till skänks.

Därför är det utmärkt att Socialdemokraterna i Stockholm gått igenom utförsäljningarna av hyrerätter, förskolor, hemtjänstverksamhet med mera.

Alliansen har släppt fram och ofta uppmuntrat detta slöseri med skattepengar. Mona Sahlin borde använda slutdebatterna till att pressa Reinfeldt om rofferiet.

Andra om valrörelsen: AB, DN, Exp, SvD, Alliansfritt Sverige, Katarina Nyberg Finn, Peter Andersson, Peter Högberg, Roger Jönsson, med flera

Anna Lindh om det lika människovärdet

Anna Lindh på SSU-kongressen, augusti 2003:

Man kan föra många teoretiska, komplicerade diskussioner om vad ideologi egentligen handlar om. För mig, både som SSU:are och i dag, är grundfrågan det lika människovärdet. Det är inte bara något som man skriver i högtidliga deklarationer och storstilat säger i tal. Att ta det lika människovärdet på allvar är att tänka på det hela tiden.

När vi säger att man måste bygga ut utbildning, göra allt för att ge unga människor bra livschanser, handlar det om det lika människovärdet.

När vi diskuterar arbetslivet, inflytande, att det man gör är meningsfullt och att man kan påverka, handlar det om lika människovärde.

Jag var SSU-ordförande under en tid då ungdomsarbetslösheten ökade, precis som den tyvärr gör i dag igen. Och det som skrämde mig mest med den ökande ungdomsarbetslösheten var när jag inte bara såg siffrorna på pappret, utan när jag kunde komma ut och träffa människor och känna hur arbetslösheten liksom påverkade hela samhällsklimatet. När man mötte gymnasieelever som skulle gå ut om något år, och frågade "Vad vill du göra", och de sa, "äh, det är liksom ingen idé". [...]

Det är också det lika människovärdet som ligger till grund för en offentlig sektor som kan garantera tryggheten i välfärden för barn, sjuka och gamla. [...]

Det är det lika människovärdet som gör att vi driver och har drivit miljöfrågan så hårt. För det handlar om att se till att vi inte tar utrymmet som hör till framtida generationer.

Det är det lika människovärdet som gör att den internationella solidariteten har varit så avgörande för socialdemokratin, och inte minst SSU. För om man tror på lika människovärde så stannar det inte vid Sveriges gränser.

Tänker Reinfeldt smussla med Sverigedemokraterna?

Lars Tobissons uttalanden i Svenska Dagbladet borde få mer uppmärksamhet. Moderaternas dåvarande gruppledare i riksdagen berättar oblygt om samarbetet med Ny Demokrati:

"Vi förde samtal, Ian och jag, inför kommande avgöranden, säger Tobisson."

Svenska Dagbladets artikel (som jag inte hittar på nätet) fortsätter:

"På samma sätt kommer en borgerlig minoritetsregering att tvingas ha kontakter med Sverigedemokraterna om partiet blir vågmästare i riksdagen, menar Lars Tobisson."

Fredrik Reinfeldt borde i dagens radiosända partiledardebatt ge besked om han delar Tobissons uppfattning.

[UPPDATERING: Lars Ohlys besked om en eventuellt borgerlig minoritetsregering var fullt rimligt. Naturligtvis kan inte en opposition ge en regering carte blanche genom att lova att aldrig rösta för en misstroendeförklaring.]

Andra om valrörelsen: AB, AB2, DN, DN2, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Alliansfritt Sverige, Högbergs tankar, Ulf Bjereld, med flera.

Reinfeldt säger en sak och gör något annat

"Höj miljöskatterna, sänk skatten på arbete". Alla borgerliga partier instämmer i det påståendet, läser jag i tidskriften Sveriges Natur.

Ändå driver de borgerliga partierna valrörelse på att vara emot kilometerskatt och en höjd koldioxidskatt. Miljöskatten på handelsgödsel har regeringen avskaffat, trots att det kommer att öka spridningen av miljögifter och göra det svårare att rädda Östersjön.

Moderaterna är skickliga på att utnyttja dagens medielandskap med underbemannade redaktioner som inte granskar politiken ordentligt. Ena dagen ett utspel för att blidka miljövännerna, andra dagen röstvärvning på landsbygden med motsatt budskap.

Samma sak med andra skatter. Under Almedalsveckan fick Moderaterna stora rubriker på att inte vilja sänka skatterna. Sedan sa Anders Borg på partiets ekonomisk-politiska seminarium att inkomstskatterna borde ligga ytterligare 100-150 miljarder kronor lägre.

Idag är det Fredrik Reinfeldt som förklarar sig nöjd med dagens skattekvot, trots att alliansen ju öppnat för stora skattesänkningar efter 2011 om det statsfinansiella läget så tillåter (läs avsnittet om femte steget i jobbskatteavdraget till exempel).

Jag har skrivit många gånger nu om bristfällig granskning i medierna, men ibland undrar jag om inte moderaternas egna partiaktivister blir snurriga av att byta budskap dag för dag efter vad partiledningen tycker passar bäst just för stunden. Kanske är det behovet av åksjukepiller som gjort det så angeläget att privatisera apoteken?

Andra om valrörelsen: AB, DN, DN2, DN3, Exp, SvD, SvD2, Högbergs tankar, Jonas Sjöstedt, Mitt i steget, Peter Andersson, Röda Berget, Stefan Wikén, Storstad, med flera

Maud Olofssons låga klimatambitioner

Maud Olofsson tycker inte det behövs någon höjning av koldioxidskatten förrän möjligen vid kontrollstationen 2015. Klimatmålet går att klara ändå, sa hon i SVTs utfrågning.

Det visar hur lågt regeringen satt sina miljömål. Regeringen redovisar det själv i Sveriges femte nationalrapport om klimatförändringar (se s. 71). Av utsläppsminskningarna till 2020 beror 6,7 miljoner ton på tidigare beslut (före 2007). Sedan vill alliansen göra minskningar med genom investeringar utomlands med 6,7 miljoner ton. Nya nationella åtgärder under hela tiden fram till 2020 ska enbart ge 0,9 miljoner ton - och nu verkar inte ens det bli aktuellt på grund av finanskrisen.

Det är svagt av svenska medier som DN att gå på pratet om ett borgerligt klimatmål på minus 40 procent. Så räknar vi inte andra utsläppsmål.

Centerpartiet har fått ge upp det mesta av sin miljöprofil i en regering där Anders Borg hållit i styråran. Nu är beskedet från Maud Olofsson att det inte kommer att hända särskilt mycket före 2015, om alliansen får sitta kvar. Det är illa både för miljön och för svensk konkurrenskraft. Snart kör Japan, Kina och USA om.

För övrigt var det ett lågvattenmärke av Maud Olofsson att likställa Lars Ohly med Jimmie Åkesson.

Andra om Centerpartiet, valrörelsen: AB, AB2, DN, Exp, SvD, Alltid rött alltid rätt, Jonas Sjöstedt, Jöran Fagerlund, Magnus Andersson, Åsa Westlund, med flera

Glömda valfrågor: regional utveckling

Dagens Nyheter fortsätter idag sin granskning av järnvägspolitiken. Regeringen vill höja banavgifterna kraftigt, framgår det, från 8,8 till 15,6 miljarder kronor. Det sker samtidigt som alliansens totalavreglering kan tvinga SJ att dra ned på sträckor som är viktiga för mindre befolkade delar av Sverige.

Utredningen bakom de höjda banavgifterna utgick ifrån att även vägtrafiken skulle få högre kostnader genom höjda bränsleskatter och en kilometerskatt, berättar DN. Det har regeringen avfärdat, men banavgifterna höjs i alla fall.

Vad betyder järnvägens kris för miljön och den regionala utvecklingen? Det vore intressant att höra Maud Olofsson förklara det i kvällens SVT-utfrågning.

Som vanligt tenderar valrapporteringen i medierna att handla mer om livet i storstan än om villkoren i andra delar av Sverige. Ändå finns det stora problem på landsbygden och i mindre orter, där avregleringar leder till försämrad service. Järnvägen, posten och bilprovningen är tre aktuella exempel. Tvånget att införa vårdvalssystem med etableringsfrihet är ett annat, där de stora effekterna kommer att märkas först under nästa mandatperiod.

Socialdemokraten Peter Hultqvist presenterade nyligen en omfattande genomgång av hur de regionala klyftorna ökat under alliansens fyra år vid makten. Kritiken mot den förda politiken kommer också från centerpartister ute i kommunerna.

Centerpartisterna har skäl för sin oro. Med dagens opinionssiffror blir Moderaterna ännu mer dominerande inom alliansen. Vad händer då med till exempel den regionala skatteutjämningen, om regeringen Reinfeldt sitter kvar?

Andra om valrörelsen: Exp, SVT, Högbergs tankar, Peter Andersson, Peter Hultqvist, Storstad, Tord Oscarsson, med flera

Värre tågkaos om alliansen får fortsätta

Idag rekommenderar jag Knut Kainz Rogneruds granskning av järnvägspolitiken i DN. Ingressen lyder så här:

Den 1 oktober vill regeringen ta ytterligare ett steg i avregleringen av den svenska järnvägen. Konkurser, trasiga, inställda och försenade tåg och utebliven service har följt i avregleringens spår.

Trots problemen fortsätter regeringen sin ideologiskt betingade linje att öppna alla spår för konkurrens. Trafikforskaren Bo-Lennart Nelldal, respekterad i hela Europa, kritiserar bristande underhåll i avregleringens spår och varnar för kapacitetsproblem med regeringens politik, liksom för att SJ måste lägga ned trafik.

Inga av dessa bekymmer besvarar Åsa Torstensson i sak. Det ansvariga statsrådets icke-svar säger mer än Maud Olofssons retorik om regional utveckling.

Se upp, tågresenärer.

Andra om tågtrafik, valet: DN, DN2, HBT-Sossen, Johanna Graf, Katarina Nyberg Finn, Martin Moberg, Mitt i steget, Peo Wågström, Stefan Wikén, med flera

Glömda valfrågor: miljön

Miljön är en av väljarnas viktigaste frågor, enligt Synovate. Högre på listan än i tidigare val. Ändå syns inte politikområdet särskilt mycket i mediernas valbevakning.

Jag tror inte det beror på att partierna pratar för lite miljö. Tvärtom har vi ju ett parti som verkligen profilerar sig i ämnet. Skillnaderna mellan blocken är tydliga, trots vad Lena Mellin skriver. De rödgröna har utförliga program om vad de vill göra, alliansen har regerat i fyra år och visat var de borgerliga partierna står i praktiken.

Snarare är det medieredaktionerna som gjort ett val att inte lyfta fram de gröna frågorna. Det är märkligt att till exempel Aftonbladet gör den prioriteringen efter den utmärkta satsningen på klimatjournalistik inför Köpenhamn (med Joachim Kerpner som motor).

Nu kanske det kommer fler artiklar under de återstående två veckorna. Svenska Dagbladet utlovar till exempel genomgångar av de centrala valfrågorna. Förhoppningsvis handlar det då inte bara om retorik utan också om vad som hänt i praktiken.

När Naturskyddsföreningen kritiserade alliansens miljöarbete blev det en notis i Svenska Dagbladet. Tidigare har SvD:s miljöreporter Susanna Baltscheffsky felaktigt hävdat att det var en borgerlig regering som införde den svenska koldioxidskatten, utan någon rättelse vad jag kunnat se. Miljöminister Andreas Carlgren har anmärkningsvärt lätt att få positiva rubriker i SvD, oavsett om hans förslag sedan genomförs eller ej. Jag hoppas på en mer objektiv granskning av miljöpolitiken denna gång.

Andra om miljön, valrörelsen: DN, SvD, SvD2, SvD3, Peter Andersson, med flera

Scoopet som DN gömde

Annika Ström Melin skriver i Dagens Nyheter om hur EU ska reagera om ett medlemsland systematiskt kränker minoriteters rättigheter. Det är en viktig fråga, men att DN:s ledarredaktion två dagar i sträck kan skriva om romerna utan att nämna statsministerns position förvånar.

Birgitta Ohlssons fråga, "vad ska vi göra", har ju ett enkelt första svar.

Protestera.

Det gjorde Birgitta Ohlsson till en början. I torsdags kväll fick hon bakläxa av statsministern som i SVT tydligt sade att EU-ministern inte hade stöd i regeringen för sitt uttalande.

Bakgrunden till frågan var ett scoop av DN:s Ingrid Hedström som avslöjat franska påtryckningar på den svenska regeringen efter Birgitta Ohlssons uttalande om ekonomiska sanktioner.

Reinfeldt klargjorde också i SVT att han inte tänkte ta upp massutvisningen av romer med Nicholas Sarkozy.

Varje medieredaktion som jag känner till skulle ha gjort vågen över att ett eget avslöjande togs upp i direktsänd tv med statsministern.

Inte DN. Tidningen publicerade på fredagen en huvudledare om romerna utan att nämna Reinfeldts position.

Samma sak idag. Flera stora artiklar om romerna. Inte ett ord om att Reinfeldt sågat sin EU-minister eller att han inte tänker ta upp frågan med Paris.

Det är pinsamt för duktiga journalister som Ingrid Hedström och Annika Ström Melin.

Andra om romerna: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, med flera

Björklunds misslyckande

Dagens granskning av skolan i Svenska Dagbladet bekräftar förortsskolornas tuffa villkor. Liksom att elever som kommer till Sverige sent har svårt att hinna få godkända betyg. Ungefär det jag beskrev i ett tidigare inlägg utifrån mina erfarenheter av läxläsning i Tensta.

Jan Björklunds reaktion på statistiken är att skylla på tidigare "glädjebetyg". Det övertygar inte. Björklund tog bort det statliga extrastödet till förortsskolorna och har inte haft tillräckligt intresse för nyanlända elever. Borgerliga majoriteter i kommunerna har gynnat skolorna i rika områden. Så ser verkligheten ut bakom skolministerns retorik.

Andra om skolan, valrörelsen: SvD, Alltid rött alltid rätt, Peter Andersson, med flera.

Lena K Samuelsson och lobbyismen, del 2

Dena valrörelse har inte bara sett en inflation i opinionsmätningar utan också mängder av så kallade valkompasser. Tydligen finns det också väljare som använder nätenkäterna för att bestämma sig.

Därför hoppas jag på en ordentlig granskning av hur valkompasserna satts ihop och hur objektiva de är. Det borde vara en naturlig del av medieforskarnas och statsvetarnas utvärdering.

Till exempel är det märkligt att så få frågor handlar om resurserna till skola, vård och omsorg. Det brukar alltid vara en av väljarnas viktigaste ämnen.

Ta den valkompass som Svenska Dagbladet marknadsför intensivt, men som fått en hel del kritik. Där finns inte en enda fråga om fler anställda i välfärden, om valet mellan sänkta skatter och bättre omsorg.

Däremot tar Svenska Dagbladet upp privata sjukvårdsförsäkringar.

Vad beror detta urval på? Diskussionen och utvärderingen skulle bli lättare om tidningens ansvariga utgivare, Lena K Samuelsson, följde de grundläggande principer om öppenhet som medier tillämpar i många andra länder. Visserligen kommer valkompassen från TT Spektra, men det är Samuelsson som ansvarar för publiceringen.

Valkompassen har enligt Svenska Dagbladet satts ihop av tre statsvetare. Tidningen berättar inte att en av dessa, Stig-Björn Ljunggren, arbetar åt pr-bolaget Grayling.

Pr-bolag är ovilliga att berätta om sina kunder. Däremot råkade jag i somras gå förbi ett av de seminarier i Almedalen där Grayling medverkade. Ämnet: fler privata försäkringar i välfärden.

Stig-Björn Ljunggren är en sympatisk person och en av Sveriges bästa politiska analytiker. Jag tror inte att han stoppar in frågor i en valkompass på beställning.

Men det ändrar inte behovet av öppenhet. Jag har svårt att tänka mig att The Guardian eller New York Times skulle låta en pr-konsult göra valkompasser inför ett val, och sedan mörka det för sina läsare. Svenska medier är otroligt naiva i sin syn på pr-firmorna, som jag skrivit tidigare. Samma sak gäller SVT och Sveriges Radio, som också låtit Stig-Björn Ljunggren göra en valkompass, utan att mediebolagen berättar om hans arbete för Grayling.

Reinfeldt sågade Birgitta Ohlsson

Bra SVT-utfrågning av Fredrik Reinfeldt, även om jag saknade säkerhetspolitiken.

Påpassligt att Reinfeldt tvingades ta ställning till Birgitta Ohlssons krav på ekonomiska sanktioner mot Frankrike. Ingrid Hedströms avslöjande idag om franska påtryckningar på regeringen förtjänar mer uppmärksamhet.

Statsministern var närmast brutal i sin sågning av Birgitta Ohlssons uttalande. Någon sådan position har inte regeringen intagit, sa Reinfeldt.

Tydligen har dagens folkpartistiska EU-minister lika svårt att hävda sig mot statsministern som sin företrädare. Det är märkligt att inte fler uppmärksammat splittringen i EU-politiken under hela mandatperioden. Bland annat skrev EU-tjänstemännen i statsrådsberedningen till Reinfeldts närmaste man H G Wessberg och krävde ett slut på de oklara beslutslinjerna.

Reinfeldts uttalande ikväll var illa för Birgitta Ohlsson, som varit påtagligt nedtonad när det gäller romerna sedan Frankrike framförde sin protest.

Ännu värre var statsministerns ovilja att ta upp utvisningarna med Sarkozy. Reinfeldt saknar tydligen ryggrad när det gäller mänskliga rättigheter.

Andra om valrörelsen, Reinfeldt: AB, AB2, DN, DN2, Exp, Exp2, Exp3, GP, SvD, SvD2, SvD3, med flera

Mer journalistik, tack

"Dagens Nyheter gynnar de borgerliga på nyhetsplats", skrev medieprofessor Kent Asp i juni 2006. När samme forskare analyserade valrörelsen den 17 september 2006 blev rubriken: "Alliansen har gynnats av mediernas valrapportering".

Det är ingen vågad gissning att vi får läsa liknande analyser efter denna valrörelse. Thomas Mattsson på Expressen verkar redan förbereda sig på kritiken med ett märkligt blogginlägg om varför det är rätt att jaga Mona Sahlin. Som om inte den kvinnliga oppositionsledaren behandlats annorlunda än den manlige statsministern långt innan opinionssifforna dök.

Idag är det Dagens Nyheter som presenterar ännu en opinionsmätning på förstasidan, med decimaler och allt. Inte om väljarsympatierna, utan om hur väljarna gissar om valutgången. Vad tillför det i sak? En rad andra medier gör samma mätning till huvudnyhet.

Istället kunde man möjligen tänka sig självständig journalistik om de frågor där vi fortfarande inte vet vad blocken tycker, och om de frågor som väljarna faktiskt tycker är viktigast. Med en ren nyhetsvärdering hade DN kunnat lyfta fram Ingrid Hedströms scoop idag om Frankrikes påtryckningar på den svenska regeringen om romerna, och vad det betyder för EU-politiken att Reinfeldt inte försvarat Birgitta Ohlsson tydligare.

Kent Asp visade år 2006 hur medierna rapporterade mer om skatter än vad väljarna prioriterade, men mindre om sjukvård och äldreomsorg. Då skrevs det i alla fall om jobben, en fråga som nästan är försvunnen nu trots 8,5% arbetslöshet. I år är det dessutom påtagligt tyst om miljön, trots att den står högre på väljarnas lista än tidigare.

Mediernas makt över dagordningen är påtaglig. Får vi inte se en ändring i vilka frågor som medierna speglar så kanske det är dags för folkrörelserna att tydligare lägga ansvaret för bristerna i äldreomsorgen och i förortsskolorna inte bara på politiker, utan också på chefredaktörer som Gunilla Herlitz, Thomas Mattsson, Jan Helin och Morgan Olofsson. Varför ska de makthavarna slippa granskning?

Andra om medierna, valrörelsen: AB, Exp, GP, SvD, Alliansfritt Sverige, Den allierade journalisten, Emil Broberg, Högbergs tankar, Kent Persson, Kulturbloggen, med flera

Glömda valfrågor: Säkerhetspolitiken

Afghanistan är ett hett ämne i valdebatten men det är tystare om Östersjöområdet. Vilken roll ska Sverige ha vid en militär konflikt i Baltikum?

The Economist och andra internationella tidskrifter skriver om hur Nato satt igång konkret försvarsplanering för Estland, Lettland och Litauen, grundat på alliansens artikel 5 med ömsesidiga försvarsgarantier. Det är en utveckling som kan få stora effekter för Sverige under tiden till år 2014.

Militära experter menar att det är mycket svårt att försvara till exempel Lettland mot ett ryskt angrepp utan att använda svenskt territorium, som Gotland. Så här skriver till exempel Madelene Lindström och Fredrik Lindvall vid FOI i en läsvärd studie av Natos utveckling:

Nato kommer med sina ökade ambitioner inom artikel V att ändra sin verksamhet i Östersjöområdet och i kris eller krig vara beroende av svenskt territorium. Alliansens tillgång till svenskt sjö-, luft- och landterritorium kommer i de flesta tänkbara situationer vara avgörande för NATO:s handlingsmöjligheter, särskilt om en väl avvägd och inte för snabbt eskalerande utveckling önskas.

Ryssland övar invasion av baltiska länder. USA tränar landstigning av trupp i Baltikum. Sverige deltar redan i övningar med Natos snabbinsatsstyrka i södra Östersjön. Men Carl Bildt vägrar ge besked om Sveriges medverkan i Natos försvarsplanering.

Hur långt är regeringen Reinfeldt berett att gå om alliansen sitter kvar vid makten? Färdiga planer för hur gotländska hamnar och flygplatser ska användas? Svensk flygpatrullering av Lettland? Vad blir riskerna för svensk civilbefolkning?

Det borde väljarna få veta före valet.

Andra om säkerhetspolitik, valrörelsen: AB, DN, Exp, Exp2, GP, SvD, SvD2, In your face, Johanna Graf, Lars Gyllenhaal, Peter Andersson, Röda berget, med flera