fredag 4 februari 2011

Carl Bildts historiska misstag

Realpolitiker kan föra hur många intellektuella samtal som helst med tankesmedjor och komma fram till den ena skarpa analysen av världsläget efter den andra. När historiska förändringar sker hamnar de ändå lätt fel. Det gjorde Henry Kissinger. Det håller Carl Bildt på att göra nu med Egypten.

Medan USA gradvis skärpt tonen har Sveriges utrikesminister hållit fast vid sin linje. Det är nästa presidentval som är viktigt. Inte att Mubarak avgår så snabbt som möjligt. Lena Ag skriver bra om Carl Bildts önskan om "stabilitet".

Till och med inför det senaste dygnets massiva övergrepp på demonstranter håller Bildt en lågmäld ton. Ja, han kräver ett stopp för våldet mot journalister och andra, men ordvalet är ändå försiktigare än hur till exempel Hillary Clinton uttrycker sig. Och efter sitt samtal med den egyptiske utrikesministern fokuserar Bildt fortfarande på valregler för nästa presidentval. Inte på regimens ansvar för våldet mot demonstranterna, inte på att Mubarak måste avgå (ett linje som USA nu driver).

Sverige ingår i EU, men det betyder inte att vi måste tiga. Den brittiske premiärministern David Cameron har till exempel varit tydligare i sin kritik av regimen än Bildt och Reinfeldt. Så här sa Cameron i onsdags enligt The Guardian: ""If it turns out that the regime in any way has sponsored or tolerated this violence, that is completely unacceptable"

När de fem stora EU-länderna dessutom gör gemensamma uttalanden och Catherine Ashtons trovärdighet redan är raserad så måste Sverige kunna vara en tydlig röst för de mänskliga rättigheterna.

Det vill tydligen inte Bildt. Inget krav på en internationell undersökningskommission för att granska regimens ansvar för våldet. Trots att FRA och andra måste kunna ge en tillräcklig bild av säkerhetsapparatens agerande för att ställa ett sådant krav.

"Ju snabbare desto bättre av alldeles uppenbara skäl", skriver Carl Bildt om nya valregler i Egypten. "Ju snabbare desto bättre av alldeles uppenbara skäl" skriver jag om en utrikespolitik grundad på mänskliga rättigheter och demokrati.

Andra om Egypten: AB, DN, Ekot, Exp, SvD, SvD2, SvD3, med flera

1 kommentar:

  1. "Trenne gånger har vi varnat herr Bismarck ..."

    Jamen - Sverige är ett litet avlägset fånland utan möjlighet till verkliga påtryckningar gentemot Egypten. USA kan strypa sitt miltärstöd på sisådär 2 miljarder dollar/år (och tillgången på de amerikanska reservdelar och service den egyptiska militären behöver), men vad kan Bildt leverera mer än ord? Kommer den egyptiska industrin haverera om Sverige ställer in leveranserna av något?

    Har Sverige någon officiell tradition av att fördömma diktaturer? Bortsett från Sydafrika och tillfälliga ryck har Sverige och svenska politiker varit nöjda med att låta diktaturerna rulla på i gamla hjulspår.

    Jag minns inte att 80-talet ägnades åt fördömmanden av Sovjet, snarare att regeringen under Berlinmurens fall och Baltikums frigörelse skrek "Stabilitet! Stabilitet! Baltikum är inte ockuperat!"

    Men visst, Mats - om du kräver att Sverige ska blockera alla diktaturer inom FN är jag med. Om du kräver att inte en diktatur ska få svensk u-hjälp är jag med. Om du tycker att kungen inte ska ta emot ambassadörerna från diktaturer utan låta slottets vaktmästare ta emot ambassadörsbreven är jag med.

    SvaraRadera