Orimligt hårda krav på Grekland

Det är inte eurons fel att sjuksköterskor och lärare kommer att få sina löner sänkta i Grekland. Däremot tar EU:s finansministrar en stor risk när de ytterligare skärper kraven på åtstramningar. Gårdagens "räddningspaket" kan slå tillbaka både mot saneringen av statsfinanserna och mot förtroendet för EU.

Redan tidigare har Grekland gått med på omfattande nedskärningar för att få nödlån. Det räckte inte för Angela Merkel. De ytterligare krav som Tyskland med flera ställt, med lönesänkningar och kraftiga momshöjningar, riskerar att tvärbromsa ekonomin. Det blir också svårare att genomföra nödvändiga reformer när kraven utifrån upplevs som socialt orättvisa och ideologiskt betingade (som de påtvingade avregleringarna). Samtidigt tvekar EU inför åtgärder mot den uppenbara finansiella spekulation, som förvärrar krisen.

I Sverige försöker alliansen använda den grekiska krisen som argument mot oppositionen. Kanske får vi höra det även idag när den rödgröna budgetmotionen presenteras.

Det är ett pinsamt försök att driva valrörelse. Få internationella bedömare kritiserar hur Giorgos Papandreou hanterat krisen. Det var den konservativa regeringen under Kostas Karamanlis som lämnade över jätteskulderna, låt vara att de byggts upp under många år. Om någon tar ansvar i Grekland så är det Papandreous röda regering som avslöjade fifflet och nu försöker sanera ekonomin.

Jag vet inte vilken grekisk tragedi som passar bäst för att beskriva det som nu händer, men okänsligheten för social rättvisa är eurogruppens akilleshäl.

Andra om Greklands kris: DN,DN2, DN3,DN4, DN5, SvD, SvD2, SvD2,SvD3, SvD4, med flera