Varför Nuder?

Minnet är kort. År 2006 var många kritiska till Pär Nuder bland annat för hans agerande som finansminister. Nu har tiden gått och ett liknande missnöje verkar finnas med dagens ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros.

Delvis ligger detta i rollen att säga nej till reformer som kostar pengar. Ändå var kritiken mot Pär Nuder bredare än så. Han förknippades med Göran Perssons hårdhänta styre och med en politisk kultur som stängde ute istället för att hålla samman. Rättvis eller orättvist, det får var och en bedöma.

Däremot tror jag det är viktigt med en öppen diskussion om alla aktuella personer. Jag återkommer de närmaste dagarna till en analys av partiledarnamnens politik, men när Pär Nuder nu lanseras så hårt är det värt att ställa frågan: vad är mervärdet för socialdemokratin?

Pär Nuder sitter inte i riksdagen. Det är en begränsning för en oppositionsledare. Vilka egenskaper har han som uppväger detta i förhållande till andra kandidater?

Det är ingen tvekan om att Pär Nuder har lång regeringserfarenhet. Detta delar han med till exempel Thomas Östros och Morgan Johansson, som bägge sitter i riksdagen.

Pär Nuder kan internationell politik, även om jag inte delar hans syn på till exempel Mellanöstern. Riksdagsledamöter som Mikael Damberg, Thomas Östros, Håkan Juholt och Morgan Johansson har också stora internationella kunskaper.

När det gäller kunskaper om ekonomi är både Nuder och Östros duktiga. Man ska inte heller underskatta Veronica Palm med flera i riksdagens utskott.

Talar man om personliga egenskaper, som utstrålning och förmåga att lyssna, tycks till exempel Veronica Palm få bättre betyg än Pär Nuder.

Slutligen, när det gäller att hålla ihop socialdemokratin, så är Pär Nuder fortfarande en kontroversiell person. Här har Österberg större förutsättningar, eller en kombination av Damberg och Palm med Österberg kvar som gruppledare.

När jag lägger ihop alla dessa faktorer är det svårt att se varför Pär Nuder skulle vara så mycket bättre än till exempel Thomas Östros eller Mikael Damberg att det kompenserar bristen på riksdagsplats.

Men visst. Kampanjgruppen är stark och skicklig. Räcker det? Och vad betyder det i så fall för förmågan att locka inte minst kvinnliga väljare år 2014?

(För övrigt anser jag att Pär Nuder liksom andra aktuella namn bör redovisa för valberedningen vilken kritik som kan dyka upp senare. Till exempel när det gäller Nuders centrala roll för avvisningen av de två egyptierna år 2001.)

Andra om Socialdemokraterna: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SVT, Björn Sundin, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Johanna Graf, Peter Andersson, Rapport, Roger Jönsson, Sandro Wennberg, med flera

Informera utrikesnämnden om Nato

Sten Tolgfors gav andra svar om Sverige och Natos försvarsplanering på pressträffen i Sälen än vad Carl Bildt gjort på denna blogg. Det här är en avgörande fråga för svensk säkerhetspolitik. Att inte regeringen informerat utrikesnämnden eller ens Socialdemokraternas ledning strider mot svensk tradition. Fredrik Reinfeldt måste se till att så sker.

Här en utskrift av mina frågor på pressträffen och Sten Tolgfors svar. Jag har redigerat bort enstaka ord för bättre läsbarhet, utan att det ändrar innebörden. Se pressträffen på Folk och Försvars hemsida för den exakta ordalydelsen.

Mats Engström (ME): Jag har en fråga för klarläggande om övningar i Sveriges närområde, särskilt när det gäller Baltikum. Nato har ju upprättat försvarsplanering och där ingår också att öva. Var går gränsen för Sveriges deltagande i den typen av övningar? När det gäller Natos försvarsplaner, som även sägs innehålla svenskt territorium: Har det skett några kontakter mellan svenska representanter och Nato vad gäller möten och andra typer av samtal?

Sten Tolgfors (ST: Försvarsplanering tillhör det mest hemliga som länder har. Du kommer inte att få någon vidlyftig diskussion om Sveriges försvarsplanering. Jag kan säga följande.

I mars månad satte en ny försvarsplanering igång. Den hade i praktiken legat nere eller gått på sparlåga under väldigt många år. Den måste bygga på inriktningsproppen och det försvaret som finns där, och på det säkerhetspolitiska ingångarna. Nu pågår det arbetet.

Jag är också glad att du nämnde Natos strategiska koncept. Jag noterar en liten underlighet i vår debatt hittills, att man först säger varför pratar ni så mycket om EU-medlemskapet, ni har format en solidaritetsförklaring, det är ju inte artikel 5, det är inte Nato. Nej det är korrekt.

Samtidigt säger man att artikel 5 har urholkats, att vi inte kan lita på det så mycket i närområdet längre. Jag menar att det är fel. Nato-toppmötet och det strategiska konceptet underströk det. Nato har hittat en balans mellan krishantering och organisationen för militär kärnsäkerhet, artikel 5. Nu blir det tydligt engagemang och ansvar också i vårt närområde. Det påverkar också Sveriges säkerhet och är därmed bra.

ME: Var går gränsen för medverkan i den här typen av övningar och hur har det varit med kontakterna om de konkreta planerna?

ST: Jag kommer såklart inte att svara på fråga nummer två, oavsett i vilken riktning...

ME: Carl Bildt har sagt att ni inte haft några kontakter.

ST: OK, men det vill jag inte svara på.

Sverige är inte med i artikel 5 men vi bygger säkerhet tillsammans med andra. I övrigt så…För mig är inte det viktiga att rita en box eller en låda och säga utanför det där kan vi inte var med. Vi är militärt alliansfria, vi ingår inte i artikel 5, men vi bygger säkerhet tillsammans med andra och våra grannar.

Nato-besluten förändrar svensk försvarspolitik

Mycket har hänt på ett år som påverkar svensk försvarspolitik. Sedan förra Folk och Försvar-konferensen i Sälen har vi bland annat sett:

* Nytt strategiskt koncept för Nato

* Tydligare rysk upprustning (Mistral-köp med mera)

* Ytterligare övergrepp i Ryssland och Vitryssland

* Fortsatta motsättningar om Iran

* Terrordåd i Sverige

* Förändringar i Nordafrika

* Nya exploateringsplaner för råvarorna i Arktis

* Gemensamma utrikestjänst inom EU

* Förslag om att vissa länder inom EU ska gå före på försvarsområdet

Här tänkte jag ta upp två särskilda frågor som påverkar svensk försvarspolitik men som diskuteras alltför lite:

Natos försvarsplanering för Baltikum. För ett år sedan var de baltiska länderna mycket oroade, efter Georgienkriget. Sedan dess har de fått återförsäkringar från Nato som gör dem lugnare.

En del är de konkreta försvarsplanerna för Baltikum som tagits fram under 2010. Där planerar Nato för att använda svenskt luftrum, enligt medieuppgifter: "Nato is now finalising contingency plans for the Baltic (involving big land reinforcement via Poland, an American carrier battle group in the Atlantic, and some use of Swedish air space” skrev Edward Lucas i The Economist.

Detta verkar också militärt trovärdigt, till exempel utifrån den läsvärda rapport som Krigsvetenskapsakademin har tagit fram.

Förra året hade Folk och Försvar en scenarieövning om EU:s solidaritetsklausul. Läget är annorlunda nu genom Natos försvarsplaner. Vad betyder det för Sverige? Det hörde jag inte försvarsministern säga något i sitt tal.

En annan del av Natos återförsäkring till balterna är övningar kopplade till försvarsplanerna. Sådana ska genomföras under 2011 sa Jamie Shea. Hur påverkar det Sverige? Ska vi vara med? Sten Tolgfors gav inga besked på pressträffen igår om gränserna när det gäller övningar kopplade till artikel 5. En ytterligare aspekt är Natos patrullering av baltiskt luftrum som ju folkpartister vill att Sverige ska delta i.

Det är naturligt att Nato vill kunna försvara sina medlemmar, men Sverige bör inte vara med i det som gäller artikel 5. Vi är inte medlemmar av Nato utan av EU som kan bistå sina medlemsländer på många andra sätt vid en kris. Det gäller att se riskerna för ett militärt alliansfritt land som deltar i färdiga försvarsplaner – det är viktigt både för den som vill ha medlemskap och för oss som inte vill ha det. Jag hoppas att alliansen trots sin Nato-vänlighet säger nej till automatik i användningen av svenskt luftrum. Nato måste planera för andra alternativ även om de är militärt svårare.

Jag tar inte upp detta därför att jag tror att en militär konflikt i Baltikum är sannolik. Det skulle ha ett högt pris för Ryssland, både politiskt och ekonomiskt.. Men Rysslands upprustning och Natos planer gör det nödvändigt att förhålla sig till utvecklingen, för försvarsberedningen och för andra. Det kan handla om oklara lägen där det påstås ske övergrepp mot rysktalande snarare än om regelrätta invasioner av Georgien-typ.

Den andra frågan jag vill ta upp är Natos beslut på toppmötet i Lissabon att utveckla ett gemensamt missilförsvar i Europa, framför allt i ljuset av konflikten om Irans atomprogram. Jamie Shea tog upp det diplomatiskt i går och nämnde att missilförsvar är ett av de aktuella områdena för det fördjupade samarbetet med partnerländerna. USA:s Robert Bell var hårdare på Folk och Försvars seminarium 2 december: alliansfria länder kan inte få samma skydd som Nato-medlemmar mot till exempel en framtida attack från Iran.

Också här finns det risker. Lösningen på Iran-konflikten är snarare gemensam säkerhet i Mellanöstern än nya robotförsvar. Men den här utvecklingen sker och svensk försvarspolitik behöver förhålla sig till den. Vi är dessutom en del i EU:s gemensamma utrikespolitik gentemot Iran. Skulle förhandlingarna misslyckas och konflikten trappas upp kan flertalet EU:s länder ha ett missilförsvar att gömma sig bakom när de driver en hård linje om Iran. Sverige behöver förbereda sig för ett sådant läge. Hur ser regeringen på det? Oppositionen? Detta blir en viktig fråga för försvarsberedningen att analysera.

Ytterligare ett beslut på Nato-toppmötet gällde kärnvapnen. Jamie Shea konstaterade igår att Nato tänker behålla kärnvapen så länge de existerar.

Natos kärnvapenpolitik är ett av flera skäl varför Sverige fortfarande bör stå utanför alliansen. Vi står dessutom friare från USA:s utrikespolitik. Sverige har större handlingsfrihet vid en kris i vårt närområde, åtminstone inledningsvis vilket är nog så viktigt.

De som vill ha ett Nato-medlemskap bör stå för det öppet och förklara hur de ser på Natos försvarsplanering, på missilförsvaret och på kärnvapnen. Men vi som vill ha ett aktivt Sverige utan medlemskap i militäralliansen behöver också förnya vårt tänkande.

Jag har tagit upp några preliminära förslag i den riktningen om vad Sverige behöver:

Bred utrikespolitik grundad på gemensam säkerhet där konfliktförebyggande har en central roll, liksom global utveckling, miljö, råvaror etc.

Tydlig linje om åtskillnad EU-Nato vad gäller territorialförsvar och krishantering. Trots EU:s solidaritetsklausul är Natos artikel 5 grunden för alliansmedlemmarnas försvar. EU behöver egen planering för krishantering.

Trovärdig försvarsförmåga vid inledningen av en kris i vårt närområde, genom större betoning av nationellt försvar och större anslag än i det senaste rödgröna budgetförslaget, till exempel förmåga att försvara Gotland. Dessutom behöver marinen insatsberedda stridsfartyg, som till exempel Håkan Juholt argumenterade för igår.Kanske också nationella möjligheter att stå emot taktiska missiler, till exempel genom köp av Patriotsystem.

En stark och självständig underrättelsetjänst för att kunna bedöma till exempel oklara situationer på andra sidan Östersjön utan att vara beroende av Nato-länderna.

Bättre inhemsk krisberedskap och motståndskraft mot nya typer av hot.

En genomtänkt syn på Sveriges förhållande till Natos missilförsvar för Europa vad gäller ballistiska missiler och vad det innebär till exempel för svenskt agerande inom EU vad gäller Iran.

Andra om försvarspolitiken: AB, DN, Ekot, Exp, SvD, SvD2, Försvar och Säkerhet, Håkan Juholt, Jytte Guteland, Klart Skepp!, Staffan Danielsson, med flera

Vem kan man lita på?

Det har hänt mycket sedan Folk och Försvar höll konferens för ett år sedan. Inte minst i Östersjöområdet.

"2010 was a good year for Nato", sa Jamie Shea från militäralliansen i dag. Det illustrerar hur många nya beslut som Nato tog inför och under toppmötet i Lissabon. Bland annat om försvarsplanering för Baltikum och om missilförsvar.

Dessa beslut, liksom Rysslands upprustning, förändrar Sveriges säkerhetspolitiska läge. Att diskutera det är en viktig del av försvarspolitikens demokratiska förankring.

Ändå lägger regeringen Reinfeldt ut dimridåer. Carl Bildt förnekar kategoriskt att Sverige har haft några kontakter med Nato om försvarsplaneringen för Baltikum, trots att medieuppgifter anger att Nato tänker använda svenskt territorium.

När jag ställer liknande frågor till Sten Tolgfors här i Sälen får jag andra svar. Försvarsministern vill inte säga något om kontakterna med Nato om försvarsplaneringen. Inte heller dra någon gräns om vilka övningar Sverige kan delta i.

Det är en sak att detaljer om militär planering är hemliga. Något annat att ge motstridiga besked om centrala frågor i säkerhetspolitiken. Kan inte Bildt och Tolgfors komma överens borde statsministern ge ett tydligt besked om Sveriges relation till Natos försvarsplanering

Andra om försvarspolitik: DN, SvD, Johan Westerholm, Lars Gyllenhaal, Staffan Danielsson, Sten Tolgfors, med flera

Vi behöver både samarbete och nationellt IT-försvar

Cyberhot och terrorism är teman på Folk och Försvars första dag i Sälen. Cecilia Malmström lanserar EU:s planer för ökad samordning och föreslår närmare samarbete med Nato. Håkan Juholt presenterar en läsvärd socialdemokratisk rapport om ökad IT-säkerhet.

Håkan Juholt har lyft fram cyberhot länge. Han har en rad bra förslag om vad vi som individer bör göra, hur Sverige ska höja sin beredskap och vilket internationellt samarbete som behövs. Ett av de viktigaste förslagen är att klara ut ansvaret. Juholt vill helst se att det ligger hos Statsrådsberedningen i regeringen och hos Myndigheten för Skydd och Beredskap, MSB.

Cecilia Malmström tar upp en rad viktiga frågor där EU kan göra mer. Det är bra att kommissionen agerar när det går trögt hos Catherine Ashton och hennes utrikestjänst. Dessutom ligger många av åtgärderna inom kommissionens ansvarsområde. Däremot är det olämpligt av en EU-kommissionär att ägna sig åt slängar om nationell politik, i det här fallet om synen på Nato.

Märkligt bara att frågan om Wikileaks nästan bara behandlas som ett säkerhetsproblem för USA. Det har ju bara gått en dryg månad sedan it-attacker mot servarna i Sverige där Wikileaks lade upp material. Det är inte bara klassiska skurkstater som kan angripa svenska mål.

Angreppen mot Wikileaks-servrarna illustrerar att Sverige behöver en självständig nationell förmåga att möta cyberhot. Samarbete med EU, ja. Med Nato - kanske, inom vissa gränser. Men vi behöver själva kunna stå emot angrepp även från Nato-länder.

När det gäller extremism var det bra att Säpo-chefen talade om olika typer: vit makt, autonoma, islamistisk. Liksom att han varnade för att pendeln nu kan slå över med krav som att polisen ska övervaka Facebook.

Andra om Folk och Försvar: DN, DN2, Exp, SvD, Annicka Engblom, Chefsingenjören, Försvar och Säkerhet, Håkan Juholt, Wiseman´s Wisdoms , Inger Fredriksson, Voter, med flera

Modernt alternativ till Nato-medlemskap

Folk och Försvars rikskonferens sätter igång den säkerhetspolitiska debatten lika säkert som det finns snö i fjällen. Sten Tolgfors annonserar ökad samordning med Nato-länder som Tyskland. Det sparar pengar, men innebär också att Sverige överger försvarsförmåga som är viktig för vår självständighet.

De här gradvisa stegen mot Nato-medlemskap är farliga. Regeringen för in oss i ett Nato-beroende, kanske för att så småningom framställa medlemskapet som oundvikligt. Sten Tolgfors har beskrivit det nordiska försvarssamarbetet som en väg till Nato, enligt den amerikanska ambassadens rapportering.

Under tiden riskerar vi ett vakuum där Sverige till exempel ingår i Natos försvarsplanering för Baltikum utan några garantier för vårt eget försvar. Bloggen Wiseman´s Wisdoms har ett välskrivet inlägg om oklarheterna kring försvarsgarantier och EU:s solidaritetsklausul.

Denna gång tänkte jag inte i första hand argumentera mot regeringens smygväg till alliansen. Istället skriver jag ned några rader kring ett modernt alternativ till Nato-medlemskap. Jag är den förste att medge att det är ofärdiga tankar, men jag tror det är viktigt att resonera om detta i en tid av stora omvärldsförändringar.

Argumenten för att stå utanför Nato håller. Sverige kan driva nedrustningsfrågorna hårdare (om den politiska viljan finns). Vi står friare från USA:s utrikespolitik. Sverige har större handlingsfrihet vid en kris i vårt närområde, åtminstone inledningsvis vilket är nog så viktigt.

Däremot har det skett förändringar som jag inte tycker att vi motståndare till Nato-medlemskap tagit till oss tillräckligt.

En sådan förändring är den ryska militära upprustningen och Natos svar genom konkret försvarsplanering för de baltiska länderna. Sveriges geografiska läge gör vårt territorium strategiskt viktigt, vilket blir tydligt genom uppgifterna att Natos planer innebär överflygningar av vårt land vid en kris på andra sidan Östersjön.

En annan faktor är Natos beslut att utveckla ett gemensamt missilförsvar i Europa, och de påtryckningar höga amerikanska militärer utövar om att alliansfria länder inte kan få samma skydd som Nato-medlemmar mot till exempel en framtida attack från Iran.

Ytterligare förändringar är EU:s solidaritetsklausul, förslag inom EU om att vissa länder ska gå före i försvarssamarbetet, kampen om råvaror i Arktis, med mera.

Ett modernt alternativ till Nato-medlemskap behöver analysera denna typ av förändringar bättre än hittills. Några möjliga inslag:

Bred utrikespolitik grundad på gemensam säkerhet där konfliktförebyggande har en central roll.

Tydlig linje om åtskillnad EU-Nato vad gäller territorialförsvar och krishantering. Trots EU:s solidaritetsklausul är Natos artikel 5 grunden för alliansmedlemmarnas försvar. EU behöver egen planering för krishantering.

Trovärdig försvarsförmåga vid inledningen av en kris i vårt närområde, genom större betoning av nationellt försvar och större anslag än i det senaste rödgröna budgetförslaget, till exempel förmåga att försvara Gotland.

En stark och självständig underrättelsetjänst för att kunna bedöma till exempel oklara situationer på andra sidan Östersjön utan att vara beroende av Nato-länderna.

Bättre inhemsk krisberedskap och motståndskraft mot nya typer av hot.

En genomtänkt syn på Sveriges förhållande till Natos missilförsvar för Europa och vad det innebär till exempel för svenskt agerande inom EU vad gäller Iran.

Längre än till dessa punkter hinner jag inte ikväll. Det ska bli intressant att se i vad mån frågor som Natos försvarsplanering och missilförsvar får plats på konferensen i Sälen - både hos Natovänner och motståndare till medlemskap.

[UPPDATERING: För övrigt tycker jag det är svagt av Cecilia Malmström att ägna sig åt inrikespolitiska slängar i en artikel om det viktiga ämnet cyberbrott. Sådan polemik bör inte en EU-kommissionär ägna sig åt.]

Andra om försvarspolitik, Folk och Försvar: Chris Andersson, Försvar och Säkerhet, Lars Gyllenhaal, med flera

Ibrahim Baylan förstår inte allvaret

Jag hade tänkt skriva om annat idag. EU-kommissionens brutala program för lönesänkningar och sämre pensioner. Putins övergrepp på den ryska oppositionen. Eller de politiska journalisternas tystnad när Moderaterna än en gång gör något helt annat än de profilerade sig på i valrörelsen.

Men eftersom Ibrahim Baylan igår verkade avfärda förslag om egna etiska riktlinjer för (S) måste jag ta ett varv till om Prime-affären.

Visst är det bra att sätta press på andra partier och försöka få fram gemensamma riktlinjer för PR-bolagen. Oddsen att lyckas är nog inte så stora med tanke på Moderaternas vägran att redovisa partiets bidragsgivare. Chansen skulle öka om (S) gick före med egna riktlinjer. Det skulle också ge fördelar när nästa skandal förr eller senare dyker upp - kanske hos ett borgerligt parti.

Rebellabloggen skriver klokt om varför det behövs riktlinjer så jag ska inte gå djupare i den argumentationen här. Men det som oroar mig mest är att Socialdemokraternas partisekreterare inte verkar inse allvaret i det som hänt.

För det värsta är faktiskt inte att Niklas Nordström med flera uppträtt som (S)-debattörer finansierade av Svenskt Näringsliv, även om det är illa nog.

Det som kan skada socialdemokratin allra mest är att Prime PR erbjudit värdefulla gåvor och måltider till socialdemokrater som har eller vill ha offentliga uppdrag. Det handlar om relationer där bolaget i åtminstone ett dokumenterat fall haft ekonomisk nytta av kontakterna. Kanske är omfattningen betydligt större.

Socialdemokraterna har hittills haft tur att inte nyhetsredaktionerna grävt djupare i denna del av Primegate. Den turen varar inte för evigt. Dessutom är det inte bra för något parti att vara utsatt för försök till olämplig påverkan.

Att ducka och tro att Prime-historien försvinner är en farlig taktik. Ibrahim Baylan måste se till att Socialdemokraterna tar initiativet, reder ut Prime-härvan och skaffar sig etiska riktlinjer för PR-bolagen.

Andra om Primegate: VF, Bios Politicos, Lena Sommestad, Röda Berget, Peter Andersson, Sandro Wennberg, med flera

Primegate fortsätter

Det som hittills är känt om PR-företagens hemliga påverkan på politiska partier är bara toppen av ett isberg. Andra länder har länge haft en intensiv diskussion om större öppenhet och bättre etiska riktlinjer. Att kalla den svenska debatten om denna viktiga samhällsfråga för "fraktionsstrider" är ett villospår.

Niklas Nordström med flera har uppträtt som (S)-debattörer utan att berätta om finansieringen från Svenskt Näringsliv. Dessutom är det som hittills kommit fram bara en del av Primes verksamhet. Mejl från Prime PR till (S)-politiker i Stockholms län visar hur stora delar av debatten om storstadsväljarna år 2009 och första halvan år 2010 också styrdes från Slussplan. En debatt som många medier tog till intäkt för att skriva om splittring inom (S) strax före valet. Vem som finansierade Primes deltagande i denna debatt är okänt.

Så här skrev till exempel Niklas Nordström till Ilija Batljan, Helene Hellmark Knutsson och Anders Johansson den 27 oktober 2009:

Subject: Jag är intervjuad av GP om S och storstaden. Och Sahlin. Rätt nivå;-)

Hej!

Bra intervju i GP som efterspel på vår artikel. Sen var jag på Östermalms s-förening igår. Hade mkt låga förväntningar på mötet, men de ville höra min syn på att vinna Sthlm och diskutera vår debattartikel. Trodde mest det skulle bli gnäll och klagan. Döm om min förvåning när det i diskussionen blir superstor uppställning kring min/vår syn på S i Sthlms regionen och hur vi måste förändras.

Det kom många liknande inspel som vi skrivit i artikeln och stor frustration över partiet nationellt och AK. De var förtvivlade över bristande insikter från AKs och Stadshusets ledning om behovet att politiken måste förändras och de förstod överhuvudtaget inte hur man kan gå till val på 60 öres skattehöjning.

Med andra ord – det finns mycket djupare insikter om problemet lokalt i Sthlms Ak än vi kanske förstår. För mig var det en överraskning hur stort avståndet är mellan föreningarna och AK/fullmäktigegruppen.

Era reaktioner?

Niklas Nordström

Prime

(allmän handling hos Sundbybergs kommun)

Prime PR är ett av flera företag som inte berättar om sina kunder. En annan (S)-debattör, Stig-Björn Ljunggren, har spelat ned Primeaffären. Det framgår sällan att han är knuten till Grayling. När Stig-Björn Ljunggren författar valkompasser åt svenska medier eller framträder som debattör kunde det vara bra att veta vilka kunder Grayling har - till exempel när det gäller privat finansiering av välfärden.

Så kan man fortsätta. Hemlighetsmakeriet kring PR-företagens kunder skapar problem för politiska partier, för medier och för de många duktiga personer som arbetar på bolagen. Därför behöver Sverige större öppenhet. Jag skriver i det senaste numret av Aktuellt i Politiken om varför det skulle gynna Socialdemokraterna att gå före i det arbetet.

Och bara för tydlighetens skull: själv hade jag ingen del i SSU:s interna strider på 1990-talet. Däremot har jag skrivit om lobbyism i många år. Aftonbladets avslöjande om Primegate är unikt eftersom det är så svårt att få insyn i PR-bolagen. Bristen på debatt i andra svenska medier så här långt är oroande. Därför är det bra att Publicistklubben ordnar diskussion i ämnet den 17 januari.

Andra om Primegate: AB, AB2, med flera

Thomas Östros och Åsa Westlund?

Det finns mycket klokt i dagens AB-ledare av Karin Pettersson. Socialdemokraterna gör ett misstag om partiet väljer Sven-Erik Österberg som en kompromiss för att få lugn och ro.

Österberg har många kvaliteter, men är ett osäkert kort i andra frågor som internationell politik. Han måste övertyga om att han kan vinna en valrörelse mot Fredrik Reinfeldt EU-året 2014, annars är risken att det går illa.

Däremot håller jag inte med om att det saknas starka kandidater bland de namn som nämns. Problemet är snarare det ensidiga fokuset på partiledaren, inte på helheten i ledningen.

Kommunalrådet Lennart Holmlund är en av de (S)-politiker som föreslagit en man och en kvinna i den nya partiledningen. Det kan ske till exempel genom en ny post som vice partiledare. En annan möjlighet är att dagens partisekreterare Ibrahim Baylan får ett nytt tungt uppdrag och att en kvinna ersätter honom, ifall partiordföranden blir en man.

Med ett sådant upplägg finns mer spännande kombinationer än dagens debatt enbart om partiledare. Till exempel Anneli Hulthén och Mikael Damberg. Stefan Löfven och Eva Nordmark. Veronica Palm och Håkan Juholt. Thomas Östros och Åsa Westlund. Eller andra sätt att lägga ett sådant pussel med de många duktiga både män och kvinnor som finns.

För övrigt verkar kampanjen för Pär Nuder mer seriös än vad Katrine Kielos raljerande skrev i Aftonbladet nyligen. Nuder är en skicklig politiker, men det fanns också skäl varför motståndet var starkt inför förra partiledarvalet. Om Pär Nuder seriöst vill bli partiledare bör han liksom andra kandidater redovisa för valberedningen vilka obehagliga överraskningar som kan dyka upp senare - till exempel om hans centrala roll för avvisningarna av två egyptier år 2001.

[UPPDATERING: Intervjun med Sven-Erik Österberg i onsdagens DN visar att partiledarfighten nu går in i ett avgörande skede.]

Andra om partiledarvalet: AB, DN, Exp, SvD, SvD2, SvD3, Sydöstran, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, med flera

Journalistförbundet kritiserar källjakten

Makthavare.se och Dagens Opinion "trampar snett" i sin jakt på källor i Prime-historien. Det säger Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén i ett uttalande i dag. De bägge sajterna "borde medverka till att källorna skyddas istället för att lägga sin kraft på att jaga och avslöja dem", säger hon.

Uttalandet innehåller också ett klokt generellt resonemang om riskerna med att forska efter källor i en värld där det blir allt svårare för medier att skydda sina uppgiftslämnare. Agneta Lindblom Hulthén konstaterar:

"Att medier jagar andra mediers källor drabbar hela branschen i allmänhet och journalistkårens trovärdighet i synnerhet."

Tydligen är inte Martin Ahlquist på tidskriften Fokus lika bekymrad. Makthavare.se ges ut "i samarbete med Fokus". När jag frågar om samarbetet och den aktuella publiceringen svarar Martin Ahlquist så här:

"Makthavare bedriver sitt arbete självständigt men som ansvarig utgivare har jag givetvis det yttersta ansvaret för att innehållet lever upp till högt satta publicistiska och moraliska krav. Informationen om hur uppgifterna läckte är i högsta grad relevanta i den löpande beskrivningen om maktkampen inom S."

Andra om Primegate: med flera

Utmärkt val av EU-ambassadör

Det händer mycket så här strax före jul. Regeringen har nu utnämnt en ny EU-ambassadör i Bryssel efter Christian Danielsson som gått till ett toppjobb i EU-kommissionen.

Valet föll på Dag Hartelius, för närvarande ambassadör i Polen.

Det är ett utmärkt val. Jag hade förmånen att få samarbeta med Dag Hartelius under min tid på UD. Hans analytiska förmåga och strategiska blick kommer att göra stor nytta för Sverige i Bryssel.

Men har de Let´s Dance i Belgien?