Insynskommittén glömde EU

Sverige ser ut att få ett öppenhetsregister för politisk påverkan. Justitieminister Gunnar Strömmer berättade på dagens pressträff att regeringen vill gå vidare med Insynskommitténs förslag. Miljöpartiets Annika Hirvonen steg upp på podiet och förklarade att även om hon hade velat gå längre är det viktigt att förslaget genomförs. Kanske en kompromiss bakom kulisserna sedan (M) och (KD) reserverat sig i kommittén? I så fall skickligt av Hirvonen.

Insynskommitténs förslag har betydande brister men är ändå ett viktigt steg. I andra länder liksom i EU har liknande system utvecklats gradvis. Om kommitténs förslag genomförs får vi en bättre bild än i dag av påverkan, även via konsultbolag.

Bland bristerna finns att registrering bara behövs när man vill "påverka beredning eller beslut i ett ärende". Mycket påverkan sker innan det finns ett ärende, för att påverka debatten i stort eller för att hindra att en policyprocess överhuvudtaget inleds. Ordföranden Mats Melin fick frågor om detta på pressträffen och det är tydligt att kommittén här landat i en kompromiss för att få så brett stöd som möjligt. 

Men i ett annat avseende verkar bristerna bero på förbiseende. Jag kan inte se att beslut i EU diskuteras i betänkandet på över 800 sidor. Tvärtom verkar kommitténs förslag utesluta ärenden som inte kräver regeringsbeslut ("Med ärende avses ärende enligt 4 eller 7 kap. regeringsformen", det är vad jag förstår inte EU-ärenden, möjligen när de kommit till Riksdagen för behandling men då har redan mycket skett). Det är i så fall en allvarlig brist.

EU-arbetet har en annan karaktär än ärenden i inrikespolitiken. Ofta börjar det med förslag från någon medlemsstat i en expertgrupp eller på ett ministermöte, kanske en formulering i slutsatserna på ett toppmöte. Långt innan det blir ett formellt "EU-ärende" i Regeringskansliet. Med tanke på EU-reglernas betydelse borde påverkan av sådana processer förstås också omfattas. EU:s egna öppenhetsregister omfattar inte påverkan på nationella regeringar.

I samma anda borde kommunikation med Sveriges EU-representation i Bryssel registreras. Det är en egen myndighet och jag kan inte se att sådana kontakter ingår i lagens krav. Representationen har stor betydelse i policyprocesserna och instruktionerna från Stockholm ger ofta betydande handlingsutrymme. 

Det finns mycket mer att säga, till exempel om formuleringar som denna: "Dolda avsändare bör avslöjas genom kritisk granskning i den allmänna debatten, inte genom en offentlig reglering som kräver öppenhet" (s. 344). Jag beskriver i boken Skuggspel hur svårt det är för medier och andra att göra sådan kritisk granskning när det inte finns öppenhetskrav. 

Ändå: om regeringen lägger fram ett förslag som även omfattar EU-arbetet så blir det ett första viktigt steg. Men skulle EU falla utanför vore det mycket märkligt.

En första läsning av (S) kongressdokument

Det är många hundra sidor som Socialdemokraterna nyss har publicerat inför sin kongress i slutet av maj. Här är några första ostrukturerade iakttagelser:

När det gäller nationell politik finns bra förslag i partistyrelsens förslag till riktlinjer, t ex om stärkt kommunalt bostadsförsörjningsansvar med en ny, samlad bostadsförsörjningslag liksom många konkreta förslag vad gäller skolan,

Viktig formulering i EU-avsnittet: "EU-länderna måste snabbt stärka sin egen förmåga till militärt försvar och säkerhet".

Men förutom detta och avsnittet om klimat är förslaget till riktlinjer ett avsteg från (S) tidigare EU-politik att driva konkreta förbättringar kring jämställdhet, konsumentskydd, arbetsmiljö och andra medborgarnära frågor. Nu mycket marknad.

"Socialdemokratin ser EU som en nödvändig plattform för att på europeisk nivå skärpa skyddet av miljö, konsumenter och löntagare" - bra tillägg i förslaget till partiprogram. Men vikten av att sätta gränser för vinstintressen i EU kunde lyftas fram ännu mer.

Partistyrelsen tar ställning för "ett verkningsfullt lobbyregister" och skärpta karensregler men vill tyvärr inte se förbud mot att ha politiska uppdrag samtidigt med arbete på pr-bolag eller krav att politiska tjänstemän redovisar sina tidigare uppdrag.

Nu blir det kongressombuden som avgör vad slutresultatet blir.

Dra lärdomar av den farliga USA-entusiasmen

"USA-beroendet måste brytas", skrev Anna Lindh i Aftonbladet 1999.  Den dåvarande utrikesministern konstaterade att Europa var beroende av USA för transporter, information och ledningssystem. EU måste bli bättre på att kunna genomföra egna militära insatser, menade hon. 

25 år senare kan vi se att mer borde ha gjorts i denna riktning. Men i Sverige liksom i många andra EU-stater har det ansetts vara fel att "dubblera Nato" med till exempel ett större förmåga för EU att leda militära operationer. Samtidigt har det funnits stor entusiasm för ett fördjupat militärt samarbete med USA, även inom den svenska socialdemokratin, Debatten om alternativ har varit begränsad, inte minst vid Folk och Försvars årliga rikskonferenser där Pentagon-vänliga perspektiv dominerat. Och diskussionen inför den brådstörtade ansökan om Nato-medlemskap var alltför ensidig.

Nu är det bråttom att bygga europeisk försvarsförmåga. Det handlar både om pengar och om synen på självständig ledning av militära insatser. Hur kan till exempel Gotland försvaras utan USA?

För att hitta rätt svar behöver den säkerhetspolitiska diskussionen bli bredare. Här har medierna en viktig roll att spegla fler perspektiv. De senaste decenniernas USA-entusiasm har lett Sverige fel.

(Några tidigare texter av mig i detta ämne:

Stark europapolitik bättre än Nato-kampanj

Ta inga förhastade beslut om Nato

Var öppna med riskerna med ett Nato-medlemskap)

Avregleringar i EU hotar miljö och konkurrenskraft

EU-kommissionens utkast till en ny "Competitiveness Compass" innehåller bra förslag om till exempel finansiering av klimatomställningen, innovation, kompetensutveckling. Men medlemsländerna måste göra mer ekonomiskt och förslagen om avreglering skulle vara skadliga.

När det gäller finansiering följer kommissionen Mario Draghis rapport om att prioritera strategiska områden som gränsöverskridande investeringar i elnät. Omprogrammering av NextGenerationEU nämns också, liksom villkor i nästa långtidsbudget. Men budgetrestriktiva länder som Sverige behöver byta position för att få detta att fungera. 

Förslagen om en starkare roll för EIB är bra. Utöver det som står i kompassen bör medlemsländerna också öka bankens kapital.

Att bygga ut InvestEU är utmärkt för innovativa företag, liksom andra insatser för att mobilisera privat kapital. Tyngdpunkten på forskning och innovation är också bra, men det måste finnas tydliga villkor i nästa långtidsbudget om att medlemsländerna ska öka sina egna investeringar. Den viktiga roll för innovation som väl utformade regler har nämns dock inte.

Generellt sett är den starka betoningen av avreglering riskabel både för produktiviteten och för medborgarnas förtroende för EU. "Förenkling" är en sak om det verkligen handlar om det, men att mjuka upp lagstiftning är skadligt för de innovativa företagen. Att förlita sig för mycket på förtroende fungerar inte, vilket till exempel ansträngningar för att minska koldioxidutsläppen från bilar genom frivilliga åtaganden har visat.

Som beskrevs i Politico förra veckan, pekar utkastet till kompass "mot en omfattande avreglering riktad mot den europeiska gröna given i synnerhet". Men marknader för produkter med låga koldioxidutsläpp kommer inte att utvecklas tillräckligt snabbt utan obligatoriska kvoter, för att ta ett exempel.

Rättvis omställning är nyckeln till en framgångsrik politik för att minska koldioxidutsläppen. Det är bra att kompassen tar upp kompetensutveckling och nämner goda arbetsvillkor. Men om förslag som en ny definition av "små medelstora företag" och en "28:e regim" leder till lägre skydd för arbetare kommer det att vara kontraproduktivt.

Ett grundläggande problem är att konkurrenskraftskompassen har utvecklats utan tillräcklig samråd och transparens. Mario Draghis team registrerade inte industrins input om till exempel kemikalier, där det nu finns en starkt tryck att försvaga reglerna.

Sammanfattningsvis finns det många goda intentioner i utkastet till konkurrenskraftskompass, men det starka fokuset på avreglering verkar inte vara faktabaserat.