Farlig linje om försvaret av balterna

Vilka risker tar Sverige om vi planerar för att skicka militära förband till Baltikum och slåss mot Ryssland? Den frågan borde ha fått mera plats i dagens scenariedebatt på Folk och Försvar.

Johan Tunberger och Bo Hugemark presenterade en händelseutveckling i ett baltiskt land, där Sverige dras närmare militära insatser mot ryska hot. Tyvärr hade scenariot sådana brister att politikerpanelen kunde undvika de riktigt svåra frågorna.

Tunberger och Hugemark tog till exempel inte upp Natos reaktion i början av utvecklingen. Det är ju till Nato, och framför allt USA, som balterna sätter sitt största hopp.

Kanske hade en sådan beskrivning stridit mot Bo Hugemarks linje, att Sverige och Finland ska kunna vara först på plats i Baltikum vid en konflikt, en sorts expeditionsstyrka åt Nato. Det verkar för mig vara svenskt "självmord", för att låna ett av Urban Ahlins uttryck.

Jag undrar om de debattörer som vill sätta upp sådana insatsstyrkor har tänkt igenom konsekvenserna.

Det har varit en svensk linje sedan Warszawapaktens fall att USA:s engagemang behövs i Östersjöområdet. Men amerikanska militära resurser är ansträngda på andra håll i världen. USA skulle sannolikt välkomna att europeiska länder tog ett större ansvar för Baltikums försvar.

Det är inte säkert att de stora europeiska militärmakterna är så pigga på insatser i Baltikum. Danmarks Niels Helveg Petersen har berättat för mig hur Storbritannien och Tyskland tvekade inför balternas Nato-medlemskap. Går det verkligen att försvara de där forna sovjetrepublikerna, var argumentet i Berlin och London.

Ju mer Sverige dimensionerar sitt försvar för militära insatser i Baltikum, desto lättare blir det för USA och stora europeiska länder att minska sina åtaganden om snabba reaktioner på ryska angrepp. Det skulle öka osäkerheten i Östersjöområdet och vara livsfarligt för ett land som Sverige. Vi har inga möjligheter att försvara vår civilbefolkning mot ryska motangrepp, även med en betydligt större försvarsbudget än idag.

Hur tänker Bo Hugemark, Bo Pellnäs och andra? Om detta är en metod för att tvinga fram ett svenskt Nato-medlemskap så är det ett synnerligen farligt spel.

Folkpartiets förslag om att vi ska delta i luftförsvaret av Baltikum har liknande risker. Vad händer i Urban Ahlins mer troliga scenario, att Ryssland vid oroligheter sänder specialpolis eller flyger in trupp till ett speciellt område, som i Kosovo 1999? Skjuter Jan Björklunds JAS Gripen ner några helikoptrar då, som den första stridshandlingen från ett annat land?

För övrigt gjorde Urban Ahlin en lysande insats i Sälen-debatten. Äntligen känner jag mig tryggare med socialdemokratins försvarspolitik.

Andra om försvaret: DN, DN2, Magnus Andersson, Mark Klamberg, Mitt i steget, Staffan Danielsson, Tokmoderaten, Wiseman´s Wisdoms, Åsa Lindestam