Skyddsutrustningen för vårdpersonal har inte räckt till under den pågående pandemin. Det gäller inte minst inom Region Stockholm. När Ekot den 18 mars intervjuade finansregionrådet Irene Svenonius skyllde hon på exportstopp i ett grannland: "Vi hade en väldigt stor leverans som skulle komma från Tyskland men den stoppades av den tyska regeringens exportförbud från Tyskland". Även statsråd har hänvisat till det tyska stoppet som skälet till de akuta bristerna.
Nu visar det sig att Region Stockholms beställningar inte var särskilt stora före den 4 mars, då det tyska exportstoppet trädde i kraft. En sammanställning som jag tagit del av (se nedan) redovisar samtliga beställningar som inte levererats fullt ut av den aktuella leverantören 3M. Nästan alla dessa masker beställdes 21 februari eller senare, alltså långt efter att Socialstyrelsen den 30 januari frågade regionerna om deras beredskap. Regionen redovisar inte hur stor del som skulle komma från 3M:s lager i Tyskland och som alltså kan ha stoppats av det tyska beslutet (3M har även tillverkning i Sverige, med flera länder). Maximalt kan det ha handlat om cirka 32 000 masker men den verkliga siffran är sannolikt lägre. Det kan jämföras med att staden Berlin ansåg sig behöva minst 200 000 liknande masker och att Storbritannien får leveranser som motsvarar ungefär 10 000 FPP3-masker per dag för en befolkning av Region Stockholms storlek.
Exportstoppet var illa nog, men förklaringen till de stora bristerna på skyddsutrustning får sökas på annat håll. I generella svenska beslut om att avskaffa beredskapslager, hos regioner och kommuner som inte byggde upp tillräcklig pandemiberedskap och som inte beställde stora mängder i tid. Samt hos statliga myndigheter, som inte utövade tillräcklig tillsyn och inte slog larm för covid-19 tillräckligt tidigt.
Den bristande beredskapen handlar om fler saker än skyddsutrustning. Region Stockholm tog inte några särskilda budgetbeslut om att förbereda sig för pandemin under hela januari och hela februari. Karolinska Universitetssjukhuset köpte inte in en enda ventilator. Och så vidare. För att inte tala om kommuner som var långsamma att förstå sitt ansvar.
Hur EU hanterar krisen återstår att se. Det finns goda skäl att kritisera de nationella exportstoppen (som var förväntade, utifrån tidigare pandemiövningar), men det är inte EU-institutionernas fel. Tvärtom såg kommissionen till att förbuden tämligen snabbt mjukades upp. Rubrikerna om konkurrens mellan medlemsländer och om svårigheter att komma överens om ekonomiska räddningspaket är inte utan grund. Samtidigt gör EU-kommissionen stora insatser som inte får särskilt mycket uppmärksamhet. Att livsmedelsförsörjningen hittills fungerat bra beror bland annat på ett hårt arbete i Bryssel för att få bort lastbilsköer vid gränserna. Jämförelser med USA utfaller snarast till EU:s fördel.
Visst finns det skäl att kritiskt granska hur EU hanterar denna kris. Men när svenska ansvariga politiker skyller på EU för sina egna brister så har de fel. Det är bättre politiskt ledarskap att medge misstag och visa att man lär av dem.
