Miljöministern som skrotade Kyotoprotokollet skriver idag om klimatstrategin efter Köpenhamn. Tyvärr ger Andreas Carlgren ingen tydlig bild av vad regeringen vill.
"För att klara klimatutmaningen är jag övertygad om att vi behöver stärka det globala samarbetet", skriver Carlgren. Det har han förstås rätt i. Men sedan blir det rörigt. Först argumenterar miljöministern för FN:s roll, sedan ska vi "vara öppna att pröva alternativa vägar".
Det varit lyckligast om EU inte gått med på Köpenhamnsavtalet, anser Carlgren. Det har han också rätt i. Varför sitter han kvar om Reinfeldt körde över honom i denna avgörande fråga?
"Stärk EU:s arbete för att vara ledande", skriver Carlgren också. Men han har inga förslag om vad EU ska göra utöver redan tagna beslut. Tvärtom kommer miljöministern med den synnerligen osäkra prognosen "Med besluten om energieffektivisering och den ekonomiska krisen kommer vi att överträffa EU:s mål att minska utsläppen med 20 procent och närma oss 30 procent".
Sverige får inte ta paus från det internationella arbetet nu när ordförandeklubban i EU gått över till Spanien. Det var ett misstag av Göran Persson förra gången, att prioritera ned EU-arbetet år 2002.
Klimatet är ett exempel varför det behövs ett pådrivande arbete i EU. Här är fem saker som borde ha funnits med i Andreas Carlgrens artikel.
1. Se till att löftena om utsläppsmål till 2020 snabbt får en juridiskt bindande form. Det gäller till exempel att binda Japan till sitt ambitiösa utspel inför Köpenhamn. De närmaste veckorna blir avgörande.
2. Bygga bättre allianser med progressiva u-länder som Brasilien - istället för att provocera dem genom att gå USA:s ärenden. Sverige måste återfå sitt förtroende bland världens fattiga länder.
3. Driva förslag om åtgärder. Hittills har förhandlingarna handlat nästan enbart om utsläppsmål. Nu är det hög tid att föreslå ett internationellt avtal om energieffektivisering och andra åtgärder, gärna inom klimatkonventionens ram.
4. Förstärka EU:s förmåga till grön diplomati.
5. Låsa fast löftena om klimatfinansiering i en form som u-länderna kan acceptera.
När presenterar de rödgröna sitt alternativ till regeringens passivitet?
Visar inlägg med etikett Fredrik Reinfeldt klimat Köpenhamn Kyotoprotokollet Andreas Carlgren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fredrik Reinfeldt klimat Köpenhamn Kyotoprotokollet Andreas Carlgren. Visa alla inlägg
söndag 3 januari 2010
fredag 18 december 2009
Försvinner klimatmålen idag?
Det mest positiva i Köpenhamn hittills har hänt utanför förhandlingarna. Tiotusentals människor har demonsterat fredligt för klimatet, lite i skymundan av polisen och våldet. Otaliga seminarier och andra aktiviteter har flyttat klimatdiskussionen framåt.
Denna globala klimatrörelse finns kvar, oavsett vilka slutsatser regeringscheferna antar senare idag.
Efter nattens krismöte verkar de komma överens om ett gemensamt uttalande, även om det knappast blir ett klimatavtal. Uppgifterna nu på morgonen pekar på att texten liknar den som de största ekonomierna antog i somras: långsiktiga mål, men inte bindande löften till 2020 om tillräckliga utsläppsminskningar.
I så fall är Köpenhamnsmötet ett misslyckande, trots att regeringscheferna lär ge motsatt bild på sina presskonferenser, och trots att det nu finns mer löften om pengar till u-länderna. Utsläppen måste minska snabbt. Men låt oss vänta och läsa texten innan vi vare sig jublar eller gråter.
En sak är i alla fall värd att notera: u-länderna har goda skäl att vara misstänksamma mot EU:s försök att slinka ur de bindande kraven i Kyotoprotokollet.
De stora energibolagen i Europa och USA har länge drivit en kamp mot Kyotoprotokollet. Tidningen The Independent avslöjade hur lobbyisten Chris Horner försökte organisera en fördold sådan kampanj. Senare skrev samme Horner en rapport åt Gunnar Hökmarks tankesmedja om varför Kyotoprotokollet måste bort.
Vattenfall har drivit en global kampanj med liknande inriktning. Långsiktiga mål, ett globalt pris på koldioxid, men svagare krav på europeiska kolkraftverk de närmaste tio åren.
Även Tony Blair, numera inhyrd av näringslivet, har argumenterat för mål till 2050, och tonat ned åtgärderna det närmaste decenniet.
Det är kanske ingen slump att EU så totalt avvisade FN-förslaget för en vecka sedan om två spår, där Kyotoprotokollet lever vidare för vissa länder medan USA och Kina gör sina löften i annan form.
Det handlar inte bara om siffror, utan om hur bindande de är. Om regeringschefernas uttalande inte innehåller lika bindande utsläppskrav för 2020 som i Kyotoprotokollet spelar det inte så stor roll att de formella förhandlingarna fortsätter i två spår. Då har ändå EU övergivit de medelsiktiga klimatmål som varit en av Europas stora globala miljöframgångar.
Låt oss hoppas att jag har fel och att vi får se ambitiösa slutsatser i dag som svar på det starka engagemanget i den globala klimatrörelsen.
[UPPDATERING Det utkast som diskuterades i natt, men som säkert är gammalt nu, lämnar plats för ländernas löften om utläppsminskningar till 2020. Men istället för siffror står X och Y och dessutom påminner formen mer om "pledge and review" än om bindande löften i likhet med dagens Kyotoprotokoll. Sådana slutsatser, där länderna själva kan ändra utsläppsmålen utan sanktioner, är det farligaste möjliga resultatet i Köpenhamn. Då är det bättre att inte ha något avtal alls utan fortsätta förhandla, och öka trycket på USA och Kina.
Barack Obamas tal var för övrigt en besvikelse, liksom Wen Jiabaos. Tacka vet jag Lula, den brasilianske presidenten, som lovade göra mer.]
Andra om klimatet: AB, AB2, AB3, AB4, Dagens Arena, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, Ekot, Expressen, Exp2, GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6
Denna globala klimatrörelse finns kvar, oavsett vilka slutsatser regeringscheferna antar senare idag.
Efter nattens krismöte verkar de komma överens om ett gemensamt uttalande, även om det knappast blir ett klimatavtal. Uppgifterna nu på morgonen pekar på att texten liknar den som de största ekonomierna antog i somras: långsiktiga mål, men inte bindande löften till 2020 om tillräckliga utsläppsminskningar.
I så fall är Köpenhamnsmötet ett misslyckande, trots att regeringscheferna lär ge motsatt bild på sina presskonferenser, och trots att det nu finns mer löften om pengar till u-länderna. Utsläppen måste minska snabbt. Men låt oss vänta och läsa texten innan vi vare sig jublar eller gråter.
En sak är i alla fall värd att notera: u-länderna har goda skäl att vara misstänksamma mot EU:s försök att slinka ur de bindande kraven i Kyotoprotokollet.
De stora energibolagen i Europa och USA har länge drivit en kamp mot Kyotoprotokollet. Tidningen The Independent avslöjade hur lobbyisten Chris Horner försökte organisera en fördold sådan kampanj. Senare skrev samme Horner en rapport åt Gunnar Hökmarks tankesmedja om varför Kyotoprotokollet måste bort.
Vattenfall har drivit en global kampanj med liknande inriktning. Långsiktiga mål, ett globalt pris på koldioxid, men svagare krav på europeiska kolkraftverk de närmaste tio åren.
Även Tony Blair, numera inhyrd av näringslivet, har argumenterat för mål till 2050, och tonat ned åtgärderna det närmaste decenniet.
Det är kanske ingen slump att EU så totalt avvisade FN-förslaget för en vecka sedan om två spår, där Kyotoprotokollet lever vidare för vissa länder medan USA och Kina gör sina löften i annan form.
Det handlar inte bara om siffror, utan om hur bindande de är. Om regeringschefernas uttalande inte innehåller lika bindande utsläppskrav för 2020 som i Kyotoprotokollet spelar det inte så stor roll att de formella förhandlingarna fortsätter i två spår. Då har ändå EU övergivit de medelsiktiga klimatmål som varit en av Europas stora globala miljöframgångar.
Låt oss hoppas att jag har fel och att vi får se ambitiösa slutsatser i dag som svar på det starka engagemanget i den globala klimatrörelsen.
[UPPDATERING Det utkast som diskuterades i natt, men som säkert är gammalt nu, lämnar plats för ländernas löften om utläppsminskningar till 2020. Men istället för siffror står X och Y och dessutom påminner formen mer om "pledge and review" än om bindande löften i likhet med dagens Kyotoprotokoll. Sådana slutsatser, där länderna själva kan ändra utsläppsmålen utan sanktioner, är det farligaste möjliga resultatet i Köpenhamn. Då är det bättre att inte ha något avtal alls utan fortsätta förhandla, och öka trycket på USA och Kina.
Barack Obamas tal var för övrigt en besvikelse, liksom Wen Jiabaos. Tacka vet jag Lula, den brasilianske presidenten, som lovade göra mer.]
Andra om klimatet: AB, AB2, AB3, AB4, Dagens Arena, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, Ekot, Expressen, Exp2, GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6
torsdag 17 december 2009
Reinfeldt styrde EU fel
Andreas Carlgren höll ett bra tal på klimatmötet igår. Tyvärr har Fredrik Reinfeldt drivit en annan linje i ett års tid. Det förklarar kritiken mot Sveriges EU-ordförandeskap, som nu växer starkare.
Den svenske miljöministern riktade sig särskilt till USA och Kina. Delegaterna i Köpenhamn applåderade när Andreas Carlgren krävde större utsläppsminskningar av USA. Amerikanernas löften måste vara bindande, sa Carlgren även i dagens Gomorron Sverige (intervjuad av skickliga Lotta Bouvin-Sundberg).
Tänk om Sverige konsekvent drivit denna linje under EU-ordförandeskapet. Då hade förtroendet bland u-länderna varit större, liksom möjligheterna till ett avtal.
Istället gick Fredrik Reinfeldt ut redan för ett år sedan och sa att han inte trodde på ett bindande avtal i Köpenhamn. I september gav han frikort till USA. Så här sa statsministern till Ekot den 22 september apropå att Obama kanske inte skulle ha en färdig position med sig till Köpenhamn:
"Men vi kan förstå det, om det samtidigt med detta uttalas ett politiskt ledarskap som markerar ett ansvar och en ambition, som vi sedan möjligen får diskutera hur det ska komma på plats"
Andra EU-ledare har varit tuffare. Initiativet har glidit ifrån det svenska ordförandeskapet, som Berlingske Tidende noterade i går.
Dessutom har SVT:s kunniga Erika Bjerström rätt när hon bedömer att den svenska regeringen underskattade stödet för ett fortsatt Kyotoavtal.
Om Sverige i lördags sagt vad Carlgren sa i talarstolen i går kunde förhandlingarna ha gått bättre. Istället sköt ordförandelandet sönder underlaget från klimatveteranen Cutajar, och krävde att Kyotoprotokollet skulle skrotas omedelbart. Dumt i sak och provocerande för u-länderna.
Miljörörelsen har rätt i sin kritik av den svenska regeringens agerande. Hur diskussionerna gått mellan Reinfeldt, Carlgren och Anders Borg vet inte jag. I vilket fall är resultatet dåligt för Sveriges miljörykte.
Nu har till och med Danmark gett upp hoppet om ett klimatavtal i Köpenhamn, skriver Berlingske Tidene.
Andra om klimatet: AB, AB2, AB3, AB4, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, Ekot, Exp, GP, GP2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SVT, Arbetarens klimatblogg, Ett hjärta rött, Johanna Melén, Peter Andersson, Röda berget, Rödgröna, se2009.eu, SAP, Tom Arnbom
Den svenske miljöministern riktade sig särskilt till USA och Kina. Delegaterna i Köpenhamn applåderade när Andreas Carlgren krävde större utsläppsminskningar av USA. Amerikanernas löften måste vara bindande, sa Carlgren även i dagens Gomorron Sverige (intervjuad av skickliga Lotta Bouvin-Sundberg).
Tänk om Sverige konsekvent drivit denna linje under EU-ordförandeskapet. Då hade förtroendet bland u-länderna varit större, liksom möjligheterna till ett avtal.
Istället gick Fredrik Reinfeldt ut redan för ett år sedan och sa att han inte trodde på ett bindande avtal i Köpenhamn. I september gav han frikort till USA. Så här sa statsministern till Ekot den 22 september apropå att Obama kanske inte skulle ha en färdig position med sig till Köpenhamn:
"Men vi kan förstå det, om det samtidigt med detta uttalas ett politiskt ledarskap som markerar ett ansvar och en ambition, som vi sedan möjligen får diskutera hur det ska komma på plats"
Andra EU-ledare har varit tuffare. Initiativet har glidit ifrån det svenska ordförandeskapet, som Berlingske Tidende noterade i går.
Dessutom har SVT:s kunniga Erika Bjerström rätt när hon bedömer att den svenska regeringen underskattade stödet för ett fortsatt Kyotoavtal.
Om Sverige i lördags sagt vad Carlgren sa i talarstolen i går kunde förhandlingarna ha gått bättre. Istället sköt ordförandelandet sönder underlaget från klimatveteranen Cutajar, och krävde att Kyotoprotokollet skulle skrotas omedelbart. Dumt i sak och provocerande för u-länderna.
Miljörörelsen har rätt i sin kritik av den svenska regeringens agerande. Hur diskussionerna gått mellan Reinfeldt, Carlgren och Anders Borg vet inte jag. I vilket fall är resultatet dåligt för Sveriges miljörykte.
Nu har till och med Danmark gett upp hoppet om ett klimatavtal i Köpenhamn, skriver Berlingske Tidene.
Andra om klimatet: AB, AB2, AB3, AB4, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, Ekot, Exp, GP, GP2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SVT, Arbetarens klimatblogg, Ett hjärta rött, Johanna Melén, Peter Andersson, Röda berget, Rödgröna, se2009.eu, SAP, Tom Arnbom
onsdag 16 december 2009
Varning för ett svagt avtal
FN:s klimatförhandlingar och samtalen mellan regeringscheferna är två olika processer. Risken är att USA, Kina och de stora länderna i Europa kör över den fattiga världen och att resultatet blir ett svagare avtal än Kyotoprotokollet.
Det går fortfarande trögt i Köpenhamn. Miljöminister Andreas Carlgren fördömer u-ländernas protester tidigare i veckan, men han glömmer att nämna EU:s agerande i helgen.
Då sa Sverige som EU-ordförande nej till ett hyfsat avtalsutkast. Om EU istället backat upp huvuddragen i den erfarne FN-förhandlaren Cutajars text kunde konflikten med u-länderna ha hanterats bättre. EU hade ändå kunnat kräva vissa ändringar, men utan att vara lika provokativt mot u-länderna.
Däremot verkar det hända en hel del i kontakterna mellan huvudstäderna. Obama, Brown, Merkel och Sarkozy ska ha haft en videokonferens. Frankrikes "uppgörelse" med Afrika är också intressant.
Kompromissen kan bli en text som är lite starkare än vad världens största ekonomier sa i Italien i somras, ungefär som i det fransk-afrikanska uttalandet. Det är ett liknande innehåll som i den text Danmark spred före mötet i Köpenhamn.
Tyvärr betyder det en försvagning jämfört med dagens Kyotoprotokoll. Ingen av de aktuella texterna innehåller bindande utsläppskrav för de rika länderna till år 2020, inte heller oberoende utvärdering av de löften som Kina med flera gör. Fokus flyttas till tjusiga mål för 2050, som dagens politiker inte behöver ta ansvar för.
Skulle Danmarks statsminister slänga fram ett sådant förslag i slutet av ett krisfyllt möte måste andra länder ha modet att säga nej. Då är det bättre att vara utan ett avtal och istället öka pressen på USA och Kina inför nästa år.
Nu verkar äntligen Fredrik Reinfeldt vara på väg till Köpenhamn, en dag efter sin brittiske kollega. Statsministern borde ägna sin tid att övertyga länderna om bindande löften om att minska utsläppen till år 2020. Inte åt att skrota Kyotoprotokollet och ersätta det med vaga ord om 2050.
Andra om klimatet: AB, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, Ekot, Expressen, GP, GP2, GP3, SAP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SVT, Anders Pihlblad, Anders Ygeman, Johanna Melén, Jöran Fagerlund, Kent Persson, Magnus Andersson, Miljöförbundet Jordens Vänner, Rasmus Lenefors, Roger Jönsson, Röda Malmö, se2009.eu, Stefans konspirationer, Tibergs blogg, Åsa Westlund
Det går fortfarande trögt i Köpenhamn. Miljöminister Andreas Carlgren fördömer u-ländernas protester tidigare i veckan, men han glömmer att nämna EU:s agerande i helgen.
Då sa Sverige som EU-ordförande nej till ett hyfsat avtalsutkast. Om EU istället backat upp huvuddragen i den erfarne FN-förhandlaren Cutajars text kunde konflikten med u-länderna ha hanterats bättre. EU hade ändå kunnat kräva vissa ändringar, men utan att vara lika provokativt mot u-länderna.
Däremot verkar det hända en hel del i kontakterna mellan huvudstäderna. Obama, Brown, Merkel och Sarkozy ska ha haft en videokonferens. Frankrikes "uppgörelse" med Afrika är också intressant.
Kompromissen kan bli en text som är lite starkare än vad världens största ekonomier sa i Italien i somras, ungefär som i det fransk-afrikanska uttalandet. Det är ett liknande innehåll som i den text Danmark spred före mötet i Köpenhamn.
Tyvärr betyder det en försvagning jämfört med dagens Kyotoprotokoll. Ingen av de aktuella texterna innehåller bindande utsläppskrav för de rika länderna till år 2020, inte heller oberoende utvärdering av de löften som Kina med flera gör. Fokus flyttas till tjusiga mål för 2050, som dagens politiker inte behöver ta ansvar för.
Skulle Danmarks statsminister slänga fram ett sådant förslag i slutet av ett krisfyllt möte måste andra länder ha modet att säga nej. Då är det bättre att vara utan ett avtal och istället öka pressen på USA och Kina inför nästa år.
Nu verkar äntligen Fredrik Reinfeldt vara på väg till Köpenhamn, en dag efter sin brittiske kollega. Statsministern borde ägna sin tid att övertyga länderna om bindande löften om att minska utsläppen till år 2020. Inte åt att skrota Kyotoprotokollet och ersätta det med vaga ord om 2050.
Andra om klimatet: AB, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, Ekot, Expressen, GP, GP2, GP3, SAP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SVT, Anders Pihlblad, Anders Ygeman, Johanna Melén, Jöran Fagerlund, Kent Persson, Magnus Andersson, Miljöförbundet Jordens Vänner, Rasmus Lenefors, Roger Jönsson, Röda Malmö, se2009.eu, Stefans konspirationer, Tibergs blogg, Åsa Westlund
tisdag 15 december 2009
Klimatmöte utan Reinfeldt
Storbritanniens Gordon Brown kommer till Köpenhamn idag för att försöka rädda klimatförhandlingarna. Vad gör hans svenske kollega? Det är märkbart tyst från Rosenbad.
Jo, Fredrik Reinfeldt skriver brev till G20-ledarna tillsammans med kommissionens José Manuel Barroso. På plats i Köpenhamn finns Andreas Carlgren och andra statsråd från regeringen.
Ändå är intrycket att Sverige hamnat lite vid sidan av, trots EU-ordförandeskapet. Miljöministrarnas pågående diskussioner är viktiga, men det avgörande spelet sker mellan regeringscheferna.
Danmarks statsminister Lars Lökke Rasmussen reste till Singapore i november och presenterade en kompromiss när USA mötte länderna i Asien. Inte Reinfeldt.
Vid EU-toppmötet förra veckan var det Gordon Brown och Nicholas Sarkozy som stal föreställningen och presenterade uppgörelsen om klimatpengar till u-länderna.
Nu berättar Berlingske Tidene att den danske statsministern samlat en informell grupp världsledare som ska hitta en framkomstväg vid mötet i Köpenhamn. Bland ledarna finns Brown, Sarkozy, Angela Merkel, José Luis Zapatero, Mexicos president Félipe Calderon och Australiens premiärminister Kevin Rudd.
Den svenske statsministern nämns inte.
Att nå ett klimatavtal i Köpenhamn är EU-ordförandeskapets främsta målsättning, står det på regeringens hemsida.
Fredrik Reinfeldt måste lägga in en högre växel.
[UPPDATERING: Dagens utspel av Nicolas Sarkozy visar ytterligare hur det svenska EU-ordförandeskapet blir sidsteppat. Frankrike hävdar nu att man har en gemensam linje med de afrikanska länderna. Tyvärr innehåller deklarationen inga siffror för de rika ländernas utsläppsminskningar till år 2020.]
Andra om klimatet: DN, DN2, DN3, DN4, Effekt, Ekot, Exp, GP, GP2, SvD, SvD2, SvT, Schlaug, Stefan Stenudd, Åsa Westlund
Jo, Fredrik Reinfeldt skriver brev till G20-ledarna tillsammans med kommissionens José Manuel Barroso. På plats i Köpenhamn finns Andreas Carlgren och andra statsråd från regeringen.
Ändå är intrycket att Sverige hamnat lite vid sidan av, trots EU-ordförandeskapet. Miljöministrarnas pågående diskussioner är viktiga, men det avgörande spelet sker mellan regeringscheferna.
Danmarks statsminister Lars Lökke Rasmussen reste till Singapore i november och presenterade en kompromiss när USA mötte länderna i Asien. Inte Reinfeldt.
Vid EU-toppmötet förra veckan var det Gordon Brown och Nicholas Sarkozy som stal föreställningen och presenterade uppgörelsen om klimatpengar till u-länderna.
Nu berättar Berlingske Tidene att den danske statsministern samlat en informell grupp världsledare som ska hitta en framkomstväg vid mötet i Köpenhamn. Bland ledarna finns Brown, Sarkozy, Angela Merkel, José Luis Zapatero, Mexicos president Félipe Calderon och Australiens premiärminister Kevin Rudd.
Den svenske statsministern nämns inte.
Att nå ett klimatavtal i Köpenhamn är EU-ordförandeskapets främsta målsättning, står det på regeringens hemsida.
Fredrik Reinfeldt måste lägga in en högre växel.
[UPPDATERING: Dagens utspel av Nicolas Sarkozy visar ytterligare hur det svenska EU-ordförandeskapet blir sidsteppat. Frankrike hävdar nu att man har en gemensam linje med de afrikanska länderna. Tyvärr innehåller deklarationen inga siffror för de rika ländernas utsläppsminskningar till år 2020.]
Andra om klimatet: DN, DN2, DN3, DN4, Effekt, Ekot, Exp, GP, GP2, SvD, SvD2, SvT, Schlaug, Stefan Stenudd, Åsa Westlund
måndag 14 december 2009
Skrota inte Kyotoprotokollet
Att det blir kris i klimatförhandlingar är inget nytt. När Birgitta Dahl bjöd in FN:s klimatpanel IPCC till Sundsvall år 1990 för ett av de första mötena höll mötet på att sluta i kaos. Förhandlingarna avbröts och de ledande förhandlarna försökte överrösta varandra framme vid ordföranden Bert Bolins podium.
Det blev en rapport då, och det kan fortfarande bli en klimatöverenskommelse i Köpenhamn. Men signalerna idag om kaos är oroande.
Många ledamöter från u-länderna i G77-gruppen vandrade ut från mötet. De har goda skäl att protestera, även om de inte gör det på det mest konstruktiva sättet.
De rika länderna lovar inte tillräckligt stora utsläppsminskningar, och ställer inte upp med tillräckligt mycket nya klimatpengar till de fattigaste. Visst måste även u-länderna begränsa sina utsläpp, men vi i den rika världen har skapat klimatproblemet och måste ta ett större ansvar.
Konflikten i Köpenhamn gäller att EU med flera vill skrota dagens Kyotoprotokoll istället för att förhandla om nya utsläppsmål till år 2020 inom protokollets ram och sedan lägga till krav på u-länderna i ett särskilt dokument. Biståndsorganisationen Oxfams chef Jeremy Hobbs uttrycker det bra:
"De fattiga länderna vill ha ett resultat som garanterar kraftiga utsläppsminskningar. Men de rika länderna försöker att försena diskussionerna om den enda mekanism som vi har som kan se till att det blir så - Kyotoprotokollet".
Jag har skrivit det förut: det är en farlig felbedömning som den svenska regeringen har gjort, att avskaffa Kyotoprotokollet utan att ha ett färdigt bindande avtal att sätta i dess ställe.
Visst behövs ett annat sorts avtal i slutändan för att få med USA, men låt först Barack Obama visa att han är beredd att gå längre än dagens bud. Genom att inte förhandla om en förlängning av Kyotoprotokollet nu försvinner det politiska trycket på USA.
För övrigt undrar jag när Fredrik Reinfeldt kommer till Köpenhamn. Gordon Brown lär dyka upp i morgon.
[UPPDATERING: Bra pressmeddelande av Maria Wetterstrand.]
Andra om klimatet: AB, AB2, AiP, DN, DN2, DN3, DN4, Ekot, Exp, GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Anders Ygeman, Johanna Melén, Kulturbloggen, Röda Berget
Det blev en rapport då, och det kan fortfarande bli en klimatöverenskommelse i Köpenhamn. Men signalerna idag om kaos är oroande.
Många ledamöter från u-länderna i G77-gruppen vandrade ut från mötet. De har goda skäl att protestera, även om de inte gör det på det mest konstruktiva sättet.
De rika länderna lovar inte tillräckligt stora utsläppsminskningar, och ställer inte upp med tillräckligt mycket nya klimatpengar till de fattigaste. Visst måste även u-länderna begränsa sina utsläpp, men vi i den rika världen har skapat klimatproblemet och måste ta ett större ansvar.
Konflikten i Köpenhamn gäller att EU med flera vill skrota dagens Kyotoprotokoll istället för att förhandla om nya utsläppsmål till år 2020 inom protokollets ram och sedan lägga till krav på u-länderna i ett särskilt dokument. Biståndsorganisationen Oxfams chef Jeremy Hobbs uttrycker det bra:
"De fattiga länderna vill ha ett resultat som garanterar kraftiga utsläppsminskningar. Men de rika länderna försöker att försena diskussionerna om den enda mekanism som vi har som kan se till att det blir så - Kyotoprotokollet".
Jag har skrivit det förut: det är en farlig felbedömning som den svenska regeringen har gjort, att avskaffa Kyotoprotokollet utan att ha ett färdigt bindande avtal att sätta i dess ställe.
Visst behövs ett annat sorts avtal i slutändan för att få med USA, men låt först Barack Obama visa att han är beredd att gå längre än dagens bud. Genom att inte förhandla om en förlängning av Kyotoprotokollet nu försvinner det politiska trycket på USA.
För övrigt undrar jag när Fredrik Reinfeldt kommer till Köpenhamn. Gordon Brown lär dyka upp i morgon.
[UPPDATERING: Bra pressmeddelande av Maria Wetterstrand.]
Andra om klimatet: AB, AB2, AiP, DN, DN2, DN3, DN4, Ekot, Exp, GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Anders Ygeman, Johanna Melén, Kulturbloggen, Röda Berget
lördag 12 december 2009
Obegriplig svensk klimatlinje
Gårdagens förslag till klimatavtal var ett steg framåt. Michael Zammit Cutajars utkast till "core decision" om långsiktiga åtaganden innehåller alla de viktiga elementen. Den rutinerade förhandlaren vill behålla dagens Kyotoprotokoll men komplettera det med fler löften från USA och utvecklingsländerna.
EU borde lägga hela sin tyngd bakom förslagen och stödja Cutajars arbete. Istället kritiserar svenske chefsförhandlaren Anders Turesson texten. Sveriges linje som EU-ordförande är att Kyotoprotokollet ska skrotas, punkt slut.
Det är ett stort steg tillbaka i miljöarbetet, om inte det nya avtalet blir lika bindande som Kyotoprotokollet - och det lär det knappast bli.
Risken är istället att Köpenhamn resulterar i den "bukett av åtaganden" som Fredrik Reinfeldt såg framför sig redan för ett år sedan, där länderna inte är bundna av sina internationella förpliktelser på samma sätt som i Kyoto.
Jag hoppas att dagens demonstrationer blir stora och att inte våld skymmer budskapet. Alla regeringar måste göra mer för att rädda klimatet. Den svenska linjen är obegriplig och kommer att bli svår för Andreas Carlgren att försvara.
Andra om klimatet: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Ekot, Exp, GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, Martin Moberg, Mårtensson, Rödgröna, SAP, se2009.eu
EU borde lägga hela sin tyngd bakom förslagen och stödja Cutajars arbete. Istället kritiserar svenske chefsförhandlaren Anders Turesson texten. Sveriges linje som EU-ordförande är att Kyotoprotokollet ska skrotas, punkt slut.
Det är ett stort steg tillbaka i miljöarbetet, om inte det nya avtalet blir lika bindande som Kyotoprotokollet - och det lär det knappast bli.
Risken är istället att Köpenhamn resulterar i den "bukett av åtaganden" som Fredrik Reinfeldt såg framför sig redan för ett år sedan, där länderna inte är bundna av sina internationella förpliktelser på samma sätt som i Kyoto.
Jag hoppas att dagens demonstrationer blir stora och att inte våld skymmer budskapet. Alla regeringar måste göra mer för att rädda klimatet. Den svenska linjen är obegriplig och kommer att bli svår för Andreas Carlgren att försvara.
Andra om klimatet: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Ekot, Exp, GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, Martin Moberg, Mårtensson, Rödgröna, SAP, se2009.eu
måndag 7 december 2009
Fram med pengarna, Reinfeldt
Fredrik Reinfeldt har bråttom. När klimatmötet i Köpenhamn öppnar är EU fortfarande inte överens om ekonomiskt stöd till u-länderna. Sverige måste se till att pengarna inte tas från existerande biståndsbudgetar, annars blir det svårt att få en bra klimatuppgörelse.
Vid EU-toppmötet i oktober påstod Reinfeldt att det fanns en gemensam syn om pengarna. Det stämde inte, vilket utländsk press snabbt upptäckte till skillnad från många svenska medier.
Därför har det skett intensiva förhandlingar under de senaste veckorna för att få fram siffror på EU:s stöd under de närmaste åren. Enligt Financial Times Deutschland finns nu ett förslag inför EU-toppmötet på torsdag.
Det är oklart hur mycket av pengarna som verkligen är nya. I flera länder har det varit hårda diskussioner om varifrån stödet ska komma. Tyskland, liksom många andra, verkar ta sina euro från biståndet. Det kommer inte utvecklingsländerna att gilla, av goda skäl.
Ända sedan Rio-konferensen 1992 har världen varit överens om att miljö och utveckling händer ihop. Flertalet EU-länder lever inte upp till FN:s biståndsmål. Samtidigt vägrar de rika länderna (särskilt USA) att gå med på ordentliga minskningar av koldioxidutsläppen till år 2020. Med Reinfeldt i spetsen vill EU överge dagens Kyotoprotokoll och dess krav på de rika länderna utan att ha något färdigt bindande avtal istället.
Det är inte underligt att u-länderna tvekar. Reinfeldt måste ena EU om nya pengar för att rädda klimatet, och slåss för ett bindande avtal om utsläppsminskningar till år 2020.
Läs mer om EU och miljön på min engelskspråkiga blogg.
Andra om klimatet: AB, AB2, AB3, AB4, AB5, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, Ekot, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Anders Ygeman, Brobyggarbloggen, In your face, Kent Persson, Maja Fjaestad, Monica Green, Netroots, Peter Andersson, Peter Swedenmark, Roger Jönsson, Rödgröna
Vid EU-toppmötet i oktober påstod Reinfeldt att det fanns en gemensam syn om pengarna. Det stämde inte, vilket utländsk press snabbt upptäckte till skillnad från många svenska medier.
Därför har det skett intensiva förhandlingar under de senaste veckorna för att få fram siffror på EU:s stöd under de närmaste åren. Enligt Financial Times Deutschland finns nu ett förslag inför EU-toppmötet på torsdag.
Det är oklart hur mycket av pengarna som verkligen är nya. I flera länder har det varit hårda diskussioner om varifrån stödet ska komma. Tyskland, liksom många andra, verkar ta sina euro från biståndet. Det kommer inte utvecklingsländerna att gilla, av goda skäl.
Ända sedan Rio-konferensen 1992 har världen varit överens om att miljö och utveckling händer ihop. Flertalet EU-länder lever inte upp till FN:s biståndsmål. Samtidigt vägrar de rika länderna (särskilt USA) att gå med på ordentliga minskningar av koldioxidutsläppen till år 2020. Med Reinfeldt i spetsen vill EU överge dagens Kyotoprotokoll och dess krav på de rika länderna utan att ha något färdigt bindande avtal istället.
Det är inte underligt att u-länderna tvekar. Reinfeldt måste ena EU om nya pengar för att rädda klimatet, och slåss för ett bindande avtal om utsläppsminskningar till år 2020.
Läs mer om EU och miljön på min engelskspråkiga blogg.
Andra om klimatet: AB, AB2, AB3, AB4, AB5, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, Ekot, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Anders Ygeman, Brobyggarbloggen, In your face, Kent Persson, Maja Fjaestad, Monica Green, Netroots, Peter Andersson, Peter Swedenmark, Roger Jönsson, Rödgröna
torsdag 12 november 2009
Överge inte Kyotoprotokollet
Det krävde enorm möda att få Kyotoprotokollet godkänt. Nu tänker Reinfeldt ge upp det enda bindande klimatavtal som finns utan att ha något färdigt alternativ. EU-ordförandeskapet kan gå till historien för att försämra klimatarbetet, inte förstärka det.
U-länderna är arga på EU som vill avskaffa Kyotoprotokollet efter flera års förhandlingar om åtagandena efter 2012. Ilskan är begriplig, skriver Naturskyddsföreningens Svante Axelsson och Världsnaturfondens Lasse Gustavsson i en bra artikel på SvD Brännpunkt. Reinfeldt tar för mycket hänsyn till USA, menar de:
"På detta sätt kastas den enda legalt bindande garanti vi har på att industriländer ska minska sina utsläpp innan ett eventuellt nytt och bättre framtida system finns på plats."
Miljöorganisationerna vill istället se ett närmare samarbete mellan EU och progressiva u-länder i G77-gruppen för att få fram ett avtal i Köpenhamn. Om inte USA hinner så kan landet ansluta senare. Det är bättre än "ett moras som liknar en tebjudning där länder endast meddelar hur mycket de är beredda att åta sig – utan juridiskt bindande regler".
Jag håller med och skulle möjligen tillägga två saker.
U-länderna är arga på EU som vill avskaffa Kyotoprotokollet efter flera års förhandlingar om åtagandena efter 2012. Ilskan är begriplig, skriver Naturskyddsföreningens Svante Axelsson och Världsnaturfondens Lasse Gustavsson i en bra artikel på SvD Brännpunkt. Reinfeldt tar för mycket hänsyn till USA, menar de:
"På detta sätt kastas den enda legalt bindande garanti vi har på att industriländer ska minska sina utsläpp innan ett eventuellt nytt och bättre framtida system finns på plats."
Miljöorganisationerna vill istället se ett närmare samarbete mellan EU och progressiva u-länder i G77-gruppen för att få fram ett avtal i Köpenhamn. Om inte USA hinner så kan landet ansluta senare. Det är bättre än "ett moras som liknar en tebjudning där länder endast meddelar hur mycket de är beredda att åta sig – utan juridiskt bindande regler".
Jag håller med och skulle möjligen tillägga två saker.
EU måste ta fram förslag till bindande löften om åtgärder, inte bara utsläppsmål. Sådana "policies and measures" har kommit i skymundan i de internationella klimatförhandlingarna. Det kan till exempel handla om krav på mer energieffektiva produkter och byggnader.
För att lyckas med det måste EU bygga allianser med Japan, Sydkorea och andra rika länder i Asien. Snabbväxande ekonomier som Indien och Kina har också en central roll. Utsläppsmålen är viktiga, men de blir mer trovärdiga och klimatomställningen går snabbare med gemensamma löften om åtgärderna.
Andra om klimatet: GP, Cecilia Malmström, Peter Andersson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
