fredag 9 juli 2010

Märkligt av Aktuellt om Wallström

Aktuellt började 21-sändningen med ett inslag om Margot Wallströms framträdande på ett torgmöte i Visby. DN:s politiske redaktör Peter Wolodarski fick även idag fritt utrymme att ifrågasätta Wallström.

Märkligt nog framgick det inte i Aktuellt att Carl Bildt var partiordförande för moderaterna flera år på 1990-talet samtidigt som han hade FN-uppdrag på Balkan. Det borde för övrigt Hans Corell komma ihåg, eftersom han var rättschef på FN då och uppenbarligen inte stoppade Bildt.

Att DN driver politisk kampanj är knappast förvånande. Däremot att annars så kloka Aktuellt-journalister glömmer historien.

Problemet är inte att Margot Wallström framträdde i Visby, snarare att hon är så försiktig när det gäller sin medverkan i resten av valrörelsen.

Att säga nej till att bli partiordförande när rörelsen kallar är inte okontroversiellt. Margot Wallström borde delta i valrörelsen även på riksnivå, inte bara när den äger rum i Värmland. Kanske är det en överdriven försiktighet från Wallströms sida som Wolodarski egentligen vill åstadkomma.

Ett lysande tal av Sahlin

Mona Sahlin höll ett utmärkt tal i går kväll. Det var ideologiskt, ställde den svenska välfärdsmodellen mot ökande klyftor och beskrev varför jämlika samhällen är bättre samhällen.

Sahlin vände Reinfeldts tal om särintressen mot regeringen, talade om centerns miljösvek för att gynna bönderna, om daghem som stängs på grund av kristdemokraternas vårdnadsbidrag, om folkpartiets farliga Nato-politik, om moderaternas skattesänkningar för de allra rikaste.

Till skillnad från Reinfeldt och Olofsson hade Sahlin ett ordentligt internationellt avsnitt. Nedrustning, nej till Nato och aktivt klimatarbete var några av delarna. Dessutom lyfte hon fram arbetet i EU, och lovade mer pådrivande arbete från de rödgröna om jobb, klimat och jämställdhet. Jättebra.

Likaså är det bra att de rödgröna blir tydliga om konkreta förbättringar av skola, sjukvård och barnomsorg. Förhoppningsvis kommer ett liknande utspel om kvaliteten i äldreomsorgen - redan idag?

Men ska det bli maktskifte i höst räcker det inte att de rödgröna blir större än alliansen. Det gäller också att hindra Sverigedemokraterna att bli vågmästare.

Mona Sahlins angrepp på det främlingsfientliga partiet fick kraftiga applåder. Det är bra att Sahlin till skillnad från Reinfeldt lovar att inte regera med någon form av stöd från Sverigedemokraterna.

Hon och hennes medarbetare måste också lyssna på det Margot Wallström sa på gårdagens torgmöte: "den som beskriver verkligheten så att folk känner igen sig vinner valet". Fortsätt att vara stentuff mot Sverigedemokraterna, men beskriv samtidigt hur (S) vill möta människors rädsla för brott, förbättra flyktingmottagandet, med mera. Inte på stora valaffischer, men i samtalen runt om i landet med väljare som funderar på Sverigedemokraterna.

Andra om Almedalen: AB, DN, DN2, Exp, SvD, Alltid rött alltid rätt, Martin Moberg, Nemokrati, Peter Andersson, Roger Jönsson, Röda berget, Ulrika Falk, med flera

torsdag 8 juli 2010

Tala välfärd och trygghet

De rödgröna har gjort bra utspel i samband med Almedalen. Löftena om mindre klasser i skolan och fler lärare. Nej till privatisering av akutsjukhus. Dagens artikel om jämlikheten. Alliansen framstår som mer splittrad till exempel genom konflikten mellan Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt om skatterna.

Jag hoppas på två saker inför Mona Sahlins tal i kväll.

Det första är att hon angriper rofferiet av skattepengar som borde gå till bättre skolor, hemtjänst, sjukvård. De borgerliga marknadsreformerna inom välfärden har skett utan tillräcklig kontroll av kvaliteten hos de privata utförarna. Dessutom har gemensam egendom sålts ut till underpris: bostäder, skolor, vårdcentraler.

Det andra är att Sahlin kopplar samman social sammanhållning och trygghet. Växande klassklyftor ökar rekryteringen till brottslighet. Alliansens politik leder på sikt till fler "gated communities", där de rika tror sig hitta säkerhet bakom murar. Det fungerar inte, vare sig för den som har pengar eller den som inte har det. Den borgerliga politiken är lika farlig för tryggheten på hemmaplan som den är för säkerheten i vårt närområde.

En tredje sak behöver jag nog inte hoppas på, utan tar för givet. Att Mona Sahlin angriper regeringen för den nedrustning av miljöpolitiken som skadar både Östersjön och Sveriges anseende utomlands. Maud Olofsson talade om havsmiljön, utan att nämna hur hon varit med om att avskaffa miljöskatten på handelsgödsel alldeles nyligen.

[UPPDATERING: Bra utspel av Mona Sahlin om förskolan idag.]

Andra om Almedalen: AB, AB2, DN, DN2, DN3, DN4, Ekot, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Alltid rött alltid rätt, Högbergs tankar, Peter Andersson, Röda berget, med flera

onsdag 7 juli 2010

Sista talet i Almedalen

Maud Olofsson har ingen lätt uppgift idag. Hon ska försöka vända bilden av ett centerparti i kris, farligt nära fyra procent. Samtidigt har centerns statsråd haft svårt att få igenom sina uppfattningar i regeringen.

Väljare och partimedlemmar tycks vara förvirrade över hur partiet centralt ändrat identitetet -från ett parti för hela Sverige till Stureplanscentrerad marknadsliberalism.

Vad ska Maud Olofsson tala om som förändrar trenden?

Miljön? När centerledarens budskap på senare tid har varit att gå emot så många miljöskatter som möjligt? Maud Olofsson får svårt att försvara den avskaffade skatten på handelsgödsel nu när algerna återigen börjar blomma. I den senaste partiledardebatten angrep hon höjda koldioxidskatter och ny kilometerskatt - trots att Andreas Carlgren tidigare föreslagit just dessa åtgärder.

Jordbruket? När centern står bakom regeringens linje att kraftigt banta EU:s jordbruksstöd?

Regionalpolitiken? När samhällsservicen i mindre orter försvagats kraftigt under de gångna fyra åren och storstadsmoderaterna laddar upp för att förändra skatteutjämningen?

Jobben, som Maud Olofsson och Annie Johansson skriver om på DN Debatt? När ungdomsarbetslösheten är rekordhög efter fyra år av borgerligt styre?

Ingen partiledare vill ha en debatt om sin avgång, men på sätt och vis har centerpartiet tur att fokus nu riktas mer på Maud Olofsson än på de politiska tillkortakommandena i regeringsarbetet. Dessutom finns det goda skäl att tro att centerledaren avgår efter valet.

Maud Olofsson riskerar en "Göran Persson"-effekt - dagens väljare tröttnar lätt på en partiledare som sitter kvar för länge. Därför är avgångsryktena inte bara till nackdel för centern - de kan också locka väljare som hoppas på en förnyelse.

Andra om Almedalen: AB, AB2, DN, DN2, DN3, Ekot, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, Alltid rött alltid rätt, Jonas Sjöstedt, Lena Sommestad, Nemokrati, Peter Andersson, Röda berget, Ulrika Falk, med flera

tisdag 6 juli 2010

Farliga Folkpartiet

I kväll talar Jan Björklund i Almedalen. Det är ingen vild gissning att skolan får stor plats.

Under Folkpartiets tid i regeringen har de statliga extrapengarna till förortsskolorna försvunnit. Klasskillnaderna i skolan ökar. Jan Björklund tal om kunskap och arbetsro står i kontrast till en verklighet där den borgerliga politiken försvårar för eleverna: i allt från resursfördelning till trångboddhet och barnfattigdom.

Folkpartiets skolpolitik är farlig för Sverige. De ökande klyftorna gör att begåvade elever inte får chansen - det betyder bland annat förlorad konkurrenskraft för svenska företag som får svårare att rekrytera.

Ännu farligare är de säkerhetspolitiska äventyr folkpartisterna vill leda in Sverige på. JAS-flygplan över Baltikum. Deltagande i Natos försvarsplanering. Medlemskap i Nato.

Folkpartiet är farligt för alliansen med sitt krav på snabbt euromedlemskap, som blottar splittringen i borgerlig utrikespolitik. För sammanhållningen i Sverige, med sina konfrontatoriska budskap i integrationspolitiken. Och så vidare.

Politik är inte underhållning, som man lätt kan tro i Almedalen. Det är framtiden för grabbarna med bakåtvänd keps i Kramfors, för svensk civilbefolkning vid en konflikt i Östersjöområdet, för kvinnor med utländsk bakgrund som sköter de tuffaste jobben i äldreomsorgen. Många har anledning att vara oroliga för Jan Björklund.

(För övrigt, i ett annat ämne, tycker jag det vore bra om finansiärerna bakom den så kallade Borgkommissionen redovisades öppet).

Andra om Almedalen: AB, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Claes Krantz, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Kulturbloggen, Martin Moberg, Per Altenberg, Peter Andersson, Röda berget, Svensson, med flera

måndag 5 juli 2010

Reinfeldt teg om klassklyftorna i skolan

"Valfriheten ökar klyftorna i den svenska skolan", skriver DN och hänvisar till en ny rapport från Lärarnas riksförbund.

Om dessa orättvisor sade landets statsminister ingenting i sitt tal. Den borgerliga skolpolitiken ökar skillnaderna mellan barn med olika bakgrund. Har man inte ordentligt stöd hemifrån blir det svårare att skaffa en bra utbildning. Dessutom har Jan Björklund dragit in det statliga stödet till de skolor där behoven är störst.

Lena Sommestad skriver klokt om motsättningen mellan Reinfeldts retorik om allmänintresse och hur alliansen låter privata företag roffa åt sig skattepengar i välfärden. Här finns en av valets viktigaste frågor.

För övrigt gjorde Aktuellts Anna Hedenmo en utmärkt utfrågning av Fredrik Reinfeldt igår kväll, där statsministern fick medge både att det kan bli borgerliga skattesänkningar under nästa mandatperiod och att det är skillnad i antal välfärdsjobb mellan regeringsalternativen. Hoppas Aktuellt fortsätter i samma tuffa stil med övriga partiledare.

Andra om Almedalen: DN, SvD , SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, med flera

söndag 4 juli 2010

Inget besked om Nato

Nej, Fredrik Reinfeldt gav inga svar om alliansens säkerhetspolitik i kvällens tal. Det närmaste han kom var att raljera med "den tid då det fanns militära förband".

Frågorna återstår på ett av de mest centrala politiska områdena. Vilka risker ska Sverige ta att hamna i krig?

Står Reinfeldt till exempel bakom folkpartisternas förslag att svenska JAS-plan ska patrullera över Baltikum och, får man anta, skjuta ned eventuellt ryskt flyg som inkräktar, kanske i en oklar situation om vem som bär ansvaret för att ha startat konflikten? Hur ska i så fall alliansen dimensionera svenskt försvar och svensk krisberedskap för att klara angrepp mot vårt terroritium i nästa skede?

Reinfeldt talade desto mer om att "vara aktsam med skattebetalarnas pengar"

Man undrar varför denna aktsamhet inte gällt när moderater reat bort gemensamt ägda skolor, vårdcentraler och hyreshus.

Tyst var det däremot om miljön (förutom klagomål på rödgröna miljöskatter). Samma sak som i Almedalen 2006. Förra årets miljöretorik inför EU-ordförandeskapet verkar ha blåst bort efter motgångarna i Köpenhamn.

Andra om Almedalen: AB, Exp, SvD , SvD2, SvD3, Alltid rött alltid rätt, In your face, Kulturbloggen, Martin Moberg, Peter Andersson, Röda berget, med flera

Ge besked om Nato, Reinfeldt

Gotland hade en central roll när försvarsexperterna i januari spelade krigspel om Baltikum. På försvarskonferensen i Sälen beskrev bland annan Johan Tunberger hur Nato begär att få stationera militärt flyg på Gotland vid en konflikt i ett baltiskt land. Starka taktiska militära skäl talar för att använda Gotland som bas, menade Tunberger.

I ett krigsspel under regeringen Bildt beslöt dåtidens borgerliga statsråd att militärt hjälpa balterna. Då fanns olika alternativ att välja. Men vad händer med den handlingsfrihet som alliansfriheten ger om Reinfeldt sitter kvar som statsminister?

Nato har nu börjat ett mer konkret försvarsplanering för Baltikum än tidigare. Mona Sahlin och Urban Ahlin har med rätta frågat regeringen vad linjen är. Ska Sverige vara med i denna planering? Ska Jas-plan flygpatrullera över Baltikum, som folkpartisterna vill?

Hittills har Reinfeldt tigit. Carl Bildt hävdar att det är ansvarslöst att diskutera försvarsplanering offentligt.

Det är svårt att begripa. Att innehållet i konkret planering är hemligt, det är en sak. Att en regering redovisar principerna för säkerhetspolitiken är något annat.

Regeringen är oansvarig som mörkar om risken för att Sverige dras in i krig. Det gäller även om Sverige inte formellt ingår i försvarsplaneringen, men deltar i övningar med liknande syfte.

Det är inte statsmannamässigt att tiga om en så central politisk fråga som säkerhetspolitiken. Fredrik Reinfeldt borde ge besked i kvällens tal.

Vad är alliansens linje om Nato för nästa mandatperiod? Ska Sverige delta i Natos försvarsplanering för Baltikum? Ska svenska JAS-plan patrullera över Baltikum?

Andra om Almedalen: AB, DN,DN2, DN3, Exp, SvD, SvD2, Högbergs tankar, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, Röda berget, med flera

lördag 3 juli 2010

På spaning efter 2014

Vissa stora samhällsfrågor syns sällan i debatten. Jag tänkte ägna veckan i Almedalen åt att leta svar bland alla de över tusen arrangemangen - och i partiledarnas tal. Här är min lista:

1. Nato. Vad händer med Sverige vid en kris i Baltikum, inte långt från Gotland? Ska vi delta i Natos försvarsplanering för länderna på andra sidan Östersjön - eller i sådana övningar? Hur påverkar Finlands vägval diskussionen i Sverige till år 2014? Vilken säkerhetspolitik kommer alliansen att föra om Reinfeldt sitter kvar?

2. Unga utanför. Många talar om ungdomsarbetslösheten, som verkligen är ett stort problem. Men färre verkar bry sig om de tiotusentals unga som varken studerar eller är registerade som arbetssökande. Många saknar fullständiga gymnasiebetyg. Ett slöseri med människors förmåga och en rekryteringsgrund för kriminalitet.

3. Den kreativa generationen. Samtidigt har många ungdomar idag en enorm stark kreativitet och drivkraft med tydligare internationella dimensioner än tidigare. Vi ser det i musiken, bland klädskapare, hos nätinnovatörer. Sverige har en stor ekonomisk möjlighet i detta - men vad krävs för att förverkliga den fullt ut? Är det enbart en fråga om enklare villkor för företag eller handlar det också om att vårda den unika förskolepedagogiken, och att se till att även den som har utländsk klingande efternamn får lån?

4. Grön konkurrenskraft. Vad händer i Kalifornien, Japan, Kina? Hamnar Europa på efterkälken globalt när EU tvekar att gå vidare med en ambitiös miljöpolitik? Vilken effekt har Reinfeldts linje att det mesta av klimatåtgärderna ska göras någon annanstans?

5. Bubbelekonomin. Senaste veckan har finansmarknaderna återigen blivit skakiga. Europeiska banker verkar ha blivit beroende av stora subventioner från ECB och nationalstater. Klarar sig västvärldens ekonomier utan sådan doping? Och vad händer när bubblan spricker - är något parti berett att se till att den krishanteringen blir fördelningspolitiskt rättvis, eller ska hyresgästerna återigen betala för villaägarnas överbelåning?

6. Folkökningen. Sveriges befolkning växer snabbare än på länge, med mer än 200 000 personer under nuvarande mandatperiod. Ökningen kommer att fortsätta nästa mandatperiod. Vad betyder det för partiernas syn på full sysselsättning, till exempel? Hur kan flyktingmottagandet bli bättre? Bristerna finns kvar fast Integrationsverket lagts ned och statistiken inte längre syns lika tydligt.

7. Bostäderna. Hur ska ungdomar kunna flytta hemifrån? Vad betyder Mats Odells systemskifte på sikt för ekonomin när det blivit svårare att byta bostadsort och hitta nytt jobb? Vilka samhällseffekter får segregationen och de stora förmögenhetskillnaderna, som är så tydligt kopplade till boendet?

8. EU. Beslut om den ekonomiska politiken har flyttats till eurogruppen och G20 i den finansiella krisens spår. Sverige är inte med i något av dessa två organ. Vad betyder vår marginalisering på sikt, även för det övriga samarbetet inom EU? Vilken linje om euron skulle de borgerliga partierna driva till 2014 om Reinfeldt sitter kvar?

9. Internationell solidaritet. Sverige har vunnit mycket på att ha stort förtroende i utvecklingsländerna. Misslyckandet vid klimatmötet i Köpenhamn visade på en klyfta mellan EU och många fattiga länder. Vad kan Sverige göra för överbrygga den klyftan? Får Sveriges och EU:s aggressiva ton i handelspolitiken på senare år motsatt effekt? Vilken roll i världen får vi som en tyst och lojal USA-allierad utan självständig röst?

10. Demokratin. Partierna tappar medlemmar. Medier och pr-byråer får större inflytande. Samtidigt förlorar medierna förmåga till kritisk granskning när ägarna kräver nedskärningar på redaktionerna. När det gäller skola, vård och omsorg uppmanas missnöjda medborgare att vända sig till "utförarna", istället för till de politiskt ansvariga för otillräckliga resurser och regler. Är vi på väg mot en mer amerikansk situation, med betydligt lägre valdeltagande? Vad får det i så fall för effekter?

Några frågor att bita i för den som vill höja blicken över de ämnen som brukar dominera valutfrågningarna och de politiska kommentatorernas dagordningar.

Andra om Almedalen: DN, DN2,DN3, med flera

fredag 2 juli 2010

Barnsligt av Carl Bildt

Det var knappast oväntat att Carl Bildt skulle göra ännu ett angrepp på den rödgröna utrikespolitiken. Själv är jag intresserad även av hur en borgerlig utrikespolitik fram till 2014 skulle se ut. Hur blir det med euron, med Nato, med försvarsplaneringen för Baltikum, och så vidare?

Utrikes- och europapolitiken är viktigt och ju större plats den får i valdebatten desto bättre. Men det finns ett annat inslag i Bildts artikel som är mer oförståeligt.

Det är nedvärderingen av Sveriges arbete i EU under de första elva årens medlemskap. Carl Bildt kritiserar socialdemokratin med formuleringar som "Vi har drivit på – de har tvingats driva med. Vi blickar framåt och har visionen – de står på bromsarna och blickar bakåt."

Han är inte ensam om det. Samma retorik använde till exempel den förra EU-ministern Cecilia Malmström.

Jag tycker det är barnsligt och historielöst. Varför ska borgerligheten förringa Göran Perssons och Anna Lindhs insatser för EU:s utvidgning? Margot Wallströms viktiga bidrag till EU:s miljöpolitik? Ingvar Carlssons engagemang för de baltiska länderna från dag ett av svenskt EU-medlemskap? Utrikespolitiken kan väl vara ett område där vi ibland är stolta över det Sverige gjort, oavsett politisk färg på den regering som suttit vid rodret.

Socialdemokrater är ibland onödigt snåla med beröm till Carl Bildt över Sveriges roll i Baltikum 1991-94. Men Carl Bildts utsuddande av Anna Lindhs och andra socialdemokraters insatser för att driva EU framåt är riktigt pinsamt för regeringen Reinfeldt.

Andra om Bildt och utrikespolitiken: In your face, Lena Sommestad, Rasmus Lenefors, med flera