Svårt att vara visionär partiledare

Det är inte lätt att vara visionär politiker i den medialiserade demokratin. När Lennart Daléus blev partiledare för Centerpartiet år 1998 lanserade han begreppet digital allemansrätt. Bra it-infrastruktur i hela landet skulle få Sverige att lyfta och ge alla regioner chansen att utvecklas.

För detta fick Daléus kritik av ett antal politiska journalister. Så här skrev till exempel Lena Mellin i Aftonbladet:

Den nuvarande partiledaren Lennart Daléus har under sina 20 månader som partiledare koncentrerat sig på ett budskap som är i det närmaste obegripligt. Han har talat om det i och för sig behjärtansvärda ämnet digital allemansrätt. Det vill säga bredband åt alla i hela landet.
   Men för en människa som inte intresserar sig för politikens finare nyanser betyder orden digital allemansrätt ingenting. Det är ett nonsensuttryck. Vad har nollor och ettor med blomplockning att göra?

Det fanns naturligtvis andra frågor som påverkade Lennart Daléus tid som partiledare. Jag tänker ändå på kritiken mot den digitala allemansrätten ibland. Senast när jag läste veckans beslut från EU-kommissionen om det regionalpolitiska stödet till Sverige under perioden 2014-2019.

Tillgång till snabbt bredband är ett framträdande mål. "The programme expects 90% of all enterprises to have access to very high speed broadband at the end of the programming period", heter det om Norra Mellansverige. Motsvarande mål för Mellersta Norrland är 65%, och för Norra Norrland 60%.

Sett i backspegeln gjorde Lennart Daléus rätt som lyfte fram den "digitala allemansrätten". Numera är det ett huvudspår i diskussionen om regional utveckling. Han utvecklade begreppet bland annat i en skrift om ämnet, så det borde inte ha varit svårt att förstå. Frågan är hur mycket framsynt politik och stora reformer i dag som inte blir av därför att partiledare tvingas vara försiktiga med sina visioner.