Socialdemokraternas tillbakagång har många förklaringar. Att partiets identitet suddades ut av det rödgröna samarbetet spelade roll. En annan viktig förklaring, tror jag, är att skillnaderna mot alliansen blev för små i strävan att locka mittenväljare.
(S) valde tidigt att acceptera det mesta av alliansens skattesänkningar. Kanske nödvändigt, men det ställde partiet inför ett dilemma. Hur kunna ställa välfärdssatsning mot skattesänkningar när det inte var tillräckligt stora skillnader i budgetalternativen?
Det var förstås rätt att föreslå förbättringar av sjukförsäkring och a-kassa. Men särskilt när det gäller a-kassan blev löftena om höjningar så stora att det inte blev kvar tillräckligt med pengar för att sjukvård, skola och äldreomsorg verkligen skulle bli bättre. Särskilt inte i ljuset av en ökad befolkning.
Att sedan avskaffandet av pensionärsskatten blev en så stor fråga i början av valrörelsen jämfört med till exempel bättre demensvård gjorde inte saken bättre. Veronica Palm är på rätt spår, (S) kan inte vinna val på skattesänkningar utan måste tydligt ta strid för kvaliteten i välfärden.
Om inget block får en majoritet är det viktigt att hålla ihop det rödgröna samarbetet åtminstone tills det står klart om det blir ett snabbt nyval eller inte. Men under tiden måste (S) ompröva sin ekonomiska politisk och vara berett att satsa mer på kvaliteten på välfärden också nationellt - liksom partiets företrädare gör i så många kommuner och landsting.
Andra om valet: DN, SvD, med flera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra med konstruktiva synpunkter och jag tror det ligger mycket i det du skriver.
SvaraRaderaHöga skatter stimulerar inte arbetsmarknaden och det hotar välfärden på sikt. Ju fler som inser detta ju fler kommer rösta på något annat än S.
SvaraRadera