Mona Sahlin var verkligen bra i kvällens partiledarduell. Starkt av henne att vara så på offensiven trots mediekampanjen emot sig.
Skillnaderna mellan Sahlin och Reinfeldt som politiker märktes särskilt när debatten kom in på miljonprogrammets förortsområden. Mona Sahlin talade om människor, Reinfeldt om system. Samma sak när det gällde de sjuka som blivit utförsäkrade och ungdomar som saknar jobb. Sahlin visade att hon är förankrad i en verklighet som Reinfeldt talar om på avstånd, med teoretiska dogmer signerade Anders Borg.
I detta inlägg tänkte jag ändå skriva mest om miljön. Jag har tagit upp det tidigare, men det är värt att skriva igen. Det bådar illa med den hårda retorik som alliansen numera använder mot höjd koldioxidskatt och kilometerskatt. Med Reinfeldt är Sverige på väg att förlora sitt goda miljörykte utomlands.
Miljörörelsen är hård i sin kritik mot hur regeringen agerar, såväl på hemmaplan som i internationella förhandlingar. Det har fått märkligt lite uppmärksamhet i svenska medier, till exempel i Svenska Dagbladets alliansvänliga miljöjournalistik.
Men det som beskrivits ännu mindre är hur omfattande kritiken mot Reinfeldt är, även bland erfarna miljöförhandlare.
Sveriges agerande är "fruktansvärt", sa en EU-förhandlare när Reinfeldts regering drivit igenom att mer av EU:s utsläppsminskningar ska kunna göras utomlands, istället för på hemmaplan. I andra länder beskrivs EU som dåligt samordnat vid klimatmötet i Köpenhamn, då Reinfeldt var ordförande. Den uppfattningen hade flera på ett seminarium hos respekterade brittiska tankesmedjan IPPR i juni (där jag inledningstalade). Andreas Carlgrens agerande inför Köpenhamn får också hård kritik.
Även på andra områden i miljöpolitiken uppfattas Sverige som mindre drivande, ja till och med som bromsande internationellt. Inte alltid, men alltför ofta. Andreas Carlgren får också beröm, men han tycks föra en ojämn strid med Anders Borgs finansdepartement. Det lär inte bli lättare om alliansen sitter kvar med Moderaterna som ännu mer dominerande största parti.
Alliansens valmanifest innehåller få initiativ i det internationella miljöarbetet. Fyra år till med Reinfeldt eller fyra år med en rödgrön regering har stor betydelse för hur Sverige kommer att uppfattas utomlands.
Om detta borde Svenska Dagbladet och andra medier berätta, före valet.
För övrigt förtjänar SVT och programledaren Karin Hübinette beröm för valrörelsens hittills bästa partiledardebatt.
Andra om valrörelsen: AB, AB2, DN, Effekt, Ekot, Exp, Fokus, GP, SvD, SvD2, Alliansfritt Sverige, Emil Broberg, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Lena Sommestad, med flera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hm, undrar vad som är viktigast? Rykte eller resultat?
SvaraRaderaHåller med gubben. Miljörörelsen i Sverige har gått från att vara en folkrörelse som verkligen gjorde någonting som tex matning av havsörnar och utsättning av pilgrimsfalkar till en välbeställd lobbyorganisation som aldrig åker utanför tullarna och blir mer och mer verklighetsfrånvänd.
SvaraRaderaNär det gäller förnyelsebar energi kan vi ta biogas som ett exempel: Vi har cirka 5000 gårdar med mer än 120 djurenheter = lämpliga för biogas. Vi har idag cirka 20-30 gårdsbaserade biogasanlägningar och en stor skuld detta är regeringarnas ( obs plural ) som med låter byråkraterna lägga krokben på möjligheterna. Det krävs en mkb för VARJE biogasanläggning och säg mig var för konsekvens en gård förändrar när dom rötar sin egen skit annat än att gödslet bli bättre.
Mycket snack i ingen låda.