Utfrågarna i P1 pressade Maud Olofsson hårt om Vattenfalls investeringar i kolkraft. Hennes svar var lika oklara som när det gällde anställningstryggheten, där hon hade svårt att hålla reda på siffror och argumentation.
Förra året stod klimatet högt på den politiska dagordningen. Nu försöker Miljöpartiet rätt ensamt få upp frågan igen. Det är angeläget.
Översvämningarna i Pakistan har ett högt mänskligt pris. Ändå märks katastrofen knappt i den svenska valrörelsen.
Vi vet att klimatförändringarna kommer att skapa allt fler liknande händelser. Störtregn ibland, torka ibland. Iskyla eller hetta. Tropiska sjukdomar i Europa - som nilviruset nu i Grekland.
I juli, när många svenska politiker och journalister var på semester, blev det klart att den amerikanska kongressen inte beslutar om någon ny klimatlagstiftning före valen i november. Som en följd av detta gick det ännu trögare i sommarens klimatsamtal i Bonn.
Bakslaget hänger samman med fiaskot vid klimatmötet i Köpenhamn. Det inrikespolitiska trycket på demokraterna minskade när Barack Obama kom hem från Danmark med en överenskommelse i handen. Sedan visade det sig att Köpenhamnsavtalet snarare skapat fler motsättningar än vad det löst.
EU var alltför splittrat i Köpenhamn. Det är numera en allmän analys bland kommentatorer runt om i Europa. Det som skulle bli Reinfeldts stora framgång i rampljuset blev ett bakslag.
Nu tiger Moderaterna om klimatet. Vad tänker Centerpartiet göra för att övertyga alliansen om att Sverige ska återta sin ledande roll i det europeiska miljöarbetet? Det vet vi fortfarande inte.
Fler om valrörelsen: AB, DN, DN2, SvD, SvD2, med flera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar