Mona Sahlin gör rätt som uppmanar den socialdemokratiska partistyrelsen att ställa sina platser till förfogande inför extrakongressen. Hon har också en viktig poäng i att en partiledare ska fortsätta att agera som partiledare så länge hon eller han är vald. Socialdemokratin kan inte vara utan en kraftfull oppositionspolitik fram till extrakongressen.
Däremot har jag svårare att förstå Ibrahim Baylans uttalanden om att partisekreterarens ansvar för valförlusten är begränsat. Traditionellt har den socialdemokratiske partisekreteraren ett centralt ansvar för valrörelsen och Ibrahim Baylan har haft stort inflytande på till exempel beslutet att inte lyfta fram fler yngre krafter på valaffischerna.
Baylan säger också att han inte uppfattat några krav på att han ska avgå. Oavsett vad man tycker om den frågan verkar det lite Bagdad-Bob att inte uppfatta stämningen i den socialdemokratiska partiet bättre.
Nu blir det förstås en turbulent tid med mycket persondiskussioner. Det är svårt att undvika.
Samtidigt måste den politiska innehållet förnyas. Kriskommissionen är en del av detta, men inte hela svaret. Grundläggande, tror jag, är att använda arbetarrörelsens verkliga styrka, att ha känselspröt ut i människors vardag på ett sätt som inget annat parti.
Använd den styrkan till ett förutsättningslöst lyssnande på vad människor förväntar sig av socialdemokratin. Visst är det bra att socialdemokrater i kriskommission eller andra positioner skriver debattartiklar, men nyckeln till förnyelsen måste vara att lyssna på medborgarna. Om man på förhand definierar bort åsikterna från stora grupper socialdemokratiska sympatisörer och gör upp med alliansen om centrala frågor hjälper inga intellektuella analyser.
Andra om (S): AB, DN, DN2, Exp, SvD, med flera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar