onsdag 29 september 2010

Mona Sahlin tar en farlig väg

Socialdemokratin gjorde sitt sämsta val sedan första världskriget. Det är tråkigt att upprepa detta, men tyvärr verkar det nödvändigt.

Trots en kriskommission med utmärkta personer i ledningen verkar partiets högsta ledning inte ha tagit till sig vidden av valkatastrofen. Nu verkar Mona Sahlin beredd att göra upp med Fredrik Reinfeldt i flera frågor. Det skulle vara illa för den omprövning (S) måste göra.

Det finns stora risker med en uppgörelse om asyl- och flyktingpolitiken där alla partier utom Sverigedemokraterna är med. Möjligen minskar det SD:s inflytande denna mandatperiod, men om det inte finns skillnader mellan övriga partier kan SD gynnas på längre sikt.

Framför allt måste den socialdemokratiska omprövningen efter valet också innehålla en analys av läget i miljonprogrammets hyresområden och leda fram till en trovärdig politik för rättvisa uppväxtvillkor. Socialdemokratin behöver en bred syneförättning och debatt om hur det står till i Sverige istället för att sopa problem under mattan av rädsla för att en diskussion gynnar SD.

Resultatet av denna stoppa huvudet i sanden-taktik har vi redan sett. Nu gäller det att forma en effektiv politik mot diskriminering, med stora investeringar i bättre flyktingmottagande, ökat deltagande på arbetsmarknaden för svenskar med utländsk bakgrund och förbättrade uppväxtvillkor i miljonprogrammet.

Mona Sahlins löften om ett miljardprogram för miljonprogrammet krympte gång på gång när andra reformer skulle prioriteras och budgeten förhandlas med miljöpartiet. Nu behöver det motsatta ske. Moderaterna kommer aldrig att gå med på de investeringar och de inskränkningar av rika kommuners självstyre som det förutsätter.

Migrationspolitiken hänger samman med arbetet för full sysselsättning och rättvisa uppväxtvillkor. Därför skulle en separat uppgörelse med de borgerliga partierna om enbart asylpolitiken vara orättvis mot barnen i miljonprogrammets hyresområden och livsfarlig för socialdemokratin som parti (jämför med andra delar av Europa). En sådan uppgörelse skulle också i förtid låsa (S) utan att partiet fick något utrymme för intern diskussion och förnyelse.

Också när det gäller Afghanistan skulle en överenskommelse mellan (S) och regeringen vara olämplig. Dels därför att det ytterligare skulle försvaga det rödgröna samarbetet. Dels därför att det vore fel att göra upp om en del av säkerhetspolitiken medan andra delar, som värnandet av alliansfriheten, inte skulle ingå.

Andra om utsträckta händer: DN, DN2, SvD, SvD2, SvD3, med flera

1 kommentar:

  1. Dessutom skulle det ju leda i riktning mot ett en-partisystem med Socialmoderaterna i spetsen.

    SvaraRadera