Många namn är i luften inför kvällens EU-toppmöte. En av Fredrik Reinfeldts utmaningar är att värna de små och medelstora länders inflytande i EU. Minst en av toppjobben måste gå till en stark personlighet som inte är britt, fransk eller tysk.
Lissabonfördraget ökar de stora ländernas makt. Det är delvis en naturlig följd av att EU vuxit. Med 27 medlemsländer förlorade det gamla röstsystemet sin legitimitet. Frankrike, Storbritannien och Tyskland måste ha ett inflytande i rimlig proportion till deras stora befolkning.
Risken är att de tre stora bestämmer för mycket. Det finns redan starka sådana tendenser. Samordningen mellan Berlin, London och Paris har blivit starkare. Hur självständiga blir den permanenta ordföranden och den höge representanten för utrikespolitiken?
Fredrik Reinfeldt får kritik i Bryssel och i europeisk press för passivitet inför kvällens möte. Sveriges statsminister borde ha satt ned foten tidigare, heter det.
Det är svårt att bedöma riktigheten i kritiken. Reinfeldt har inte gått med på att Frankrike och Tyskland ska bestämma vilka som får jobben. Det är bra. Dessutom kanske Reinfeldt har några ess i skjortärmen på kvällens möte.
Carl Bildt nämns som ett sådant, nu till jobbet som EU-ordförande. Spekulationerna om Reinfeldt själv har däremot tystnat.
Inget av namnen är omöjliga. Teoretiskt sett passar de in i pusslet: bägge är borgerliga politiker med erfarenheter som regeringschefer. Mot Bildt talar samma sak som tidigare: Sarkozy gillar inte honom. Dessutom skulle det bli en uppenbar konkurrens mellan Bildt och den höge representanten. Mot Reinfeldt talar hans eget uttalande att han vill delta i valrörelsen 2010.
Bland alla andra spekulationer kan man notera att kvinnor som Catherine Ashton och Elisabeth Guigou nämns oftare som hög representant, samtidigt som dagsnoteringen på Massimo d´Alema verkar ha sjunkit. Spanjorerna håller på med något - Zapatero lanserade sin utrikesminister Moratinos som sedan omedelbart sa att han inte var kandidat. Kan lösningen till slut bli att Solana sitter kvar en tid, trots sina hälsoproblem? Eller vill Spanien manövrera fram Felipe Gonzalez som ordförande? Tony Blair håller sig kvar som kandidat till ordförandejobbet där också Balkenende och van Rompuy är lågoddsare.
Det är ingen mening att räkna upp alla namn. Viktigare är vad personerna står för. Då blir ett central kriterium att inte gå i de stora ländernas ledband. Att hitta sådana personer är Reinfeldts viktigaste uppgift ikväll.
Namnet på ytterligare en person nämns också i Bryssel, men på annat sätt. "Anna Lindh hade varit den perfekta kandidaten", sa en EU-veteran i kommissionen nyligen till mig. "Skicklig utrikespolitiker, kvinna, socialdemokrat". En liknande bild ger en av de mest respekterade korrespondenterna i Bryssel utifrån sina kontakter i ministerrådet.
Andra om EU-toppmötet: DN, DN2, Expressen, SvD, SvD2, SvD3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min kandidat: Tarja Halonen
SvaraRadera