Stefan Löfven sätter ny kurs

Jag kunde bara vara i Göteborg två dagar på grund av en utlandsresa. Därför vore det fel att försöka göra en samlad analys av Socialdemokraternas partikongress.

Tre funderingar bara:

Det finns väsentliga skillnader mellan partiets linje under Håkan Juholt och under Stefan Löfven. Trots två böcker om Juholts tid och mängder av artiklar saknas fortfarande en ordentlig beskrivning av hur kursändringen skedde.

Håkan Juholt gjorde avgörande misstag men det hade också betydelse att starka krafter mobiliserade mot hans politiska linje, såväl inom som utom partiet. Här finns en historia som ännu inte är berättad. Stefan Löfven befinner sig i en annan situation där partidistrikten är angelägna om att hitta kompromisser för att visa enighet efter all turbulens.

Att läsa partiledarnas installationstal parallellt visar skillnader inte bara retoriskt utan också i sak. Stefan Löfven lyfter tydligt fram jobben och har gett Socialdemokratin en ledande roll i debatten om innovation. Däremot kritiserar han inte ogenomtänkta avregleringar på samma sätt som Håkan Juholt. När det gäller vinst i välfärden tvingades den nya partiledningen bli mer kritisk än tidigare för att inte förlora voteringarna, medan Juholt drev en hård vinstkritik från början. Där hans företrädare angrep kortsiktig kapitalism talar Löfven om ett global Saltsjöbadsanda med handslag mellan arbete och kapital.

Miljöfrågorna väcker ett brett engagemang inom socialdemokratin. Jag följde hela miljödebatten på söndagen (efter att ha presenterat en ny rapport om Jobben i det gröna folkhemmet på lördagen). Det var imponerande hur många kunniga ombud som äntrade talarstolen. Partiet tog bland annat beslut om ett klimatpolitiskt ramverk med bindande utsläppsmål. Nätverket Forum Egalia spelade en viktig roll i sammanhanget.

Samtidigt syns spåren av ett ålderdomligt tänkande, där ambitiös miljöpolitik anses hota jobben. Det blir tydligast i energipolitiken där Jytte Guteland gjorde ett fåfängt försök att få bort meningen om kärnkraftens roll lång tid framöver. Men också i det finstilta, där Socialdemokraterna använder begrepp som "klimatläckage", som i EU är signalord för de mest konservativa industriföreträdarnas försök att stoppa klimatåtgärder. Det förvånar också att partistyrelsen inte kunde hitta ett smidigare sätt att hantera förslaget om 100% förnybar energi till år 2050.

Slutligen, trots många positiva beslut, finns det en punkt där Socialdemokraterna kan ha gjort ett stort misstag inför 2014 års val. Att avskaffa integrationspolitiken utan att erbjuda ett trovärdigt alternativ är dåligt både för nyanlända till Sverige och för möjligheten till ett maktskifte.

Andra om (S)-kongressen: Ekot, SvD, Anna Ardin, Högbergs tankar, Martin Moberg, Röda Berget, Ulf Bjereld, m fl