onsdag 8 juli 2015

Sverige i ett nytt EU


Toppmötet på söndag kan bli ett av de viktigaste sedan Sverige blev EU-medlem. Hur det går med Greklands stödpaket avgör euroländerna. Blir resultatet att grekerna lämnar euron kommer effekterna att bli stora även för oss. Sverige behöver ha en tydlig linje redan på söndag (EU-nämnd på fredag), bland annat i följande frågor:

1. Hur ska den akuta grekiska krisen hanteras om betalningssystemet bryter ihop fullständigt? Förberedelser pågår redan för nödhjälp. Även Sverige behöver ställa upp inom ramen för EU och kanske också bilateralt. Vilka verktyg ska EU använda och vilka beslut ska tas av EU-28 respektive av eurogruppen?

2. Vilken juridisk grund och vilka motiv ska användas om Grekland måste lämna euron? Detta avgörs till stor del av euroländerna, men kan också få långsiktiga effekter för alla EU-28 och leda till debatt om framtida fördragsändringar. Här handlar det om grundläggande frågor kring varje medlemsstats rättigheter och skyldigheter. Regeringen kan behöva förankra olika alternativ i riksdagen på fredag och/eller ha beredskap för stora beslut på söndag.

3. Det gäller att värna Greklands EU-medlemskap, som trots dagens svårigheter varit en stor framgång och en garanti för demokrati. Ett Grekland som upplever att man kastats ut ur euron kan försvåra EU-samarbetet framöver, bland annat genom sin vetorätt i många frågor. Kontakterna mellan Syriza och Moskva gör detta särskilt oroväckande. Vilka insatser kan Sverige, med våra historiskt goda kontakter, göra för att bidra till ett konstruktivt samarbete mellan Grekland och de 27 övriga medlemsländerna i ett sådant scenario?

4. Det finns redan starka krafter i euroländerna och EU-institutionerna som vill skynda på fördjupningen av eurosamarbetet som svar på Greklandskrisen. Sverige bör i så fall tillsammans med andra icke-euroländer verka för att fördjupningen sker med respekt för övriga medlemsländer och att institutionerna (som EU-kommissionen) fortsätter att arbeta för alla 28 medlemmar utan att vi blir marginaliserade. Men det räcker inte att hålla emot dåliga förslag och försöka säga nej. Samtidigt drar britterna åt det andra hållet och vill försvaga samarbetet inom EU-28. Sverige behöver beskriva en tredje väg där samarbetet mellan EU-28 utvecklas, ta fler initiativ för att påverka framtidens EU, och tydligare visa att vi vill tillhöra EU:s kärna på alla områden där vi kan.

5. Särskilt angeläget är det att Sverige tar initiativ när det gäller områden som annars eurogruppen kan välja att fördjupa på egen hand. Många sådana frågor om jobb, social sammanhållning och hållbar tillväxt finns inom ramen för Europa 2020-processen. De är också aktuella i den så kallade europeiska terminen. Visst gör Sverige redan en hel del, inte minst när det gäller jämställdhet och ordning på arbetsmarknaden, men det går att utveckla politiken och visa att fördjupningen kan ske inom EU-28 och inte enbart inom eurogruppen. Det kan i stor utsträckning ske utan att ge EU mer kompetens, om man nu är orolig för det. Här borde de politiska partierna träta mindre sinsemellan och istället inse att Sverige måste vara aktivt på dessa områden för att inte förlora inflytande i hela EU-arbetet.

Man ska inte utesluta en uppgörelse på söndag, trots allt. Men även i ett sådant fall har något avgörande hänt. Många av de grekiska problemen kvarstår även vid en tillfällig lösning. Konflikten mellan Grekland och övriga euroländer har dessutom satt igång krafter för en snabbare fördjupning av EMU som kommer att påverka oss.

Sverige kommer att vara medlem i ett nytt EU på måndag.

söndag 5 juli 2015

Utrikespolitik via PR-bolag


Sista dagen på Almedalsveckan. Varje år görs några försök att debattera de nära kontakterna mellan politiker och PR-konsulter, på rosévinsmingel och slutna middagar, men det verkar dröja med någon grundläggande förändring. I andra länder skulle kritiken vara betydligt hårdare.

I år skrev DN:s Ewa Stenberg en utmärkt text om riskerna med påverkan via pr-företag som inte berättar om sina kunder. Hon nämnde bland annat Saudiarabiens vilja att anlita JKL Group och/eller Kreab Gavin Andersson för att förbättra bilden av landet i Sverige.

Denna historia, som blivit känd genom Wikileaks, borde vara ett ämne för granskande medieredaktioner. Vad hände egentligen? Har något svenskt PR-företag arbetat för den saudiska regeringen? Stämmer det att Kreab hjälpte Wallenbergsfären att samordna 33 direktörers artikel på DN Debatt om samarbetet med Saudiarabien? Hur ska Kreab-ordföranden Peje Emilssons angrepp på Margot Wallström i DN tolkas i ljuset av Wikileaks-uppgifterna?

Saudiarabiens vilja att anlita svenska PR-bolag är principiellt intressant. Debatten handlar ofta om hur företag eller organisationer försöker påverka politiska beslut utan att synas. Att stater agerar i hemlighet för att påverka ett annat land via PR-konsulter är något som borde uppmärksammas mer.

Att PR-företag i Bryssel tagit emot sådana uppdrag är välkänt. Nyligen briserade också en skandal i Schweiz, där en parlamentariker anklagas för att ha lämnat över känsliga uppgifter till Kazakstan via en PR-konsult. Konsulten, som arbetar på Burson-Marsteller, ska också på uppdrag av sin kund i Kazakstan ha skrivit en interpellation om relationerna mellan Schweiz och Kazakstan som parlamentarikern ställde.

Rysslands informationskrigföring diskuteras med rätta intensivt. Hur omfattande är den hemliga påverkan via PR-konsulter som stater ägnar sig åt i Sverige? Det borde också stå på dagordningen.