Minska USA-beroendet

Donald Trumps alla utspel leder kanske till en viss avtrubbning bland svenska opinionsbildare och medier. Semestrarna i juli hade nog också betydelse för bristen på starka reaktioner när den amerikanske presidenten valde att ringa Sveriges statsminister för att påverka en pågående rättsprocess. Detta är ändå mycket anmärkningsvärt, särskilt som en officiell representant för den amerikanska regeringen också skrev brev till åklagarmyndigheten och hotade med försämrade bilaterala relationer om inte ASAP Rocky släpptes.

Carl B Hamilton (L) tyckte historien med ASAP Rocky talade för ett svenskt Nato-medlemskap. Det är snarare tvärtom. Nato är en organisation där USA har den avgörande makten. Det är ingen slump att EU-länder under Donald Trumps presidenttid valt en väg mot större europeisk självständighet både i säkerhetspolitiken och i andra frågor. "Strategic sovereignty" är nu ett etablerat begrepp i EU-debatten.

Detta ställs på sin spets i den heta frågan om militär eskort av civila fartyg i Hormuzsundet (som märkligt nog inte får så mycket utrymme i svenska medier). Här tillkommer dessutom oenighet om Iranpolitiken mellan USA och EU. Länder som Frankrike och Tyskland vill inte se en USA-ledd insats.

Så vad vill Sverige? ÖB Micael Bydén har redogjort för två möten om en USA-ledd insats där han även gav sig in på den utrikespolitiska bedömningen att en insats är viktig. UD:s officiella uttalanden har varit avvaktande.

Tidigare har Sveriges principiella hållning till internationella insatser varit att de ska följa FN-stadgan. Det är rimligt även denna gång. Att USA gärna vill ha med andra länder i sin tänkta operation, som lätt kan utvecklas till en del av en större militär konflikt, är inget starkt argument när den nationelle säkerhetsrådgivaren John Bolton gör sitt bästa för att USA ska gå i krig.

Skulle det å andra sidan bli en franskledd operation med europeiska länder inom FN-stadgans ram finns det goda skäl för Sverige att delta i någon form. Det skulle också kunna stärka EU:s självständiga förmåga i en värld där beroendet av USA i vissa delar håller på att bli en nackdel. Att vi själva kan ta större ansvar för säkerheten hindrar inte ett nära samarbete med USA på många områden när förutsättningarna är det rätta.

Det finns också skäl för regeringen att allvarligt fundera på den märkliga hållning till USA inom delar av Försvarsmakten som framskymtar i remissvaret om konventionen om ett globalt kärnvapenförbud. Att Sverige samarbetar med USA i Östersjöområdet bygger på ömsesidigt intresse, och bör inte beskrivas med den ton av undergivenhet som finns i remissvaret.