fredag 30 april 2010

Centerpartiets kris fortsätter

De rödgröna partierna har vind i seglen inför Första Maj, enligt Synovate. Däremot fortsätter centerns kris. Partiets kärna måste snabbt hitta en ny strategi.

Flera mätningar placerar centerpartiet strax över 4% av väljarsympatierna. Den senaste tidens hårda attacker mot miljöpartiet tycks inte ha hjälpt Maud Olofsson. Partiets förlorade identitet är grundproblemet.

Vad står centerpartiet för idag? Den frågan ställer sig uppenbarligen många av partiets gamla kärnväljare. Stureplanscentern har vunnit och marknadsliberalerna verkar dominera nästa ledargeneration, med personer som Annie Johansson och Magnus Andersson. Vart tog engagemanget för regional och social sammanhållning vägen?

Och miljön? Regeringens propositioner om kärnkraften visar att Maud Olofsson var förloraren i förra årets energiuppgörelse. Nu genomför de rödgröna den stora satsning på järnväg och kollektivtrafik som Åsa Torstensson borde ha drivit igenom.

Centerns nedgång har länge oroat debattörer inom partiet. Några är tillräckligt modiga för att blogga om vägar framåt. Andra går längre. Centern i Ånge, Västernorrland, har tröttnat på sveket mot glesbygden:

"Vi kan inte längre ställa upp på den politik Centern bedriver på riksplanet. Det parti som en gång var det givna landsbygdspartiet har i dag vänt landsbygden ryggen. Vi vill återgå till gammal hederlig centerpolitik där folk känner igen sig", säger Ångecenterns talesman Tage Påhlsson till Östersunds-Posten.

Maud Olofssons tid som partiledare är snart slut. De som vill att centern ska överleva långsiktigt bör ta chansen att diskutera framtiden nu.

Andra om opinionsläget: AB, Exp, SvD, Alltid rött alltid rätt,Högbergs tankar, Kent Persson, Kulturbloggen, Peter Andersson, Rasmus Lenefors,Robert Noord,Roger Jönsson, Röda Berget, Stefans konspirationer, med flera

torsdag 29 april 2010

Granska spekulanterna

Krisen i södra Europa fördjupas. Tiden rinner ut för Grekland samtidigt som Portugal och Spanien tvingas låna till allt högre ränta. Men hur mycket beror på verkliga problem med statsfinanserna och hur mycket handlar om spekulativa attacker?

I Greklands fall finns det naturligtvis stora underliggande problem, som förstärks av det som sker på finansmarknaderna. Där handlar det nu i grunden om en värdering av Angela Merkels politiska vilja och förmåga att få igenom det tyska bidraget till ett stödpaket.

Men när räntorna rusar upp på spanska och portugisiska statsobligationer verkar det saknas motsvarande grund. Särskilt som det inte sker något liknande i andra europeiska länder med ungefär lika höga budgetunderskott och statsskulder. Portugals premiärminister José Socrates har rätt som talar om ogrundade spekulativa attacker.

Många har kritiserat handeln med så kallade credit default swaps som destabiliserande för ländernas statsfinanser. Även kreditvärderingsföretagens agerande ifrågasätts.

Däremot är det mindre diskussion om ett av de grundläggande problemen - bristen på öppenhet på finansmarknaderna. När spekulationen får så omfattande konsekvenser som vi nu ser i till exempel Grekland måste det vara rimligt att åtminstone i efterhand kunna granska vilka som var de stora aktörerna. Ett sådant regelverk vore något för OECD att utveckla, istället för att tala om "ebola" och om att "hugga av ben" för att klara sig.

Det politiska svaret på spekulationen blir intressant att följa. EU-kommissionen skärper tonen i sitt senaste arbetsprogram och vill bland annat sätta upp striktare regler för credit default swaps.

Leder dagens svallvågor till att EU gör gemensam sak med Barack Obama, som vill reglera spekulationen hårdare?

Och vad händer i Sverige? Finns det något annat europeiskt land där de politiska partierna är lika tysta om spekulationen på finansmarknaderna? Trots att vi borde veta vad det handlar om, efter statsråds berättelser om besök hos fjuniga valutahandlare i början av 1990-talet som knappt kunde stava till Sverige.

Mats Odells största avtryck under EU-ordförandeskapet var att vattna ur förslaget om regler för spekulationsfonder. De rödgröna borde göra ordning och reda på finansmarknaderna till en valfråga.

Andra om krisen i Sydeuropa: DN,DN2, DN3,DN4,DN5,DN6, Ekot, E24, SvD,SvD2,SvD3, SvD4,SvD5,SvD6, SvD7, med flera

onsdag 28 april 2010

Oseriös Anders Borg

Miljöpartiet fick kompromissa om miljöskatterna. De blygsamma ökningar av skatten på bensin som de rödgröna nu föreslår är ingen radikal förändring för svensk ekonomi, oavsett vad Anders Borg påstår. Däremot är förslaget en viktig signal om en mer ambitiös klimatpolitik.

Det har varit mycket prat och lite verkstad i alliansens klimatpolitik. Nu när valet närmar sig tycks Reinfeldt och Borg ha övergivit miljö även i retoriken. Dessutom sätter finansministern sin trovärdighet på spel.

Aftonbladet har visat att Anders Borg hade fel i sina kommentarer till förslaget om kilometerskatt. Nu påstår finansministern att en höjning av bensinskatten med sammanlagt 49 öre under fyra år äventyrar jobben. Är det med den kvaliteten finansdepartementet gör sina analyser?

När vi tog fram den svenska koldioxidskatten med mera i miljöavgiftsutredningen 1990 blev slutresultatet gröna skattehöjningar på sammanlagt 4 miljarder kronor, vill jag minnas. I den tidens penningvärde. Inte slog det ut jobben, tvärtom hyllar alla inklusive regeringen idag införandet av koldioxidskatten.

De rödgrönas skatteförslag verkar bra, utifrån vad som hittills presenterats. Sedan kan jag tycka att de rödgröna kunde ha varit mer innovativa och även hittat nya former av miljöskatter. Om satsningen på biogas är rätt prioritering av budgetmedel går att bedöma först när man ser vilka andra förslag de rödgröna presenterar på måndag - och vilka som fallit bort.

Men dagens förlorare är Anders Borg. Han är på väg ned i samma träsk av bristande trovärdighet som Mats Odell.

Andra om miljöskatter och klimat: AB, DN,DN2 , DN3,DN4,DN5, Expressen,Exp2, SvD, SvD2,SvD3,SvD4, Dagens Arena ,Monica Green, Per Altenberg, Roger Jönsson, med flera

tisdag 27 april 2010

Alternativen klarnar

Mer pengar till välfärden. Det lovar de rödgröna idag, samtidigt som LO:s chefsekonom kritiserar regeringen för passivitet inför massarbetslösheten. Talarna på Första Maj har en hel del att utgå ifrån.

Lena Westerlund ger viktiga argument om jobben. Trots att Sverige har mycket starka statsfinanser väljer regeringen skattesänkningar framför satsningar på kommunerna. Arbetsmarknadsutbildningen har rustats ned och den så kallade jobbgarantin för ungdomar fungerar dåligt. Sverige har råd att satsa mer på välfärden, menar Westerlund. (Däremot är det märkligt att LO:s chefsekonom skriver så lite om nyanlända flyktingars chanser på arbetsmarknaden - en avgörande fråga för att nå höga sysselsättningsmål).

Man kan alltid diskutera om de rödgrönas satsning på välfärden är tillräckligt omfattande, men det finns ändå en grundläggande skillnad i synen på skattenivå och kvalitet i skola och omsorg mellan blocken. Det lär stå i centrum i valrörelsen.

Nu har de rödgröna gett besked om trafiken och välfärden. Nästa steg borde vara bostäderna. Som Lena Westerlund skriver behövs en snabb översyn av bostadspolitiken. Det är också en nyckelfaktor för jobb, tillväxt och rättvisa.

Andra om jobb och välfärd: AB,SvD SvD2, SvD3, Alltid rött alltid rätt, Emil Broberg,In your face, HBT-sossen Kent Persson, Rasmus Lenefors, Röda Berget, med flera

För övrigt vill jag rekommendera Per Wirténs lysande text om den nya ekonomiska världsordningen i Dagens Arena.

måndag 26 april 2010

Bra satsning på järnväg

Det tog några dagar extra innan de rödgröna presenterade sin tågsatsning, men det var värt att vänta på. Vid ett maktskifte får Sverige äntligen en modern infrastruktur, med miljövänliga smarta transporter i centrum. Nu gäller det att göra samma sak med grönt bostadsbyggande.

Partiledare och språkrör vill skynda på projekt som Västlänken och sätta igång en rad nya investeringar, bland annat höghastighetsbanor mellan Stockholm och Linköping och mellan Göteborg och Borås. Dessutom ska lokal- och regionaltrafik få bättre kapacitet. Allt detta utan att väganslagen minskar.

Tågsatsningarna är bra för miljön, men också för jobb och regional sammanhållning. De rödgröna är mer framtidsinriktade än alliansen, som mest vill konservera en gammal infrastruktur.

Visst kan man sätta frågetecken för den samhällsekonomiska lönsamheten hos Norrbotniabanan, men övriga projekt är väl motiverade. Det är också bra med satsningen på spårburen godstrafik.

Förhoppningsvis är de rödgröna lika framsynta i bostadspolitiken som i trafikfrågorna. Den ekonomiska vårmotionen innehåller väl ett rejält investeringsstöd till byggandet av nya gröna hyresrätter? Inte bara till den i och för sig nödvändiga renoveringen av miljonprogrammet. Utan investeringsstöd till nya hyresrätter är det svårt att se någon trovärdighet i miljöpartiets flyktingpolitik.

Andra om tågsatsningen: Aftonbladet, Ekot, Exp,GP, SvD, SvD2, SvD3,SvD4, Högbergs tankar, Kulturbloggen, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, Röda Berget, Tokmoderaten, med flera

fredag 23 april 2010

Miljöfernissan som försvann

Det är sällan Fredrik Reinfeldt talar miljö nuförtiden. Göran Enanders granskning av regeringens miljöpolitik ger en viktig del av förklaringen. Alliansen har genomfört en rad försämringar, tvärs emot retoriken.

Göran Enander är en av de kunnigaste svenska miljöexperterna. Han har bland annat varit ordförande för Naturskyddsföreningen, planeringschef på Miljödepartementet och generaldirektör för Skogsstyrelsen.

Nu har Enander skrivit en granskningsrapport åt de rödgröna partierna. Där visar han grundligt vad som skett 2006-2010. Några av de många underrubrikerna:

* Mer väg än järnväg
* Klimatinvesteringsprogrammet nedlagt
* Miljöskatter tas bort
* Kemikaliepolitiken inte prioriterad
* Miljöbalken försvagas
* Klimatarbetet flyttar utomlands

En av de mest slående förändringarna är nedrustningen av naturvården. Göran Enander citerar nestorn i mark- och miljörätt, Bertil Bengtsson, som kallar det "en ständig strävan hos regeringen att stärka markäganderätten". Själv gör Enander en utförlig genomgång av alla de beslut som försämrat skyddet av den biologiska mångfalden.

Det enda jag saknar i rapporten är mer om EU-frågorna, som ju ändå är minst hälften av miljöpolitiken. I Bryssel häpnar man över hur det progressiva Sverige blivit så passivt, ibland bakåtsträvande.

Så sent som igår sa Fredrik Reinfeldt att en kilometerskatt skulle tvinga bort lastbilarna från Sverige. Det är inte ett seriöst påstående, med de låga och differentierade nivåer som de rödgröna föreslår.

Kanske får vi se en valrörelse där Moderaterna återigen hotar med att aktiv miljöpolitik hotar jobben. Det är i alla fall ärligare än det påstådda miljöengagemang som Reinfeldt tidigare försökt visa, och som Göran Enander nu avslöjar.

Kejsaren var naken.

PS. Jag har, utan att känna till Enanders arbete, skrivit en kortare artikel på samma tema i den nya numret av Tiden, som utkommer idag. DS

torsdag 22 april 2010

Gott hopp om rödgrön EU-politik

Spännande diskussionen på seminariet i går kväll om rödgrön EU-politik. Min rapport i ämnet finns nu på hemsidan hos Arbetarrörelsens Tankesmedja, som jag haft förmånen att samarbete med om detta.

tisdag 20 april 2010

Utmärkt lösning om Stockholmstrafiken

Stockholmarna får avgöra om miljardsatsningen Förbifart Stockholm blir av eller om pengarna istället ska gå till bättre kollektivtrafik. De rödgröna partierna har kommit fram till en bra lösning på en av de svåraste frågorna i samarbetet.

Den regionala folkomröstningen ska äga rum den 23 september 2012, enligt pressmeddelandet. De två alternativen ska få jämbördiga förutsättningar i underlag och kampanjmedel.

Uppgörelsen om Stockholmspolitiken har många andra bra inslag, bland annat om förbättrad kollektivtrafik i närtid och om upprustning av miljonprogrammet.

Frågan måste nu ställas till de borgerliga partierna. Tänker alliansen gå vidare med mångmiljardprojektet Förbifart Stockholm utan att ge medborgarna chansen att avgöra frågan?

Andra om Stockholmsuppgörelsen: AB,DN,DN2, Exp,SvD, SvD2, Robert Noord, Röda berget, med flera

Subventionera inte flyget

Till sist har regeringen tvingats kommentera flygkaoset. Det är fel med statligt stöd till flygbolagen, säger Maud Olofsson. Bra. Däremot verkar Sveriges krisberedskap fortfarande sämre än andra europeiska länders.

Flyget är redan subventionerat, bland annat genom att slippa betala sina miljökostnader. Stora företag som inte klarar tillfälliga problem är illa skötta. Det gäller även flygbranschen. Varför ska skattebetalarna gå in och rädda sådana bolag?

Nu kanske det blir statligt stöd i alla fall, trots Maud Olofssons uttalande. EU:s majoritet verkar mer positivt till subventioner i det här läget. Dessutom utesluter inte Åsa Torstenssons statssekreterare det. "Det är för tidigt att diskutera det", säger Leif Zetterberg till Svenska Dagbladet.

Vad staten däremot borde göra är att ta större ansvar för krisberedskap och infrastruktur.

Fortfarande har inga större medier granskat regeringens långsamma agerande förra veckan och de förvirrande uttalandena från ansvariga tjänstemän.

Andra länder, som Norge och Storbritannien, har agerat snabbare när det gäller till exempel förstärkt sjukvård och medborgare som blivit strandade utomlands.

Det är också märkligt att Sverige med sin kompetens inte varit pådrivande för gemensamma EU-mätningar av askan och dess farlighet för flyget.

Att styra riket handlar också om att kunna hantera det oväntade.

Andra om flygproblemen: DN, DN2, Ekot, Exp, SvD, SvD2,SvD3,SvD3, SvD4,SvD5, med flera

lördag 17 april 2010

Reinfeldt gömmer Åsa Torstensson bakom askmolnet

Krishantering är ytterst ett politiskt ansvar. Därför är det märkligt hur osynlig Åsa Torstensson är. Kommunikationsministern måste agera när myndigheterna sölar.

"Regeringskansliet följer läget", står det på regeringens hemsida. Och visst är det bra att krisstaben på statsrådsberedningen håller kontakt med myndigheter och departement. Tjänstemännen i regeringskansliet är duktiga och vana vid att arbeta fort.

Men när trafikkaoset nu fortsätter och kan bli mer långvarigt än krisgeneralen Christina Salomonsson gett intryck av, så krävs större engagemang från den politiska nivån. Det betyder inte att ministrarna ska ta över, men de måste gå in när det krävs.

Ett sådant läge verkar vi ha nu när det gäller tidtabellen för att höja beredskapen. Trots att vulkanforskare och meterologer säger att flygstörningarna kan bli långvariga tänker ändå inte Myndigheten för samhällskydd och beredskap vara klar med sin analys av effekterna förrän i "mitten av nästa vecka". Nästa samordningsmöte tänker man ha på måndag eftermiddag - inte under helgen.

Dessutom har informationen till allmänheten varit dålig, med förvirrande budskap om hur länge störningen kan pågå trots att sådana bedömningar funnits på andra håll.

Det här duger inte. Regeringen måste sätta tryck på myndigheterna att snabba på analyserna och samordna informationen bättre.

Likaså måste regeringen visa ett engagemang för de många resenärer som sitter fast utan realistiska alternativ att ta sig hem. Den ansvariga ministern Åsa Torstensson har varit märkligt frånvarande de senaste dagarna. Ändå har hon det politiska ansvaret för reservkapaciteten i transportsystemet.

Kan det möjligen vara så att Reinfeldts rådgivare inte vill se ministrar på förstasidorna tillsammans med kaoset (särskilt inte Åsa Torstensson)?

Att den rimliga förstärkningen av tjänstemän som sysslar med krisberedskap håller på att leda till en farlig avpolitisering av ansvaret, som ändå ytterst ligger på den politiska nivån?

Det är regeringen som styr riket. Reinfeldt kommer inte ifrån det ansvaret genom att gömma undan Åsa Torstensson.

Andra om flygproblemen: AB, AB2,DN, DN2,DN3, Effekt, Ekot, Expressen, SvD, SvD2, med flera

Läs gärna också Jonas Fogelqvists utmärkta inlägg om askmolnet och samhällets sårbarhet.

torsdag 15 april 2010

Askmoln och avregleringar

Regeringens krissamordnare gav inte några övertygande svar om flygproblemen i kvällens Aktuellt. Christina Salomonsson gör säkert rätt som behåller lugnet, men det betyder inte att regeringen kan sitta still inför stora störningar i trafiksystemet. Avregleringarna har gjort oss mer sårbara.

Salomonsson tryckte på askmolnets kortvarighet. Kanske försvinner störningarna från vulkanutbrottet snabbt, men det är inte säkert (se till exempel BBC:s rapportering). Redan under de närmaste dygnen uppstår en rad problem som regeringen måste hantera i sin roll att styra riket.

Det handlar till exempel om de tusentals svenskar som blir strandsatta utomlands, utan alternativa sätt att ta sig hem på rimlig tid. Vilka ska få hjälp av utrikesförvaltningen, till exempel om deras pengar tar slut eller om anhöriga i Sverige blir allvarligt sjuka? Har UD gett ambassader och konsulat riktlinjer om det?

Aktuellt ställde den relevanta frågan om extrakapacitet på järnväg och bussar. Christina Salomonsson sa ingenting om regeringens roll utan hänvisade bara till att myndigheterna haft ett möte. Det duger inte. Regeringen har ett ansvar att agera om tågbolag och bussföretag inte ökar kapaciteten tillräckligt fort. Att Åsa Torstensson är ansvarig minister känns inte så lugnande.

Nu är situationen besvärlig, men inte samhällsfarlig. Däremot får man hoppas att regeringen har beredskap för de svåra situationer som kan uppstå, särskilt om flygstörningarna blir längre än man tycks ha räknat med hittills.

Andra om flygproblemen: DN, SvD, med flera

Egoism eller solidaritet

Man kan analysera vårbudgeten på många sätt. Till exempel lägga texten bredvid alliansens första finansplan 2006, med stora ord om att minska arbetslöshet och utanförskap.

Eller jämföra indragna pengar till kommunerna med den moderata retoriken före 2006 års val om att satsa mer på välfärden än Socialdemokraterna.

Kanske fråga sig varför det är så tomt på sociala reformer ett valår, när det verkar så lätt att sänka skatterna, mest för de rika.

Och möjligen undra vart allt tal om miljön tagit vägen efter Reinfeldt klimatfiasko i Köpenhamn.

Ändå sammanfattar Patrik Persson läget bättre än många politiska analytiker. Pappan i den familj som Dagens Nyheter utser till vinnare efter fyra år med alliansen säger så här:

"Frågan är om man ska vara egoistisk och rösta på det som är bäst för en själv eller det som är bäst för samhället. Någonstans får vi betala det i alla fall med skatten, så det spelar ingen roll. Jag tycker att det har blivit sämre för våra arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer".

Egoism eller solidaritet. Det är vad valet handlar om.

Andra om vårbudgeten: AB, DN, DN2,DN3,DN4,DN5, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Alltid rött alltid rätt,HBT-sossen, In your face, Katarina Nyberg Finn,Kent Persson,Martin Moberg, Peter Andersson, Rasmus Lenefors,Robert Noord, Röda Berget, Stefan Wikén, med flera

onsdag 14 april 2010

Märkliga (S)-uttalanden i Stockholm

Det går bra för Socialdemokraterna på riksnivå, men vad pågår i Stockholm? Samma dag som Mona Sahlin presenterar sina vallokomotiv gör Ilija Batljan och Carin Jämtin helomvändningar i Stockholmspolitiken.

Den nya (S)-ledaren i landstinget sågar partiets linje i skattefrågan. "Vi går inte till val på att höja skatten", säger Ilija Batljan till Dagens Nyheter. Han passar på att avfärda de 17 öres skattehöjning som hittills varit Socialdemokraternas linje. "Det går att få fram 700 miljoner extra till vården genom smarta lösningar och minskad byråkrati", säger Batljan. "Privata entrepenörer är inget problem och inte vinst heller. Jag älskar vinst", fortsätter han.

Är det så (S) ska övertyga alla de som fått sämre vård under den borgerliga mandatperioden? Effektivitetshöjningar är lätta att tala om, svårare att genomföra, och de vinster som privata företag plockar ut från skattefinansierad vård förskräcker. Vad säger andra landstingspolitiker, som Dag Larsson till exempel?

Även Carin Jämtin gör märkliga uttalanden. För några veckor sedan sade hon att det tyvärr inte går att bryta segregationen genom att minska ensidigheten i bostadsområden där få har utländsk bakgrund. Nu säger Jämtin att Socialdemokraterna ska regera tillsammans med Moderaterna om Sverigedemokraterna blir vågmästare.

Visserligen har Stockholms stad haft samlingsstyre tidigare, men erfarenheterna av "stora koalitioner" för att stoppa främlingsfientliga partier avskräcker. Se på Österrike.

Dessutom kan man undra vad partiets förtroendevalda tycker om att hålla möte samma kväll som utspelet och få höra om den nya positionen via media. Stockholms arbetarekommun sa nej till samlingsstyret en gång i tiden efter långa diskussioner. Nu är det ja utan ordentlig förankring.

Carin Jämtin är en lysande politiker. Därför verkar de senaste uttalandena ännu märkligare.

Vart är Socialdemokraterna i Stockholm på väg?

[UPPDATERING 100415: Jag ser i DN att LO-distriktet i Stockholm delar min kritik av Ilija Batljans uttalande.]

Andra om socialdemokraterna och Stockholm: DN, Ekot, Jens Holm, Kulturbloggen, Peter Andersson, med flera

måndag 12 april 2010

Sveket mot förortsskolorna

Visst är det bra med välutbildade lärare, men det löser inte problemen i de skolor där förutsättningarna är svårast. Regeringen talar om att höja studieresultaten, samtidigt som man dragit in stödet till förortsskolorna.

Jag har besökt ett antal av de skolor där förra regeringens specialsatsning, "Baylanpengarna", gav möjlighet att anställa fler vuxna. På Hjällboskolan, bara för att ta ett exempel, kunde skolvärdar hjälpa till att få elever med hög frånvaro att sköta sig bättre. Det blev också en lugnare miljö på rasterna.

En av Jan Björklunds första åtgärder var att kraftigt dra ned på denna satsning, för att sedan låta den upphöra helt.

Regeringen kan hitta på alla möjliga kvalitetskrav på lärare, införa legitimering för att få sätta betyg och så vidare. Men när Björklund och Reinfeldt struntar i de skolor som har det svårast är det svårt att tro på regeringens tal om kvalitet.

fredag 9 april 2010

Bra om arbetsmiljön - men glöm inte EU

Ont i ryggen och utbrändhet. Eller arbetsglädje och gemenskap. Arbetsmiljön är en central samhällsfråga, men intresserar sällan politiska journalister.

Den rödgröna överenskommelsen i veckan gör i alla fall skillnaderna tydliga. Medan den borgerliga regeringen rustat ned Arbetsmiljöverket och lagt ned Arbetslivsinstitutet vill oppositionen se en offensiv för bättre villkor på jobbet.

Det handlar bland annat om bättre lagstiftning, mer pengar och starkare myndigheter, berättade Josefin Brink (V) vid presentationen i onsdags.

Förslagen är utmärkta. Alltifrån att få bort farligt ensamarbete till att utveckla mönsterarbetsplatser i offentlig sektor och stärka skyddsombuden.

Däremot saknar jag EU-arbetet. Oavsett vad man tycker om EU som sådant så är det där många beslut som påverkar arbetsmiljön tas.

Farliga ämnen är ett sådant exempel. Nu pågår en dragkamp om genomförandet av reglerna mot farliga kemikalier, Reach, som Europafacket länge engagerat sig i. Dessutom kommer nya risker med nanomaterial, och andra former av buller än de traditionella, till exempel i kontorlandskap. Inte vill väl Josefin Brink lämna walkover när sådana EU-regler förhandlas?

EU behöver dessutom snabbt komma överens om skärpningar av arbetstidsreglerna. Det behövs förslag om stress och andra psykiska påfrestningar. Förebyggande regler mot skador på muskler och skelett är ett annat viktigt område.

En rödgrön svensk regering borde också ta initiativ i EU som sätter gränser för övervakning av anställda. Den starka opinionen för personlig integritet på andra områden behöver en motsvarighet när det gäller arbetslivet. Kommissionens utredningsarbete och utkast om integritet på arbetsplatserna måste leda till förslag om lagstiftning.

De rödgröna har alla förutsättningar att vinna debatten om arbetsmiljön. Lägg till progressiva EU-förslag så blir överenskommelsen ännu bättre.

Andra om arbetsmiljön: Alliansfritt Sverige, Röda berget, Ulrika Falk, Utsikt från ett tak, med flera

torsdag 8 april 2010

Kloka unga politiker

Det är alltid värt att lyssna på Luciano Astudillo. Miljöpartiets Gustav Fridolin säger också kloka saker i Dagens Nyheters texter idag om politik och makt.

"Ju närmare makten man kommer, desto lättare är det att tappa fotfästet", säger Luciano Astudillo. Han betonar vikten av att ha ett liv utanför politiken. Visst känns det bra att få uppmärksamhet i medierna, säger han, men "samtidigt är det minst lika viktigt att möta och lyssna på väljarna. Om för mycket tid går åt till att `spegla sig´i medierna blir det farligt."

Luciano Astudillo lever som han lär, med rötterna kvar i Malmö och många års engagemang för ungdomarna i Rosengård. Han är inte ensam, även om Astudillo är en av mina favoritpolitiker. Många i de politiska partierna, från höger till vänster, satsar massor av ideella arbetstimmar på att göra samhället bättre.

Jag har ännu inte haft möjligheter att läsa Torbjörn Nilssons bok "De omänskliga", som DN-uppslaget handlar om. Kanske är boken mer nyanserad än vad beskrivningarna ger sken av.

Politik är ju betydligt mer än maktspel och karriärlystnad. Där finns det starka ideella engagemanget, som ibland kan ha ett högt personligt pris. Jag hoppas Torbjörn Nilsson lyfter fram även det.

Gustav Fridolin menar i DN att narcissism, självspegling, finns lika mycket bland journalister som politiker. Det tror jag han har rätt i.

Visst är det viktigt att diskutera varför unga politiker ibland börjar använda fula arbetsmetoder. Men jag ser också fram emot reportageboken om journalistvikarier som lär sig mediernas baksida och medieföretag som använder avtal om tystnadsplikt för att slippa bli granskade.

onsdag 7 april 2010

Anders Borg af Nottingham

Att ta från de fattiga och ge till de rika. Det är raka motsatsen till Robin Hood som Anders Borg praktiserar. Snarare är det sheriffen av Nottingham som tycks vara förebilden när nu extrapengar till kommuner dras in samtidigt som skatterna sänkts kraftigt.

Under påskhelgen presenterade alliansen med pukor och trumpeter en "satsning på barn och ungdomar". Det rörde sig om nålpengar jämfört med de neddragningar på skolor och fritidsgårdar som gjorts, inte minst i borgerligt styrda kommuner.

Sådana läckor av småplock ur den kommande vårbudgeten lanseras med stora debattartiklar. När Anders Borg minskar stödet till kommunerna med 12 miljarder tillkännages det med ett pressmeddelande från finansdepartementet.

Det finns stora välfärdsbehov i kommuner och landsting. Kvaliteten i vård,skola och omsorg behöver bli bättre. Alla ungdomar behöver en rimlig chans att få jobb.

Istället sänker alliansen skatterna, mest för de rika, och skär ned på kommunerna mer än vad som är motiverat av det ekonomiska läget. Riskkapitalbolag kan plocka ut vinster av den skattefinansierade välfärd som finns kvar.

Hur går det ihop med Moderaternas välfärdsretorik?

Andra om besparingarna på kommunerna: Expressen, Alliansfritt Sverige, Kent Persson, Peter Högberg, Martin Moberg, Roger Jönsson,Röda berget, med flera

tisdag 6 april 2010

Trygghet från brott är en rättvisefråga

Ibland önskar jag verkligen att jag har fel. Så är det med en krönika jag skrev år 2007 med rubriken "Rädslan för brott kan avgöra valet". Där varnade jag för hur Sverigedemokraterna utnyttjar människors oro för våld i partiets strävan att bli vågmästare i svensk politik. Sverigedemokraternas chanser ökar när partierna på vänsterkanten är alltför passiva i debatten.

Tyvärr är den fruktansvärda dödsmisshandeln i Landskrona ännu en sådan händelse. Det viktigaste nu är naturligtvis att de anhöriga får stöd och att brottet klaras upp i en rättsprocess. Ändå måste de politiska följderna diskuteras - annars får de krafter monopol som vill öka spänningarna i samhället.

Dit hör naturligtvis Sverigedemokraterna. Men också borgerliga partier som har tillräckligt omdöme för att inte direkt utnyttja Landskrona (i alla fall inte just nu). Däremot tycks både moderater och kristdemokrater ha valt att göra brottsligheten till en huvudfråga inför valet.

Socialdemokraternas svar får inte bli passivitet. Det är en sak att lyfta fram andra paroller på valaffischerna. Men i sakpolitiken måste (S) vara tydligt. Vad är det för konkreta insatser som ska minska brottsligheten under nästa mandatperiod, om de rödgröna vinner? Vad säger Thomas Bodström till människorna i Landskrona och i andra orter som är rädda - när han hittar tid att resa dit?

Det är viktigt att tala om sociala orsaker och förebyggande arbete. Jag har själv ägnat rätt många ideella timmar åt sådant. Men det räcker inte.

Socialdemokratin måste också vara tydlig om det personliga ansvaret hos var och en, även hos den som känner sig utsatt och kränkt. Polisen måste ha tillräckliga resurser både för förebyggande arbete och för att ingripa mot brott. Kriminalvård och sluten ungdomsvård måste fungera mycket bättre.

Rädslan för brott är en klassfråga och könsfråga. Människor med låga inkomster är mer oroliga än de som har råd att köpa sig en villa eller bostadsrätt i väletablerade områden. Kvinnor är mer rädda än män.

Trygghet från brott är alltså en rättvisefråga. Tony Blair hade rätt i sin paroll: progressiva partier behöver vara "hårda mot brott, hårda mot brottens orsaker".

Valen kan avgöras på hur de rödgröna partierna förmår formulera en sådan politik.

Andra om brottslighet, Landskrona: DN, DN2, GP, SvD, SvD2

(Jag har tyvärr även denna vecka svårt att länka till andra bloggares välskrivna inlägg).