Rädslan för brott kan avgöra valet, skrev jag 2007 och varnade för Sverigedemokraternas tillväxt. Det var inte många andra som gjorde det då, när partiet låg under 3 procent.
Hur många texter jag skrivit om riksdagsvalen är svårt att räkna. Här är några på engelska:
Nordic numbers (Inside Story 20 September 2018)
The Swedish model is still alive (Open Democracy 10 September 2018)
Sweden after the election (Friedrich Ebert-Stiftung, September 2010)
Sweden's Social Democrats: the test of failure (Open Democracy 2010)
Sweden’s changing (Open Democracy 10 December 2009)
The future of the Swedish model (New Statesman 25 June 2009)
We still love the Swedish model (Open Democracy 18 September 2006)
Nu får jag frågor från utländska medier. Hur har andra partier reagerat på Sverigedemokraternas tillväxt? Vad skulle en moderatledd regering med stöd av (SD) betyda för utrikespolitiken och för det svenska arbetet i EU? Vilken roll spelar Nato-ansökan i valrörelsen?
Jag försöker svara efter bästa förmåga och skriver kanske något också under de närmaste dagarna. Men det börjar kännas en aning repetitivt, inte minst när det gäller den stora strukturella förändringen att många arbetare gått från vänstersidan till Sverigedemokraterna. Analysera kan man göra, visst, men att påverka till exempel LO-ledningen verkar svårare. Hur meningsfulla är långsiktiga valanalyser egentligen när partierna mest driver de frågor som "mäter bra" för stunden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar